"En ny knytnäve. Carl stirrade genom luggen ner på en stekt sill med uppsnittat skinn, bränd gräslök och en halv potatis, vad dagen hade att bjuda på." Så börjar romanen om en grupp pojkar och flickor från ett hyreshus i östra utkanten av Oslo. Tiden är 1940-tal och handlingen utspelar sig under den nazityska ockupationen. På omslagets baksida läser jag: "De ovärdig är en brutal men livfull skildring av en miljö, tid och vardag som hittills varit nätan frånvarande i krigshistorien. Roy Jacobsen har skrivit en tankeväckande och spännande roman som ytterligare befäster hans position som en av de stora euroeiska författarna."

De ovärdiga     av Roy Jacobsen

..forts följer...

Första gången jag läste om en ung flickas uppväxt i Sundsvall i början av 1900-talet var i boken Sundsvallspromenader av Örjan Torell och Petra Torell Hagström. I "Fjärde promenaden" på sid 113 får läsaren följa Gunhild Tegens huvudkaraktär Alfa, i en självbiografisk berättelse om hennes utveckling från barn till vuxen. Jag har lånat boken på stadsbiblioteket och läst den inför Sundsvalls museums stadsvandring den 18 juli 2024 - Sekelskiftet 1900: en flickas upplevelse av händelser i staden. 

En flicka växer upp                             av Gunhild Tegen

I kapitel 1) har Alfa precis tagit studenten och besöker tant Alma på Alnön, där hennes familj bodde innan de flyttade in till Södermalm. Kapitel 2) börjar med att Alfa är sex år gammal och är ensam på barnsalen på lasarettet i Härnösand. Så växlar författaren tidsperspektiv och läsaren får en god inblick i hur det var att växa upp i en medelklass med närhet till överklass. Alfa beskrivs som en sökare, en flicka med tankar utöver de hennes kamrater tänker. Detta gör henne något annorlunda, egen och ensam. Hon har en fin relation med fadern och även modern beskrivs som en behaglig och stöttande förälder, "full av glädjeämnen". 

Författaren skriver på s147) att "tidningarna är fulla av mord, krig och olyckshändelser", vilket får mig att jämföra med dagens världshändelser. Ingen större förändring till en fredligare värld i sikte, som Frida Stèenhoff håller föredrag om under samma tid. I kapitlet på sid 154, möter Alfa "fru Harold Gote" (pseudonym för Frida Stéenhoff) och blir socialist. Alfa beundrar denna "talarinna" som "med utsökt vacker röst" började sitt tal (s158): - Världen är mitt fosterland. Sverige är den vrå av världen, där jag lade ut från land - . Alfa valde att inte gå på ett protestmöte mot Harold Gote, då hon inte ville delta i en protest mot något som hon inte kände till något om - vilket ger exempel på romanens detaljnivå och av personpsykologisk realistisk karaktär.

Alfa växer upp som en relativt ensam ung flicka, som skriver "brev till en vän, som inte finns", där hon helt kan skriva ner sina innersta tankar och känslor. Ett vackert exempel är brevet på sid 146-148). Inte ens till sin högt ärade fröken Berg, kan hon yppa allt och om kärleken vågar Alfa inte ens drömma! Hon grubblar kring Gud, att be och sin icketro! Och kring människans fortplantning, som hon med bestörtning finner ut på egen hand. Alfa tar sina studier på stort allvar och hennes iver att "plugga" gör henne avvisande mot allt som inte roar henne. På s 207) Hur i all världen kan nöjen roa någon människa? När det finns så mycket härligt arbete--- Men hon tänker också s 145) Kanske frågar jag inte så myckt efter livsverket, om jag bara blir älskad? 

Språket speglar den tidens sirliga och högtidliga sätt att formulera sig. Det är vilsamt och behagligt att läsa, men kräver läsarens förmåga till "läslugn".

Avslut: Hur går det med Alfas livsverk och kärleken? Finner hon en livskamrat/själsfrände?- Ja, det får läsaren veta så småningom. Så LÅNA och LÄS denna fina samhällsskildring från 1900-talets början. 

