Att bli tillfrågad av stadsbiblioteket i Sundsvall om att ge boktips kändes jätteroligt, inspirerande och hedrande. Att tipsen dessutom skulle läggas ut på YouTube kändes häftigt och som mitt barnbarn Tage 8 år sa "Woow - och blev jätteimpad att farmor finns på YouTube" gjorde det hela ännu roligare. 

Så här kommer mitt första boktips: 

Blindtunnel     av Tove Alsterdal 

www.youtube.com/watch?v=dRJihUjPN2s

En stark upplevelse och en ögonöppnare om änu en mörk del i Europas historia, invävd i en spännande berättelse!

Dessutom av personlig karaktär - min familjs historia och öde!

/Eveline

Till dagens träff har författare Gabriella Ullberg-Westin inbjudits. Samtalet leds av Lennart Bergström, som hälsade alla välkommen och instruerade i den digitala mötesordningen. Vi var 7 deltagare som samtalade om spänningsromanen:

Ett enda andetag av Gabriella Ullberg-Westin

Gabriella Ullberg-Westin berättar sin bakgrund som författare – att hon förverkligat en dröm hon haft sedan hon såg Wallander på TV1996. Hon berättar om ”hantverket” att skriva spänningsromaner. Hon har studerat kriminologi och att hennes man är polis tycker hon är bra för skrivarprocessen.

På frågan hur hon kom på tanken att skriva om en dödlig pandemi i senaste boken Ett enda andetag berättar Gabriella att hon i jan-2019 läste i en lista från WHO om "Disease X", som det saknas resurser till för att minimera spridningen i världen. Det blev starten till hennes historia och dessvärre blev aktuell Coronaepidemi ett faktum precis till utgivningen. ”Perfekt timing”, men ändå inte då hon måst ställa in alla fysiska författarbesök. Så den här digitala träffen uppskattar hon verkligen.

Lennart frågade vad som håller ihop ”Hudiksvall-serien”? Gabriella tycker att miljön, trakten, naturen, hur hon bygger upp karaktärerna i den lilla staden, underbyggd fakta mm är viktigt för trovärdigheten. Hon använder faktiska gatunamn men inte gatunummer, för att inte peka ut något särskilt hus och dess invånare där.

På frågan om det är skillnad att skriva om kvinnor/män svarar hon: ”Nej, jag märker ingen skillnad. Jag har lätt att leva mig in i både kvinnors som mäns tankar och känslor.

Att skriva om mörka krafter i karaktärer är intressant – människor väljer att utveckla sina goda eller dåliga sidor – och författaren anpassar handlingen till utvecklingen.

Fråga: skriver du bara deckare? Gabriella berättar att hon även skrivit en ”lättläst roman” och barnbok. Men tänker inte byta genre i dagsläget, så nr 7 i Hudiksvalls-serien är på gång.

Lennart avslutar vårens sista Bokens Afton samt tackar författaren och deltagarna. Höstens planering börjar nu och han tar gärna emot förslag på böcker och författare.

------------------------------------------------------

Det finns mycket att läsa om pest, kolera, andra epidemier/pandemier, död och hemskheter:

Döden i Venedig av Tomas Mann (1912); Pesten av Alber Camus (1947); Pestens tid av Stephen King (1988); Lasarettstrilogin; om polieepidemin av Karin Wahlberg (2013); Pestens År:döden i Stockholm 1710 av Magnus Västerbro (2017); Som pesten av Ann Vibeke-Holst (2018); Pestens År av Daniel Defoe (2019); Digerdöden av Dick Harrysson (2019) – fler?

Jag undrar: hur kommer det sig att det skrivits så många böcker om pandemier under 2000-talet? Tycker människan om att plåga sig med att läsa om virus? Och nu då pandemin är ett faktum – kommer det att bli många böcker skrivna i framtiden om Corona-pandemin?

//Eveline

Ljuskällan      av   Hanna Landahl     

Vårens sista VLS-träff mån 18.05.2020 hölls live via Zoom 18:00-19:10.

Förutom arrangören/bokhandlaren Lennart Bergström, författaren Hanna Landahl och samtalsledaren Lotten Glans deltog Gunilla, Ulla, Jan, Maud och Eveline.

