Boksamtal 4 våren 2018

ORD/KÄNSLOR romanen väckte

Datum: 29.04.2018 | Av: Läsecirkeldeltagare

Vit melankoli – Skilda världar – Distans – Känslokyla – Relationskatastrof – Sorgsenhet – Ensamhet – Yta – Världsfrånvänt - Relation

Ny kommentar

Blogg

KLASSIFICERING av vårens romaner 2018

29.04.2018 13:19

Vid senaste träffen klassade vi vårens romaner så här:

1) LILA av Marilynne Robinson

2) NOCTURNER av Kazuo Ishiguro

3) KLOCKAN KLÄMTAR FÖR DIG av Ernest Hemingway

4) DE FÖRDRIVNA  av Negar Naseh

Vi menar också att det inte går att göra en rättvis klassning. Klockan klämtar för dig är skriven långt tidigare än de övriga tre. Men ändå tyckte vi så!

/Eveline

 

BOKSAMTAL 4 våren 2018: DE FÖRDRIVNA av Negar Naseh - 0PRISAD ännu

27.04.2018 21:42

Så har vi kommit fram till den 4:e och vårens sista träff och till den kom Kerstin, Toni, Barbro, Monica, Margareta, Maria, Gertrud och Eveline. Annette och Inger hade förhinder och inte hunnit läsa romanen. Berits reflektioner läser jag upp och väger in i sammanställningen.

Negar Naseh är den av vårens författare, som ännu inte vunnit något pris. Hon har förutom De fördrivna skrivit Under all denna vinter och tiden får utvisa!

 

 

De fördrivna          Relaterad bild

De fördrivna    av                    Negar Naseh

 

 

Några korta reflektioner: Den grep inte alls, kall och okänslig. Jämfört med förra boken Lila, så var detta inte mycket. Bättre när jag läste 2:a gången. Kalt språk och distanserat. Enda värmekänslan var den mellan Miriam och barnet. Språket ingen höjdare. Tråkigt segt och deprimerat. Inte imponerad – väntade mer av innehållet. Patetiska föräldrar. Den berörde inte i början! Det händer inget men är ändå läsvärt. Ensam om att tycka om boken. Väcker tankar och funderingar.

 

Gertrud var sist ut med vad vi tycker ”kort”. Hon belyste att författaren trycker på många punkter i parets relationsproblem, med varandra och med andra. Samtidens politiska händelser, utanförskap, parets känslokyla och strutsbeteende.

 

Våra ord/känslor: Vit melankoli – Skilda världar – Distans – Känslokyla – Relationskatastrof – Sorgsenhet – Ensamhet – Yta – Världsfrånvänt - Relation

 

Ja, vad vill författaren egentligen berätta? Vi diskuterade fram och tillbaka och var nog till slut ganska överens om att författaren beskriver ett samtida västerländskt relationsskeende, som egentligen känns alldeles förskräckligt. Egotrippade båda huvudkaraktärernan. Boken tar upp samtidens medelklass och välbeställda européers världsfrånvända livspussel och frågor de kanske borde ägna sig åt, t.ex. den svåra situationen för flyktingarna i Medelhavet. 

 

Slutsats: Författaren har i denna lilla bok spänt bågen till många samtida problem och jag hänvisar till recensionerna på nätet – det fanns faktiskt många. Intressant!

 

Recensioner: 

1) Svenska Dagbladet Malin Ullgren 7 april 2016

https://www.syd.se/medelhavets-angestfyllda-hetta

2) Hallandsposten Dan Sjögren 11 maj 2016

https://www.hallandsposten.se/n%C3%B6je-kultur/recensioner/negar-naseh-de-f%C3%B6rdrivna-1.831978

3) Expressen Ulf Olsson 7 apr 2016

https://www.expressen.se/kultur/vita-logner-i-varmen-och-lost-lasarplageri/

4) Litteraturmagazinet 

https://www.litteraturmagazinet.se/negar-naseh/de-fordrivna

5) Borås Tidning Rebecka Åhlund 15 april 2016

https://www.bt.se/kultur-noje/negar-naseh-de-fordrivna/

6) Jönköpingsposten Björn Kohlström 7 apr 2016

https://www.jp.se/article/naseh-ar-en-stor-orosskildrare/

7) Lektörsomdöme /Ida Andersen

Negar Naseh tar sig an den bräckliga relationen mellan två nyblivna föräldrar. På ett nästan obehagligt sätt, med sparsam dialog, tar författaren med oss in under huden på karaktärerna. De är självupptagna och inskränkta. Med mästerlig iakttagelseförmåga och skärpa förmedlar Naseh den plågsamma hetta, leda och isolation de lever i. Hon trappar med små medel upp spänningen i både berättelse och relation. Boken tar upp samtidens medelklass och välbeställda européers världsfrånvända livspussel och frågor de kanske borde ägna sig åt, t.ex. den svåra situationen för flyktingarna i Medelhavet.

Boken är komprimerad och klaustrofobisk som ett kammarspel. Språket är exakt och sparsmakat, personerna sammansatt skildrade med alla sina tillkortakommanden. Helhetsbetyg: 4

8) Sveriges Radio Kulturnytt/ Jenny Aschenbrenner 7 april 2016  

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6405262

 

Avslut: Någon sa - "karaktärerna är som små öar på vattnet - och katastrofen närmar sig" !

