Dessa titlar har jag valt att ha med i mitt bokprat på Klampenborgdagen i det vackra naturreservatet. Då passar det med litteratur som har anknytning till natur och djur. Jag var där och pratade böcker även förra året och blev såklart glad att få frågan igen. Platsen vid Klampenborg har kallats "Dårholmen" inte för att ordet kommer från "dåre" utan från ordet "bedåra", för att där är så vackert. Den förklaringen är fin, tycker jag!

Ordet SKOG eller SKOGSOMRÅDE heter på latin SILVIA som vår drottning. Silvia var gudinna för skog och natur i den antka romerska mytologin. Jag undrar om drottning Silvia vet om detta?

Den planerade Klampenborgdagen blev inställd p.g.a. regn. Mina tankar kring böckerna, finns under respektive titel:

Skogen: om träd, människor och 25 000 andra arter  av Anne Sverdrup-Thygeson, professor vid Norges miljö- och biovetenskapliga universitet i Ås, där hon forskar och undervisar i naturförvaltning och biologisk mångfald.

Berättelsen börjar med en flora som funnits i författarens släkt sedan 1800-talet. Ur detta vackra bokverk växer Skogen fram. En bok om skogens små varelser och stora samspel, om förundran och förändring och om tidens gång. Om björk, tall, asp, ek, ask, gran, lind och mycket kring varje trädslag. En bok om märkliga arter, om hur kunskap om natur och natursyn förändrats genom generationer. Om var vi kommer ifrån och var vi står idag. "Det är ren lycka att läsa Skogen, den borde vara obligatorisk i varje hem!" – dagbladet.no

Hjortronmyren-Blekjorden-Kärnveden Timmerfolk-trilogin av Ulrika Lagerlöf

Granskogsfolk : hur naturen blev svenskarnas religion  av David Thurfjell, som deltog i Ådalens Ltt.festival 2026 med sin nya bok Anspråkstagen: människans bot mot meningslösheten. Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land. Medlemstalen i de religiösa församlingarna har sjunkit, samtidigt som allt fler svenskar söker sig ut i naturen, för att hitta en plats för meditation.  Det är en berättelse om vår relation till den natur som vi älskar och är en del av, men som vi samtidigt ständigt söker dominera eller fjärma oss ifrån. Hur blev det så? En fråga som vi i vår samtid kan ställa oss inom många  områden. För att söka klarhet har författaren bl.a. intervjuat svenska skogsbesökare, om vad naturen betyder för dem.  

Det sjön ser                            Susanne Hugosson                                         

Trakten                                    Anna-Karin Palm

Stinas bästa vän:en hundägares glädje, sorg och förundran av Göran Greider                         

Korpen: fakta och myter             Bengt-Erik Engholm            

Vad håller ni på med?: en antologi om klimatet           20-talet medverkande       

Trädkojan                                  Sofia Nordin                             

Mina i vildmarken                          Anna Höglund

//Eveline

Korrespondensen av Virginia Evans är en speciell läsupplevelse. Jag sträckläste den under två varma julidagar på min balkong. Under dessa två dagar befann jag mig i en bokvärld uppbyggd som en brevväxling, under åren 2012-2022. Här möter läsaren karaktärerna på ett helt annat sätt. Jag hör deras röster och har deras känslor med mig i varje brev, framför allt huvudkaraktären Sybil Van Antwerp.

”En helt unik läsupplevelse”, skriver Ann Patchett, författaren till en annan bokpärla Det holländska huset! Korrespondensen är full av visdomar, som ett långt innehållsrikt liv kan ge, men också att förändring kan ske under en tid i livet, där förändring verkar omöjligt. Om att finna tröst i litteraturen och samhörighet med människor som aldrig träffas. Den visar med både allvar och humor hur fint det kan vara att åldras. Det var väl det som gjorde att jag ville läsa boken, det och skrivsättet i brevform.

Korrespondensen av Virginia Evans             Handskrivet brev :-)

Översättning: Cecilia Berglund Barklem som bl.a. även har översatt Där kräftorna sjunger av Delia Owens 2020. 

