återkommer med inlägget

Onsdag 30 augusti ordnade Lennart Bergström, Bokhandlarn i Sundsvall, årets LÅNA & LÄS - evenemang. En trevlig tillställning med många litteraturintresserade deltagare. Kvällen inleddes med författarbesök av Lena Andersson, som har sin nya bok Studie i mänskligt beteende med på första sida i årets Låna & Läs. Foldern innehåller 48 titlar, uppdelade i romaner och spänning samt ytterligare fyra titlar tillkommer under året. 

Det intressanta och givande samtal mellan Lena Andersson och Lennart Bergström, återkommer jag till i ett separat inlägg. Jag vill här bara citera Lena Andersson uttryck om språk som jag gillade alldeles särskilt : Jag vill använda mig av ett 'förhöjt språk' i mina texter.

Här följer mina 12 urval ur årets Låna & Läs folder, som jag vill läsa i första hand, se video: 

1) Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson - en ny insiktsfull roman

2) Netanyahus av Joshua Cohen - om en känd familj

3) Ingen väg tillbaka av Lennart Hagerfors - om Karin Lannby

4) Flora Leas hemliga bok av Patti Callahan Henry - 

5) Kvinna utan mask av Hanne-Vibeke Holst - Läst och kommer i eget inlägg framöver - med i Babel 3.9.23

6) Jag vill riva upp himmel och jord av Marie Lok Björk - om 'Ottar' Elise Ottesen Jensen

7) Fördolt är minnet av människan av Mohamed Mbougar Sarr - var med i Babel vå-23

8) Sten i siden av Miakel Niemi - kommer till Mitt.Litt.festivalen 28.10.23

9) Utanpåverket av Kristin Nord - debutant

10)  De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel  av Ruth Kvarnström Jones - Nyhetsmorgon i TV4 tis 5/9

11) En bondes död av Negar Naseh & David Sandström - spänning

12)  Döda kvinnor förlåter inte  av Katarina Wennstam - om kvinnoliv i 1800-talets Stockhom

Jag har valt författare från Sverige, USA, Danmark, Seneal och en Brittisk/svensk.

Ur folderns nu 48 titlar =  32 kvinnor och 14 män + 2 av båda kön

Mina urval: 12 titlar = 7 kvinnor och 4 män + 1 av båda kön

En spännande läsning under höst - vinter - vår!

//Eveline

I en bokblogg måste ju en litteraturfestival omnämnas. Fredag 11 - söndag 13 augusti var jag i Kramfors och Ådalens Litteraturfestival i Sandslån, Ångermanland. Initiativtagarna till festivalen är författarna Mats Jonsson och Tove Alsterdal, vilka också invigde festivalen. En mycket väl genomförd festival med intressanta författarsamtal, intervjuer, högläsning, teater, musikunderhållning mm. Min litteraturväninna Berit kom upp från Halmstad och vi tog tåget till Kramfors och Stadshotellet i dagarna tre! En festivalbuss gick tur och retur Kramfors-Sandslån, så all omramning kändes lyxig. På kvällarna diskuterade vi dagens evenemang och planerade nästkommande dags program.

Av ett 20-tal inbjudna författare valde vi att lyssna till 12.

Dag 1) När livet blir viktigare än döden med  Åsa Larsson , Aslak Nore (Havets kyrkogård), Tove Alsterdal och samtalsledare Yukiko Duke. Vi hade tänkt lyssna på Vad är Norrland? med Sverker Sörlin (Framtidslandet) mfl, men tyvärr blev lokalen snabbt fullsatt och vi hann inte med. Så vi gick till ett annat samtal  (blev positivt överraskade): Vi hyllar skräcken! med John Ajvide Lindqvist (Verkligheten) inervjudad av Yukiko Duke. Nästa punkt: Blå skuggor:Om Birger Norman med bl.a. Mats Jonsson, Bo R Homberg mfl och Tove Alsterdal som samtalsledare. Under invigningen fick vi ett smakprov av kvällens konsert: Även vemodet är ett landskap med Noratrion. 

