En bok jag länge haft på "att läsa" högen. Ett lån av en kär vän, som rekommenderade den för några år sedan, 2017. Nu var det dags och det är jag glad för. 

Elva dagar i Berlin av Håkan Nesser

fortsättning följer.....

Efter flera starka berättelser, som kräver mitt engagemang som läsare, kändes det vilsamt att läsa en nätt liten deckare från 1957. Min favoritförfattarinna (som vi sa på den tiden) i tonåren, var Maria Lang pseudonym för Dagmar Lange. Av hennes många verk, sparade jag denna. Mest av nostalgiska skäl. En av mina två favoritblommor är liljekonvalj och den andra är vallmo = färgena Vit och Röd som i Österrikiska flaggan  mitt andra hemland.

Kung Liljekonvalje av dungen    av  Maria Lang/Dagmar Lange

Boken med rosa omslag utkom 2018 av Norstedts förlag och finns häftad i handeln. Min egen med liljekonvaljer på omslaget är från 1984 och Norstedts-AWE/Gebers Bokklubben VårBok. Den tycker jag är vacker och den leder tanken till titel och innehåll.

Genom den första meningen har boken blivit en återkommande läsning för mig genom åren: Månaden var juni.  Mn favoritmånad!

I alla fall har jag vid en av mina omläsningar 1988-02-25 skrivit följande korta omdöme: En av de få tonårsminnen bland böckernas värld, som fortfarande känns stark. Idag skulle jag inte skriva ordet stark, men den håller, som en behaglig läsning med spänningsinslag. Jag hade faktiskt glömt vem som till slut visade sig vara mördaren. Det är också roligt att påminnas om den tidens atmosfär, kläder och frisyrer. 

Upplägget är trevligt, med personregister och en karta över området i staden, där flest av de inblandade personerna bor.

Handlingen: Den unga Anneli Hammar ska gifta sig med den stormrike Joakim Kruse - Årets Bröllop -  i den lilla småstaden. Men dagen före bröllopet försvinner Anneli spårlöst och hittas dagen efter mördad! Hon ligger på stranden utanför sitt hem med händerna knäppta omkring en liljekonvaljbukett.... Kriminalkommissarie Christer Wijk, som var inbjuden till bröllopet, får nu istället en mordutredning av ta hand om. 

Recensioner på omslagets baksida från 1957: 

1) Barbro Alving, Dagens Nyheter-  Kung Liljekonvalje av dungen hör hemma bland svensk toppläsning.

2) S Hellekant, Nordsvenska Dagbladet- Maria Lang har skapat en fullödig deckae. Frågan är om den ine är hnnes bästa.

Noterbart: Jag måste slå upp sex ord som jag sällan ser i en nutida författartext: s19) auspicierna=utsikterna; s47) lakonism=fåordighet; s181) beramade=omtalade; s190) intervenera=ingripa; s210) sangvistiska=sorglösa; s213) konsternerad=förbryllad

Var möter berättelsen mitt liv: I mina minnen av den tidstypiska atmosfären i en småstad i Bergslagen; den stora händelsen som alla pratar om.

Avslutar med den fina inledande dikten av Gustav Fröding ur Strövtåg i hembygden/IV.

Kung Liljekonvalje av dungen,

Kung Liljekonvalje är vit som snö,

nu sörjer unga kungen

prinsessan Liljekonvaljemö.

...Läs hela dikten här 

//Eveline

Sara Omars debutroman utspelar sig i en by i Kurdistan i slutet av 1980-tal och början av 1990-tal. I landet härjade Iran-Irak-kriget och Gulf-/Kuweit-kriget. Sara Omar (född 1986) är dansk-kurdisk. Hon är doktorand i statsvetenskap och sitter i styrelsen för flera av Danmarks kvinnoorganisationer. Hon har jämförts med Malala, som tilldelades Nobels Fredspris, för sitt fokus på kvinnors rättigheter.

 Dödstvätterskan   av    Sara Omar 

Baksidestexten lyder: Dödstvätterskan är en oförglömlig berättelse om en extremt utsatt flickas liv, om hederskultur och mäns våld mot kvinnor. Ett kontroversiellt ämne som är brinnande aktuellt även här i Sverige. Författaren bygger på sina egna erfarenheter när hon modigt och personligt skriver om ett kvinnoöde av idag.

Huvudkaraktären är en kvinna, Frmesk 30 år. Hon är inlagd på Skejby Hospital i Danmark och året är 2016. Romanen inleds med att Frmesk drömmer mardrömmar, fruktansvärda mardrömmar från barndomen, som återkommer varje natt.

I nästa kapitel förflyttas läsaren tillbaks i tiden till år 1986, dagen för Frmesk födelse.