//Eveline

I februari intervjuades Lisa Ridzén om sin debutroman på Vängåvans Bokhandel av Anders Larsson. Det var förkväll till årets bokea och fullsatt. Lisa Ridzén berättade fängslande om bakgrunden till romanen. Det var hennes farfar, som var källan till romanens innehåll, ur anteckningsböcker över hans sista tid i livet. Hemtjänstpersonal noterade vid varje besökstillfälle farfaderns fysiska och psykiska tillstånd. Lisa Ridzén underströk dock, att detta inte var en biografi över hennes farfars liv, utan en fiktion, visserligen byggd på de noteringar som handlade om honom. 

  Tranorna flyger söderut  av Lisa Ridzén

Handlingen är en sårig och trevande far-son-relation. Om den gamle fadern med sviktande ork och hälsa och den medelålders sonen som 'vet bättre' och vill fadern väl. Allt utspelar sig i en stilla tillvaro på kökssoffan hemma hos Bo, med hunden Sixten samt återkommande besök av hemtjänstpersonal och Bos son Hans. Bos hustru Fredrika har måst flytta till ett demensboende och Bo saknar henne oerhört. För att hålla kvar hustrun i sin närhet, har han dagliga samtal med henne i sitt inre. Bo har lagt Fredrikas schal i en burk med tättslutande lock, så att hennes doft ska finnas kvar så länge som möjligt. Han har ibland svårt att få upp locket, då styrkan i fingrarna börjar avta. Bo är gammal och sonen tycker att han inte längre orkar sköta hunden Sixten på ett bra sätt och vill sälja honom, vilket Bo motsätter sig. Det blir en dragkamp och källa till osämja mellan far och son. Bo tycker att livet inte längre är värt att leva om han inte får ha Sixten kvar. Han ligger mestadels på soffan och funderar på hur han ska kunna behålla hunden, mot sonens vilja. Bo har en mångårig vän Ture, som han har nästan daglig telefonkontakt med. De håller varandra 'vid liv', kan man säga. 

Hemtjänstpersonalen är bra, ffa Ingrid och några till men också någon mindre bra, enligt Bo. Av deras och sonens noteringar i dagboken, kan man läsa Bos humörsvängningar t.ex. på s229) Lördag 22 juli kl 10:00:Är här och hälsar på. Har fyllt på frysen. En ny bal med toapapper står vid bakre ingången. Gräddbakelse i kylen. Vedpåsar staplade i farstun. Vi pratar om Sixten och drar inte helt jämnt, pappa är inte på humör./Hans. Kl 12:30:Fiskbullar i sås och potatis. Bo har haft besök av Hans på förmiddagen. Det har bestämts att Sixten ska flytta, Bo är inte nöjd. Jag ställer fram maten på sängbordet, men Bo vill inte ha./Ingrid Kl 17:45Fiskbullarna står fortfarande kvar på bordet, värmer upp dem. Trugar men Bo vill inget ha. Säger flera gånger att han inte tänker gå med på att Sixten flyttar. /Kalle

Författaren belyser den åldrade Bos tankar och grubblerier om livets och ålderdomens tillkortakommanden på ett finstämt sätt t.ex. s55) Han (Hans) parkerar mig i fåtöljen. Som om jag vore fastspänd i ett passagerarsäte parkerar människor mig på olika ställen nuförtiden.

Dagarna går i en ständig pendling mellan nu och då. Bo tänker mycket bakåt på barn- och ungdomstiden och när hustrun och han träffades, gifte sig och fick sonen. Mörka tankar från barndomen om hans såriga relation med sin far och de ljusa minnena i vuxen ålder. Tankarna på arbetet och arbetskamraterna tränger sig också på. Så som det förmodligen är för de flesta.

Under intervjun berättar Lisa Ridzén att hon arbetar deltid med en avhandling i sociologi på Mittuniversitetet i Östersund och ska disputera hösten 2026. Övrig deltid ägnar hon bl.a. åt det skönlitterära skrivandet. Hon säger: "Avhandlingen undersöker män som bor ensamma i Jämtland, deras livsberättelser. Vad som är viktigt och utmärkande för dem och vilka förutsättningar de har för att leva ett gott liv. Sårbarheten är ett särskilt ämne jag intresserar mig för, eftersom jag sett många män som farit illa av manlighetsnormer", säger Lisa Ridzén. Författarens grundliga research ger berättelsen trovärdighet.

Romanen är lättläst med ett rakt och enkelt språk. Författaren lotsar läsaren genom berättelsens vemod med inkänning och empati för ålderdomens skröplighet och känslan av att inte längre duga något till. Att inte få bestämma över sitt eget liv längre. 

