ASTRIDS RESA av Pia F Davidson

Jag tillfrågades av författaren att läsa och ge synpunkter på hennes roman och jag tackar för förtroendet:

Astrids resa  av     Pia F Davidson 

En liten rörande historia, om än förutsägbar, om kvinnan av folket, som via kärleken och männen når en position i det engelska sociala livet. Tidsperspektivet är trovärdigt förutom att språket känns alldeles för modernt för berättelsens tid. Ord som "etterhoppa", "fistuppsflin, "konserverad sparris" känns inte tidstypiskt. Däremot "kyssa hennes klänningsfåll", som beskrivs som något fånigt ur en gammal roman, tycker jag är mycket tidstypiskt 1890-tal. Så även "att kräla i stoftet". En petitess kan tyckas, men det störde mig i läsningen. Jag vill känna mig hemma i den språkliga tidsmiljön. 

Romanen är i "tunnaste laget" för min smak och alldeles för utdragen, den kanske hade vunnit på att berättas på färre antal sidor.  

Berättelsen hittar säkert sina läsare och jag har lämnat den vidare till kvarterets Plusbibliotek.

//Eveline