Om Viola Wahlstedt av dotterdottern Malin Wahlstedt. I en artikel om kvinnor som valt att leva ett självständigt liv, läste jag om Viola Wahlstedt och blev intresserad av biografin. Omslagsbilden och baksidestexten gjorde mig nyfiken: Viola Wahlstedt - en märkvärdig kvinna, ett yvigt liv under 1900-talets första 90 år. Egotrippad, multibegåvad skulptör som blev frilansjournalist och sedermera barnboksförfattare. I fäboden Öjevallen i Härjedalen vid kalfjällets fot och lastbåten Fortuna vid Norr Mälarstrand i Stockholm. 

Jag vill vara FRI, förstår du.  av Malin Wahlstedt

Viola Wahlstedt föddes 31.8.1901 och dog 11.12.1992, var författare, skulptör, tecknare och grafiker. 

En charmig bok med fakta, varvat med författarens egna känslor för sin mormor, Malins stora förebild. Violas liv skildras med respekt och radikala berättelser. Om ”äkta” och ”oäkta” män och barn. Om hennes tid som frilansande utrikeskorrespondent i Sovjet, Nazityskland och spanska inbördeskriget. Om brevväxlingen med Astrid Lindgren. Viola representerade äventyret, att våga ta ut svängarna, följa sina ingivelser och leva för passionen. Hon var begåvad på så många områden, hann med så mycket, men saknade både tålamod, ekonomiskt sinne och ansvarskänsla, enligt dotterdottern Malin. Hon och mormor Viola brevväxlade under hela Malins uppväxttid. 

Några nedslag i boken: s249) Den som är gäst i huset och hungrig får känna verklig sugning i tarmarna om samtalsämnet råkar falla huset fru på läppen. s250) Att försöka hålla löftet till barnet man en gång var, med nya budord = inte lyssna på andra, bara på dej själv. Inte vara rädd för värme, köld eller ansträngning. Inte binda sig med avbetalningar, skulder och köpkort. Ingen idé att först göda sig för att sen kosta på tid och pengar på massage, kurer och avmagringsmedel, utan bättre vara måttlig i mat, dryck och tabletter. Avslappning - kroppens fullständiga, ljuvliga vila. Kunna tiga och inte prata skit..... s264) Inte för att jag är rädd för att dö - men det känns lite trist dels är det ganska kul att leva och dels har jag så mycket kvar att se och lära mig - vid 81 års ålder!

Andra röster (ur boken): Kjell Bohlund (VD i Norstedts Förlagsgrupp) = Malin Wahlstedts berättelse är inte bara spännande kvinnohistoria. Den ger också en intressant bild av svenskt kulturliv framför allt under mellankrigstiden. 

Astrid Lindgren skrev dödsrunan i DN med rubriken: Mångsidig journalist och författare, Viola Wahlstedt-Guillemaut, Gustavsberg har slutat sin långa levnad. 91 år blev hon och ända fram till de sista årens ohälsa var hon oavbrutet verksam med att pressa ur livet alla dess möjligheter. 

En av Violas aforismer: Att det skulle ta så förbannat lång tid att förstå, att det är de egna fötterna man oftast snubblar på!

Avslut: En djupt fascinerande berättelse om en remarkabel kvinna. En bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Tack till Malin Wahlstedt, för din varma, öppna och ödmjuka skildring av din mormor. 

//Eveline 82 år - som också känner att det är kul att leva (långt ifrån så äventyligt) men med lust att fortsätta vara vetgirig, att se och lära mig!

Extra: Malin Wahlstedt kommer till Kulturmagasinet i Sundsvall den 1 oktober kl 12:00 för att föreläsa om sin mormor och boken. Gissa om jag har skaffat mig en biljett?

Vid årets Låna&Läs-upptakt tipsade Paulina Dahl (nuvarande Sundsvalls Läsfrämjare) och jag (tidigare Läsfrämjare) om våra favoriter ur årets katalog. Katalogen som innehåller 55 titlar - inget lätt uppdrag - men ett mycket roligt sådant! Under upptakten på Vängåvans Bokhandel i Sundsvall pratade vi växelvis om våra respektive favoriter. 

E)Rotsaker av Lena Ahlgren Johansson; P)Bokbindarens hemlighet av A.D.Bell; E)Bartendern på Ritz av Philippe Collin; P)En dag ska vi återvända av Carina Bergfeldt; E)Korrespondensen av Virginia Evans; P)Bruno av Karin Collins; E)Dagarna med Theo av Allen Levi; P)Lejonkvinnorna i Teheran av Marjan Kamali; E)Fotografens skugga av Agnes Lidbeck; P)Paris-Hollywood av Cécile Mury; E)Skogarna i Norr av Daniel Mason; E)Ett litet recept på polkagrisar av Elin Peters; P)Helenas resa av Viveca Sten; E)Konturen av henne av Fredrik Schantz; P)Okuvliga kvinnors klubb av Kathryn Stockett; E)Den fjärde väninnan av Helena Thorfinn; P)Årets roligaste bok av Kristina Appelqvist; E)Vilddjuret av Tove Alsterdal och Göran Parkrud; P)Innan natten tar oss av Camilla Grebe; E)Tre varv motsols av Per Faxneld.

Här är tankar kring mina titelval: 

Rotsaker  Harriet berättar – hon är 35 år, har ett osvikligt minne och en skrivmaskinssamling. På detta har författaren byggt en roman på 768 sidor. Vad kan ha väckt mitt intresse, som inte gärna läser så omfångsrika böcker? Jag har inte läst den än heller, men Harriets uppväxt i Svängsta en ort i Blekinge där industrier var dominerande tills de inte längre var lönsamma, tangerar min egen uppväxt i en bruksort. Bara en sån sak kan väcka mitt intresse. Men till skillnad från Harriet som blev kvar där hon vuxit upp, så har jag flyttat på mig en del.