Så varvas händelserna mellan nutid och dåtid. I centrum för berättelsen finns Allah, imamer, männens traditionellt religiösa och bokstavstrogna tolkning av Koranen och kvinnorna, som slaviskt och kulturellt följer männens påtvungna regler. Kvinnor som inte kan läsa, bara lärt sig Koranen utantill, hålls i okunskap. Och okunskap leder till osämja, oliktänkande och hat. 

Att läsa denna bok är som att själv befinna sig mitt i händelsernas centrum. Med varje nerv, känsla och förnimmelse måste jag övervinna mitt motstånd, min avsky till det jag läser. Detta är inte en fiktion, detta är ur verkliga livet. Så grymt, så omänskligt, så brutalt, så skändligt, så orättfärdigt.

Ett samhälle där mannen och mannens släkt bestämmer allt för den unga kvinnan. Hon har inte rätt till något eget val, bara att lyda eller att förkastas. Men förkastas även om hon lyder, om det passar mannen. Kvinnan som lemlästas och även mördas om hon inte visar sig ”ren” nog. Eller så planteras någonting skamfyllt hos den kvinna, som ska kuvas eller som mannen vill bli av med!

Frmesks mormor Gawhar är dödstvätterska. En skamfylld självpåtagen uppgift, att ta hand om de kvinnolik som lämnats kvar på dödsplatsen efter ett hedersmord. Kvinnor som ingen i deras egen familj vill beröra, för att de anses ha smutsat ner familjens heder. Men vem smutsar egentligen ner dessa kvinnor? Och vilka är det som dömer dem?

Jag tycker om Frmesks mormor och morfar. Deras människokärlek kontrasterar mot det skoningslösa hatet. Inte bara för att de beskyddar Frmesk, utan också för deras relation med varandra och för morfaderns funderingar kring religion och hedersbegreppet. Morfadern tillhör religionen Zoroastrism.

Trots att jag mådde fysiskt illa av att läsa den här boken, kunde jag inte sluta läsa. Jag hade gärna läst mer om Frmesks uppväxt och vad som hade hänt mellan nu i Skejby 2016 och då i Zamwa 1991. Sara Omar har ett driv i sitt skrivande, som gör att jag bara måste läsa ett kapitel till och ett till. Det är flyt i berättelsen, välskriven, språket är skoningslöst, utlämnande och mörkt!

Citerar: s271) Vilka är de människor som har rätten att förtrycka, slå och dräpa? Varifrån får de den rätten? Från Gud, från Allah skulle de säga. Men kan det vara rätt att uråldriga böcker, kulturer och traditioner är mer värda, mer heliga än ett människoliv? Och det forfarande idag? s226-228) Vilket fruktansvärt språkbruk av både män och kvinnor i Allahs namn !

Starka meningar: s127) Gawhar kunde känna lukten av rädsla från deras (barnens) munnar. s149) Otrohet är bara ett ord som används av dem som fruktar andra religioner mer än de tror på sin egen.

Vackra meningar: s235) De (själarna) samlade sig tätt intill dem som ett sidenband spunnet av solens andedräkt.

Rekommendera: Ja, absolut! Det här är en omskakande, stark, fängslande och enormt viktig bok, som väcker mycket funderingar kring hedersbegreppet. Boken har kallats "Årets modigaste bok”. Den gav mig en inblick i kvinnors helt andra livsvillkor – och faktiskt även mäns. Jag vill tro att människan inte är ond i sig, utan görs eller gör sig ond med religion som förtecken.

Tack, Sara Omar för att du gör din röst hörd och det vill jag hjälpa till att sprida!

LÄS DÖDSTVÄTTERSKAN!

Möter berättelsen mitt liv? Nej, inte på något sätt! Att religionen, i mitt fall katolicismen, styr människors livsvilkor mer eller mindre och att det görs fruktansvärda brott mot mänskligheten och ffa kvinnor under alla religioners täckmantel, det visste jag. Men denna totala omänskliga, hatfyllda brutalitet mot flickor och kvinnor i namn av den här berättelsens religion, det skrämmer mig intill fruktans rand. Att det skrivna ordet av människor, tolkas så olika på gott och ont, av människor!

Avslutar med att citera poeten Walt Whitman: Det här är ingen bok, den som vidrör den, vidrör en människa.

//Eveline

I vårt extra digitala bokcirkelsamtal tisdag 25 maj deltog Kerstin S, Barbro P, Anette M, Gunilla Ö, Margareta J och Eveline S. Berit J, Toni O och Annette S-G lämnade sina synpunkter via mejl och telefon.

   Åren        av        Annie Ernaux

Vi är överens om att Åren berör var och en av oss på ett personligt plan och att det är en viktig dokumentation om vår europeiska samtid åren 1941-2006. Vi kan alla göra personliga nedslag i den tidsaxel författaren valt att fokusera på.