Om det vackra omslaget, som stämmer väl med titel och innehåll, säger Lisa Ridzén att den kom till henne en kväll då hon stod vid sjöstranden och såg ett fågelsträck av tranor flyga just söderut. Här passade även mannen in, med sin hund i solnedgången. Tjusigt, tyckte vi som lyssnade!

Avslut: Genom Lisa Ridzéns okonstlade och lätta framtoning var vi många åhörare som blev intresserade och nyfikna på boken. Vi har nästan alla haft egen upplevelse av att följa en nära anhörigs kamp för att behålla sin värdighet och makt över sitt eget liv, även i livets slutskede. Så vill jag också tänka mig det!

//Eveline

P.s. Östersunds hemtjänsts arbetssätt att vid varje besök hos "kunden" göra korta noteringar om det som är väsentligt för nästa personal att veta, är tankeväckande och ett föredöme för all hemtjänst. Jag funderar på att köpa in en anteckningsbok och föreslå detta med en god väns hemtjänstpersonal. D.s.

VILKEN ÄRA - STORT TACK! Jag har utnämnts till SUNDSVALLS LÄSFRÄMJARE för 2024-2025 av Sundsvalls stadsbibliotek efter nominering av bl.a. Frida Stéenhoff-sällskapet i Sundsvall. Jag är hedrad, stolt och glad åt detta fina epitet, som jag nu har under två års tid. Mitt under min 80-åriga födelsedagsfest hemma hos mina kära Katarina & Henrik, kom tre representanter från Sundsvalls stadsbibliotek, Sofia Weiss, Sandra Levin och Andreas Ignell, med denna fantastiska och hedrande utmärkelse, i form av en vandringsstaty, diplom och blommor. 

Juryns motivering: Genom sin nyfikenhet och generositet sprider Eveline Santner läslust till många Sundsvallsbor, både gamla som unga. Hon värnar om bibliotek och böcker och lyckas inspirera till samtal om litteratur på många olika plattformar, såsom sociala medier, läxhjälp, högläsningar och inte minst genom sina mycket omtyckta bokcirklar. Eveline har en förmåga att knyta ihop olika kulturuttryck med varandra och därigenom visa vägen till nya spännande läsupplevelser. Via sin plats i styrelsen för den litterära föreningen Frida Stéenhoff-sällskapet bidrar hon till kunskap och att visa hur texter från förr i allra högsta grad är aktuella i dagens samhälle.

När motiveringen lästes upp, blev jag så överraskad och tänkte: GÖR JAG ALLT DETTA? Jag blev såklart både berörd och stolt! 

Jag har alltid lust att prata böcker och nu kommer det att bli ännu mer. Mina barnbarn kommer hädanefter bara att få böcker i sina paket av farmor. Det gäller alla jag har äran att gratulera. Det är ett roligt ansvar som Sundsvalls läsfrämjare! 

Andreas Ignell filmade överlämningen av utmärkelsen och här är klippet:  https://youtu.be/ik0oCahHdYQ För mig betyder det mycket att kunna se, lyssna och återuppleva känslan från denna synnerligen extraordinära dag <3

//Eveline

TACK OCKSÅ till nedanstående nomineringsröster på Facebook och till övriga följare som "gillat" förslaget:

Gunilla Jonasson: En självklar s k läsfrämjare är utan tvekan Eveline Santner. Hon brinner bokstavligen för litteraturen och böcker har en stor plats och betydelse i hennes liv. Ett livselixir! HenneS bokcirklar är mycket uppskattade och därför återkommande. Finns ingen annan kulturpersonlighet att nominera när det gäller läsglädje. 

Eva Arrander. Även jag håller med om Eveline Santner! Vilken geist och vilket engagemang och vilken kärlek till och tro på litteraturen!

Berth Henriksson: Eveline är den första jag kom att tänka på.

Cecilia Cecilia (Pettersson): Ja, instämmer med er andra, Eveline Santner så klart!

Ellinor Lundhall Eriksson: Eveline, Eveline!!

Marianne Staaf-Gälldin: Håller med till 100%. Heja dig, Eveline Santner!

Jag älskar böcker <3

Scen Sundsvalls bokklubb träffades måndag 3 juni i ett efter-teater-samtal, där vi samtalade om Västerbottensteaterns föreställning av Vajlett och Rut, som även innehöll delar av Karin Alfredssons andra bok i Granträskåsens trilogi, den om Roger och Rebecka. Vi jämförde föreställningen med boken - se sammandrag av boksamtalet 27 maj. 

