"JAMAICA, våren 2002. Över en enda förmiddag får vi följa det unga parets historia, från den trevande början till det ofrånkomliga slutet". Så står det på bokens baksida och en intressant berättelse börjar. En vindlande kärleksroman med öns brutala förflutna, makt och underordning.

Ett kvinnoporträtt som träffar djupt - om minnen som flyter, likt tidvatten, fram och tillbaka över åren. 

---forts följer

Läser just nu om "Klarakvarterens blodsystrar eller "En märklig explosion av kvinnlig intelligens".

Inlägg kommer ....

Hösten 2024 föreläste Carina Burman om sin bok Bellman.Biografin på Kulturmagasinet, Sundsvall. Hon avslutade med att berätta om den bok hon just skrev på, deckaren Döden tar semester, som jag omedelbart blev nyfiken på,mycket tack vare det färgglada och igenkänningsbara omslaget (typiskt 1950-tal). Ina Hurtig på Vängåvans Bokhandel och jag har båda Carina Burman som favoritförfattare. Vi beslöt att parallelläsa boken, träffas, jämföra våra synpunkter och göra en gemensam recension till Bokhandlarns VeckoMagazin, måndag 16.06.25. Så kul! 

Dettta är en 1950-tals deckare i Maria Langs och Agatha Christies stil. Underbart för nostalgiker, som oss! 

Nedanstående recension är dock helt och hållet min egen. 

Döden tar semester av Carina Burman

Handling: Året är 1956, före charterflyg, med västra Europa öppet för turistbussar. Florence "Florrie" Granat, en bildad, språkrik och klipsk hjältinna, arbetar som deckarrecensent på en tidningsredaktion. Hon är överarbetad och behöver vila. Hennes chef beordrar vila söderut och har bokat Florry på en bussresa till Rom. Vilken fantastisk framsynt chef, med tanke på tiden! Florrie är inte så begeistrad, men hon får en trevlig medresenär i stolen bredvid, adjunkt Georg Brandt. Då hon också läst på universitet, för dom snart intressanta samtal om de klassiska städer de far igenom. Sin vana trogen, betraktar Florrie övriga medresenärer och gör sig en uppfattning om deras personligheter. Det kan även läsaren lätt göra, då författaren har lagt in en lista med namn, ålder, yrken och egenheter, samt hur de hör ihop. Äkta makar, singelmän, far och dotter samt kvartetten ”flickorna från Småland”, i tidstypiska färgglada kläder och accessoarer. Medresenärernas beskrivs också med den tidens uttryck som sydländsk, smalmidjad, vacker docka, högbarmad, envis haka, samt även mindre smickrande egenskaper.

Medan bussen rullar vidare mot Den eviga staden, överhör Florrie märkliga samtal bland medpassagerarna. Underliga saker börjar hända och den beskäftiga resevärdinnan beter sig något egendomligt. När ett mystiskt dödsfall inträffar, börjar bussresenärerna att se på varandra med nya, vaksamma och misstänksamma ögon. För Florrie innebär detta ingen semester precis, utan hon får mycket att ta tag i!

Detta är både en trevlig läs- och reseupplevelse. Författaren skapar autentiska bilder av både tidsandan och de krigshärjade länderna. Guidad genom litteraturen och via Google ’reste jag med’ och ’besökte' alla städer längs resrutten, framför allt Roms många antika sevärdheter dess skulpturer och konstverk, t.ex. s205) Roms sju kullar; Fontana di Trevi; Spanska trappan, s172) Roms nyckelhål (Jag har kikat igenom nyckelhålet i den stora porten på Aventinen och sett Peterskyrkans kupol).

Språket är lättsamt med trevlig berättarteknik, tidstypiskt med gamla ’slanguttryck’ t.ex. tagg; najlon; plasticstol; kardan och ord som ohemult och oomkullrunkeligt roade mig.

Omslagsbild: speglar innehållet med bussen i bakgrunden, den rökande deckarrecensenten, Collosseum och den tjusiga ’flickkvartetten’.