 

Tänkvärd läsning/Eveline

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BOKSAMTAL 3 våren 2018: LILA av Marilynne Robinson – PULITZER & ORANGE PRIZE

30.03.2018 17:45

Till vårens tredje boksamtal tisdag 27 mars samlades Gertrud, Margareta, Maria, Gunilla, Monica, Barbro, Kerstin och Eveline. Idag saknar vi Toni, Annette och Inger samt Berit. Toni och Berit har mejlat sina synpunkter, vilket jag delger gruppen och väger in i sammanställningen.

 

Marilynne Robinson erhöll Pulitzer-Prize 2005 för Gilead och Orange-Prize 2009 för Home. Pulitzer-Prize är USA:s mest prestigefyllda litteraturpris och Orange-Prize är ett Brittiskt pris och går till kvinnliga engelskspråkiga författare. Numera heter priset Baileys Women´s prize för fiction (det har också en tid hetat Women´s Prize for Fiction).

Marilynne Robinson promoverades 27 maj 2016 till hedersdoktor i teologi – i Lund. Hon är också omtalad för att vara ”Obamas favoritförfattare”. Av det jag läst i olika länkar är orsaken den, att hon så tydligt visar att poesi, teologi och filosofi hör ihop. 

 

Lila        Bildresultat

Lila                 av        Marilynne Robinson

 

ORD/KÄNSLOR som romanen väcker – det blev många:

Tillit-Misstro, Osannolik (prästen för god), Elände, Stolthet, Ensamhet, Utsatthet/Utanförskap, Kärlek, Klokskap, Existens, Överlevare och Ömsinthet.

 

Romanens utformning: - Antal sidor 309, är inte så långt, men en del tycker att den ändå kunde ha kortats. Samma resonemang återkommer ofta. Även trosfrågor stöts och blöts, vilket vi alla känner olika för. Läsaren behöver också läsa om och gå tillbaka. - Kapitelindelning saknas och långa sekvenser utan luft på sidorna, vilket gör läsningen tröttsam. Vi vill gärna få ett naturligt paustillfälle, då vi läser en bok med djupt innehåll. Strukturen i boken känns inte bra, med alla hopp fram och tillbaka, menade några. Andra gillade tidsförflyttningen, det skapar en nyfikenhet på Lilas olika skeden i hennes liv, det lilla barnet som ”togs” omhand och ”lösdrivartiden” med Doll. Lila saknar just rörelsen i sitt gamla liv. Det är en komplicerad bok av ett komplicerat liv, som tar väldig tid att läsa – men en varm bok.

 

De flesta tycker mycket om boken, vårens bästa bok tyckte någon, den har allt (fast vi har en roman kvar att läsa under våren). Vid en första läsning tyckte en deltagare, att det var för mycket elände för henne smak. Dock vid en andra läsning kom annat i dager, en entusiasm, en intelligens, existenser som känns igen.

Vi är alla starkt berörda av dessa utsatta och oälskade barn, av Lilas uppväxt med Doll, hennes liv i St. Louis och denna fantastiska spirande kärleken. Är det kärlek mellan två vuxna, eller mellan dotter – fadersgestalt? Och Lilas tydliga kärlek till det väntade barnet – som var hennes egen, som hon inte behövde stjäla!

 

Karaktärerna är trovärdigt beskrivna, framför allt den karga Doll, den osäkra Lila, den milda John Ames. Stoltheten bland de fattiga lösdrivarna framför allt dess ledare, samt hierarkin var starkt beskrivet (de ”lägre”, som inte höll sig rena ansågs som ”sämre” t.ex. pojken som tog Lilas sparade pengar). Dessvärre är det på sina håll likadant nu i USA – vi pratade om uttrycket ”white trash” (vita personer i USA med låg social status, termen har också börjat användas i Sverige). Vi tycker också att romanen ger perspektiv på egna föreställningar/fördomar. 

 

Romanen kräver sin läsare (jmf görs med Vredens druvor av John Steinbeck 756 sidor!) och pendlar mellan poesi, teologi och filosofi, vilket är oerhört intressant. Texten tar tag i läsaren och resonemangen mellan Lila och prästen är givande. Ibland är Lila klokare med sin begränsade fostran och livserfarenhet än John Ames med sin långa och intellektuella livsbana. Författaren är skicklig att förmedla människans värdighet och den egna inneboende styrkan. Det är svåra gränser mellan att anpassa sig och bli accepterad. Församlingsmedlemmarna accepterade Lila genom prästen, de är så ”inskolade” i att ” allt prästen gör är bra, även för oss”!

 

Marilynne Robinson har stor förmåga att skildra livets villkor med ett fantastiskt språk.