Lennart hälsade välkommen, instruerade i Zooms verktyg för bästa samtalsresultat och bad Hanna Landahl att berätta om sig och sitt författarskap.

Hanna Landahl har många strängar på sin lyra, som man säger och lever i viss mån som sin huvudkaraktär Anna i boken. Familjen flyttade från Göteborg ut på landet för några år sedan, dock inte till en ekoby. Men de odlar till husbehov och hon är även biodlare.

Lotten Glans inledde med Hannas tidigare bok Under två timmar. Vi kände inte alla till att det fanns en första bok om Anna och Staffan. De går att läsa var för sig, men det förklarar en del funderingar man fick under läsningen. Funderingar man trodde skulle rätas ut i slutet av boken, men inte gjorde. Men nu vet vi!

Hannah Landahl hade inte tänkt en uppföljare, men kände att hon ömmade för Staffan och ville fördjupa, förbättra och förändra hans karaktär. Så det blev bok nr 2.

Några uttryckte sympatier för Anna och/eller Staffan men även synpunkter om att inte ta ställning kom fram i samtalet. Någon saknade djup i karaktärerna, de var något för ytliga, ogripbara, berörde inte, gav inga avtryck, jo Anna som också ansågs egoistisk.

Vi pratade kring Annas sjukdom och att det tunnelseende som följer med kan tolkas som ego. Författaren har lyckats sätta fingret på en viktig utmatningssymptom. 

Ett annat huvudspår i boken är ”klimatångest” och på frågan varför hon skriver om det svarar Hanna att hon vill beskriva den ”vardagsrealism” som genomsyrar vårt samhälle idag. Allt är inte svart/vitt, rätt/fel och var ligger individens ansvar? Hur mycket orkar man ”klimattänka” på egen hand. Och att en ekoby också kan bli så regelstyrd att det blir ohållbart för den som inte helt känner sig ”kallad”.

Någon undrade om det kan bli bok nr 3 och där tvekar författaren en aning. Säger dock att hon haft en syster med i första boken (jag minns inte till vem) och skulle isf fördjupa sig i vad som kan hända den karaktären i familjen!

Lennart tackade för vårens VLS -träffar och de goda samtalen vi haft kring de valda böckerna samt efterfrågar tips till höstens VLS-läsning.

Tack Lennart för dessa fina samtalsträffar som trots att vi inte kunde träffas fysiskt gick att köra live, genom din outtröttliga vilja att genomföra själva grundidén – att samtala kring en planerad bok !

/Eveline

Bokhandlare Lennart Bergström testar hur en förmiddagstid kan passa för ett Bokens Afton live. Dagens författare Karin Wahlberg var "på plats" från Lund och med Lennart blev vi 11 deltagare.

 De drabbade    av        Karin Wahlberg

Lennart hälsade välkommen och lämnade ordet till Karin Wahlberg, som började med att berätta om sin bakgrund, yrkesmässigt och även något privat. Hon utbildade sig och arbetade som lärare innan hon vid 35 års ålder ändrade yrkesinriktning och utbildade sig till läkare. Vid 51 år debuterade hon som deckarförfattare med Sista jouren. Förutom kriminalromaner, har hon skrivit en serie i tre delar om polioepidemin i Sverige på 1950-talet Än finns det hopp; Livet går vidare; Lätta ditt hjärta

Karin Wahlberg säger att hon inspireras av hur arbetsmiljön är inom sjukvården – hur dagens nya yrkeskategori "sjukvårdsstrateg" från ett uppifrån-ner-perspektiv rör om och hur det påverkar organisationen. Hur dessa strateger har uppdraget att vara grindvakter". Wahlberg är "trött på den låsta formen" och vill belysa detta i sitt författarskap. Den senaste boken De drabbade handlar om att en sjukvårdsstrateg hittas död - och blir ett nytt fall för paret Claes & Veronika!

Frågor och svar:

- varför tror du så många vill läsa dina böcker: "alla kan relatera till sjukvården på något sätt. Innehållet kommer nära livet och berör".

- ser du att det du skriver om sjukvården påverkar verkligheten? "Jag får erkännanden och bekräftelser, men i realiteten händer inte mycket.