Titeln väcker frågan: Tar döden någonsin semester?

Humor: s44) hennes ögon klippte som om hon försökte skicka honom morsemeddelande och SOS var det då inte; s146) Spegeln var stor som ett tefat och enbart avsedd för att män i celibat skulle krafsa stubben av hakan; s161) Hon var sävligare än min kusin Harry en måndagsmorgon. s196) Allt ska klockarfar beställa! s216) Endast den kvinna som inte är bunden vid en man är riktigt fri.

Rekommenderas varmt! En lättläst mysig pusseldeckare med ett underhållande mysterium i ett charmigt 1950-tals språkbruk med Carina Burmans karaktäristiska och fängslande touch.

Jag minns: titulaturens tid; klädmodet anno 1956 – klänningar som vi själva sydde, med båtringning, holkärm och ’getingmidja’, i enfärgade pastellfärger eller mönstrat i prickigt och blommig. Med vida underkjolar i tyll eller skumplast, allt för att få en rejäl vidd i kjolen; Rökningen, alla rökte överallt och drack kopiöst med kaffe;

Kuriosa: 1) Ett par bilder från min egen ’titt i nyckelhålet’ 23 maj 2013. Även om det var suddigt så syns kupolen långt bort i fjärran. Inte möjligt att urskilja med mobilkameran, men ett trevligt minne.

Kuriosa 2) En selfie med författaren Carina Burman den 5 nov 2024 på Kulturmagasinet, Sundsvall. Boken Döden tar semester finns på storbildskärmen i bakgrunden.

//Eveline

Mitt första år som SUNDSVALLS LÄSFRÄMJARE!

”Tiden går fort när vi har roligt”! Ett talesätt jag verkligen instämmer i. För just roligt är det att vara läsfrämjare och få inspirera och sprida läslust i olika sammanhang.

Själv har jag under året inspirerats av författare på föreläsningar och i samtal vid olika evenemang med litteratur i fokus. Förutom flera bokcirklar, har jag fått föreläsa om litteratur, högläsa på litteraturfestival, deltagit i ReadHour digitalt, boktipsat på Sundsvalls stadsbibliotek, rea-boktipsat och låna-läs-tipsat på Akademibokhandeln Vängåvan samt deltagit i studiecirkel om litteratur digitalt och i Frida Stéenhoff-sällskapet. Även mina litteraturälskande vänner ger mig intressanta boktips.

Det har blivit många böcker lästa under detta speciella år, 35-40 om jag räknar med några barn- och ungdomsböcker. Många har jag skrivit om här i bloggen.    

Så ja, mitt liv är litteratur - den berikar, inspirerar, vidgar mina egna tankar och föreställningar, ger kunskap, oroar och roar.

Under sommaren ska jag bara ’njutningsläsa’ och förbereda ytterligare ett år som Sundsvalls Läsfrämjare!

Avslutar med att citera Astrid Lindgren: Har vi en gång vant oss vid att hämta vår fröjd och tröst i böckerna, så kan vi inte undvara dem.

//Eveline

Foto: Andreas Ignell

Sundsvalls stadsbibliotek tipsade denna ungdomsbok (9-12 år) på sin hemsida. Bomber över Stockholm?, var det en påhittad titel eller var detta en historisk verklig händelse, som jag inte hade en aning om. Att jag föddes samma år 1944, i ett annat land, förklarar en del, men ändå. Vilken händelse det måste ha varit, tisdagen den 22 februari 1944, alldeles i slutskedet av andra världskriget, i det neutrala Sverige?

Bomber över Stockholm av Christina Wahldén

Baksidestext: Stockholm år 1994. Sickan och hennes storebror Kurt driver en egen agentbyrå. Deras uppdrag är att avslöja hemligheter som vuxna försker dölja. De spanar på misstänkta personer och antecknar allt som verkar skumt. När en kraftig smäll plötsligt skakar staden kastas syskonen in i ett mysterium. Vad är det egentligen som har hänt? Och vad är det för märklig metallbit som Sickan hittar?