Dag 2) Verklighetens tusen röster med Marit Kapla (Kärlek på svenska),  Anna-Lena Laurén (Sammetsdiktaturen) och samtalsledare Yukiko Duke. Jakten på de försvunna orden med Anahita Ghazinesam (Våld:Om träd och slöjd och män) , Moa Backe Åstot (Fjärilshjärta) och samtalsledare Yukiko Duke. Det unga hjärtat med Andrea Lundgren (Den underjordiska solen), Sara Bergmark Elfgren (Grim), John Ajvide Lindqvist (Sommaren 1985) och samtalsledare Jessika Gedin. Läsestunden med  högläsning av Sara Strömberg (Skred) m.fl. författare.

Vi avslutade båda dagarna med en stunds 'baravara och kort reflektion' till ett glas vitt vin på Café Flottaren, innan bussen tog oss tillbaka till Kramfors. 

Dag 3) Stod regnet som spön i backen och då var det ändå dags för oss att packa och lämna Kramfors Stadshotell. För övrigt förhöjde den trevliga, charmiga och mycket serviceinriktade personalen hela vistelsen där. En eloge även till alla engagerade volontärer på festivalen!

En litteraturfestival att minnas!

//Eveline

Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell är en berättelse om kamratskap från småskoletid och vänskap upp i vuxen ålder. Att en vänskap består från tidiga barnaår har alltid fascinerat mig. Själv har jag inte upplevt det, vilket jag tror beror på att jag i 7-års åldern kom från ett annat land. Det tar tid att grunda nya och varaktiga vänskaper i så tidig ålder. Som vuxen har jag flera långa vänskaper, den längsta är nu 50 år. Året är 1988 när berättelsen börjar. Mia och Sara är 12 år och går i sexan. Jag hade själv barn i den åldern, som de är i när berättelsen börjar. Det gjorde mig nyfiken på hur 1980-talet framställs, ur deras då unga och mitt då vuxna perspektiv. Återgivet med äkthet, då författaren är jämngammal med sina huvudkaraktärer.

 Sweet dreams Öxnehaga    av Anna Agrell 

Författaren inleder boken med en textrad, som berör: Men det fanns en kärv kärlek till hemstaden också i längtan bort av Anna Greta Wide  en av våra stora poeter. 

Berättelsen börjar i nutid med meningen "Jag har gjort något oförlåtligt" berättar Mia för sin väninna Sara i ett telefonsamtal. Och den första sidan slutar med: Att hon gjort något oförlåtligt är allt jag får veta, den där söndagen som går från att vara intentsägande till att bli en utskuren relief av min framtid. Min nyfikenhet är väckt och jag läser vidare med en känsla av att något riktigt omtumlande skett, som jag absolut vill få veta. 

Innehåll ur baksidestexten: Det är i slutet av 1980-talet. Bästa vännerna Sara och Mia bor i miljonprogramsområdet Öxnehaga. De lever sina liv i centrum eller vid rampen, drömmer om märkesjeans och videobandselare. På hemmaplan brottas vännerna med egna svårigheter, men tillsammans är de oövervinnerliga och söker sig till allt som ger tillvaron spänning. De säljer lotter utan vinst, klättrar över staketet till byggarbetsplatser och hoppar från hustak. Vänskapen kommer att hålla livet ut. Men drygt trettio år senare får Sara veta något om Mia, som kullkastar allt och deras relation sätts på prov. 

Vad är detta oförlåtliga som Mia gjort? Oförlåtlig är ett ord för stort att överblicka (sid 61). Hur kommer det att påverka deras vänskap? Vilka handlingar går att förlåta? 