Sidor att lyfta fram: 24) Lite kul när prästen hjälper Lila att dra ut stolen när hon ska sätta sig: ”Vem i hela världen behöver ha hjälp med att dra ut en stol!” 91-94) Lila som betraktare, som iakttagare, som tänkare. (Skulle kunna beskriva en depression från att gå ner på djupet till att se ljuset och ett tillfrisknande). 95) Kan inte lita på någon. Det är så jag tänker hela tiden. 95) Doll och Lila skrattar vid tanken på allt de visste som ingen annan visste. (En stark förtrolighet dem emellan) 118) Skär man någon med kniven blir det olycka hur det än gick till. 186-187) Så skön är världen – om djurbarnen och människobarnen. 209) Hon hade aldrig väntat sig att hitta så många saker som hon redan kände till, nedtecknade i en bok. 246) En fantastisk bild om den kommande brisen. 264-265) ”Väldigt ofärdigt”, sade han…..”Detta innebär inte att glädjen är en kompensation för sorgen, utan att båda, glädje och sorg, existerar i egen rätt och var och en måste erkännas för vad den är. Sorgen är ytterst verklig och förlusten känns ytterst slutgiltig. ….”Så att glädje kan vara glädje och sorg kan vara sorg, utan att någondera kastar ljus eller skugga på den andra”. 277) Någon gång ville hon fråga honom vad det var för skillnad mellan att be och att oroa sig. 287) Att minnas kändes nästan alltid som skuld, ett kvardröjande där det inte fanns någon anledning att dröja kvar, som om det man älskade gjorde anspråk på en och man inte kunde låta bli att känna det, oavsett vad.”

Och så Dolls KNIV – Detta farliga föremål, Lilas livförsäkring som hon kan lägga undan till slut, då tryggheten infunnit sig. Kanske också genom att barnet finns och att leva det här livet en dag till!

 

Ja, hur kommer det sig att livet blir som det blir? Denna eviga fråga?

- Den längtan som fanns inom Lila, ett hål där vetskapen om hennes födelse fattas och vem som höll henne vid liv innan Doll tog hand om henne”. = Hjärtskärande!

- Hur lär man sig vad det är att ha ett ”hemma”? Om man aldrig haft ett hemma!

 

Recensioner: 1) Svenska dagbladet

https://www.svd.se/spannande-mote-mellan-intellekt-och-instinkt

2) Aftonbladet 5 september 2015

https://www.aftonbladet.se/kultur/article21362413.ab

3) Sveriges Radio 7 september 2015 Annelie Dufva

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6249705

4) The Gardian 12 okt 2014 Sophie Elmhirst

https://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=en&u=https://www.theguardian.com/books/2014/oct/12/lila-marilynne-robinson-review-john-ames-gilead&prev=search

5) Smålandsposten 15 sept 2015 Maria Store

https://www.smp.se/kultur-noje/om-det-skora-och-tvetydiga/

 

Lektörsomdöme Karin Flygare

På ett ömsint sätt beskrivs hur den övergivna och utsatta fyraåriga flickan Lila plockas upp av den kringvandrande Doll. Som vuxen träffa hon en äldre präst, Mellan dem växer en kärlek fram. En bok om ensamhet och existentiella funderingar med ett ovanligt perspektiv på utanförskap och fattigdom, ett tema som har hög aktualitet trots att den här utspelar sig under 1920-talet i den amerikanska mellanvästern, som skildras målande. Lila är en tänkvärd bok som väcker funderingar hos läsaren. En känsla av melankoli dröjer sig kvar. Helhetsbetyg: 4

 

Under vårt fika lyssnade vi på recensionen av Annelie Dufva i Sveriges Radio 7 september 2015. Hon börjar med orden: ”Hon tänkte sig ett av de där anonyma samhällena vid en landsväg. En affär och en kyrka och en spannmålssilo”. (Det kan vara var som helst i världen).

 

Avslut: Jag är mycket nöjd med att ha ”hittat” denna bok till läsecirkeln, att läsa, reflektera kring och samtala om!

 

//Eveline

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BOKSAMTAL 2 våren 2018: NOCTURNER av Kazuo Ishiguro – BOOKER-pris 1989 och NOBEL-pris 2017

28.02.2018 14:54

Så var det dags för samtal om romanen vi hade valt av 2017 års nobelpristagare Kazuo Ishiguro. Vi som träffades tisdag 20 februari var Gertrud, Toni, Barbro, Monica, Inger, Maria, Margareta, Gunilla och Eveline. Annette och Kerstin saknades idag, men vi har fått deras synpunkter via telefon och mejl. Även Berit har mejlat och skriver att hon gärna deltagit personligen.

 

Vårens tema: Nobel/Booker/Pulizer-prisad och Oprisad

Kazuo Ishiguro, Booker-prisad 1989 och Nobel-prisad 2017 är född 1954 , samma år som Ernest Hemingway (vår författare i januari) fick Nobel-priset i litteratur.

Bildresultat för kazuo ishiguro 

Ishiguro har skrivit berörande romaner bl.a. Återstoden av dagen och Never let me go. Dessa har flest av oss läst tidigare och även sett filmatiseringarna. Vi valde en för oss alldeles okänd – i novellform. Nocturner; fem berättelser om skymning och musik (2010)

 

Nocturner : fem berättelser om skymning och musik            

  Nocturner         av                Kazuo Ishiguro

 

Överlag tyckte alla om boken, någon älskade den och någon tyckte inte så mycket om den. Kanske inte direkt ”nobelnivå” rakt igenom, men ändå stor behållning av att läsa och prata om karaktärerna.

 

Man fylls av känslor när man läser dessa sparsmakade noveller, med så mycket passion för musik. Som ett kammarspel. Roligt att vi läser noveller, för omväxlingens skull. Ishiguro har förmåga att skildra miljön, man ser och upplever det han beskriver. En av deltagarna förväntade sig Ishiguro i Haruki Murakamis nivå (en av många Nobeltippade författare) och blev inledningsvis besviken. Fast varför jämföra författare, som är begåvade utifrån var och ens personlighet.