Det är en spännande och lättläst bok, med ett personregister i början, vilket gör det lätt att hålla isär karaktärerna. Lagom långa kapitel och tydliga rubriker. I slutet av boken finns också en ordlista, som förklarar många av de tidstypiska orden t.ex. allierade, barnkrubba, Blitzen, gengas, krigsbarn, neutral mm. 

Såg filmen 1939 för ett tag sedan och där var bombningen över Stockholm också med, vilket jag inte alls minns från första gången jag såg filmen! 

//Eveline

"Samla världens bästa författare" var ett upprop i Expressen 2007-2008, som i samverkan med Albert Bonniers Förlag gav ut 30 klassiska titlar för 59 kr st vid köp av tidningen varje tisdag t.o.m. 23 mars 2008. Det blev en fin samling, som vi läste, min man och jag, allteftersom. 

Hemsöborna av August Strindberg; Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf; Möss och människor av John Steinbeck; Doktor Glas av Hjalmar Söderberg; Mrs Dalloway av Virginia Woolf; Nässlorna blomma av Harry Martinson; Stolthet och fördom av Jane Austen; Kallocain av Karin Boye; Flugornas herre av William Golding; Dvärgen av är Lagerkvist; Döden i Venedig av Thomas Mann; Markurells i Wadköing av Hjalmar Bergman; Främlingen av Albert Camus; Älskaren av Marguerie Duras; Den gamle och havet av Ernest Hemingway; Stäppvargen av Herman Hesse; Mörkrets hjärta av Joseph Conrad; Det går an av Carl Jonas Love Almqvist; Mosippan av Elsie Johansson; Dorian Grays Porträtt av Oscar Wilde; Bonjour tristesse av Françoise Sagan; Spelaren av Fjodor Dostojevskij; Måna är död av Ivar Lo-Johansson; Förvandlingen av Franz Kafka; Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg; Dödssynden (Att döda en härmtrast) av Harper Lee; Spionen som kom in från kylan av John le Carré; Kejsarn av Portugalllien av Selma Lagerlöf; En förlorad värld av Evelyn Waugh;  Lady Chatterleys älskare  av D.H.Lawrence.

Titlarna markerade med rött har jag läst, endera på egen hand eller i någon av bokcirklarna - länkar till www.evelines-lasecirkel.com

De flesta titlar har jag läst men inte skrivit om - länkar till bkhandel. 

Under våren har jag kompletterat med några titlar, som jag saknade. Detta är jag så glad över, då samlingens bokryggar visar några av författarnas ansikten.  

//Eveline

"Jag uppmanar dig att vandra i fyrtio nätter. Fyrtio promenader, fyrtio nätter av ofiltrerat inre gods, fyrtio drömmar. Vissa romenader kommer att vara omvälvande, andra kommer du knappt att märka. Vissa promenader kommer att gnissla och klämma i bröstet på dig, andra kommer bara att orsaka ett litet skratt eller ett subtilt obehag. Ty så måste både skriandet och drömmandet vara."

Så läser jag på bokens baksida och blir nyfiken på innehållet. Själv drömmer jag yttert sällan och tänker, det blir intressant att läsa om drömmar skrivna av Lina Wolff. Men jag kommer dessvärre inte in i känslan av vad hon vill förmedla. 

I nuläget lägger jag den åt sidan och kanske tar upp den när jag har mer "närvaro" i mitt läsande. Är ganska splittrad nu och tänker att denna bok behöver mer "läsarnärvaro" än vad jag idag kan uppbåda.

//Eveline

Vängåvans Bokhandels bokklubb diskuterade 14.04.25 romanen Helga  av Bengt Ohlsson. Bokcirkeln på Sundsvalls stadsbibliotek diskuterade 25.02.25 Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. I samband med detta omläste jag Gregorius som Bengt Ohlsson skrev 2004. Nu har jag även läst 1) Fru Gregorius av Åsa Nilsonne från augusti 2024 och 2) En annan doktor Glas av Malin Lindroth från april 2025. 