När länsmuseet planerar att lyfta fram ortens industrihistoria (om Fabrikör Henning Hammarlund(a), anlitas Harriet för att ta fram underlag till utställningen om skrivmaskinsfabriken Halda (1:a modell 1896 o serietillv 1906–1993) samt ABU (1921–2025). som tillverkat allt inom sportfiske. Boken är en sorgesång över brukssamhället, om arbetsstolthet och tillhörighet, tidsstudiemän, mobbing på verkstadsgolvet, övergrepp och angiveri. En uppväxtskildring och en roman om de människor som offrade sig själva för att orten och landet skulle röra sig framåt

Bartendern på Ritz Om Frank Meijer, den legendariske bartendern på anrika Hotel Ritz i Paris tiden 1921 och under 2:a världskriget. Romanen bygger på fakta och verkliga personer. Författaren har haft svårt att få fram fakta om Frank Meijers liv, som tidvis vilat i ett dunkel. I romanen är han både en verklig och en fiktiv person.

När Paris intagits juni 1940 beslagtogs bl.a. Hotel Ritz av tyska armén och första kvällens bargäster bestod mest av prominenta nazister och högre tyska militärer. Frank Meijer serverade drink efter drink till fienden samtidigt som han måste dölja sin judiska identitet för att överleva. I en mening på s34) sammanfattar författaren Frank Meiers innehållna känslor av vanmakt: Hälften nostalgi, en tredjedels sorg, en droppe övergivenhet och två droppar hopp, det är vad bartendern Frank Meiers cocktail bestod av. Författaren skriver fram ett annorlunda perspektiv på andra världskriget. Romanen handlar inte bara om historia, utan också om de svåra val människor tvingas göra när livet står på spel.

Korrespondensen Jag blev trollbunden - Av formen, innehållet, språket och budskapet! Denna bok är en speciell läsupplevelse. Jag sträckläste den under två varma julidagar på min balkong. Under dessa två dagar befann jag mig i en bokvärld uppbyggd som en brevväxling, under åren 2012-2022. Här möter läsaren karaktärerna på ett helt annat sätt. Jag hör deras röster och har deras känslor med mig i varje brev, framför allt huvudkaraktären Sybil Van Antwerp. Den smärtsamma hemligheten som uppdagas i slutet, berör mig starkt! 

Boken hyllar klassisk brevskrivning med papper, penna och postgång. Den visar att vi kan förlora något viktigt med nutidens nätkonversationer – något mellanmänskligt. Vi har tappat en personlig stil och en känsla av förväntan på svarsbrevet! Jag får lust att börja brevväxla för hand igen – men tyvärr tror jag det faller på att ”allt ska gå så fort idag”! En stor favorit som jag rekommenderar varmt!

Jag skrev om boken tidigare   -  läs mer här:  

Dagarna med Theo En snackis som blivit en braksuccé”, enligt The New York Times. Theo, en äldre man kliver in på det lokala kaféet i den amerikanska småstaden Golden. På väggarna hänger en samling porträtt – nittiotvå vackra teckningar. Theo intresse väcks och han tittar noga på varje ansikte. Han tycker sig kunna läsa av personens sinnesstämning. Theo bestämmer sig för att köpa ett porträtt i taget, för att ge dem till personerna som avbildats. När Theo beställer sitt kaffe, frågar han baristan vad denne vet om porträtten och får veta att personens namn finns på baksidan av varje teckning. Han kontaktar personen och när han överlämnar ett porträtt delas en livshistoria och en ny vänskap tar form.

Livshistorier intresserar mig – nya vänskaper gör mig nyfiken. Romanens budskap talar till mig: att hopp och goda gärningar samt vänlighet kan förändra attityder.

Fotografens skugga  Om en pappa, en dotter som han inte når fram till. Dottern ligger på sjukhus efter en trafikolycka och pappan vakar över henne. Han konfronteras med det förflutna och undrar: var kommer den stora ensamheten ifrån? Han tvingas se sig själv i spegeln, ser männen och kvinnorna som påverkat och format honom – farsan, farfar, exfrun Jenny.  Om att trotsa regler och konventioner, livsavgörande val och priset för frihet. En stark berättelse från 1930-tal och in i nuet.

Jag fängslas alltid av Agnes Lidbecks språk. Så rakt, inga omskrivningar, inga onödiga ord att förstärka känslor med…. Lättläst med stor innebörd!

Skogarna i norr  En mångstämmig roman/skröna om ett ensligt hus i New Englands skogar, berättad i tolv kapitel. Här ryms storslagen natur och de människor — och varelser — som under århundraden har bebott platsen. Romanen kretsar kring begär, hemligheter och drömmar: en kvinna flyr slaveriet, en major försjunker i pomologi (vetenskap om odlade fruktträd), en ung kvinna tvingas gripa yxan, ett nygift par bygger sitt liv, en konstnär skriver brev om förbjuden kärlek mm. I trädgården vilar dessutom fyra nedgrävda lik. Här målas, grävs, planteras, skrattas, älskas, diktas och mördas i en härlig frenesi — medan naturens kretslopp sluts omkring allt.

Daniel Mason tänjer skickligt på romanformens gränser. Han har en myllrande och närmast sagolik berättarstil: löpande text, blandat med svartvita bilder, dikter, krönikor, tonsatta dikter – en bildningsresa om andra växt- och trädslag och djurarter.

En skröna med stor portion humor.  Det liknar inte något annat jag läst.