 

Vi pratade om att karaktärerna i samtliga noveller är udda människor. Eller är det udda situationer? Är vi inte alla udda människor? Är inte alla liv ödesmättade med återhållen smärta? Vem vill inte hamna i topp av karriären? Ingen vill vara förloraren!

 

Stilen är lättillgänglig och drömsk – melankoliskt skruvad. Författarens skrivsätt är så fascinerande, ett intressant lugnt och behagligt språk, harmoniskt och okomplicerat. Man blir lycklig av att läsa!

 

Författaren är skicklig i att skriva i bilder: s 124 Jag kände att det gjorde ont i foten…såg stortånageln sticka rakt upp ur kötten, som om den gjorde Hitlerhälsning…..och svimmade. S 208 Ändå tycks det mig som om han hade förlorat den där ungdomliga viljan att göra ett gott intryck och det där försiktiga sättet han hade på den tiden, något som inte var så illa i den här världen, skulle man kanske kunna säga.

 

Temat i novellerna: Musik, karriär, vägskäl och uppbrott, sammanbrott och folk med dolda agendor. Ständigt något som missas, något som inte stämmer, pratar förbi varandra, inget blir löst eller klargörs. Läsaren lämnas att tänka ut slutet – om det nu ska vara något slut – som en Kafka-berättelse.

1) Stor respekt och beundran, kanske för minnet av en dyrkande mamma.

2) Den gamla kompisen, som kräver hjälp att hitta tillbaka till kärleken till frun. Raymond som älskar kompisens frun, som älskar vem? Sin man eller vännen från förr?

3) Insikten att man måste vårda det man har kontinuerligt och inte bara när man själv vill /har tid.

4) Att anpassa sig ”göra om sig” till omvärlden krav, i syfte att få tom berömmelse.

5) Ungefär som Kejsarens nya kläder – är Eloise en virtuos i realiteten – eller imaginärt.

Tibors ev karriär, hann vi inte diskutera. Dock av kostymen att döma s 208, tycks Tibor inte arbeta som heltidsmusiker.

 

Humor – helt hysteriskt komiskt: 2) när Emily ser Raymond krypa omkring och leka hund, som ett helt naturligt beteende. s 75: När jag väl insåg att hon var där kände jag mig inte i första hand panikslagen eller generad utan snarare sårad över att hon bara stod där utan att på något sätt ha aviserat sin ankomst. 4) Lindy hade t.o.m. mer bandage än jag, som åtminstone fått behålla en öppning på hjässan, där mitt hår stack upp som palmer i en ökenoas.

 

Recensioner: 1) Skånska Dagbladet 5/10 2017 Peter Olsson

https://www.skd.se/2017/10/05/masterligt-om-uppbrott-och-yta/

2) Expressen 6.10.2010 Nils Schwartz hör soundtracket till Kazuo Ishiguro

https://www.expressen.se/kultur/kazuo-ishiguro-nocturner/

3) Boråstidning 19.11.2010 Kristian Fredén Lätta och luftiga nocturner

https://www.bt.se/recensioner/latta-och-luftiga-nocturner/

4) Sydsvenskan nov-2010 Hanna Nordenhök

https://www.sydsvenskan.se/2017-10-05/amanda-svensson-forbannat-trakig-bok

(Amanda Svenssons recension gällde ”Begravd Jätte”)

5) Dagens Bok 27.12.2010 Lena Nöjd Ökad visdom med åren

https://dagensbok.com/2017/12/10/okad-visdom-med-aren/

6) Lektörsomdöme Bo Blom

Fem noveller, alla kring temat musik och möten: den begåvade losern ställs mot den framgångsrike. Det konstnärligt äkta ställs mot ytan och den ofta tomma berömmelsen, vilket ställer frågan vilka som når toppen och varför. Bokens komposition är mycket genomtänkt, men har Ishiguro lyckats variera temat tillräckligt? Jag slits fortfarande mellan ja och nej. Blandningen av finstämt och dråpligt ger trevlig läsning för stunden, dock utan att direkt imponera. - - Bo Blom..

Lyssna på Chopin – Nocturne op 9 No 2 https://www.youtube.com/watch?v=9E6b3swbnWg

Humoristiska delar i en Sorglig helhet

Noveller är svåra att analysera och samtala om

Det blir lite av varje…..

 

//Eveline

BOKSAMTAL 1 våren 2018: KLOCKAN KLÄMTAR FÖR DIG av Ernest Hemingway - NOBEL-prisad

28.01.2018 11:55

Tisdag 23 januari kl 16:00-17:30 träffades deltagarna i läsecirkeln vid Sundsvalls Bibliotek för vårens första boksamtal. Som vanligt i studielokalen Sylphide i Kulturmagasinet, en alldeles utomordentlig lokal för våra samtal. Vi som samtalade idag: Gunilla, Maria, Inger, Toni, Barbro, Margareta, Gertrud, Annette och Eveline. Monica och Kerstin var förkylda, men lämnat synpunkter. Berit har lämnat Sundsvall och flyttat söderut. Vi kom överens om att hon är kvar som "distansdeltagare", dock hinner hon inte läsa januariboken pga flyttbestyr. Hon återkommer till februariboken. Kul tycker vi, att hon vill vara kvar med oss.

Vårens tema är Nobel/Booker/Pulizer-prisad och Oprisad 

Vi börjar med en riktig tung klassiker av en riktig tung författare och Nobelpristagare Ernest Hemingway. Han fick priset 1954 för romanen Den gamle och havet och juryns motivering löd: för hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap".