- hur ser du på aktuell Corona-pandemi – kan den förändra? "Det får vi hjälpas åt med – det är en fara att fortsätta som nu – vi behöver få till mer "nerifrån-upp-perspektiv" -mer livsbejakande.

- hur påverkas vi av att arbeta hemifrån? "Vi hittar nya sätt, som detta att träffas och interagera, vilket är bra och möjligt, men inte inom alla yrken såklart. Och vi vill ju kunna röra oss fritt i samhället – för de bästa sociala möten."

En timme går fort när samtalet är intressant. Lennart tackade alla och informerade om vårens sista inplanerade Bokens Afton, tisdag 19 maj, med Gabriella Ullberg Westin. Mer om det i Lennarts nästa mejl.

/Mitt intresse att läsa deckare är inte så stort - jag ser hellre på deckare - då är det början och slut på samma kväll! Men jag är mycket intresserad av berättelser med verklighetsbakgrund. Serien Lasarettet från 1950-talets polioepidemi sätter jag upp på min "att läsa-lista"!x

//Eveline

Vi var 23 deltagare vid den digitala träffen via Zoom, inklusive Lennart Bergström som hälsade alla välkomna och särskilt kvällens författare, Stina Jackson. Hon har nyligen kommit med sin 2^:a bok Ödesmark och visade upp sitt ex, som hon fått samma dag till sig i Denver, Colorado.

 Ödesmark         av     Stina Jackson

Lennart ställde sina väl förberedda frågor och Stina berättade att hon länge velat bli författare. Redan som barn drömde hon om det, men hennes yrkesval gick några omvägar, bl.a. via juridikstudier. Dessa avbröt hon dock och bestämde sig för att nu var det dags att skriva!

Samtalet gick vidare kring genren, glesbygds noir = att skriva "mörkt, nära och varsamt om den lilla människan i ytterkant = lite krim. Man ska känna igen atmosfären, menar författaren och den sociala avfolkningen, arbetslösheten och platsen är viktig att skildra. Val av platser i Norrbotten grundar sig i Stinas hemlängtan – hon har bott i USA i 14 år, men kan ff förnimma hembygdens dofter, minnen och miljöer.

Precis som i den första boken Silvervägen – vars karaktärer beskrivs mycket tydliga som något "udda" människor, är även Ödesmarks karaktärer tydliga och något eljest! "Jag vill komma djupare i människornas vardag och söka förstå vad som påverkar deras val, även de på fel sida av lagen"- "jag vill skriva litterärt i spänningsgenren", säger Stina.

På frågor från deltagarna svarar Stina Jacksom:

- om hon haft användning av juridikstudierna i sitt författarskap: "Ja, jag skriver spänningsromaner och ja, visst tangerar detta".

- hur kom du på karaktärerna: "De kommer till mig och ger utrymme till egen fundering".

- har du inspirerats av andra författare: "Ja, absolut t.ex. nyligen avlidne PO Engqvist, Åsa Larsson, Liza Marklund mfl.

- du beskriver lukter och miljöer väldigt skickligt och påtagligt! "Ja, jag vill att platsen jag beskriver ska få ta plats, såsom karaktärerna. Romanen 1793 av Niklas Natt och Dag blev en inspirationskälla i att skildra dofter/lukter och miljöer.

Stina hänvisar till en intervju med henne och Niklas i tidningen Vi läser!

Vi fick ett lästips av Anders Jansson The Gap/Tidsklyftan av  Jeanette Winterson  på Shakespeare and Company och jag vill också hänvisa till noteringarna i min blogg om samma bok Boksamtal 1/2019

Lennart avslutar kvällens samtal med att påminna om Bokens Afton Live tors 14 maj kl 10:30 med Karin Wahlberg!

//Under samtalet om att beskriva lukter/stanker blev jag påmind om Ernst Brunners Fukta din aska: om Bellmans liv!  

/Eveline

Corona påverkar såklart även ett fysiskt Bokens Afton och bokhandlare Lennart Bergström säger: ”Vi ställer inte in – Vi ställer om”! Han hälsar deltagarna och författarna Annika Andebark och Elin Olofsson välkomna som föreläsare till den första digitala Bokens Afton via Zoom.