Ett litet recept på polkagrisar En fascinerande roman om Anna-Britt Agnsäter, grundaren till folkhemsfavoriten Vår kokbok – kvinnan som förändrade den svenska hemma-matlagningen i grunden. Hennes manus refuserades 1947 av Rabén & Sjögren – Hon reste till Amerika och kom hem med bl.a. nya recept, en skedsamling av måttenheter och köttermometer.

Här finns recept som fanns med i 1991 års utgåva – s428 Rågkakor ur 1951; Chicken à la King ur 1985; Kanske med i den senaste ?

Ann-Britt Angsäter skapade matpyramiden – den minns jag från hemkunskapsundervisningen, men inte vem som skapade den? Så värdefullt att Elin Peters synliggör kvinnan som grundare i en form av biografi och även folkbildning.

Konturen av henne Om Thora Dardel i dåtid och växelvis i nutid om Bea Winter, en Thora Dardel-expert. Alla som älskar att grotta ner sig i 1900-talets framstående kulturpersoner, författare, målare, poeter, bildhuggare mm – får sitt lystmäte tillgodosett i enligt min mening denna mästerliga debut. Thoras möte med Nils Dardel är så berörande beskrivet.Läsaren får följa Bea Winter i hennes frenetiska sökande efter ett porträtt av Thora Dardel, målat av italienaren Amedeo Modigliani. Det finns en deadline för detta, vilket bidrar till en spänning jag inte förväntat mig.

Tidsmakrör: Cluch väska och i kap 20 om Sylvia Beach och Shakespear & Company. Extra läsbonus: Här vaknade minnen från en litteraturresa till Paris i regi av bokhandlarparet Bergström på Vängåvans Bokhandel.

 Den fjärde väninnan  Författaren är ett säkert kort – jag fascineras av hennes språk, hennes förmåga att beskriva ojämlikheter på stora och små plan ute i världen utanför oss. I den här går hon djupare in i människors relationer. Romanen börjar i Lund och 1980-tal där tre unga kvinnor förenas av sin fascination för den legendariska författaren Karen Blixen. Nästan 40 år senare återförenas de på en ö utanför Kenyas kust. Inte bara väninnorna utan också löften de gav, litteraturen de läste mm som band dem samman.

En bok om djup kvinnlig vänskap, litteraturens förtrollande kraft och drömmen om ett större liv. Jag gissar att den ”fjärde väninnen” i titeln är Karen Blixen – det blir intressant framöver.

Vilddjuret  Tove Alsterdal tillhör mina favoriter bland författare som skriver spänningsromaner med verklighetsbakgrund. Den jag först läste av henne var Blindtunnel som berörde mig djupt. Göran Parkrud är psykolog och dramatiker. Extra intressant och mina förväntningar stiger. Den har inte kommit ut än så jag har bara författarinformationen att gå efter.

Del 1 i Skagerraksviten - En psykologisk spänningsroman när tryggheten går förlorad, om frihet, rädsla och den våldsamma kraften i att hänge sig åt en idé, en dröm eller en annan människa. En man hittas död i havet efter en stormig natt, med sju knivhugg i ryggen. Spåren leder till den svarta ön Marbratten. (Jag googlade men en är säkert fiktiv!) Nu befolkas ön av en religiös väckelse som tar avstånd från det moderna samhället. De som ska lösa fallet är psykologen Karl Stranne (som brottas med eget mörker och skam) och Tina Laine, polisutredare på Grova Brott. De har nyligen avslutad en passionerad kärleksaffär med ”frågetecken”. De närmar sig en lösning men till vilket pris? – En cliffhanger till del 2)?

Tre varv motsols Författaren är professor i religionsvetenskap och specialist på ockulta läror. Den kombinationen gjorde mig nyfiken. Boken börjar med en våldsam handling – ond bråd död – i en avlägsen tid. För att övergå till närtid, där huvudkaraktären Edda Erlenstam småspringer upp för en brant backe till universitetsbiblioteket i Uppsala, Carolina Rediviva (1841). Sommaren 1929 anländer Edda till Jämtland utrustad med revolver, primuskök och cykel. Hennes officiella uppdrag är att samla in folksägner åt Landsmålsarkivet. Hon har också fått upp spåret efter en mytomspunnen svartkonstbok från 1600-talet. Fler är på jakt efter boken och samtidigt börjar Edda uppleva märkliga fenomen. Är det hennes nya sömnmedel som får det vardagliga och det övernaturliga att glida samman? Eller är de gamla sägnerna om svartkonst, vittror och mystiska krafter som ”spökar”.

En sällsam, kuslig och spännande historisk roman.

Avslut: Det finns många intressanta titlar med i år och jag kommer nog att läsa fler än dessa jag nu fördjupat mig i. 

//Eveline

Dessvärre blev Klampenborgdagen inställd pga regn, varför jag lägger ut hela mitt planerade bokprat här i bloggen. 

Dessa titlar hade jag valt att ha med i mitt bokprat på Klampenborgdagen i det vackra naturreservatet. Då passar det med litteratur som har anknytning till natur och djur. Jag var där och pratade böcker även förra året och blev såklart glad att få frågan igen. Platsen vid Klampenborg har kallats "Dårholmen" inte för att ordet kommer från "dåre" utan från ordet "bedåra", för att där är så vackert. Den förklaringen är fin, tycker jag!

Ordet SKOG eller SKOGSOMRÅDE heter på latin SILVIA som vår drottning. Silvia var gudinna för skog och natur i den antka romerska mytologin. Jag undrar om drottning Silvia vet om detta?