Sybil Van Antwerp sätter sig runt halv elva varje måndag, onsdag, fredag o även lördag vid sitt skrivbord för att handskriva brev. Hon går igenom sin hög av obesvarade brev och väljer ut dagens adressater. Sybil skiftar sitt skrivsätt och framtoning beroende på vem hon skriver till. Hon har hela sitt liv använt orden för att förstå världen omkring sig.

Sybil skriver bl.a. till sin bror Felix, sin bästa vän och svägerska Rosalie (som hon brevväxlat med i 60 år), den olycklige unge Harry (son till en tidigare kollega), grannen Theodore och sin dotter Fiona. Hon skriver också till en onämnd mottagare, med ett mer känslosamt innehåll, som ger en bild av brevskriverskans innersta. De breven skrivs fram utan slut och utan att sändas!

Hon skriver till lagstiftare, förläggare, lärare, diplomater, känt folk och författare som Joan Didion, Ann Patchett, Larry McMurtry  mfl. Jag kan känna igen olika aspekter i egna brev till vänner, bekanta och offentliga personer, men det blir numera via mejl. 

Sybils liv, relationer, sorger och misstag skrivs fram bit för bit tills vi får en hel bild, och den träder fram med stor kraft! Allt med Virginia Evans vackra och träffsäkra språk. Sybils kärlek till litteraturen och skrivandet gör läsandet extra njutbart.

Sybil Van Antwerp är flerdimensionell, osminkad, oromantisk, osentimental, rolig och bitsk – helt enkelt mänsklig. Hon påminner mig om Olive Kitteridge, en av Elisabeth Strouts karaktärer. Det är uppfriskande att läsa om kvinnor som är äldre än 60 och som tillåts uttrycka vad de tycker!

Sybil är syster, mor, farmor, frånskild med ytterligare familjekonstellationer, som kommer i dager på ålderns höst. Under sitt aktiva arbetsliv har hon varit en framgångsrik advokat. Sedan pensionen har hon en liten men nära vänkrets, både kvinnor och män. Hon hjälper och även tillrättavisar folk med sin korrespondens. Ja, det är en skarp kvinnas tankar om närhet och distans. När hon konfronteras med ett beslut från sin tid som advokat – ett beslut som skaver i henne – försöker hon tillrättalägga och framför allt klara av att säga förlåt! Även en advokat är en människa! Jag tolkar författarens budskap som att vi aldrig är större som människor, än att vi kan be om förlåtelse och själva förlåta – och förlåta oss själva. Sybil 

I början förstod jag inte varför Sybil hade som ett skal omkring sig och på s269) måste jag stanna till en stund! Här börjar jag ana vem som är den onämnda mottagaren och om ”en skuld som gått i repris under 40 år”. Om att hitta och få utlopp för en frustration – att hitta en vila i en sorg som inte går att ändra. Ett budskap till läsaren om att lära sig hantera och leva det liv vi har fått. Starkt och viktigt!

I sitt brev på s260) till författaren Larry McMurtry om boken Den långa färden skriver Sybil, att hon vid en omläsning insåg att budskapet i den romanen var, "meningen med livet”! Kanhända skulle vi få ut mer av litteraturen, om vi oftare läste om böcker som fängslat oss.

Övrigt: Boken hyllar klassisk brevskrivning med papper, penna och postgång. Den visar att vi kan förlora något viktigt med nutidens nätkonversationer – något mellanmänskligt. Vi har tappat en personlig stil och en känsla av förväntan på svarsbrevet! Jag får lust att börja brevväxla för hand igen – men tyvärr tror jag det faller på att ”allt ska gå så fort idag”!

Boktips, som Sybil och Rosalie utbyter: I undrens tid av Ann Patchett; Brev till en bokhandel: 84 Charing Cross Road av Helene Hanff; Rebecca av Daphne du Maurier: The Round House av Louise Erdrich; Främlingen av Diana Gabaldon (inte Albert Camus); Stoner av John Williams; Mot fyren av Virgina Woolf; The Stories av William Trevor; Den långa färden av Larry McMurtry och Män som hatar kvinnor-serien av Stieg Larsson.