Berättelsen är ett växelspel mellan då och nu. Mia verkar ha den perfekta familjen medan Sara inte har någon pappa i sitt liv, i alla fall inte någon som mamman vill prata om. Den sköra tiden mellan barndom och ungdom och förväntan på framtiden och vuxenlivet beskriver Anna Agrell med fin känsla och som hämtat från den egna upväxten. Att växa upp i en småstad och känna att den stora världen är något för framtiden. Att kompisarna här och nu är allt. Mias dröm är att bli modell och Saras att bli författare. De är oskiljaktliga men tar också in andra kompisar i sin tvåsamhet. Många saker i boken känner jag igen från min sons och hans kompisars uppväxt. TV-spel, MTV, videobandspelare, att spela in egna kasettband från radion, TV-serier som Dallas, popband som Eurythmics  Sweet Dreams  och Roxette, axelvaddar, märkesjeans, att ha party, panta tomburkar, tankar på högstadiet osv. 

Sweet dreams Öxnehaga är en varm och fin uppväxtskildring om vänskap, klass, drömmar och begränsningar samt om vuxna som sviker och om egna svek. När sedan vuxenlivet levs, blir insikten om krossade drömmar och förlorad tid brutal.

Anna Agrell debuterade 2021 med Ett halvt andetag, som jag också är nyfiken på. Hennes romaner jämförs med Silvia Avallones och Susanna Alakoskis böcken. 

Jag hade stor behållning av att läsa mig tillbaks till 1980-talet.

Det slår mig att jag just skrivit om Om elden tar oss  av Cecilia Ekhem, en bok som är en återblick 100 år tidigare, till 1888 års ungdomsvärld!

//Eveline
 

Det är en liten bok till formatet (138 sidor), men den innehåller stora livsfrågor. På omslagets baksida står det: WIEN 1936. En underbar oktobermorgon går sektionschefen Leonidas igenom sin post. Han står på höjden av sin framgångrika bana och ännu inträffar gratulationer med anledning av hans femtioårsdag. Livet leker ..... tills han bland kuverten får se en kvinnas blekblå handskrift. En storm är i antågande!

Den österrikisk-judiske författaren Franz Werfels roman från 1944 är en studie i bitterljuv kärlek och ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist. 

Fakta om författaren i boken: Franz Werfel, född 1890 i Prag och avliden 1945 i Los Angeles. Han räknades till en av sin tids mest framtående författare och var vän med bland andra Franz Kafka, Max Brod och Martin Buber. I Nazityskland brändes hans böcker på bål. Efter Anschluss 1938 återvände Werfel inte till Österrike och 1940 flydde han från Frankrike till USA.

Översättare: Ola Wallin - första svenska utgåvan kom 2016. Jag har mitt ursprung i Österrike och ler när jag läser översättningen nådiga frun  och jag ber från gnädige Frau och Ich bitte, i meningar där uttrycket inte har någon egentlig funktion. Så gammaldags sirligt, som österrikiskan talas ff ibland. 

Lite kuriosa: Franz Werfel var gift med Alma Mahler-Werfel, tidigare gift med Gustav Mahler. Hon var också älskarinna till Oskar Kokoschka. Allt detta läste jag i boken Den galna änkan, av Oliver Hilmes, som jag  tyckte gav en god inblick i att människor då som nu styrs av sina känslor, stora som små. 

Det sägs att Franz Werfel har kallat romanen för en "intrikat liten berättelse om ett äktenskap", men det är mycket mer än så. Idag en historisk återblick och tankeväckare kring de tre livsfrågor jag berördes av. 

Först hur den privata stora livsfrågan hanteras av Leonidas, hans kära hustru Amelie och den mystiska Fru Vera Wormse. Det belyser hur vi handlar utifrån våra känslor, de stora passionernas omtumlande påverkan på vårt omdöme och de val vi gör utifrån vår förmåga att bejaka eller kontrollera detta omtumlande. 

Den andra stora livsfrågan är lycksökarens, som författaren så skickligt beskriver huvudkaraktären. Uppkomlingens, karriäristens tankar och vägar för att nå sitt mål i rådande hierarkier. s138) Jag kommer nedifrån. Jag är en segrare i livet.

Den tredje stora livsfrågan är skrämmande aktuell. Då för 80 år sedan var det judarna man tyckte illa om - i boken omskrivna som "intellektuella israeliter". Idag är det andra gruppper som ifrågasätts och hänvisas till med uttryck som "de där människorna", flyktingar och invandrare. . 