Vajlett och Rut Roger och Rebecka   Teaterns Vajlett och Rut  (Foto: Patrick Degerman)

Vi var alla ganska tagna av det fantastiska skådespeleriet. De fyra skådespelarna gestaltade byns 18 karaktärer, alla med sina tydliga egenheter. Med snabba byten i kläder och förändrade röstlägen spelade de församlingsäldste, nyfikna och skvallrande grannfruar, smygsupande gubbar, förskräckta barn, folkskollärare samt småskollärarinnan och postfröken - de två älskande kvinnorna. 

För vår del menar vi att det var en fördel att ha läst boken innan. Men även de i publiken som inte gjort det, följde med bra och hade behållning av föreställningen. Budskapet, hur svårt det var att få följa och visa sina känslor, när det var för samma kön, var tydligt. 

Vi frågade Västerbottensteatern i ett mejl, hur det kom sig att de valt att spela detta och just nu och fick följande svar: för att Karin Alfredssons böcker handlar om starka kvinnor och att det handlar om hur det var och fortfarande är i Västerbotten. Ett frireligiöst bälte som präglar hur vi är som västerbottningar.

Avslut: Scen Sundsvalls bokklubb har även denna gång haft stor glädje och berikats av konceptet - "läsa-samtala-se/uppleva-eftersamtal"!

//Eveline

Inför kvällens teaterföreställning på Opalen i Kvissleby av Västerbottensteaterns uppsättning av Vajlett och Rut, föreläste Karin Alfredsson, författare till romantrilogin om Vajlett och Rut, i programsalen på Kulturmagasinet i Sundsvall. Andreas Ignell, bibliotekskommunikatör på stadsbiblioteket, Sundsvall hälsade välkommen.

Karin Alfredsson berättade att hon burit med sig historien om  Vajlett och Rut , småskollärarinnan och postfröken och den pingstvänsdominerade byn Granträskåsen i många år. Hon är född och uppvuxen i Lycksele och delar av hennes släkt är frikyrklig, sedan generationer tillbaka. Hon hade också barndomsvänner som var med i pingstkyrkan och levt under "helveteshotet". Karin Alfredssons far var byfolkskollärare i början av 1950-talet, så hon har ärvt hans berättelser, säger hon. 

Karin Alfredsson är en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har varit verksam som journalist i drygt 50 år på tidningar och SVT. Hon började sin yrkesbana på Aftonbladet på 1970-talet. Det var inte så många kvinnor på redaktionen då. De som fanns gick samman för att få förändringar till stånd i den mansdominerade journalistvärlden. Hon säger vidare att hon alltid känt att hon vill "göra skillnad" med sina texter och försöka förändra världen lite. Hon skriver reportage, deckare, spänningsromaner, idéromaner, dokumentär thriller, kriminalromaner och relationsromaner. Karin A bokdebuterade 1979 med Den man älskar agar man?, den första debattboken i Sverige om mäns våld mot kvinnor. 

På bokklubbens fråga vem hon skriver för, svarar Karin A: Jag har alltid arbetat med fokus på kvinnors villkor i världen, deras hälsa och sexualitet. De ska känna igen sin egen historia. Karin Alfredssons drivkraft är att berätta sanna historier som är viktiga. 

Jag ska fortsätta läsa del 2 Roger och Rebecka samt del 3 Valentin och Ketty. Vill ju veta hur det går för Vajlett och Rut och deras kärlek.

Kvällen innan föreläsningen mötte jag Karin Alfredsson vid tågstationen och vi hade ett synnerligen trevligt samtal under en god middag på hotellet. Det samtalet tackar jag för! //Eveline

Jag fått en ny favoritförfattare! 

Scen Sundsvalls bokklubb har inför Västerbottensteaterns riksföreställning Vajlett & Rut, den 30 maj på Opalen i Kvissleby läst romanen med samma namn av Karin Alfredsson. En relationsroman i tre delar, om två kvinnor, småskollärarinnan Vajlett och postfröken Rut, skolstyrelsens ordförande och Ebeneser församlingens starke man Adalbert mfl, i Västerbottens inland i mitten av förra seklet. En förbjuden kärlekshistoria i en by, med starka religiösa traditioner i en tid då det moderna svenska samhället börjar växa fram. Om hur det var, och är att tvingas bryta mot normen för att vara sann mot sig själv. Vajlett och Rut är del 1 av Karin Alfredssons Granträskåsentrilogi, Roger och Rebecka del 2 och Valentin och Ketty del 3.