Vilket intryck fick vi: AM) Författaren beskriver en kvinnlig värld, som ter sig lika för många europeiska kvinnor. En livstrappa med uppväxt, studier, arbete, familj och till sist pensionen. Så mycket som väcker mitt minne och ger en stark känsla av det tidstypiska. GÖ) Otrolig tankeväckande – varje mening kräver sitt – samhällskunskap och historiebok – skickligt grepp att skildra historien med fotografier. Länken till det förflutna, som försvagas av livet självt. BP) Kändes som att den var skriven för mig – en nostalgisk tidsresa – det är kul att vara 40-talist - bra kombination personligt och fakta – som livet självt. Att gå bakåt är engagerande och vi har möjlighet att föra vidare till nästa generation. KS) Betagen av boken - universella skeenden - ryckig inledningsvis innan jag såg flödet genom bandet av bilder – viktigt att berätta hur det var för framtiden. MJ) En klassresa och konflikten mellan att vara maka/eget yrke - både/och! Citerar sista meningen: Rädda någonting från tiden där man aldrig mer kommer att vara. Superintressant, lång tidssekvens - mycket jag inte kände till men googlade på. Skicklig väv av minnen, drömmar och fakta. AS-G) Tidsmarkörerna, även om innehållet inte berör min generation - gillar upplägget och boken ger bra "eftersmak", fast de franska referenserna inte sa mig något – den berör för att man kan applicera på sig själv. BJ) En märklig bok som väckte minnen, aha-upplevelser - igenkänning och förundran över hur allting blev - från nostalgi till bister verklighet, som kom nära – författaren slutar som hon börjar – med bilder hon vet ska försvinna och bilder hon vill rädda - om att bara vara ett förnam, alltmer utan ansikte, tills man försvinner i anonyma massan av en avlägsen generation – allt är flyende - Hon och jag är snart där! TO) Tyvärr kände jag inte igen mycket att att vara 40-talist. Kanske i början och i slutet. Hade önskat färre händelser nedskrivna, kändes som om författaren var stressad. ES) Hela mitt väsen upptogs av bilder (omsydda kläder), minnen (fattigdomen efter kriget), tid (tid att längta till att kunna köpa saker ), sparandet (på pengar och sig själv), känslor och skeenden som väcktes till liv. Även om de politiska och lokala skeenden skiljer sig, så känns det igen. Jag uppskattar återblickarna både privat och i omvärlden.

Vem berättar: I stället för jag-form använder sig författaren av en allvetande berättare i vi-hon-form. Det ger ett avstånd mellan berättaren och det som berättas.

Huvudperson: Ja, visst är det författaren själv, men också TIDEN!

Vad handlar boken om: GÖ) Vad minns vi och varför minns vi det vi minns/drabbade oss? AM) Rädsla att inte minnas - hur blir vi ihågkomna när vi en gång inte finns kvar. Att det hände mycket omvälvande för den äldre generationen. KS) Kollektiva memoarer. Om livets olika faser och epoker som löper genom hela boken med stort allvar. Livet är inte enkelt och vikten av att berätta hur det var - värderingar som luckrats upp. BP) Konsumtionssamhället – alla innovationer inom teknik och mobil teknik. Klasskillnader stad & landsbygd och skillnaden att växa upp i Frankrike med Algerietrevolten. AS-G) Nedslag i en kvinnas liv över tid. Den kommersiella fantasin var gränslös. BJ) Om att sammanfläta världshändelser med det liv vi själva levt. Köphysterin som uppmärksammas nu när konsumtionen bryter ner jorden. ES) Hur människan passiveras som självtänkande och politisk varelse och blir en ren konsument! Hur allt kan säljas in som nya behov, fast vi egentligen har allt vi behöver. Roten till människans obetänksamma utarmningen av vår jord.

Språket: Översättaren Maria Björkman har gjort ett omsorgsfullt arbete. Enkelt språk, inget överflödigt, lättläst, vackert, ett fint flöde genom hela boken, när man kommit in i skrivsättet; en bedrift; väl avgränsade tidsnedslag ersätter kapitelindelning; sråkligt upplyftande; meningarnas uppbyggnad; ger mersmak att läsa författarens övriga verk t.ex. Min far & Kvinnan, Sinnenas tid; Skammen, En flickas memoarer

Tack MJ) för din info: flöde är ett berättartekniskt grepp och kallas Stream of consciousness / medvetandeström enl Wikipedia. Annie Ernaux är i gott sällskap. Många litterära giganter har använt greppet. Bl.a. Marcel Proust i På spaning efter den tid som flytt, som Åren jämförs med.

Titel/Omslagsbild: Titeln är genial (tiden är huvudperson); Pocketbokens bild med flickan klädd i en jumpersettröja och snäv kjol markerar 50-60-tal; Den inbundna bokens flytande akvarellmålning markerar tidsflykt.