Språkbruket är stilfullt talande. Exempel på meningar som stannat kvar: sid 64) Fanns inte det sanna livet i det oförutsedda, i sekundens ingivelse! Hade han, fördärvad i grunden av frramgång och komfort, redan i femtioårsåldern glömt hur man lever det sanna livet?  s 116) När Leonidas analyserar sitt möte med Vera Wormser: Nu  hade anletet hos damen i soffhörnet nått en ny station, nämligen den slutgiltiga. Nu var det inte längre en reproduktion eller en översättning, utan själva originalet, om än oskarpt och mörknat. 

Omslagsbilden: Så vacker, det valsande paret med en blekblå bakgrund. Valsa kunde sektionschefen! Jag har tyvärr inte lyckats få fram vem illustratören är.

Berättelsen filmatiserades 1984 av den österrikiske regissören Axel Corti. Den hade jag gärna sett

Eva, min fina litterära väninna tipsade mig om denna bokpärla och jag blev inte besviken. En bok jag gärna tipsar vidare!

//Eveline

Städerskan kom redan 2022 men är fortfarande aktuell, då den enligt uppgift på Google (14.03.22) toppade amerikanska bästsäljarlistan, plats tre på brittiska och två på den kanadensiska. Och den ska tydligen bli film också (obekräftad uppgift).

En roman där huvudkaraktären har yrket städerska (förekommer sällan i romaner), är en annorlunda spänningsroman. Molly är hotellstäderska och hennes karaktär beskrivs som kantig, detaljstyrd, pedant, regelstyrd och hon missförstås ofta att vara viktigpetter och besserwisser. Att inte riktigt vara som andra och inte riktigt vara med sin tid. Varför valde jag att läsa boken? Jo, för att min mor arbetade som städerska under 1950-1960-talen. Inte på ett hotell, utan i en mycket tuffare manlig miljö - en sanitär avdelning för bruksarbetare. Jag blev intressad att jämföra yrkesrollen, såklart utan att jämföra Molllys egenskaper med min mors!

Städerskan         av    Nita Prose

Översättare: Manne Svensson

Prologen börjar så här: Jag är din städerska. Det är jag som städar ditt hotellrum, som smyger in som en ande när du driver runt på stan utan att bry dig det minsta om röran du lämnat efter dig, eller vad jag kan få syn på när du inte är där. Jag är din städerska. På omslagets baksida står: Jag vet så mycket om dig. Men vad vet du egentligen om mig? -  Ganska dramatisk inledning!

Ur baksidestexten: Mollly är van vid att vara helt osynlig i sitt jobb på den anrika Regency Grand Hotel. Hon är bara en städerska, varför skulle någon lägga märke till henne? Men dagen hon finner den återkommande hotellgästen mr Black död i sin säng vänds allt upp och ner. Molly blir inte bara synlig för alla, hon blir dessutom synnerligen granskad och ifrågasatt. Och för att rentvå sitt rykte måste Molly ta reda på vad som egentligen hände med mr Black.

Jag gillar Mollys tankar om sitt arbete: Jag föddes för det här jobbet. Jag älskar att städa. Jag älskar min städvagn och jag älskar min uniform. Och som hennes mormor har sagt: Älskar du ditt jobb behöver du inte jobba en enda dag i ditt liv! Molly går helt upp i sitt arbete och bryr sig inte om att det bland personalen finns de som viskar om henne som "Molly Mutant, Regelmiffot". Det finns också de som älskar henne för den hon är, godhjärtad, generös och att hon sköter sitt arbete exemplariskt. Molly har svårt i sociala situationer som att tyda och tolka andra, men hon är duktig på att städa sina tankar, på samma sätt som hon städar ett rum - systematiskt och i bestämd ordning. Några egentliga vänner har inte Molly, men det finns två personer hon har en sorts vänskap med, den papperslöse flyktingen Juan Manuel och hotellets portier mr Preston. Mollys kära mormor har nyligen avlidit och Molly saknar henne oerhört. Hon har alltid pratat med sin mormor om allt och gör så även nu fast mormodern är död. Mormodern har lärt henne mycket om beteenden, som att ett leende inte behöver betyda att någon är glad och tvärtom. 