Först lite kuriosa: Annette, som valde denna gamla klassiker, berättade varför: "Som ung student hade hon låtit en kompis klippa håret, från ganska långt till ganska kort. Det blev kortare än tänkt pga att kompisen inte lyckades få vänster och höger sida lika långa i första taget. Resultatet blev kort och Annette var förtvivlad. Då hon följande dag kom till skolan, berömde hennes mattelärare henne för den snygga frisyren, vilket gjorde Annette glad. Ännu gladare blev Annette, då "hon" (matteläraren) sa, att Annette var lika snygg som Ingrid Bergman i filmen Klockan klämtar för dig. (Att matteläraren var en "hon" reagerade vi 40-talister på. På vår tid var de flesta mattelärarna en "han"! Många föreställningar kommer på skam och det är bara bra.) Annette berättade vidare, att hon inte läste romanen då, men tyckte att det var läge nu."

Ett trevligt minne vi fick ta del av  - Ja, läsecirklar är berikande.

            Bildresultat för Ingrid Bergman bilder klockan klämtar för dig Frisyr á la Ingrid Bergman & Annette :-)

 

            Klockan klämtar för dig                       Ernest Hemingway 1939.

      Klockan klämtar för dig                              Ernest Hemingway

Vilken start denna roman har med John Donne: "Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig, varje människa är en del av fastlandet, en del av det hela......Och skicka därför aldrig bud att fråga, vem klockan klämtar för - den klämtar för dig"

Åh vad vi tyckte bra om denna klassiker! Vilka karaktärer författaren levandegör! Förutom Jordan och Maria är Pilar storslagen genom hela romanen,  Anselmo den gamle fine mannen (tveksamheten att döda och som känner stor skillnad mellan att döda ett djur och en människa), Andrés den unge filosofen (allt du har är till för att ge bort"och Pablo den mörka och svekfulla. I början och en bra bit in i boken känns berättelsen tråkig och mycket macho, "en hjältebok för män", som någon uttryckte. Men så hände något från s.164-173 (När man först gav sig in i det här.....alla människor man får träffa), en fantastisk filosofisk monolog av Robert Jordan. Därefter många fler liknande monologer som Jordan förde bl.a. med sin farfar i tanken samt Andrés som på väg med sitt uppdrag filosoferade kring (sid 366-367 Men du har inget hus...Du har ett meddelande att lämna vidare. Du är ful av skit som du kan ge bort till jorden, flinade han i mörkret. Du kan också fukta den med urin. Allt du har är till för att ge bort. Du är ett filosofiskt fenomen och en olycklig lottad man, sa han till sig själv och flinade igen. )

Vi diskuterade de tidvis mycket otidsenliga uttryck och beteenden, manligt/kvinnligt. Det har ändå hänt en hel del på den fronten. Men nu gäller det en anna front - den militära fascistvänliga falangen mot den regeringstrogna under Spanska inbördeskriget  1936–1939 och som slutade med att Francisco Franco kom till makten som enväldig diktator. 

Ernest Hemingwayt var en makalös författare med stor berättarkonst och närvaro i det han skildrar. Klockan klämtar för dig tycker vi är en mycket välskriven och detaljrik roman om krigets fasor med en fin kärlekshistoria inbakad i romanen (s.161Sedan kändes doften av ljungen....och de var där båda två, tiden stod stilla och han kände hur jorden rörde sig och försvann under dem), med en mörk ton och ett olyckligt slut, (viket man redan anar av Pilars spådom i början av boken). Innehållet är intressant, utbildande (kände inte till så mycket om spanska inbördeskriget) med stundtals njutbara miljö- och relationsskildringar. Fina och kraftfulla dialoger och beskrivning av varje persons karaktär och position i gruppen. Spännande skildring av patrioternas/fotfolkets pliktkänsla och vikten av att ha mod och verktyg att genomföra det ålagda, vad det än kostar.

Språket: lättläst, flyter på, vackert, högtidligt, filosofiskt, tydligt och vackert bildspråk, välskrivet, korthugget i dialoger, fantastiska monologer och beskrivande ord (t.ex. ...under den sista lungvärkande, mattbenta, muntorra, kulstudsande, kulsmällande, kulvinande språngmarschen...).

Recensioner: 1) Gävle Dagblad 5 juni 2009 Björn Widegren https://www.gd.se/kultur/klockan-klamtar-for-dig

 

Lektörsomdöme: I Andreas Vesterlunds inkännande nyöversättning kommer klassikern Klockan klämtar för dig nära igen med nyladdad aktualitet. Robert Jordan, amerikansk universitetslärare i spanska, befinner sig som frivillig mitt i spanska inbördeskriget bland partisanerna som strider mot Franco. Jordans pliktkänsla kontrasterar mot Pablos motvilja mot uppdraget och utmanas av den oväntade livsvilja som vaknar inom honom vid förälskelsen i den unga Maria, hårt drabbad av kriget. Här går liv i närkamp med död, plikt klingar mot kärlek och det är svårt att inte beröras av denna mästerligt skrivna roman. Språket är vigt, ungdomligt och kantigt på en gång. Helthetsbetyg 5 /Marie Reda

Boklån: Denna bok finns inte i pocket, men biblioteket tillhandahöll flera exemplar på långlån över jul-&nyår, några hade egna klassikerexemplar, en valde att lyssna och en annan att läsa e-bok.