Meningar: s7-8) en blivande mot stickar babykläder och sväljer samtidigt ner talidomid... med risk att barnet föds utan armar. Jo, det visste hon, (Neurosedynskador), men hon visste inte hur man stickar ärmar. s11) Vi ska en dag finnas i våra barns minne mitt bland barnbarn och folk som ännu inte är födda. Minnet upphör aldrig; det parar ihop döda och levande, verkliga människor med påhittade, drömmen med historien. s72) ...det finns ingen verklig lycka förutom den som man blir medveten om medan man njuter av den. s136) ....hon missade då hon redan slagit sig för mycket till ro? Hon har börjat tänka sig själv utanför äktenskapet och familjen och frågar sig "Skulle jag vara lyckligare om jag levde ett annat liv?" s162) För första gången har hon fattat den fruktansvärda innebörden av meningen "jag har bara ett liv"! s208) Normlöshet vann mark, språket tömdes på verklighet. Kompetitivitet, prekaritet (mänsklig utsatthet), anställningsbarhet och flexibilitet härjade. s255) Man levde i ett överflöd av allt, upplysningar och "expertutlåtanden" mellan beroende och resiliens(återhämtning) och sorgearbete – depression, alkoholism, frigiditet, anorexi, olycklig barndom – ingenting hade längre upplevts i onödan. Det blev allt svårare att hitta en mening till sig själv, den mening som när man säger orden tyst för sig själv, hjälper en att leva. s274) Det är nu hon måste ge form åt sin framtida frånvaro genom skrivandet, sätta igång med "boken".

Humor?:  s40) Barnen trodde länge på tomten och på att spädbarnen hittades i en ros eller ett kålhuvud. s244) Man gjorde sig lustig över deras (amerikanarnas) oförmåga att fånga Usama bin Ladin och Mulla Omar, som hade gått upp i rök på motorcykel (eft 11sept.attacken 2001).

Sammanfattande ORD: Tidskapsel, Iakttagelser, Tidsspaning, Kollektiv memoar, Minne, Urholkad tillvaro, Reflektioner, Minnesarv.

AM) undrar: Hur skulle författaren skriva om Coronavirus-åren?

Recensioner: 1) DN/Malin Ullgren 20.03.21 Tyvärr är artikeln låst: Citat: Detta är inte en biografi och naturligtvis inte heller en roman, kanske något "mitt emellan litteratur, sociologi och historia". "Åren" är en märkvärdig bok som försöker rädda en värld åt eftervärlden. Författarens tidsmemoar fångar livet i dess rasande flykt; bjuder in oss att granska, minnas och sörja.

2) Expressen/Hanna Johansson 23.03.2020 Citat ur recensionen: En skildring av tiden snarare än livet, flöden snarare än gärningar. Skrivandet är ett sätt att ge form åt en framtida frånvaro. Det är verkligen ett mästerverk.

3) GP/Mikaela Blomqvist 27.03.2020 Citat ur recensionen: Jag skall genast erkänna att jag tycker ”Åren” är tråkig att läsa. Läs gärna hela recensionen!

4) Aftonbladet/Kristofer Folkhammar 25.03.2020 Citat ur recensionen: Annie Ernauxs självbiografiska böcker är vackra och intelligenta.

5) Lektörsomdöme/Eva Lundgren Citat: En oerhört tankeväckane skildring av det västerländska samhällets utveckling, som kanske bör läsas i små portioner för att inte bli överväldigande. Översättningen är alldeles utmärkt. Helhetsbetyg:4

Var möter berättelsen mitt liv? På många plan! Särskilt  i avsnitten om lycka och insikten av,att vi bara har ett liv! Så ja, det är nu jag måste sätta igång med min berättelse för att minnas i framtiden. Och jag har börjat, med nedslag i samma årtal som författaren. Jag blev oerhört fascinerad av likheterna och hur lätt det var att minnas händelser, som annars kanske inte skulle ha kommit fram. Tack Annie Ernaux! 

Avslutar med ett minne: I en tävling på SR i slutet av 1999, om viket ord som bäst sammanfattar hela 1900-talet, röstades ordet fortare fram. Mycket signifikativt!  

//Eveline

Till vårens 5:e och sista träff med VLS hälsade Lennart Bergström välkommen till 11 deltagare. Kvällens moderator Caroline Nilsson inledde med några tankar hon haft på aktuell bok, den efter författarens Kippo-trlogi. Skulle läsarens förväntan motsvaras? Vad har författaren skapat denna gång? Caroline beskrev att hon var helt tagen av berättelsen - läs gärna hennes recension i Carolinesbokhylla. Ett spännande författargrepp menar Caroline, att ha med ett övernaturligt perspektv, som en ventil ut ur det svåra. Värld=Ovärld! Karin Smirnoff ger verktyg för gemensamma diskussioner om ett ytterst svårt ämne.