Vad hände egentligen i mr och mrs Blacks svit 401 på Regency Grand Hotel? Genom mordet på mr Black dras Molly in i en härva av knarkhandel och svek. Människor hon litat på sviker henne, men hon tar sig an denna mordgåta med samma detaljerade noggrannhet som hon utför sina arbetsuppgifter och allt annat hon företar sig. 

Städerskan är en charmig, mångbottnad och varm spänningsroman och jag tycker mer och mer om Molly, allteftersom jag läser. Tänker att vi behöver fler som Molly ibland oss.  

Avslut: Kan jag jämföra Mollys och min mors yrkesutförande? Nej, förutom att även min mor var 'som osynlig' på sin arbetsplats.

//Eveline

Cecilia Ekhem skriver lättläst och spännande. Tempot är högt, mycket händer och flykten undan branden blir en kamp mot klockan när Sofia, Joel och några nyfunna vänner gör allt vad de kan för att undkomma elden och försöka överleva. En av de nyfunna vännerna är självaste Frida Stéenhoff, en betydande kvinna i Sundsvall vid förra sekelskiftet (fint av författaren att lyfta fram henne ur historien).  

En karta från 1888 finns i bokens uppslag med intressanta nedslag i Vängåvan, Hedbergska gymnasium, kvarteret Stenhammaren som är dagens Södermalm mfl.

Detta är en högläsningsbok, en bladvändare som ger inblick i en del av Sundsvalls historia. Intressant för för en bred målgrupp, både barn och vuxna. 

//Eveline

Jag blev nyfiken på boken när jag läste baksidesinformationen, som jag citerar: Fem personer reser med tåg genom Sverige (vid olika tidsepoker), ett gift par i kris (Harriet och Oskar), en ensamstående far och hans dotter (Harriet som barn) samt en kvinna (Harriets dotter Yana) som söker svaret på en gåta, som hennes mamma lämnat efter sig. De reser alla mot Malma station och ingen av dem vet att det som händer på slutdestinationen kommer att omdefiniera deras liv. Malla station är en drabbande berättelse om familjehemligheter och oförrätter som gått i arv genom generationer - och om jakten på sanningen som kan förändra allt. 

Malma station av Alex Schulman

En påtagligt förtätad stämning redan i inledningen, väcker rmin känsla av förstämning. Den är tung att läsa, men jag kan inte sluta. 

Tre tågresor till den mystiska Malma station. Den första kring 1970-talet då Harriet reser med sin pappa. Föräldrarna har skilt sig och delat på barnen. Harriet blir hos pappa, som egentligen ville välja Amanda och inte Harriet. Men Amanda följer med modern till en ny relation. Långt senare gör Harriet om resan med sin man Oskar, då hon vill gee honom en pusselit av hennes liv, innan de också skiljs åt genom att Harriet ger sig av. Dottern Yana blir kvar med pappa Oskar. Ytterligare något decennium senare gör deras dotter Yana samma resa. Hon reser ensam med moderns fotoalbum som utgångspunkt. Vad är det för speciellt med stationen, Malma station? 

Och människorna, de framträder ur författarens tankar med många tillkortakommanden, ensamhet, bortvalda barn, nya relationer, bitterhet och sårad självkänsla ger mörka minnesbilder. Oförrätter och hemligheter i barndomen bär människan med sig livet igenom, hämmar identitetssökandet och präglar individens val och beteenden. 

Det finns många nedslag i romanen att lyfta fram och jag väljer Yanas ensamma tågresa. Hon och moderns fotoalbum, där varje bild berättar om moderns uppväxt ensam med sin far. Bilderna ger Yana en mening bakåt, bilder där det på baksidan står en mening som tar tag i mig: Your Are Not Alone har modern skrivit som ett mantra. Första bokstaven i varje ord bildar namnet YANA - elegant av författaren. 