FILMtips: Romanen filmades 1943 med Cary Cooper som den unge frivillige amerikanen Robert Jordan och Ingrid Bergman som Maria. Stor succé.https://www.discshop.se/filmer/dvd/klockan_klamtar_for_dig/P36206

Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=uwT92qGrnkc

Vi bestämde ett datum att se filmen tillsammans (går att låna på stadsbiblioteket), men tyvärr har lokalen vattenskadats. Vi gör ett omtag framöver.

//Eveline

 

 

 

 

TEMA våren 2018 Nobel-Booker-Pulitzerprisad och Oprisad

22.12.2017 07:25


 Vårens tema, titlar och datum är klara

   

- 23/1 Klockorna klämtar för dig av Ernest Hemingway 

- 20/2 Nocturner av Kazuo Ishiguro 

- 27/3 Lila av Marilynne Robinson

- 17/4 De fördrivna av Negar Naseh 


HÖSTENS FAVORIT

13.12.2017 19:57

Vi tyckte att Extremt Högt och Otroligt Nära  var höstens bästa roman. Att vi såg filmen gemensamt påverkade säkert vårt beslut.

/Eveline

BOKSAMTAL 4 hösten 2017: VITT HAV av Roy Jacobsen

12.12.2017 22:58

Tisdag 12 dec kl 16:00-17:40 träffades Monica, Maria, Inger, Toni, Gertrud, Margareta, Gunilla, Annette, Kerstin och Eveline för årets sista boksamtal. Berit och Barbro hade förhinder denna gång. Vi har läst Vitt hav av Roy Jacobsen.  Våren 2016 läste vi De osynliga av samma författare (se artikel 12.04.2016). Vitt hav är en fortsättning om Ingrid på Barröy.

Vitt hav                Roy Jacobsen

 Vitt hav                                             av Roy Jacobsen

Jag börjar med min korta reflektion: En märklig roman som kändes trög, kall, luktade fisk, umbäranden. Ett kallt, kallt, kargt och tungt landskap som fick mig att tänka på ett norskt TV-program, som heter någon som: Man inte kunde tro att någon här kunde bo. Jag hade svårt för denna del,  För mycket omtugg om hur svårt och kallt, men ändå för Ingrid ett "lyckligt" liv. Jag tyckte mycket bättre om den första delen, som beskriver Barröybornas gemensamma strävan och uppväx. Nu var det bara hemskt, hemskt tungt. Visserligen i en annan tidsanda med 2:a världskrigets fasor.

Dock tyckte övriga deltagare väldigt mycket om denna bok, inte lika mycket som den första om Ingrid, vilken är mer stabil och genomtänkt i sin berättelse. Vitt hav är något tråkig i början, man måste "bråka" sin hjärna, dock steg engagemanget och den blev spännande  allteftersom.  Det blir en fasansfull resa med tillspillogivna kvinnor och barn, skildrad in i minsta detalj. Man fick lära mer om den tyska ockupationen och vad den kunde medföra för norska folket, som blev både offer och även förövrare. Ingen vet vem som är vän eller fiende, eller vem som kollaborerar med fienden. Roy Jacobsen lyckas fånga osäkerhetsstämningen som uppstår i sådan miljö. 

Språket: Ett fantastiskt språk, poetiskt, konstnärligt. T.ex: s 127 "Det hade varit den regnigaste sommaren i mannaminne. Men i slutet av augusti lade sig en så brutal värme över land och hav att tankarna mjuknade och det svindlade för ögonen. Det hängde ånga över jordsvart mark, fåglarna teg, landskapet släppte ifrån sig hörbara stön och havet låg slätt som ett nylackat golv."

Recensioner: 1) Sveriges Radio Kulturnytt 3.10.2016 – Mia Gerdin

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6531331

 

2) Aftonbladet 3.10.2016 Joar Tiberg

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23640377.ab

 

3) Corren.se 10.10.2016 Inger Dahlman

https://www.corren.se/kultur-noje/recensioner/starkt-odesdrama-om-urkraft-och-passion-om4330948.aspx

 

4) Norrbottens Kuriren 13.10.2016 Sven Nyberg

https://www.kuriren.nu/kultur/ny-bok-om-norska-ingrid-9005769.aspx

 

5) Hallandsposten 22.10.2016 Dan Sjögren

https://www.hallandsposten.se/n%C3%B6je-kultur/recensioner/jacobsens-f%C3%A5ngstspr%C3%A5k-trollbinder-1.3891818

 

6) Lektörsomdöme Arne Johnsson

Roy Jacobsen är en stor skildrare av såväl det historiska som moderna samhället. Läsaren får följa Ingrid genom omänskligt hårt arbete, känslostormar, längtan, återföreningar, sorger och glädestunder i en fantastisk berättelse om överlevnad och kärlek till människor, platsen, livet. Staffan Söderbloms översättning är lysande och bidrar starkt till den stora närvarokänsla romanen förmedlar. Helhetsbetyg 5. 

 

Helhetsbedömning:En fantastisk talande berättelse av en författare som behärskar att belysa, klargöra och skildra det allra yttersta i människors levnadsbetingelser.

 

Vi var överens om att gärna läsa en 3:e del om Ingrid och hennes fortsatta liv på Barröy med alla nya och nygamla människor som bosatte sig där i del 2. Omöjligt är det inte, då författaren i en intervju sagt, att det blir en 3:e del. Vi håller koll!