Sockerormen    av        Karin Smirnoff

Enligt författaren är detta en svårskriven och ganska ond berättelse. Det handlar om att hitta en ventil ut, menar Smirnoff, där det går att andas eller där man vågar blunda. Eller som i barnens fall, där man blundar för att våga. Det är barnens musikaliska begåvning som erbjuder en öppning i tillvaron. 

Några röster om vad berättelsen väckte: Så jobbigt att läsa. Man sögs in i berättelsen och kunde inte sluta läsa. Musikens betydelse - hur barnen förenas av musiken och ger dem kraft och identitet. Jag berördes fysiskt illa av hur Anitamamman behandlade sitt barn. Allt eftersom jag läste ser jag att alla karaktärer är/har varit utsatta på varierande sätt. Tänker på I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam och Neapelkvartetten av Elena Ferrante.  En skillnad här, att man får en bakgrund till pedofilen, som ger en kluven känsla av förståelse för människan, dock absolut inte för handlingen. Jag fascinerades av kreativitetens kraft i berättelsen. Så obehaglig att läsa om vidriga vuxna och smått osannolika 5-9 åringar, överlevare. Förfärligt när musiken tystnade. Bitvis en absurd och surrealistisk värld = ovärld.

Budskap/syfte?: Att ge röst åt barnens enorma sårbarhet. Att ur ett barns perspektiv skildra utsattheten som är dold för andra. Starkt och skickligt att hålla barnperspektivet genom hela berättelsen. Att sätta fokus på de utsatta barnen. Alla har sina höjdpunkter - sitt öde. 

Väg ut: kan barnen bryta sig loss och hitta sin vuxenidentitet i framtiden? 

Språket: lättläst, flyter på, vuxentankar med ett barns språkbruk, retoriskt skickligt, bitvis poetiskt, välskrivet.

Varför läsa boken: För insikt om problemets mångfacettering. Av respekt för alla utsatta barns människovärde. Viktigt att få igång en diskussion, att prata om detta avskyvärda, som tystas ner av missriktad hänsyn. En handling som väcker avsky, men också ambivalens kring orsak och verkan. Det är dock aldrig barnets fel att bli utnyttjad!

Citat ur boken: Jag var ett underbarn - nu är jag ett vanligt barn - det är lättast så - musiken har tystnat. Om jag inte kan spela, har det andra inte hänt.

Vackert: Stenar har en puls. Vassen en ton. Sanden en rytm. Minnet en sång. Vi var bara barn. En dag kommer vi vara vuxna. 

Karin Smirnoff säger i en intervju att hon vill utforska konsekvenserna för de uppväxter hon skrivit fram. Jag vill ju veta! Vad blir följden av det här? Vad händer med de här barnen när de blir vuxna?, frågar hon sig. Det frågar vi oss också och ser fram emot Smirnoffs nästa bok. 

Lennart frågar om en hälsning till  författaren: Tack Karin Smirnoff! Det krävs MOD att skriva om barns utnyttjande sexuellt! Och STYRKA att prata om det!

Var möter berättelsen mitt liv: I mitt arbete kom jag i kontakt med vuxna, som berättade om grova brott de utsattes för som barn av närstående vuxna. Hur blev vuxenlivet? Ett livslångt trauma! Omöjligt att förstå hur långt en människa väljer att gå för egen tillfredsställelse!

Min slutreflektion om att musiken tystnade. Den som höll ihop musiken avslöjades som förövare och musiken utgjorde inte längre någon lindring.

LÄS BOKEN! Du som läser detta och inte läst SOCKERORMEN - LÄS och PRATA om DEN!

//Eveline

Sundsvalls Rödakors-krets har en verksamhet med läxhjälp för personer från 16 år och uppåt med svenska som andraspråk. Grunduppdraget är att vi ska hjälpa eleven att förstå läxuppgiften, så att de själva ska kunna lösa den. Förstår man inte uppgiften språkligt, är det inte heller möjligt att lösa den. Vi är ett 15-tal volontärer, med skilda yrkesbakgrunder, som varje torsdag ger läxhjälp på stadsbiblioteket i Sundsvall. Det vi har gemensamt är önskan att hjälpa och kärleken till språket.  F.n. pågår verksamheten online pga Corona-pandemin. 

Ibland kan vi behöva hjälp att förklara betydelsen med andra ord. Då finns det olika böcker att ta till. Jag blev inresserad av Sara Lövestams lättillgängliga och pedagogiska stil och köpte in ett ex till Läxhjälpsverksamheten. 

Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam

Författaren håller en humoristisk ton trots det seriösa budskapet. Att agera som språkpolis kräver sin utövare. S.L. har skrivit fyra böcker till om svenska språket: Sagor och Grammatk; Grejen med Ordföljd; Grejen med Verb och Grejen med Substantiv.