Upplägget i Scen Sundsvalls bokklubb är; samtal om boken 27/5, se föreställningen 30/5, efterteater-samtal 3/6, då vi jämför våra upplevelser och intryck av bok - skådespel.

Vad berörde mest under läsningen: Många kände igen de religiösa inslagen, frälsningstälten (t.ex. väckelsepredikanten Målle Lindberg), den skarpa gränsen mellan de som var frälsta och övriga bybor, klasskillnaden, bymentaliteten, skolmiljön, karaktärerna bl.a. Adalbert, byns starke man, vaktmästaren mfl. Vajletts lärarinneroll berör - att vilja göra gott för eleverna, få in lite moderna metoder och inte följa gamla traditioner bara för att inte våga prova nytt. Övriga starka kvinnor i byn, Agda, Astrid, Hulda mfl, i begränsad tillvaro underdåniga sina män. Männens överordning endera med Guds och Jesus inflytande, eller med alkoholens, starka drivkrafter då som nu. Helbrägdagörelsen att med böner driva ut Lars-Bertils barnförlamning. Astrids kamp med mannens psykiska sjukdom, som hon inte ville skulle komma ut på byn. Men också vardagskärleken och byns starka sammanhållning gentemot staden, känns igen. Kvinnornas gemensamma uppslutning kring gatubelysningen = trygghetstänk! Och såklart byns postfröken, Rut Westin, som hade mod att gå sin egen väg. 

Miljö: s)92 stark frikyrklig miljö t.ex. kvinnornas hårfråga; s93)syslöjd = brott mot Kristus naturliga ordning att pojkar tränas i kvinnogöromål; 

Tid: 1950-tal. Från 1944 var homosexualitet inget brott längre, men sådan kärlek ansågs onaturlig och sjuk och måste förbli hemlig. s234) socker är inte dyrt, men nyttigt!

Vilka tankar väcker romanen:Berättelsen är starlt beräramde, fängslande och verklighetsbaserad. Den belyser dåtidens tabun kring homosexualitet, som en mentalsjukdom. Utanförskapet var stor för ensamstående yrkesarbetande kvinnor, med styrka att bana sig väg i ett mansdominerat och religiöst samhälle. Den nyinflyttade skolfröken, som kom till sin första arbetsplats efter lärarinnaseminariet var ensam, med endast sin gamla seminarielärarinna Beda, som vägledare, och det brevledes. Men tack vare de täta breven från Beda, träffades skolfröken Vajlett och postfröken Rut och något 'härligt men onaturligt' uppstod mellan dem. Författaren skildrar människorna med fler nyanser, vilket är fint att läsa.

Vi jämförde praktiskt lärande på 1900-talet med digitalt lärande på 2000-talet. Och diskuterade dåtidens skolsystem med straff och belöning på s134-135, med nutidens 'förstärkning' i stället för belöning. Synsättet att vänsterhänta skulle tränas till att bli högerhänta fanns till sent 1960-tal. Idag firas 13 augusti som Vänsterhäntas dag.

Språket: välskrivet och lättläst med intressanta detaljer; passande för tiden t.ex. Du och Dina med stora bokstäver i brev; korta kapitel som stimulerar att läsa bara lite till; trevligt med en ordlista till Västerbottniska uttryck s294; 

Humor: Sverkers uttryck s198) om tre sorters 'fögel'; s255-256 om Sune-hund-lärarinna;

Titel/Omslagsbild: visar exakt vad boken handlar om - två kvinnor Vajlett och Rut.

Favoritmening/stycke: s203) Bikarbonat och abborrar delar man väl inte med vem som helst - svartsjukeyttring! s206) Om hur Vajletts kropp svarar på Ruts beröring;  s207) skamkänslan över det hemska, äckliga och avskyvärda. Kapitel 44 och 49) Fint och sinnligt skildrat. s273) Människor måste få behålla sina hemligheter. Vad det än gäller, undrade vi?