Oväsen i Älvdalen av Annika Andebark

Annika Andebark debuterar med Oväsen i Älvdalen, del 1 av 7 i sin serie om häxprocesserna i Dalarna 1668. Annika berättar att hon kom på idén då hon läste protokoll över trolldomsprocesserna och blev fängslad av de karaktärer, som hon valt att fokusera på. Hon ställde sig frågan: Hur kunde man låta barn vittna om hur kvinnor och andra barn ”for till Blåkulla” osv? Hur kunde man döma och bränna kvinnor och barn på bål? En fråga från åhörarna var: Har du genom din research fått svar på frågorna HUR? Annika säger att hon känner stor ömhet för de inblandade och dessvärre finns samma strukturer även idag – genom rykten och ont förtal ”brännmärks” människor, som är avvikande eller har annan mening. Av rädsla också, att den som har makt förlorar den om det inte statueras exempel. Annika vill söka svar på frågan ”VEM tände bålet?” Läs mer: trollkona.se

Jag undrar: läser de om häxprocesserna i dagens skola? Vi gjorde det inte på 50-talet!

Från Jan kom ett tips, som vi tackar för: lyssna på Häxprocess av Kjell Höglund på YouTube med Ellen Sundberg

Herravälde     av        Elin Olofsson

Elin Olofsson är tillbaka med en ny roman, som sätter ljus på kvinnors historia, Herravälde. Året är 1921, det året då kvinnor för första gången får rösta men männen fortfarande har makten över allt. Elin berättar att boken handlar om tre kvinnor, Alice, Thomasin och Brita och deras kamp för frihet och hur deras liv vävs in i varandras. Historien är påhittad med inslag av riktiga människor som fladdrar förbi, t.ex. Anders Zorn, Selma Lagerlföf mfl. Elin säger att hon i sina romaner vill tilldela kvinnor huvudroller, deras begränsade möjligheter i samhället samt fokusera på klass och landsbygd kontra stadsmiljö.

Två intressanta böcker att läsa för de som ännu inte bekantat sig med kvällens författare!

Lennart Bergström hade valt att bjuda in dessa två författare till samma kväll, då de har kvinnofrågor i fokus i sina romaner. På frågan om de kände varandra tidigare blev svaret: Nej, men tyckte nu att de kunde ha utbyte av varandra framöver.

Jag undrar: Är det bara ”kvinnofrågor” de berör? Jag tänker det är ”mänskliga” frågor?

Lennart avslutar med att tacka alla och bjuder in till nästa digitala träff med Bokens Afton – tisdag 12/5 samma tid då deltar Stina Jackson från Denver, Colorado. Hon har nyss kommit med boken Ödesmark.

//Eveline

Läsecirkelns träff den 28 april genomfördes digitalt via Teams videolänk med Angelina Arkdag från Folkuniversitetet som teknisk samordnare. Angelina fick även leda samtalet via chat från mig, då tekniken inte fungerade från min dator. Jag varken hördes eller syntes och måste tillstå, att jag kände mig en aning utanför samtalet. Dock en erfarenhet rikare!

Gunilla, Kerstin, Margareta, Mirjam, Annette och Barbro deltog i den digitala träffen och Berit, Maria samt Toni hade mejlat sina synpunkter.

Exit Väst         av Moshin Hamid             Moshin Hamid 

                                    (Alex författarinfo)                  (wikipedia)

Vårens tema: Makt-Villkor-Kärlek -  Ja, allt är med!

Ord som sammanfattar läsupplevelsen: sönderfall, upplösning, liv, tillit, sökande, flykt, människans utsatthet, balansgång, uthärda förändring eller uthärda och förändring, tillvarons bräcklighet.