Några recensioner: Greppet är genialt och boken erbjuder läsaren en såväl underhållande som intressant syn på ständigt återkommande och aktuella språkriktighetsfrågor. /Tidskriften Språkbruk

Nå, hur var det nu med Luciasången och andra frågor? Var det ”sol´n förlät” eller ”sol´n förgät”? Läs själv i denna så underhållande och lärorika bok. / Per Runesson Folkbladet. 

Att leda in en förhärdad särskrivare på rätt spår är en grannlaga uppgift som kräver oändligt tålamod. /Mats Parner, Värmlands Folkblad

Möter bokens innehåll mitt liv: Ja, absolut! Som 7 åring kom jag med min familj till Sverige och har lärt mig svenska språket som andraspråk!

//Eveline

Som den "språknörd" jag ibland känner mig som,  tycker jag att språket influeras för mycket av andra språk, mestadels från engelskan. Jag vill inte att flera ord i en svensk mening innehåller rena engelska ord. Svenska språket är ett vackert och blommande språk, med många nyanser och synonymer, som är roligt att lära sig att använda rätt. Språket förenklas i en snabbare och snabbare takt och jag vill ibland stoppa den utvecklingen - eller avvecklingen av språket som jag brukar kalla det.

När jag nu läste boken "Den liderliga häxan" se här av Åsa Bergenheim, är jag ändå glad åt den utveckling av svenska språket som skett under årtusenden: 

sid 59 ur Kristofers landslag 1442: "Förgör man manne eller konu, kona konu eller manne, meth truldom, swa athhon eller han faar Dödh aff, miste liiff siit fore tolka gerning; man scal staegla oc konu brenna, oc witi thet met heredznempd som för aer sagt".

sid 108 ur Magia Incantatrix 1632: "Såleds kunna quinno personer, när de haffwa ondt aff sin månadz siuka, och see nyficta i speglar, dem skada, så at glaset blifver broket." "Dessutom blieffwe ock så aff samma blod miölck, hvilken genom wissa ådrår, er vid Gudz förodnade förer till bröstet."

sid 126 ur Trolldomskommissionen 1669: "Emot kättia och olofflige luster brukar man som en diversion amores licitos, c jugia non prohobia (förbjuden kärlek), och där jämpte om någon congresses cum Daemonijs bewij skiedd wara, att dän straffas med elden. Män alla barnen som witna till 30 a 40 tillijka, tillstå sig hafwa hafft sammanlag med Sathan och fött barn, hwad dom skall här fällas?"

sid 145 ur  Den liderliga häxan  2021: Människorna i det tidigmoderna Sverige levde i en värld som var fylld av gåtfulla och övernaturliga väsen och krafter. En del goda, andra ondskefulla. Det gällde att navigera i spänningsfältet mellan Gud och Satan."

Helt klart föredrar jag 2021 års formuleringssätt!

//Eveline

Biblioteket i Kvissleby, Sundsvall anordnade en författarföreläsning online via Teams tisdag 27 april. Åsa Bergenheim, professor emerita vid Umeå Universitet "sätter Ångermanlands häxprocesser i nyttt ljus - kvinnan är djävulens offer. Bibliotekarien informerade att boken ingår i #garanteratbraböcker - Kulturrådets nya läsfrämjande satsning, som innebär att man lyfter de litteraturstödda böckerna på biblioteken runt om i Sverige. 

Den liderliga häxan    av Åsa Bergenheim

Författaren inleder med att ur sin bok beskriva häxprocessernas ursprung. Citerar bokens baksidestext: I Sverige avrättades ca 400 personer för trolldom under perioden 1492-1704. I konsten framträder allt med en fasansfullt tydlighet, nakna kroppar i orgiastiska ceremonier, håriga djävlar vilt kopulerande med kvinnor och förvridna smärtfyllda ansikten i flammande bål. I rättsdokument från tiden berättas detaljerat om tortyr och förnedring i pinokamrarna, ofta med tydligt sexuella inslag. Nakenhet, orgier, sadism - sexualiteten var av stor betydelse. 

Å.B. har gått igenom rannsakningsprotokoll från 1600-talet och skildrar hur kvinnan - svag, oren och liderlig - blev ett enkelt mål för djävulen, som sades överföra den ondskefulla kraften till henne genom sexuellt umgänge. Författaren ger en gedigen och lättöverskådlig bild av kvinnans utsatthet, av dåtidens  rättsväsende och inställning till kön, makt och sexualitet. 

I flera länder i Europa grundade sig häxprocesserna på religionen och "rädslan för kvinnors styrka". Från början var katolska kyrkan drivande men i slutet fanns de största häxprocesserna och häxbränningarna i protestantiska länder. I Sverige finns även den starkt utbredda folktron, trolldomen som grogrund.

Omslagsbild: på s87 finns en målning "Häxa rider baklänges på en get" av Albrecht Dürer, 1500-tal. Allt i samband med häxprocesserna skildrades med så mycket perversitet som möjligt.