 

/Eveline

 

BOKSAMTAL 3 hösten 2017: EXTREMT HÖGT OCH OTROLIGT NÄRA av Jonathan Safran Foer

24.11.2017 21:58

Höstens tredje bokträff tisdag 14 nov träffades Monica, Toni, Gertrud, Inger, Kerstin, Berit, Maria, Barbro och Eveline. Gunilla, Margareta och Annette kunde inte komma, men lämnade sina synpunkter via mejl och telefon.

Extremt högt och otroligt näraExtremt högt och otgroligt nära av Jonathan Safran Foer

En intressant titel, en ung författare (28 år då han skrev boken), ett terroristhandling i grunden, extrem i världen och i synnerhet i USA, om en 9-årig pojke som då 11.9 "seveneleven" förlorade sin far. Allt detta och omslagsbilden (som ger tankar till nuvarande presidenten i USA) väckte nyfikenheten att läsa romanen och kunna samtala om den i cirkeln samt att Expressens omdöme på omslaget lyder: "Så bra att jag börjar tänka framtida nobelpristagare"!.

Det finns många ORD/KÄNSLOR som kort kan sammanfatta denna speciella, fascinerande och annorlunda roman. Några urval: Sorg-Pussel-Koncentrationskrävande-Rörig-Försoning-Familjebild-Smärta-Sorgbearbetning-Livsöden-Ensamhet-Tänk OM- Känslomättad-Känslokänslighet-Bearbetning-Berättarkonst

KORT sammandrag: Många olika meningar, infallsvinklar men klart ändå att vi alla tycker bra om boken. Svårfångad med ytterligheter. Svår att få grepp om innan man upptäckt finessen, skickligt hantverk. Innehåll och form med text och bild, nästan blanka sidor förbryllade, men allt klargörs till slut. Samtalen med alla "Blacks", moderns till synes obekymrade inställning till sonens göromål och näven berättelsen om farmodern och farfadern. Varje avsteg från vanlig text känns betydelsefull. När man läst klart romanen, förstår man hur allt hänger ihop. Författaren är skicklig på att knyta ihop alla delar. En "knorr" med baklängessidorna tyckte Annette och det instämde vi i.

Starka uttryck: tunga skor, klockrent uttryckt - "vem har inte haft det", skrev Gunilla och vi instämde. "Gav mig själv ett blåmärke" Pojkens starka behov av att få veta hur pappan dog och "Uppfinner" istf "inbillar sig" - 

Författaren har på ett skickligt sätt beskrivit en förlust av en förälder på så olika plan. Pojkens förlust av fadern men också faderns förlust av att aldrig ha känt sin far. Farfaderns förlust att aldrig vågat träda fram. Men så sker det när sonen dör och han ger sig tillkänna till sonsonen. Känslomässigt starkt. En kärleksförklaring till pappan. Pojkens personlighet stämde med faderns. De kunde "leka lika", pojken tyckte att pappan visste hur han tänkte. Så länge som pojken letade efter pappan, kände han sig nära pappan. Då var han inte död ännu. Modern kom han närmare när pappan inte längre fanns - hon lärde sig att "tänka som sonen".

Humor: Jo bitvis finns humorn med, även i roliga illustrationer. 

Språket: Ett fint språk - lättläst och även krävande - Det är bitvis svår att hålla tråden.

Recensioner:  1)Litteratur-Magazinet Emma Kreû https://www.litteraturmagazinet.se/jonathan-safran-foer/extremt-hogt-och-otroligt-nara

2)Vår bokvärd Cecilia https://www.varbokvarld.blogspot.se/2012/06/extremt-hogt-och-otroligt-nara-av.html

3) Sundsvalls Tidning: "Det finns hos Jonathan Safran Foer en sällsynt värdighet i berättandet. Han återger, mitt i svärtan och smärtan det hans karaktärer bär på, själva tron på livets inneboende möjligheter. (Den recensionen tycker jag känns helt rätt)

Lektörsomdöme Richard Lindholm: Jonathan Safran Foer är en av de mest uppmärksammade yngre avantgardistiska prosaförfattarna från USA just nu. Romanen byter tidsperspektiv mellan andra världskriget och tiden för 11 september. Navet kring vilket boken cirkulerar utreds genom att de känslomässiga och estetiska reaktionerna på händelsen undersöks. Även bombningarna av Dresden och Hiroshima skildras. JSF besitter ett vackert  men krävande språk. Det krävs en uppmärksam läsning som kan te sig svårbegriplig om man är ovan denna typ av litteratur. 

Avslut: "Skulle aldrig själv valt att läsa den - men tack för att vi läst den och diskuterat den", säger deltagarna i slutet av samtalet. 

FILM-tips: Romanen har filmatiserats med och vi såg den tillsammans tis 28 nov - det var så spännande! Filmen gav fler dimensioner bl.a. att mamman visst var delaktig i sonens letande - men på sitt vis. Och att farfadern var den som följde med pojken för att träffa alla "Blacks", det tyckte vi mycket om. Kanske för att farfadern spelas av vår fine Max von Sydow! Tom Hanks spelar pappan, Sandra Bullock mamman och Thomas Horn spelar Oscar. Se den!