Våra synpunkter i korthet: en mycket berörande, spännande och skrämmande berättelse; ödesmättad och otäck – blev nyfiken på dörrarna; gripande – tog tag – berättelsen fastnade; griper tag -fantastisk – imponerande; otroligt läsvärd, känns befriande att få en annan bild av den muslimska världen; spännande – fångade in direkt – personbeskrivningarna fångade mig; tycker om berättarekniken med inlägg om vad som händer samtidigt i andra delar av världen – långa meningar men långt ifrån svårläst – fångar ögonblick och känlsor; en saga med magiska portar (för barn) men inte för mig som vuxen – overklig fantasyroman med osannolik handling – nonchalerar med ett så allvarligt tema/människor som flyr från krig, som ställer allt på spel med hopp om ett bättre liv; kryptiskt berättande i nuet om det som kommer att hända – full av motsägelser – förvirrande med människor i olika delar av världen, förstår inte vad de tillför;

Karaktärerna: frimodiga, sympatiska moderna ungdomar; händelserna tydliga pga att de var sansade; inga schablonbilder – utvecklas åt helt olika håll; de blir aldrig ovänner; gillar dom bägge mycket – inkännande och fina; Nadia sträng och tuff i beslut; båda förändras i den nya miljön - de glider ifrån varandra – Saed tyr sig till landsmän – Nadia känner möjligheter i det nya; representerar två typer av flyktingar – de med förmåga till anpassning och de som söker hålla kvar gamla värderingar - förstår bådas resonemang men de är för stiliserade; parets känslor utifrån, men ändå träffande;

Språk: lättsamt, vackert, okonstlat, avskalat och rent, poetiskt och sympoliskt, bildlikt, ibland oförstående ordsammansättning ex s214) mest, nästan helt, men bara nästan; författaren besitter stor berättarkonst; romanen är lätt att läsa vidare trots det svåra mänskliga perspektivet, men frossar inte i våld med ord. Det är en ”bok för alla”.

Bokens uppbyggnad: långa spännande grepp; ibland riktigt korta meningar ex s8)På många dagar; s20) Hon log. Tog en smutt; många långa meningar s61-63=34 rader och s103-105=56 rader!

Vad berörde extra: ensamhet-utanförskap-inte passa in; fint skildrat hur två m-skor glider isär; s159)vägran till samexistens kräver att ena parten upphörde att existera; s77)Nadia tyckte vid första ögonkastet att Saeds far kändes som en far (jmf med sin); s203)en förruttnelse hade uppstått i förhållandet - insikt som underlättar att skiljas som vänner och kunna träffas 50 år senare s218); finner inte ro utan söker sig vidare; de flyr från och inte till; Saeds far som peppar dem att åka därifrån;

Miljö: orolig miljö – angivarsystem – på Mykonos kändes det bäst – London skildras militant – lugnare i Amerika där de hittar kamratskap; de bygger upp sina hem i en påver miljö – kommer inte till ngt färdigt; på Mykonos låg lägren tätt direkt på asfalten; beskrivningen av London gav en tankeställare – drönare som höll koll; Londons nedmontering är läskigt skildrat – efter en miljöförstöring i Kalifornien byggs arbetsläger och kooperativ upp;

Titel och omslagsbild:stämmer väl med innehåll - Exit=Utgång och en svart dörrflik

Helhetsbetyg: 4=3*, 5=4*, 1=5* - högsta poäng av vårens böcker!

Recensioner: Göteborgsposten https://www.gp.se/kultur/saga-om-slutet-f%C3%B6r-gr%C3%A4nslandet-1.4792763

Litteraturmagasinet: https://www.litteraturmagazinet.se/mohsin-hamid/exit-vast/recension/asalill-andersson

Utdrag ur lektörsomdöme: Passagerna genom dörrarna blir till en säregen allegori över flyktingströmmarna i västvärlden och kommenterar träffande vår samtid. Med små, effektiva medel vindlar Moshin Hamids prosa sig längs ibland oväntade vägar, som fångas bra i den svenska översättningen. Helhetsbetyg: 4. /Dan Brundin

Mina reflektioner i korthet (som jag inte kunde framföra muntligt): jag berördes inte av bokens inledande del – den tog inte tag i mig, förrän i slutet och kap 10-12. Där fanns det jag anade i recensionen jag läste i ST 24.11.2017 av Kristian Ekenberg, vilket gjorde att jag valde boken till cirkeln: Exit Väst har en ton av saga, samtidigt har den en realistisk skitighet som gör att läsaren hela tiden svävar i osäkerhet. Mörkret finns här, men också ett ljus, konturerna av en annan tänkbar värld. 