Åsa Bergenheims föreläsning var mycket intressant och boken är en fängslande skildring av häxprocesserna i Sverige ur ett forskarperspektiv. 

Romaner att läsa i ämnet:  Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind samt Oväsen i Älvdalen av Annika Anderbark  - se också Bokens Afton

Avslut: Att kvinnors underordning, förminskning, sexualitet, objektifiering får fortsätta att prägla kvinnors värde och rätt i vårt samhälle idag år 2021 är en skam för hela mänskligheten.

//Eveline

Vi läser en extra bok under maj månad i år. Corona-pandemin begränsar oss fortfarande i andra evenemang, men då hinner vi läsa mer. Vi tar en till digital träff tisdag 25 maj kl 16:00.

//Eveline

Vi som träffades online till vårens 4:e cirkelbok var Anette M, Margareta J, Gunilla Ö, Barbro P, Kerstin S och Eveline S. Berit J, Annette S-G och Toni O har mejlat sina tankar. Angelina A från Folkuniversitetet skötte det tekniska. Dagens författare är vårens tredje debutant i den skönlitterära genren. 

Moa Gammel Ginsburgs bok  2021      Hjalmar Söderbergs drama 1906

Moa Gammel Ginsburg        Hjalmar Söderberg

Moa GG har skrivit en parafrasering eller kanske mer en pendang till Hjalmar S:s drama - en intressant och tankeväckande omskrivning av temat: makt, underordning och könsroller. Moa GG börjar sin bok med: Till Märta Abenius och alla andra stumma musor, som tyst förpassats till historien. Hjalmar S börjar med: Jag tror på köttets lust och på själens obotliga ensamhet.

Vad/vem som berörde extra under läsningen? AM) Jag greps av det sorgliga i berättelsen, utsattheten, ytligheten, objektifieringen och sonens död. MJ) Ja och Gertrud var ensam om allt - kärleksrelationerna som inte fungerade, övergivenhetskänsla och att inte "vara hemma". GÖ) En enda lång trist värld, ett objekt, bara vara vacker och rik räknas, berördes illa. BP) En oerhört dyster skildring av utsatthet och tristess - bara utseende, ålder, makt och pengar betyder något. KS) En synnerligen deprimerande bok. Jag har jämfört med Hjalmar S:s bok och intrigen är väldigt lik, dock upplever jag MGG:s mer olustig, beräknande och helt enkelt förskräcklig. BJ) Det är förvånansvärt hur det som skrevs 1906 är så likartat med 2020 om hur manligt och kvinnligt hanteras. Männen skapar sig ära och berömmelse på kvinnans bekostnad. AS-G) Jag har svårt att förstå Gertrud - hon gör sig själv tlll ett offer - låter sig utnyttjas. Jag fattar henne inte - varför hon låter sig behandlas så. TO) En svår och sorglig bok. Beskrivningen av mode- och skådespelarbranschen gav mig en olustkänsla. Dyster med vidriga sexscener! Var finns passionen och drömmarna? ES) Berördes av att världen ff är så utpräglat marginaliserad. Att kvinnan ff tillåter sig att vara så objektifierad - bli så passiviserad - hur makt korrumperar - männens ryggdunkningar till nackdel för kvinnan. Att skönhet, begär och ålder betyder mer och personliga egenskaper mindre. Det berör mig så illa att kvinnans livsprojekt är hur hon ser ut - att detta förstärks istället för att skifta fokus till människans inre känslor och tankar. 

Huvudperson: Gertrud - en kvinna i yttre och inre exil. Bipersoner Gabriel, Gustav och Erwin med karaktär av huvudperson i respektive relation med Gertrud.

Budskapet menar vi är: MJ)lita bara på dig själv. KS) Att Gertrud ändå går till slut s 271-275 och tänker framåt på det som bara är mitt! AM) Att makt och pengar korrumperar - även passionens makt. GÖ) Konkurrensen är stenhård - i yrkesrollen är du värdelös och gammal vid 40? MJ) Skilda världar. KS) Belysa vad skillnaden manligt/kvinnligt kan bero på. BJ) Relationer Manligt/Kvinnligt - Kvinnan godtrogen, mannen som inte begriper el tror att de har rätt. AS-G) Att synliggöra! Att kvinnan låter sig utnyttjas beror på hennes egenskaper och inte på branschen. Du kan utnyttjas i alla branscher. TO) Att påvisa att det inte skett något positivt på över 100 år vad gäller utnytjandet av kvinnors utseendefixering. ES) Klassiskt drama i nutid. Förminskandet av kvinnor fortsätter. Om att hitta sin identitet. Kvinnors frihet/ofrihet i den skapande konsten.

Vi menar att människan borde kommit längre, sträva efter djupare livskvalitet. Men också att IT-världen, digitala medier, filmer och polariseringen efter makt och pengar är starka motvikter till själslig balans. 