1) Fru Gregorius: Enligt förlaget: "I Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas förgiftar doktorn pastor Gregorius för att rädda pastorns unga fru Helga ur det hon beskrivit som ett motbjudande äktenskap. Men tänk om Helga beskrev en helt annan bakgrund för doktorn? Tänk om hon utnyttjade att doktorn såg henne som en hjälplös liten kvinnoblomma?"

I Åsa Nilsonnes radikala omtolkning av romanen skildras skeendet ur ett helt annat perspektiv. Med en Helga som är lycklig och älskar sin pastor och hur de längtar efter ett barn tillsammans. Ett barn som de inte lyckas få, trots ihärdiga försök och pastorns osvikliga tro på att Gud ordnar allt. Helga tar hjälp från ett helt annat håll och ett hemlighetsmakeri tar sin början. En första osanning blir till flera, vilket leder till största tänkbara katastrof. Romanen tar sin början i juni och avslutas i oktober, som i Doktor Glas, med samma slutord Det ser ut att börja snöa. Däremellan är skeendena annorlunda, med vissa inslag från originalet. Dock är allt iscensatt av Helga och inte av Doktor Glas!

2) En annan doktor Glas: Enligt förlaget är Malin Lindroths roman "en fantasi om litterära mästerverk och kvinnor som försvinner. En skildring av maktmissbrukets anatomi, ett slags havererad undersökning, där gränserna mellan den som granskar och den som blir granskad snart löses upp". 

Handlingen tar sin början 1912 (7 år efter Doktor Glas). En kvinnlig journalist tecknar ner några år av sitt liv, dels som skribent och älskarinna åt en Redaktör på Svenska Dagbladet (där hon kommer i kontakt med fast anställda kvinnliga journalister, de s.k. Pennskaften), dels som patient på Långbro sinnessjukhus, efter ett psykiskt sammanbrott. På Långbro träffar hon en kvinna som varje morgon väntar på att bli hämtad av sin make, som aldrig kommer. När journalisten skrivs ut får hon en lapp av kvinnan med makens namn och uppmaningen att söka upp honom. Maken är Hjalmar Söderberg och kvinnan är Märta Söderberg författarens hustru, som vårdades bl.a. på Långbro för sin varaktiga 'sinnessjukdom'.

Hur har detta med Doktor Glas att göra? Jo, den doktor Glas som Malin Lindroth har med i sin bok, är ofta gäst hos Hjalmar Söderberg under de åren som jouralisten/bokens 'jag' också finns med bland gästerna i huset. Hon utger sig för att skriva  'den store författarens' biografi, i uppdrag av en tidning. Malin Lindroth skildrar dåtidens syn på kvinnans klaustrofobiska instängdhet och hur omgivningen med dömande blick, betraktar den som inte håller sig innanför ramarna. Här handlar det mer om frågan: Vilken rätt har man att göra sig av med en människa som skadar andra?

...............................

Det har varit en diger läsning om och kring Doktor Glas, denna klassiker från 1905. Jag har onekligen fascinerats av originalet, likväl som av omtolkningarna. I samtliga romaner fängslades jag av de djupgående beskrivningarna och det tydliga språket. De är lättlästa trots sin komplexitet och tänkvärda. Jag rekommenderar att läsa alla omtolkningar -  Mordets Praktik av Kerstin Ekman, inte att förglömma. 

Det finns ytterligare en variant av Helga Gregorius, i två delar av Helena Sigander: Dosan:Helga Gregorius berättelse (2013) och Sigillet:Helga Gregorius berättelse (2019). Dessa återstår för mig att läsa vid senare tillfälle.

Det kommer säkert fler omtolkningar av Doktor Glas, Helga och Gregorius om en tid! Bokklubben ställde frågan till Bengt Ohlsson under Bokens Afton 29.04.2025 om han har tänkt skriva en bok om Signe? Vi fick inte ett direkt nej, så vi hoppasi!