Jag har funderat på detta mtp hur deltagarna beskrivit sina tankar och känslor. Vi är två som tyckte att det var för mycket saga/fantasy med dörrar hit och dit (ffa s167-169) om den gamle mannen och den rynkige mannen som kom och gick genom den svarta dörren till Rio de Janeiro fram och tillbaka! Kanske det förklaras av att vi två som tyckte lite avvikande, har flykting/invandrarbakgrund?

//Eveline

Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Läst till träff #4 med Vängåvans Litterära Sällskap mån 7 april 2020. Även denna gång ordnade Lennart Bergström digital träff pga Corona-viruset och myndigheternas rekommendation att inte samlas i grupper, ffa för utsatta grupper, bl.a.a 70+are. Denna gång träffades vi först i ett videomöte kl 18.00 och därefter i ett telefonmöte kl 19.00. Två möjligheter att delta i samtalet, blev lyckade arrangemang.

Lennart inledde båda träffarna med att hälsa välkommen och informerade hur deltagarna skulle göra för att delta i samtalet. Skillnaden på dessa digitala former är att samtalet flyter lättare i ett videmöte, då man ser varandra.

Bokval av Monica Gullman/bokhandeln: En stark och gripande roman om en tid om flickors utsatthet, om kvinnlig vänskap, om ett samhälle i förändring.

Kvällens samtalsledare Eveline Santner: mitt intresse för litteratur gör att jag sedan 2012 leder läsecirklar på Stadsbiblioteket/Folkuniversitetet. Sedan hösten 2019 leder jag en bokklubb på teaterföreningen Scen Sundsvall/Esters gym. Ett projekt där vi först läser boken, ser föreställningen som boken bygger på tillsammans och därefter diskuterar och jämför bok/teater. Och nu är jag medlem i detta förnämliga Vängåvans Litterära Sällskap.

Kvällens författare:

Susanna Alakoski, född i Vasa Finland, kom till Sverige och Ystad som liten. Hennes uppväxt präglades av invandrarens dubbla tillhörighet, det finska i hemmet och det svenska i skolan och bland kompisar.

I en intervju från Bok-&Biblioteksmässan 2019 beskriver Susanna Alakoski att "hela hennes bas ligger i det svensk-finska". Hon säger att hon är mer en författare med klassperspektiv (kön och klass), än invandrar-/arbetarförfattare.

Hon har fått många utmärkelser, ex IvarLo-, Moa- och Augustpriset men har också tackat NEJ till ett pris: Jan Myrdals "Leningpriset" 2013, då hon inte vill förknippas med totalitära ideologier.

Susanna Alakoski skriver på nr 2 av romansvitens 4 delar! Lennart berättade att hon kommer till Vängvans Bokens Afton i september 2020 om risken att smittas av Corona-viruset då är över!

Bomullsängeln en mjuk titel till en hård verklighet!

Vad/vem berörde extra under läsningen – några röster:

- otroligt imponerad av författarens forskning men fastnade inte helt för själva berättelsen – inte odelat positiv

- tycker väldigt mycket om Alakoskis berättarstil – växlingen i framställningen

- otroligt fin bok – så mycket om Finlands historia som jag inte alls kände till – skillnaden i beskrivningen av landsbygd =mjuk/målande / stad=hård/kall

- tycker om boken – men för mycket fakta så den tappar själen

- en fantastisk bok – viktigt kvinnohistoria belyses – bra att författaren lämnar "öppet" till läsaren

- fin beskrivning av kvinnorna – lärorik – t.ex. sättet att ordna barnpassning

- en underbar bok – kom in snabbt i berättelsen – om barnet Hilda, om den istf modern fostrande Sanna-Täti, om kärlek – (jmf med Selma Lagerlöf o hennes farmor) – starka band – en varm bok

- husfaderns ord om kvinnohistoria: s64) flickans öron växer, pojkarnas krymper; husfaderns dom och ord om Hildas synd (s88-89) - när Hilda tar på sig synden (s85) – om gårdsnamn som efternamn / tillhöra gården (som en slav utan egenvärde)

Miljöer: landsbygd och starkt bibeltrogna – med skam/skuld/klasskillnad – tacksamhet (s346) kontra stadsmiljö med mer samhällsinsikter och mindre bibeltrogna.