Recensioner: VK/Lena Kjersén Edman Detta är en stillsam men intensiv berättelse. Jag läser med rörelse och önskar huvudpersonerna allt gott. Det kommer att bli givande samtal i bokcirklar, där deltagarna läser boken. Särskilt i Västerbotten.

Västmanbok Uppskattar porträtten av kvinnorna, men läser gärna om Vajletts relation till sina elever och hennes funderingar kring deras behov - utbildning och annat. En stark och ärlig berättelse. Rekommenderas varmt.

DN/Lotta Olsson (låst artikel) Karin Alfredsson har i sina senaste böcker skrivit begåvade relationsromaner. 

Lektörsomdöme/Elisabeth Brännström: Kvinnorna kämpar med sina heta känslor för varandra. Om förhållandet avslöjas kommer de att uteslutas ur bygemenskapen, där de gudsnådeliga styr över människors liv och känslor. Känslorna måste tyglas och byskvallret hållas i schack. Livfullt och välskrivet!

Avslut: En bok att rekommendera även ungdomar att läsa! Ett fint skildrat tidsdokument!

//Eveline

Enligt förlaget är Ultraromance ett avslöjande porträtt av den samtida Rivieran, baserad på lyxskildringar i böcker som Gruppen och tv-serier som The White Lotus. Författarparet Double Lindahl har under flera år gjort research av otillgängliga, kändistäta lyxmiljöer i Frankrike och Italien. Boken för tankarna till klassiker som Bonjour Tristess av Francoise Sagan, Breakfast at Tiffany´s  av Truman Capote och Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg. En förförisk lättläst roman som tar oss med på en helt unik resa in i senkapitalismens bisarra, 5-stjärniga hjärta - och ställer avgörande frågor om den moderna människans drömmar och drivkrafter. 

Double Lindahl utforskar jakten på den "Europeiska drömmen". Det väckte min nyfikenhet - Vad är den "Europeiska drömmen"?  

Ultraromance     av     Double Lindahl (Josefine och Axel Lindahl) 

Handlingen: Två väninnor Sasha och Chiara lever dagdrivar- och lyxliv på randen till avgrunden, där allt går ut på att vinna eller försvinna. Sasha studerar psykologi och har en uppsats att skriva, som hon helt lägger åt sidan, när hon träffar den franske kocken Simone. Sashas liv tar en helt annan vändning, nivån höjs avsevärt i ett liv där kropp och utseende är viktigast - hon både hittar och förlorar sig själv, i livet mellan dröm och verklighet.  

Ultraromance är en roman om kärlek, passion och relationer. Framtoningen är direkt och övertydlig, från intensiva och passionerade förhållanden till komplicerade relationer. När drivkraften är lust utan kärlek, blir det en resa fylld av emotionella berg- och dalbanor. Överklassens dekadenta liv mellan lyxhotell, privata fester i exklusiva villor med människor som tror sig vara utvalda att leva exklusivt, suga ut, utnyttja, förföra, förnedra och förgöra varandra. Allt i ett lyxskimmer och med uppräkningar av orgier i pengar, mat, drycker, kläder, smycken, lyxvåningar, lyxhotell, droger, alkohol, sex, grovt sex och "sex som en drog". Ett liv i ultralyx ut på yttersta grenen, med människors desperata försök att ha lite kul på vägen till undergången!

Double Lindahl sparar inte på att ge läsaren en rejäl tilltagen bild av att märkesvaror är viktigt, för att höra till innefolket. Det droppas namn på familjer med gamla anor som Roux, innefolk som Berlusconi, inneställen som PA&Co, designmöbler Minotti, smink som Mercier, kläder Miu miu, Versace mfl och Graff, världens dyraste armandsur. När berättelsen även flödar över av frukostarnas innehåll samt gatunamn, i för mig okända stadsområden, tappar jag fokus för själva handlingen. Det blir bara 'för mycket av det goda', för min smak. 

Språket är enkelt med en ytlig berättarstil. Boken är dryg att läsa genom alla uppräkningar, som förstärker den svaga och osunda handlingen.  

Detta är ingen stor litterär skapelse. Men som 'samtidsskildring' kan boken ha sin målgrupp.  

Slutsats: Den "Europeiska drömmen", två ord i bokbeskrivningen som lockade mig. Men här blev jag besviken, det är definitivt inte min "Europeiska dröm". Och för att få en verklig läsupplevelse vill jag ha mer substans i berättelsen. 

//Eveline