Skogen: om träd, människor och 25 000 andra arter  av Anne Sverdrup-Thygeson, professor vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet i Ås, där hon forskar och undervisar i naturförvaltning och biologisk mångfald.

Berättelsen börjar med en flora som funnits i författarens släkt sedan 1800-talet. Ur detta vackra bokverk växer Skogen fram. En bok om skogens små varelser och stora samspel, om förundran och förändring och om tidens gång. Om björk, tall, asp, ek, ask, gran, lind och mycket kring varje trädslag. En bok om märkliga arter, om hur kunskap om natur och natursyn förändrats genom generationer. Om var vi kommer ifrån och var vi står idag. "Det är ren lycka att läsa Skogen, den borde vara obligatorisk i varje hem!" – dagbladet.no

Timmerfolk-trilogin av Ulrika Lagerlöf  Historisk roman om svensk skogshistoria, konflikter och kärlek i två tidsepoker.

Del 1) Hjortronmyren: År 1938 – Siv är kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten och möter sin stora kärlek, samen Nila. NUTID – Eva arbetar för ett stort skogsbolag och skickas till Sivs gamla by för att hantera protester mot skogsbolagets avverkning. Där finner hon spår av sin släkthistoria.

Del II) Blekjorden: År 1949 är Siv gift med John och har sonen Nils 10 år, vars ursprung omges av en hemlighet. NUTID – Eva tampas med sin tonårsson Vilgot vars engagemang i skogen går i kollisionskurs med hennes arbete. Hon söker sanningen om sin pappa, som försvann när hon var fyra.

Del III) Kärnveden: 1977 präglas av protester mot kalhyggen och växtgifter. Nils varnar för hormoslyrets följder, även Siv börjar förstå. Under samma tid försvinner Evas pappa spårlöst. NUTID – Eva tvivlar på skogsbolagens avverkningar, hjälper Vilgot och miljövännerna och går emot sin arbetsgivare. Forts söka efter Nils. En fängslande trilogi om generationer, arv och att det som begravts kan komma upp till ytan.

Granskogsfolk : hur naturen blev svenskarnas religion  av David Thurfjell, som deltog i Ådalens Ltt.festival 2026 med sin nya bok Anspråkstagen: människans bot mot meningslösheten. Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land. Medlemstalen i de religiösa församlingarna har sjunkit, samtidigt som allt fler svenskar söker sig ut i naturen, för att hitta en plats för meditation.  Det är en berättelse om vår relation till den natur som vi älskar och är en del av, men som vi samtidigt ständigt söker dominera eller fjärma oss ifrån. Hur blev det så? En fråga som vi i vår samtid kan ställa oss inom många  områden. För att söka klarhet har författaren bl.a. intervjuat svenska skogsbesökare, om vad naturen betyder för dem.  

Det sjön ser av Susanne Hugosson. En finstämd romandebut om livet i ennorrländsk by tiden 1965 - 2007. Här är Sjön en av huvudkaraktärerna – läsaren får följa Sjöns "tankar" varvat med berättarens. 1956 kommer en nyutbildad präst till byn Bisterliden i Västerbottens inland. Han blir varmt mottagen särskilt av mjölkbonden Georg, som tar ut Eskil på sjön för att lägga nät och fiska. De blir vänner för livet. Sjön är central för livet i byn och Sjön ser och vet mer än de alla anar. Här finns en karta över byns hus och de som bor där. Förutom Georg o Gunhild finns Frida o Josef, Märta o Samuel mfl – och Kapellet förstås. Om manlig vänskap, rådiga kvinnor och kärlekens kraft. Väcker tankar om livets förgänglighet och vad som gör oss till människor.

Jag citerar förläggaren Lena Amurén. Jag är förundrad och förtrollad och vill uppmana er - LÄS den här boken!                                   

Trakten  av Anna-Karin Palm. Ordet novell kommer från italienskans novella, som betyder 'nyhet. Det är korta berättelser med en tydlig början, mitt och slut. A-K Palms 12 ’betraktelser’ utspelar sig i en stillsam men levande glesbygd. Med tydliga kapiteltitlar som bl.a. handlar om uppbrott; att stanna kvar; åldrandets lättnad i att välja bort; ensamhet i fåglars sällskap samt om förlust, men också att upptäcka ljusets strimma av guld i dimman över sjön. Poetiskt, ibland med klang av saga och folktro....Noveller är lämpliga att ”kura skymning till” – Ta en kopp te och läs en novell per kväll! 

Stinas bästa vän:en hundägares glädje, sorg och förundran av Göran Greider. Varför älskar vi våra hundar? frågar Göran Greider och ger samtidigt svar i bokens baksidestext: Med hjälp av litteratur och forskning undersöker han hur mänskligheten har vuxit ihop med hunden, vilka behov denna 'dresserade varg' fyller för oss och på vilket sätt vi har nytta av den. Hunden Stina och Göran Greider blev oskiljaktiga vänner under fjorton år, de tolkade varandras kroppsspråk och känsloyttringar med precision och kärlek. En liten bokpärla (149 s) med stort innehåll - och med förtjusande svartvita bilder.                  

Korpen: fakta och myter av Bengt-Erik Engholm. Boken har fängslande svartvita bilder av Lina Blixt. Korpen är en stor, svart fågel med vass näbb, spöklika ljud och intensiv blick! Fruktad och älskad har den följt människan i alla tider och gett upphov till många berättelser. Det sägs att korpen är väldigt smart, att den kan prata, jagar tillsammans med vargen och att den t.o.m skapade världen! Men vad är myt och vad är sanning? Med spännande  kapiteltitlar, som Korpfakta – Folktro – Odens korpar Hugin (sinne) o Munin (minne) mfl.       