// Eveline

 

BOKSAMTAL 2 hösten 2017: PÅSTÅR PEREIRA: Ett vittnesmål ANTONIO TABUCCHI

21.10.2017 15:23

Tisdag 17 okt, till höstens andra bokträff kom: Gertrud, Gunilla, Monica, Toni, Kerstin, Margarta, Berit och Eveline. Maria, Barbro, och Annette har mejlat synpunkter. Varför kom denna roman med i höst: en önskan av Kerstin, vilket passar in i temat Titlar och författare i repris.

Påstår Pereira            Antonio Tabucchi.jpg
Påstår Pereira       av      Antonio Tabucchi

Dagens samtal kom igång omedelbart med det vi tycker är författarens budskap: "Man måste ta ställning!" Pereira är en skicklig, trovärdig romangestalt.

Våra korta reflektioner (några har läst den tidigare och omvärderat): Tycker mycket om den, sa flera; Glad att fått läsa den; Helt tagen 1:a ggn, besviken 2:a ggn och nu 3:e ggn oerhört stark; Trög start med ett fascinerande upplägg; Gastkramande; En enda fråga Vad ska detta bli? Dock ett slut i min smak; Tråkig i början, men tar fart mot slutet som en deckare; Bra, kort, sparsmakad; En liten pärla helt enkelt - väcker många tankar.

En intressant tidsskildring av mellankrigstidens liv, villkor och överlevnadsinstinkt. Av de intellektuellas roll i en diktatur, att stoppa huvudet i sanden och fortsätta med sitt. Då behöver man inte känna sig delaktig eller ta ansvar för det som händer runt omkring. Av den politiska upptrappningen och den humanitära nedtrappningen (Rasens dag s164).  En händelselös början och man invaggas i rutiner. En stegring i slutet, där man bara vill att Pereira ska akta sig. Upplösningen tycker vi är så genial! Pereira gjorde något för någon.

Romanens karaktärer är levande beskrivna - framför allt Pereira själv (med svettningar, citronlemonad och omeletter), M Rossi, Marta och doktor Cardoso. Intressanta
samtal med doktorn om att göra sig av med sitt  överjag och ge plats åt det nya ledarjaget.

Budskap: Alltid aktuellt budskap - med att ta ställning mot förtryck och översitteri. Gunilla lyfte jämförelsen med Tobakshandlaren av Robert Seethaler, som vi läste och diskuterade 11 okt 2016. Och ja, vi som läst den höll med henne. Starkt budskap om att våga vara trogen sin ståndpunkt och sig själv! Att vara i konflikt med sitt intre men ändå våga.

Språket: Helt betagande inledning en fantatisk, solig, frisk sommardag och Lissabon riktigt gnistrade. Med atlantbrisen som smekte trädtopparna och solen som sken, och med en stad som glittrade, bokstavligen glittrade under hans fönster, och en himmel såm var det blåaste man kunde tänka sig, påstår Pereira, så klar att det nästen gjorde ont i ögonen, då började han tänka på döden. Varför då? Det kan Pereira omöjligt säga. Vilken strålande öppning, läsaren bara smälter av denna inledning.

Lättläst, välskriven med ett härligt språk. Korta kapitel och bra flyt genom hela boken. Stillsamt och detaljerat, trots att den är på knappa 200 sidor.
Upprepningen Påstår Pereira störde till en början, men hörde så småningom till själva budskapet. Romanen är som ett förhörsprotokoll s 48 och 85: att lägga fram som bevis.

Frågetecken: Hade porträttet av hustrun större del i processen, än att stärka och bekräfta Pereira? (Har någon en tanke kring detta, hoppas jag att du skriver det i kommentarsfältet nedan)

En lärdom att ta med sig s140: Sluta upp med att umgås med det förflutna, försök att umgås med framtiden! (Maria).


Recensioner:1) JönköpingsPosten Josef Rydén https://www.jp.se/article/pa-spaning-efter-den-kvinna-han-alskat/
2) Boksidan.net ”stigh, man42” Publicerad  2010-12-09 https://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=10187

3) En Trave böcker Patrik Enander 17.07.17 https://entravebocker.com/2017/07/17/en-postum-parla-antonio-tabucchi-till-isabel-en-mandala/

4) Expressen Nils Schwarz 26 mar 2012 https://www.expressen.se/kultur/den-stillsamme-upprorsmannen

Lektörsomdöme: Pereira är änkling och lever ett stilla liv i Lissabon anno 1938. Han ansvarar för en försiktig kultursida där en översatt Balzacnovell eller andra ofarligheter fyller utrymmet. Att det pågår ett inbördeskrig på andra sidan gränsen eller att totalitära krafter tagit makten i hemlandet föredrar P att glömma. In i hans förljugna vardag kommer en ung man, Montiero och dess fästmö Marta. Ungdomarna är involverade i farliga politiska aktiviteter och P tvingas trots obehagskänslor ta ställning. Omkvädet "påstår Pereira" förhöjer stråket av osäkerhet och oro. Dessa täta sidor rymmer livsavgörande beslut, uppgörelser av djup personlighet och frågor om vad litteraturen i sin innersta kärna kan vara. /Maria Hjort.

 INTERVJU med Antonio Tabucchi i Sydsvenskan 3.10.2010 av Cecilia Schwartz https://www.sydsvenskan.se/2010-10-03/slumpens-skordar

FILM: Sostiene Pereira med Marcello Mastroianni från 1994 https://www.youtube.com/watch?v=6TSPjA7vSAE

Avslut: Påstår Pereira är en liten pärla helt enkelt, Påstår Vi !

//Eveline

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 | 2 | 3 | 4 | 5 >>