Vi frågar: Vart tar människovärdet vägen? Är det männen eller kvinnan som är de/den starkare? Männen som utåt är starka men söker bekräftelse. Eller Gertrud, som analyserar, står ut, finner sig, men tar sig igenom och ut till slut?

Vi jämför 1906 med 2021: spännande med omskrivningar - visar tidlösheten även om den är åt fel håll - ger ändå nya vinklingar och synsätt. 1906 var vinklingen mer Gertrud, som stod på sig mot de tre männen; 2021 är det faktiskt tvärtom - i slutet gör de tre männen gemensam sak mot Gertrud! Men det är iaf hon som går mot nya mål - får insikt hoppas vi! En annan slutsats är att vi 2021 ff i stor utsträckning befäster det offentliga åt männen och det familjära åt kvinnan. Men vi ser också att även männen är låsta i sina könsroller pga de strukturer som gäller i samhället. T.ex. Erwin Jones som svart skådespelare kämpar från ett underläge mot vita manliga kollegor. 

Tid & Miljö: Nutid - prestationsmiljö. Utemiljön en stenöken - storstadsmiljö - blåst - inga årstider i Los Angeles. 

Språk: Lättläst, tydligt, välskrivet språk. Bra komposition mellan dialoger och övrig text. Korta kapitel driver läsaren framåt. Jag-berättare. Förmedlar känsla utan att vara känslosamt.

Titel: Gertrud ÄR boken och representerar kvinnor med alla namn. Även i Hjalmar S:s drama känns titeln rätt. 

Omslagsbild: 1) Inbunden/med ansiktet i skikt = ser vi som de olika ansikten Gertrud "bär" beroende på situationen. Gäller alla människor. 2) Pocket/en stege ner i poolen = kan belysa lyxtillvaron men också symboliskt - ett handtag att hålla sig i?

Speciella rader: s35)om hemlängtan i en blomsteraffär Det luktar som Sverige i juni ;  s73)Livet blir rättvist först när det inte är det. s163)Om mäns latenta aggressivitet. s177-181)Naket, rått och starkt. 226)Horace-citat? Den som hatar lyx hatar också sex. s238)Verklig lycka är det som inte känns alls, när du inte önskar dig något annat än det du redan har och inte drömmer om något som inte finns. s258)Man kan hitta ledtrådar till det man vill ska vara sant om man letar tillräcklit länge. 

Om uttrycket "plus en": AS-G) behöver inte tolkas nedvärderande. En sådan presentation förpliktigar inte en speciell persons närvaro utan kan betyda att huvudpersonen kommer med flera "plus en".

Några ljusglimtar: s97-101) beskrivningen av kräftskivan; s?)när G tyckte sig se en bit natur, som påminde om Sverige och när hon åt ett äpple som påminde om Ingrid Marie.

ORD som sammanfattar berättelsen: sökande, utbytbar, sorg, objektifierad

Teatertips: Sveriges Radio Dramaklassiker från 1954 

Lästips av MJ) Karolina Ramqvists Flickvännen

Övrigt: Bure Holmbäck har skrivit förordet i 2012 års utgåva av Hjalmar S:s drama. Mycket intressant tolkning. Vi får veta att förlagan till Gertrud är Maria von Platen, som HS hade ett komplicerat förhållande till. Den plågsamma och ovärdiga avslutningen på denna förbindelse är numera kartlagd av forskningen. Samtidigt hade hustrun Märta f. Abenius upptäckt förhållandet, vilket medförde att också äktenskapet, som redan var olyckligt, kraschade. Resten är en annan historia som vi kan läsa i boken Märta och Hjalmar Söderberg:en äktenskapskatastrof, av Johan Cullberg och Björn Sahlin.

Lektörsomdöme av Marianne Berglund/utdrag: Handling i korthet om kvinnans problematiska självbild i en utpräglad manlig värld och hennes ambivalenta känslor för tre män, som låter henne spela olika roller i deras liv. En hemlighetsfull tragedi i det förgångna antyds och avslöjas. Vardgsnära och sakligt språk. Boken är uppbyggd enligt Hollywoodfilmens mönster där huvudkaraktären drabbas av bakslag, övervinner dessa och vinner insikt. Miljön känns autentisk och levande. Karakärerna är överlag diffusa, bortsett från huvudersonen. 

Recensioner: Sveriges Radio Kulturnytt 22.09.2020

Rekommendera boken: Ja absolut läsvärd för alla med intresse för dessa eviga könsrollsfrågor.

//

Möter berättelsen mitt liv: Några gånger har jag i arbetslivet tydligt upplevt undanträngning p.g.a. kön, underordning och även objektifiering från manliga/kvinnliga chefer, kollegor samt även i privatlivet. Så här i eftertanke, ser jag mer än när jag var mitt i livet. Det har också stärkt mig och gett mig insikter.

//Eveline