Vad håller ni på med?: en antologi om klimatet av 20-talet medverkande bl.a. Annika Norlin (musiker o författare), Björn Wiman (kulturchef på DN), Greta Thunberg (klimataktivist o opinionsbildare), Mats Jonsson (serieskapare), Inger Edelfeldt (författare). Skogar brinner. Städer översvämmas. Djur och växter utrotas. Alla medverkande använder litteraturens kraft för att väcka tankar och engagera medborgarna i frågan om klimatet. Här finns negativa framtidsscenarier, iskall vrede och förlamande frustration. Men också fakta, spirande kärlek och en hel del skratt! En ungdomsbok även för vuxna!

Omslagsbilden: Kårböle 15/7 utanför Ljusdal började 14/7-2018. Omslagscitat: Du kan välja att ge upp direkt eller att läsa den här boken!     

Trädkojan av Sofia Nordin - Charlie och Lukas har varit bästa kompisar sedan förskolan. Nu har tvillingarna Molly och Tekla börjat i klassen och Lukas är bara med dem. Tvillingarna har en studsmatta, det har inte Charlie. Som hämnd tänker han bygga en trädkoja i hans och Lukas gamla klätterträd. Men det är något konstigt med trädet. Nu när Lukas inte är med känns det ödsligt och läskigt där. En dag dyker Jenny upp och det är något konstigt med henne också…. En rysare för barn 9-12 år.             

Mina i vildmarken  av Anna Höglund. Vi är ju mitt i skogen - mitt i vildmarken för en 3-6 åring. Då passar den här berättelsen när Mina hittar en koja i skogen. Mina traskar längre och längre längs älvstranden. Hon kan inte gå vilse för hon vänder och går samma väg tillbaka. Men en dag ser hon stora fotspår – och vad kan det vara? För barn 3-6 år. 

//Eveline

Korrespondensen av Virginia Evans är en speciell läsupplevelse. Jag sträckläste den under två varma julidagar på min balkong. Under dessa två dagar befann jag mig i en bokvärld uppbyggd som en brevväxling, under åren 2012-2022. Här möter läsaren karaktärerna på ett helt annat sätt. Jag hör deras röster och har deras känslor med mig i varje brev, framför allt huvudkaraktären Sybil Van Antwerp.

”En helt unik läsupplevelse”, skriver Ann Patchett, författaren till en annan bokpärla Det holländska huset! Korrespondensen är full av visdomar, som ett långt innehållsrikt liv kan ge, men också att förändring kan ske under en tid i livet, där förändring verkar omöjligt. Om att finna tröst i litteraturen och samhörighet med människor som aldrig träffas. Den visar med både allvar och humor hur fint det kan vara att åldras. Det var väl det som gjorde att jag ville läsa boken, det och skrivsättet i brevform.

Korrespondensen av Virginia Evans             Handskrivet brev :-)

Översättning: Cecilia Berglund Barklem som bl.a. även har översatt Där kräftorna sjunger av Delia Owens 2020. 

Sybil Van Antwerp sätter sig runt halv elva varje måndag, onsdag, fredag o även lördag vid sitt skrivbord för att handskriva brev. Hon går igenom sin hög av obesvarade brev och väljer ut dagens adressater. Sybil skiftar sitt skrivsätt och framtoning beroende på vem hon skriver till. Hon har hela sitt liv använt orden för att förstå världen omkring sig.

Sybil skriver bl.a. till sin bror Felix, sin bästa vän och svägerska Rosalie (som hon brevväxlat med i 60 år), den olycklige unge Harry (son till en tidigare kollega), grannen Theodore och sin dotter Fiona. Hon skriver också till en onämnd mottagare, med ett mer känslosamt innehåll, som ger en bild av brevskriverskans innersta. De breven skrivs fram utan slut och utan att sändas!

Hon skriver till lagstiftare, förläggare, lärare, diplomater, känt folk och författare som Joan Didion, Ann Patchett, Larry McMurtry  mfl. Jag kan känna igen olika aspekter i egna brev till vänner, bekanta och offentliga personer, men det blir numera via mejl. 

Sybils liv, relationer, sorger och misstag skrivs fram bit för bit tills vi får en hel bild, och den träder fram med stor kraft! Allt med Virginia Evans vackra och träffsäkra språk. Sybils kärlek till litteraturen och skrivandet gör läsandet extra njutbart.

Sybil Van Antwerp är flerdimensionell, osminkad, oromantisk, osentimental, rolig och bitsk – helt enkelt mänsklig. Hon påminner mig om Olive Kitteridge, en av Elisabeth Strouts karaktärer. Det är uppfriskande att läsa om kvinnor som är äldre än 60 och som tillåts uttrycka vad de tycker!

Sybil är syster, mor, farmor, frånskild med ytterligare familjekonstellationer, som kommer i dager på ålderns höst. Under sitt aktiva arbetsliv har hon varit en framgångsrik advokat. Sedan pensionen har hon en liten men nära vänkrets, både kvinnor och män. Hon hjälper och även tillrättavisar folk med sin korrespondens. Ja, det är en skarp kvinnas tankar om närhet och distans. När hon konfronteras med ett beslut från sin tid som advokat – ett beslut som skaver i henne – försöker hon tillrättalägga och framför allt klara av att säga förlåt! Även en advokat är en människa! Jag tolkar författarens budskap som att vi aldrig är större som människor, än att vi kan be om förlåtelse och själva förlåta – och förlåta oss själva. Sybil 

I början förstod jag inte varför Sybil hade som ett skal omkring sig och på s269) måste jag stanna till en stund! Här börjar jag ana vem som är den onämnda mottagaren och om ”en skuld som gått i repris under 40 år”. Om att hitta och få utlopp för en frustration – att hitta en vila i en sorg som inte går att ändra. Ett budskap till läsaren om att lära sig hantera och leva det liv vi har fått. Starkt och viktigt!