Karaktärer: Viola Vuori en stark kvinna med kloka tankar; Hilda & Helli är så olika men så varma i sin vänskap; Hilda trofast i sin tro och Helli stridbar i sin politiska åskådning; fabrikörerna är som förväntat – som fabrikörer mestadels är; Arvo är kulmen av väme och klokhet – så fint sagt att Emil är ett vackert namn, när Hilda berättar om sin synd och skam (s263)! Sanna-Täti med sin klokskap, så levnadsvis; fabrikörerna – för sin kontrast till arbetarna!

Språk: tätt men lättläst, vackert, beskrivande, bildlikt, omständligt som passar berättelsen, poetiskt, flyter fint framåt. Språket skiljer Hilda som barn/vuxen – vilket förutom åldern också kan bero på skillnaden i tal landsbygd/stad.

Talande nybildade ord: mostermännen, tänktystnaden, längtansorden, hemligorden och bokens längsta arbetarföreningskvinnoklubben 29 bokstäver!

Bokens uppbyggnad: bra kapitelindelning, följer kronologisk ordning, håller intresset vid liv. Gillar punkteringarna när författaren vill betona; In. I. Huvudet. (s179)

Titel och omslag: den passande titeln återges på s417; vackert omslag som stämmer med berättelsen.

Budskap: kvinnors livsvillkor i fokus, krigsvillkor i vardagslivet, facklig kamp och Finlands historia

Referens till: PA Fogelström Stockholmsserie; Gunnar Bolin Hovjuvelelarens barn; Nina Wähä Testamente; Kjell Westö Där vi en gång gått

Bomullsängeln är en sinnligt och bildlikt beskrivande roman (ex s109 om hemmalukten) med mycket informativt innehåll ex om anpassning och kontrasten mellan arbetsliv, samhälle och de som bestämde, om jordbruk, industri och krig. Författaren bygger upp starka händelser så skickligt att läsningen känns i varje nerv (ex s286 och s298). Romanen kan inte sträckläsas, man måste stanna upp och reflektera.

Mitt ord: OMVÄLVANDE! Romanen innehåller dikter lite här och där och jag avslutar med en ur Kalevala-eposet och Väinämöinen: s97) Det går ett märkligt tal om månen, sällsam saga sägs om solen, vart har väl vår sol försvunnit, vart har månen tagit vägen.

Dags att läsa om Kalevala!

//Eveline

Mitt boktips MÅSEN Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach

En liten pärla bara 92 sidor med fantastiska bilder. Den läser jag varje vår, när jag hör första skriket/skränet. Måsen har ett fruktansvärt läte men är så vacker när den stiger upp mot skyn.

Lyssnar också på Neil Diamonds musik till Måsen!

https://youtu.be/k028-NETGOQ

Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin

Läst till träff #3 med Vängåvans Litterära Sällskap onsdag 8 april 2020 kl 18:20-ca 19:30.

På grund av Corona-viruset hade Lennart Bergström ordnat med telefonmöte, så att de som ingick i s.k. riskgrupp och inte kunde närvara fysiskt. ändå kunde delta. Mycket bra initiativ.

Mötets samtalsledare Ellen Skarp: som skulle ha varit på plats i Bokhandeln, men pga Corona befann hon sig kvar i sitt hem.

Lennart hälsade välkommen till denna premiär, sällskapets första telefonmöte. Han informerade hur vi ska göra för att inte pratar flera på en gång. När vi vill delta i samtalet, säger vi namnet och väntar på Lennarts varsågod!

Ellen inledde med att berätta att hon föreslagit aktuell bok, efter förfrågan från Lennart. När hon läste den fascinerande biografin tyckte hon bl.a. mycket om de ryska och aristrokatiska inslagen. Ellen hade hört Gunnar Bolin föreläsa om den och menade att det var en fantastisk biografi att samtala kring. Lennart informerade att Gunnar Bolin är en av författarna i Vängåvans Bokhandel under nationaldagen 6 juni. Det ser vi i sällskapet fram emot, förutsatt att planeringen håller mtp Corona.

OM BOKEN: Sällskapet var enigt! Detta är en berikande – upplysande – berörande familjekrönika med viktiga inslag av politik, krig och utveckling!

Inledningsvis ett myller av namn att hålla reda på, så tack till författaren för "släktträdet" i början och även viktiga årtal i slutet. 