Språket är lättläst, berättelsen flyter på och läslusten växer. Det är ingen ljus generationsroman Schulman skrivit, men mycket läsvärd. Jag har tidigare bara läst en av Schulmans böcker - Bränn alla mina brev - men jag ska verkligen läsa fler!

//Eveline

 Toni Morrisons enda publicerade novell från Novellix nr 124. 

Recitatif av Toni Morrison

Citat från baksidesinformationen: Toni Morrison har skrivit en enda novell: Recitatif. Nu publiceras den för första gången på svenska, i översättning av Helena Hansson. I berättelsen står hudfärg i centrum: Författaren låter historiens huvudkaraktärer, Twyla och Roberta, vara tydligt åtskilda av såväl färgen på sitt skinn som av sin klasstillhörighet. Träffsäkert och skickligt låter Morrison oss konfronteras med våra egna föreställningar om den andre, föreställningar som gång på gång ställs på ända, och hon låter oss aldrig få veta vem som är svart och vem som är vit.

1993 var Toni Morrison första svarta kvinna att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: ”genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör [hon] en väsentlig sida av amerikansk verklighet”. Hennes böcker har uppskattats av såväl kritiker som av den breda publiken, och hon är särskilt omtyckt för sin träffsäkra dialog och sina nyansrika skildringar av det svarta USA.

Jag som sällan läser kriminalromaner, har läst 3 deckare på tyska! Författaren Oliver Hamann är en släkting till mig, så det är extra roligt att läsa om denna fiktiva, något säregna tyske kommissarien Franz-Josef Grillmayr. Författaren har kommit ut med 3 böcker och den 4:e är på gång hemma i kammaren, när övrigt arbete tillåter. Jag läste den 1:a boken för några år sedan och har nu läst den 2:a och 3:e boken. Handlingen utspelar sig i samtliga böcker på Fuenrteventura den näst största ön i den spanska ögruppen Kanarieöarna. Jag hoppas de kommer i svensk översättning framöver. För mig är det trevligt att läsa på originalspråket och öva upp mitt modersmål.

Der Wasserkrieg Eiskalter Sommerwind Stummer Schrei in Weiss

Författare: Oliver Hamann

Författaren bygger upp intrigerna i lagoma doser och spänningsnivåer. Han beskriver sökandet efter lösningen på ett lättsamt och humoristiskt sätt. Läsaren får följa händelseutvecklingen med misstänkta gärningspersoner under både med- och motgångar. Allt under sällskapliga och täta dialoger mellan kommissarie Franz-Josef Grillmayr och hans assistent José Esparagio, av kommissaren kallad "Schosse", en grov tysk brytning av det spanska namnet, vilket är roande för läsaren men smått irriterande för assistenten som inte gillar att få sitt namn förvanskat. Bland karaktärerna märks också rättspatologen Georg Sanchez, som med sin innovativa personlighet både irriterar och förnöjer den lättretlige, men hygglige kommissarien. Med Estragon Salazar, polismästaren i området, utkämpar kommissarien också interna maktstrider, med allvar och humor. 

Innehållet i alla tre böckerna följer mönstret med att kommissarien önskar sig en lugn och trivsam tillvaro på ön, tillsammans med sin käresta/väninna Inez. Så önskar sig också assitenten med sin flickvän Arantxa, men alltid inträffar något som stör lugnet. Inez, som är personalansvarig på ett stort hotell blir inblandad i bok 2. Arantxa, som vill satsa på sin karriär blir inblandad i bok 3. 

I den 1:a boken konfronteras duon med ett vattenkrig med oförklarligt mord, i den 2:a med ett mord på en hotellstäderska, i den 3:e med en tysk företagares våldsamma död. Allt i en så gemytligt anda som det är möjligt i en bok om ond bråd död, en s.k. trivsel- och mjukdeckare! 

Enligt författaren kommer 4:e boken att handla om klassisk musik i orkestermiljö. Spännande! 

//Eveline