I sitt brev på s260) till författaren Larry McMurtry om boken Den långa färden skriver Sybil, att hon vid en omläsning insåg att budskapet i den romanen var, "meningen med livet”! Kanhända skulle vi få ut mer av litteraturen, om vi oftare läste om böcker som fängslat oss.

Övrigt: Boken hyllar klassisk brevskrivning med papper, penna och postgång. Den visar att vi kan förlora något viktigt med nutidens nätkonversationer – något mellanmänskligt. Vi har tappat en personlig stil och en känsla av förväntan på svarsbrevet! Jag får lust att börja brevväxla för hand igen – men tyvärr tror jag det faller på att ”allt ska gå så fort idag”!

Boktips, som Sybil och Rosalie utbyter: I undrens tid av Ann Patchett; Brev till en bokhandel: 84 Charing Cross Road av Helene Hanff; Rebecca av Daphne du Maurier: The Round House av Louise Erdrich; Främlingen av Diana Gabaldon (inte Albert Camus); Stoner av John Williams; Mot fyren av Virgina Woolf; The Stories av William Trevor; Den långa färden av Larry McMurtry och Män som hatar kvinnor-serien av Stieg Larsson.

Avslutar med en mening på s275) Jag saknar dig hela tiden men jag fick faktiskt alla ögonblick av dig som fanns!  Boken visar att en äldre människa fortfarande kan utvecklas och upptäcka livets värde.

Citat i boken: De flesta av oss lever inte så dramatiska liv, men är likväl överlevare i en märklig och sluten tid, av Joan Didion, ur en essä ”On the morning After the Sixties” i The White Album.

//Eveline

Katarina Wennstams fristående 'personböcker' om var och en av de fyra huvudkaraktärerna Olga, Fredrika, Hildur och Elin i serien SekelskiftesmordeN börjar med Olgas Bok:

Handling: London 1888. Som resesällskap åt sin man, polisintendent Gabriel Lauell, ser Olga fram emot att för förta gången besöka världsmetropolen. London är storslaget men i skuggorna vilar fattigdom och en brutalitet hon aldrig kunnat föreställa sig. Ryktet om en ökändkvinnomördare sprider skräck bland Londonborna och när ytterligare ett offer, som visar sig vara en svensk kvinna, hittas mördad i en gränd så intensifieras jakten på mördaren. I tidningarna kallades gärningsmanen Jack the Ripper. För Olga blir resan något helt annat än hon tänkt. I sitt eget sökande efter svaren på vem den mördade kvinnan var börjar hon rannsaka sin egen ställning och synen på de olycksaliga kvinnor hon möter. När hon dessutom lär känna Mickael Aldwych, blir resan än mer livsomvälvande. 

Med förväntad förtjusning har jag läst boken som Ina Hurtig på Vängåvans bokhandel och jag ska parallelläsa och recensera tillsammans för bokhandelns VeckoMagazin. Så som vi gjorde med Döden tar semester förra året. Det var så roligt, så vi ville göra om det med den andra fristående delen. Detta är mina reflektioner, som senare ska fogas ihop med Inas. 

Bittert, amore!    av  Carina Burman

Handling: I den första boken i serien om deckarrecensenten Florrie Granat, valde hon att stanna kvar i 'den eviga staden' Rom, när övriga sällskapet åkte hem till Sverige. Hon kan lika gärna vistas i Rom och läsa/recensera till redaktören på tidningen i Stockholm. (Distansarbete är inget nytt!) Florrie hyr ett ganska enkelt rum och trivs bra med sin skrivmaskin och en katt, som hon kallar Bang. Hyresvärdinnan och ett par kvinnor till i kvarteret, håller ett vakande öga över Florrie, som rör sig hemvant runt om i kvarteren. Hon träffar en kamrat från studietiden, som introducerar henne i en grupp arkeologer. Georg Brandt från bussresan i förra boken dyker också upp och äventyret kan börja. Än en gång får Florrie användning för sin skarpa slutledningsförmåga. Det märks att Carina Burman trivs att skriva i Agatha Christies och Maria Langs stil om kärlek, sexualitet, hemligheter, ära, berömmelse, misstag, ond bråd död samt upprättelse och upplösning.

Bittert, amore! börjar lika trevligt med förteckning över karaktärerna med namn och yrke samt en karta över Rom med Svenska institutet, händelsernas mittpunkt, inprickat. Karaktärsbeskrivningarna är även här precisa och trevliga. Året är 1956 och handlingen utspelar sig bland arkeologer, som arbetar på en etruskisk utgrävning i den kvävande augustihettan. Redan i första kapitlet höjer Carina Burman spänningen, med sitt karaktäristiska sinne för 'torr humor', som löper romanen igenom. Och kärleken, den infinner sig såklart i Rom - s227) Inom en vecka kastas Florrie mellan världens fasa och hennes egen lycka.

Författaren skriver med 1950-talets kvinno- och manssyn, en över- och underordning som 2026 inte är helt borta, samt gammaldags attityder och värderingar. Jag stördes av onödigt många upprepningar om 'Veras' glipa mellan framtänderna; för detaljerade beskrivningar med utgrävningstermer blev tråkigt; ibland för glättigt eller klämmigt "klämkäckt" - för att använda mig av dåtidens språkbruk. Helt tidsenligt egentligen, även Maria Lang höll en "klämkäck" ton märkte jag, när jag nyligen läste om en av mina favoriter Kung Liljekonvalje av dunge, som åter är aktuell att läsa. 