//Eveline

En klassiker från 1912 lästes av författarpanelen till SVT:s program Babel, söndag 27 april 2025. Inför den diskussionen läste jag om boken, som jag läste första gången i december 2007, i samband med att vi köpte en serie klassiker, 30 titlar, i specialutgåvor, utgivna av Bonniers och Expressen 2007-2008. Jag noterade inget om läsningen då.

Döden i Venedig av Thomas Mann

Handling: Kompositören Gustav von Aschenbach åker till en badort nära Venedig vid lågsäsong för att få lugn efter en period av artistisk och personlig stress. han har ett gott anseende och ett rykte om sig att vara en strängt moralisk person. Men en dag får han syn på någon som inspirerar honom att ge efter för en hemlig passion. En ung vacker yngling, Tadzio, stör hans sinne. Han får ingen ro. Tadzio förkroppsligar Aschenbachs svar på ren skönhet som han så länge sökt efter. Detta försätter honom i en besatthet som förebådar hans undergång samtidigt som Venedig, den tjusande, men döende staden, hemsöks av pest. 

Omläsningen gav mig fler insikter och tankar om människans sinnlighet och sexualitet. Den finns förborgad i oss alla. Hos de flesta visar den sig i ungdomen och för en del, som förnekar den, kan den poppa upp på ålderns höst. Lika passionerat, starkt värkande och ljuvligt smärtsam. 

I denna kortroman väcks den av förbjudet mål. En gammal mans skrämmande och fanatiska känslor för en ung vacker pojke!

Filmatiserad 1971 av Luchino Visconti med den svenske skådespelaren Björn Andrésen som Tadzio och Dirk Bogarde som Aschenbach. Filmen finns att se på SF Anytime. En dokumentär från 2021 om Björn Andrésens fascninerande livsöde, producerad av Stina Gardell, finns på SVTplay t.o.m. 18 sept 2025. 

 Björn Andrésen

//Eveline

 Under Bokens Afton på Vängåvans bokhandel tisdag 29 april, berättade Bengt Ohlsson så intressant och givande om sitt författarskap och nu senast om boken Helga (läs här bokklubbens samtal 14 april). Deltagarna i Vängåvans bokklubb hade sammanställt ett antal frågor. Författarens svar på några är helt min tolkning:

-Om inspiration att göra omskrivningar av Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”.

Jag ville ge pastor Gregorius lite upprättelse, från den obehaglige närmast äcklige, fule och tjocke mannen, till en behagligare man med mer sympatisk framtoning. Det var också en utmaning att skriva om  Stockholm kring 1900-tales början.

Efter ett antal år kom tanken att jag skulle skriva en egen roman om Helga. Jag valde att förlägga handlingen 30 år senare. Tanken på att möte Helga i den ålder jag själv är i nu, fascinerade mig. Då hon kanske glömt både doktorn och prästen? Stockholm 1937 kändes löftesrik, mycket nytt och spännande att skriva om. Under min research kring den tidens aktuella händelser fann jag hur gamla begreppsvärlden t.ex. om "ras" förändrades.

 -Om skrivprocessen – var, vad och när händelser ska tas in i romanen: 

Jag vet ofta vad som ska hända –var och när förlägger jag framåt i romanen. Ibland tar det tid att fylla i tomrummen, men det jobbar jag fram. Skrivprocessen är ett arbete för mig. Jag skriver inte efter inspiration utan helt enkelt av ’plikt’.

- Gregorius och Helga – återstår Signes berättelse. Hur tänker du där?

Det är inget jag har tänkt  – men man vet aldrig - i så fall om 20 år!

Fler frågor ställdes både av bokhandlaren och bokklubben. Tyvärr hann jag inte med fler noteringar. 

Läs gärna mina tankar om Gregorius här.

/Eveline

Bengt Ohlsson och bokhandlare Lennart Bergström