Synpunkter från deltagarna i korthet: en del tyckte att tidshoppen störde läsningen, medan andra tyckte att de lyfte boken. Samtalet uppehöll sig mycket kring Karin och sonen Gerhard  (Gunnar Bolins farmor och far), vilka också hade en framträdande roll i berättelsen. 

Författaren tecknar i huvudsak sin farmor Karins livsresa, hans "Baba"! Ett kärleksfullt och personligt porträtt, med hennes förtjänster och brister. Även farfadern Ernsts karaktär är i fokus, men framför allt  faderns, Gerhard, som han också samtalar med under berättelsen. Vi pratade mycket om Karin och hennes val att lämna sonen Gerhard hos faster Hilda och Hugo, att hon kände starkt obehag och ändå fullföljde planen. Det är lätt att undra över människors ageranden, men också lätt att glömma hur samtiden utspelade sig. Vad som gällde för att överleva och komma vidare. 

Boken är lätt att läsa, men innebörden svår att ta in. Intressant med de olika språkinslagen och speciellt med inslagen av Wienerisch, t.ex. Jause som ju är Fika kort och gott!

Det politiska innehållet blev en ögonöppnare för flera i sällskapet. För mig en fördjupning i min egen bakgrund, med föräldrar som båda var österrikare, blev tjeckoslovaker, blev tyskar, blev tjeckoslovaker igen, blev statslösa, blev österrikare igen och till sist svenska medborgare.

Av den omfattande Österrike-Ungerska monarkin, blev Österrike bara en "tummetott" efter 1:a världskrigets fredsuppgörelse, en förintelsefred för landet Österrike. En del av landet som var en del av den tyskspråkiga befolkningen skulle tillhöra Ungern, Italien och Tjeckoslovakien, som bildats som ny stat. Österrike blev ett litet fattigt land, industrier gick till Ungern och jordbruken till Tjeckoslovakien. Vad blev kvar för landets tillväxt och medborgarnas välstånd?

Under 2:a världskriget annekterades Österrike av Nazityskland, förlorar sin statssuveränitet och blir Ostmark. Efter andra världskriget ockuperades Österrike av segermakterna och Wien delades in i 4 zoner. Blev självständig stat igen först 1955. 

Författarens far och farbror hade möjlighet att i Sverige bygga sig en framtid genom att släkten Bolin var etablerade i Stockholm. Hovjuvelerare W.A.Bolin är ff kungahusets hovjuvelerare (enlig google). Åren i sommarhuset Småryd beskriver författaren som en lantlig idyll även under krigsåren i Europa, med alla släktingar som kom och for. 

Budskap: på Lennarts fråga vilket budskap boken ger blir svaret; att inte ta demokratin för givet

Språket: kompakt men håller fin klass, lättläst med ett genomgående flyt. Bra kapitelindelning och blandning av nu och då, av karaktärerna samt samtalen mellan författaren Gunnar och pappan. Ödmjukt, men ändå rättframt och naket.

Meningar att minnas: s138)Han äter det mesta utan överdriven entusiasm. s359) Vardagen har en oslagbar förmåga att äta upp ett förflutet obehag.

Lennart avslutar med att tacka samtalsledaren Ellen och mötesdeltagarna, för ett givande och bra genomfört telefonmöte. Även träff #4 den 27/4 kommer att genomföras via telefon/videosamtal. Till dess läser vi Bomullsängeln av Susanna Alakoski.  Samtalsledare då är jag, Eveline.

Recensioner: 1) Göteborgs-Posten Johan Werkmäster 16.09.2019

https://www.gp.se/kultur/recension-hovjuvelerarens-barn-gunnar-bolin-1.18048472

2) Expressen/ Sven Olov Karlsson 24.09.2019

https://www.expressen.se/kultur/bocker/borgarfamiljens-skakiga-klassresa-lite-snett-nedat/

3)Aftonbladet / Barbro Westling 14.09.2019

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/AdkPOn/ger-framfor-allt-en-kansla-av-svunnen-tid

4)Sveriges Radio / Marareta Flygt 11.09.2019

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7294466

/Eveline 13.04.2020

Mycket som jag inte känt till och fått lära mig om mitt "födelseland".

TACK till författaren och VLS som öppnade boken för mig!