Språkbruket andas 1950-tal i ord, uttryck och stavning: snygga spiror, för hundra gubbar, nä, dra på trissor, det är lätt att säga tulipanaros, hurran, hedersknyffel, brallis/toppsnäcka, hamna i beråd (tveka) mfl. Läsaren får en lektion i historia; s228)Ockhams rakkniv; s270)Var och varannan etrusk hette Lars; samt bildning i främmande ord; parlatoriet=samtalsrum; abderit=dumskalle; tusculum=tillflyktsort; Lagom långa kapitel med trevliga rubriker. 

Tidsmarkör: Kung Gustav VI Adolf är med i berättelsens utgrävningar som amatörarkeolog - trevligt inslag! Veras kläder ger mig nostalgikickar - känner igen min egen tonårstid; shorts var inte lämplig klädsel i Roms centrum på 1950-talet; svensk stavning av Visky 1956;

Meningar: 83)saker och bilder är nog bra men hur kan de gå upp mot ord; 84)Natten var svart som sammet* och varmare än en svensk sommardag; s87)Vartefter kvällen led stillade stämningen och vi blev näsan filosofiska; 

Kuriosa: s270) Var och varannan etrusk hette Lars. 

Möter något mitt liv: Ja, jag har varit på Piazza dei Cavalieri di Malta  uppe på Aventinen, en av Roms sju kullar och kikat på Peterskyrkans kupol, genom "Roms nyckelhål" i den stora porten.

Avslut: En trevlig mysdeckare med stor portion humor och en nostalgitripp för oss som växte upp på 1950-talet :-)

//Eveline 

*Redan i första kapitlet undrade jag varför jag sitter här i Sundsvall och läser en bok att recensera, i stället för i Rom som Florry, där jag kunde få uppleva de varma sammetsnätterna samt njuta av italiensk mat och dryck?

En bok om Viola Wahlstedt av dotterdottern Malin Wahlstedt. I en artikel om kvinnor som valt att leva ett självständigt liv, läste jag om Viola Wahlstedt och blev intresserad av biografin. Både omslagsbilden och baksidestexten gjorde mig nyfiken: Viola Wahlstedt - en märkvärdig kvinna, ett yvigt liv under 1900-talets första 90 år. Egotrippad, multibegåvad skulptör som blev frilansjournalist och sedermera barnboksförfattare. I fäboden Öjevallen i Härjedalen vid kalfjällets fot och lastbåten Fortuna vid Norr Mälarstrand. i Stockholm. 

Jag vill vara FRI, förstår du.  av Malin Wahlstedt

Viola Wahlstedt föddes 31.8.1901 och dog 11.12.191, var författare, skulptör, tecknare och grafiker. 

En charmig bok med fakta, varvat med författarens egen känsla för sin mormor, Malins stora förebild. Violas liv skildras med respekt och radikala berättelser. Om ”äkta” och ”oäkta” män och barn. Om hennes tid som frilansande utrikeskorrespondent i Sovjet, Nazityskland och spanska inbördeskriget. Om brevväxlingen med Astrid Lindgren. Viola representerade äventyret, att våga ta ut svängarna, följa sina ingivelser och leva för passionen. Hon var begåvad på så många områden, hann med så mycket, men saknade både tålamod, ekonomiskt sinne och ansvarskänsla.

...forts följer...

Efter att vi läst och diskuterat Niels Fredrik Dahls bok Fars Rygg, blev det intressant att också läsa boken han skrev om/av hans mor. Författaren öppnar moderns dagbok efter hennes död, som han fått flera år tidigare. Modern hade gett honom den under en av hennes sista dagar i livet. Författaren ville inte ha gåvan, han hade för länge sedan stängt modern ute ur sin värld. Han föreslog någon av systrarna, men modern menade att det bara var han, som skulle förstå.  

Mor om natten av Niels Fredrik Dahl

Översatt av Stephen Farran-Lee.

Författaren inleder boken med ett citat av Virginia Woolf, Mrs Dalloway ......hon hade alltid känslan av att det var väldigt, väldigt farligt att leva, om så bara en enda dag.

Och så tänker jag att det var för modern, inte bara om natten utan efter ett par livsavgörande händelser, ett privat och ett värdsligt. Detta är inte en dagbok i egentlig mening, utan skriven om nätterna. Modern har alltid skrivet ner sina tillkortakommanden och sin längtan. Det är ett ömsint kvinnoporträtt - självporträtt, som varsamt har hanterats av sonen. Om föräldrarna som levt ett helt liv tillsammans, utan att riktigt känna varandra. 

...forts följer...

Mina Almer-Wilde, som debuterar som romanförfattare med denna bok, hade ett boksläpp på Vängåvans Bokhandel lördag 30 maj 2026. Mitt intresse för boken väcktes när den nämndes i Vängåvans bokhandels VeckoMagazin tidigare under våren. Mycket för att historien utspelar sig i Sundsvall under året 1895 och att den samtida författaren, feministen och debattören Frida Stéenhoff omnämns i handlingen. Som medlem i Frida Stéenhoff-sällskapet är jag intresserad av Fridas egna texter, men också hur hon förekommer i nutida litteratur. 

Kärlek & Skörlevnad    Mina Almer-Wilde 

Handling: Den unga Elin dras motvilligt in i stadens växande prostitution och tvingas lära sig att navigera mellan samhällets dubbelmoral, faror och frestelser. En sommarkväll möter hon Karl Johan på Hotell Knaust - en yngling från Stockholm, med framtiden för sig i sin fars företag. De kommer från olika världar och lever under helt skilda villkor, men attraktionen är omedelbar. Är det kärlek - eller bara en naiv dröm? Det är en berättelse om längtan, klass och människors livsvillkor i en stad som vid sekelskiftet 18-1900 var en av Sveriges mest internationella.

Det är intressant hur författaren blandar fiktiva karaktärer med historiska gestalter, som levt och verkat i den då växande industristaden. Här beskrivs stenstadens fina park Vängåvan och det mondäna Hotell Knaust, i romanen med två våningar för olika evenemang. Spegelsalen för sedesamma middagar och uppför den berömda trappan ett annat mer uppsluppet sällskapsrum för män, med musik, dans och kvinnor. Författaren beskriver dekadensen och slummen i kvarteret Stenhammaren, dagens Södermalm, med bordellen i Nymanska huset på Bleckslagargatan, lönnkrogar och för oss idag märkliga myndigheter, där kvinnorna måste genomlida förnedrande gynekologiska tvångsbesiktningar med jämna mellanrum. Men inte undersöktes männen! 

En skildring om hur lätt det var att en helt vanlig flicka kunde hamna i en destruktiv "skörlevnad" på grund av den starka dubbelmoralen som fanns i samhället vid förra sekelskiftet. Hur vanskligt det var för en ensam flicka, att bara stanna till och svara på en främmande mans tilltal, på allmän plats, fel tid på dagen och utan sällskap. 

Jag tänker på det klassiska temat - Kärlek mellan mannen av börd och flickan av folket. Boktiteln ger en blinkning till romanen från 1858; Mannen av börd och qvinnan af folket  av Marie Sophie Schwartz. 

Författaren har gjort grundlig research för att fånga den tidstypiska andan och stadsmiljön. Här finns också en finstämd relationsberättelse om Elins syster Nella och hennes man Gustav, som lever ett enkelt, fattigt men kärleksfullt liv i just Stenhammaren. En karta i början av boken med aktuella områden är trevligt!  

Boken är lättläst med bra kapitelindelning och ger inblick i den tidens seder, bruk, lagar och dubbelmoral. 

Meningar som stannat kvar: s81) Kanske Elin kunde bli en madam, med eget hus att förvalta. Men var det frihet - eller bara en annan sorts bur? s91) Gör något du inte ångrar genom att veta varför du gör det. - Om du väljer honom gör det inte för att han kan lyfta dig ur något. - Välj honom bara om han kan stå bredvid dig. Inte över dig. Bredvid!

Hur går det för dessa unga två, som av kärlek drabbas så? Jag citerar Karl Johan på s64) allt verkar stå i förhandling och ingenting känns riktigt avgjort! Det öppna slutet gillar jag.

Enligt Mina Almer-Wilde är ingen fortsättning planerad, men hon har andra projekt på gång, bl.a. en sorts "lekfull samtida deckare".

//Eveline

Som SUNDSVALLS LÄSFRÄMJARE 2024-2025 önskade jag åka med på en tur med MOBIBBLAN.

Onsdag den 20 maj började min dag redan kl 05:30! En tid som jag inte är van vid att gå upp, efter många år som pensionär. Anledningen var den, att jag skulle åka med på en av Mobibblans dagsturer. Det var en härlig morgon och spännande att kl 07:40 promenera till Kulturmagasinet och stadsbiblioteket, för att följa med Håkan Humla och Sandra Levin på dagens tur med bokbussen.

Först fick jag en introduktion om alla olika turer runtom i kommunen. Hur allt förbereds i minsta detalj, i god tid dagarna före aktuell tur, så att reserverade böcker kommer ut till rätt låntagare på rätt dag. Mobibblans interiör och bokbestånd, med alla olika kategorier var så intressant att se. Så många titlar som får plats i bussen och att välja på, till låntagarnas glädje.

Som gäst fick jag förmånen att sitta i framsätet, bredvid Håkan, vilket jag tackar Sandra särskilt för, medan hon själv satt uppkrupen på extraplatsen i en något obekväm ställning.

Vi rullade ut från lastbryggan prick kl 08:30 och dagens tur gick till Alnö där vi stannade vid Lanternans och Rönnbackens förskolor, vidare till Gångvikens skola, Humlans förskola i Sundsbruk, Bergsåkers centrum och Granlo V: a vägen 64, som sista stopp.

Vid lunchtid stannade Håkan till på lämplig plats där vi njöt av vår medhavda mat och det strålande vädret. Och pratade, om vad? Litteratur såklart!

Att Mobibblan är efterlängtad och välkommen ute i kommunen märktes redan vid första stoppet, då barnen vid Rönnbacken stod vid grinden, vinkade och hejade glatt. Alla barn ryms inte i bussen, så det finns ett schema uppgjort, med 3–4 barn per gång. Vid Gångvikens skola kom eleverna in klassvis. Några bara returnerade böcker och några lånade nya över sommaren.

Till de två sista stoppen, Bergsåker och Granlo, kom vuxna låntagare. Det blev intressanta samtal om det de hade läst och nya boklån. Några lästips kunde jag också förmedla. Det var så kul! Låntagarna uttryckte sin uppskattning över att Sundsvalls kommun har denna fina service.

Jag imponerades av hur väl allt fungerade, precis som på vanliga bibliotek med den skillnaden, att låntagarna väntar på att biblioteket kommer, i stället för att biblioteket väntar på att låntagarna kommer. En fantastisk och viktig service och verkligen fullt upp för personalen! Sammantaget var det för mig en mycket givande dag, helt i litteraturens värld.

Varmt tack för att jag fick följa med på denna intressanta tur!

//Eveline Santner /Sundsvalls Läsfrämjare 2024–2025