Avslutar med en mening på s275) Jag saknar dig hela tiden men jag fick faktiskt alla ögonblick av dig som fanns!  Boken visar att en äldre människa fortfarande kan utvecklas och upptäcka livets värde.

Citat i boken: De flesta av oss lever inte så dramatiska liv, men är likväl överlevare i en märklig och sluten tid, av Joan Didion, ur en essä ”On the morning After the Sixties” i The White Album.

//Eveline

Katarina Wennstams fristående 'personböcker' om var och en av de fyra huvudkaraktärerna Olga, Fredrika, Hildur och Elin i serien SekelskiftesmordeN börjar med Olgas Bok:

Handling: London 1888. Som resesällskap åt sin man, polisintendent Gabriel Lauell, ser Olga fram emot att för förta gången besöka världsmetropolen. London är storslaget men i skuggorna vilar fattigdom och en brutalitet hon aldrig kunnat föreställa sig. Ryktet om en ökändkvinnomördare sprider skräck bland Londonborna och när ytterligare ett offer, som visar sig vara en svensk kvinna, hittas mördad i en gränd så intensifieras jakten på mördaren. I tidningarna kallades gärningsmanen Jack the Ripper. För Olga blir resan något helt annat än hon tänkt. I sitt eget sökande efter svaren på vem den mördade kvinnan var börjar hon rannsaka sin egen ställning och synen på de olycksaliga kvinnor hon möter. När hon dessutom lär känna Mickael Aldwych, blir resan än mer livsomvälvande. 

Med förväntad förtjusning har jag läst boken som Ina Hurtig på Vängåvans bokhandel och jag ska parallelläsa och recensera tillsammans för bokhandelns VeckoMagazin. Så som vi gjorde med Döden tar semester förra året. Det var så roligt, så vi ville göra om det med den andra fristående delen. Detta är mina reflektioner, som senare ska fogas ihop med Inas. 

Bittert, amore!    av  Carina Burman

Handling: I den första boken i serien om deckarrecensenten Florrie Granat, valde hon att stanna kvar i 'den eviga staden' Rom, när övriga sällskapet åkte hem till Sverige. Hon kan lika gärna vistas i Rom och läsa/recensera till redaktören på tidningen i Stockholm. (Distansarbete är inget nytt!) Florrie hyr ett ganska enkelt rum och trivs bra med sin skrivmaskin och en katt, som hon kallar Bang. Hyresvärdinnan och ett par kvinnor till i kvarteret, håller ett vakande öga över Florrie, som rör sig hemvant runt om i kvarteren. Hon träffar en kamrat från studietiden, som introducerar henne i en grupp arkeologer. Georg Brandt från bussresan i förra boken dyker också upp och äventyret kan börja. Än en gång får Florrie användning för sin skarpa slutledningsförmåga. Det märks att Carina Burman trivs att skriva i Agatha Christies och Maria Langs stil om kärlek, sexualitet, hemligheter, ära, berömmelse, misstag, ond bråd död samt upprättelse och upplösning.

Bittert, amore! börjar lika trevligt med förteckning över karaktärerna med namn och yrke samt en karta över Rom med Svenska institutet, händelsernas mittpunkt, inprickat. Karaktärsbeskrivningarna är även här precisa och trevliga. Året är 1956 och handlingen utspelar sig bland arkeologer, som arbetar på en etruskisk utgrävning i den kvävande augustihettan. Redan i första kapitlet höjer Carina Burman spänningen, med sitt karaktäristiska sinne för 'torr humor', som löper romanen igenom. Och kärleken, den infinner sig såklart i Rom - s227) Inom en vecka kastas Florrie mellan världens fasa och hennes egen lycka.

Författaren skriver med 1950-talets kvinno- och manssyn, en över- och underordning som 2026 inte är helt borta, samt gammaldags attityder och värderingar. Jag stördes av onödigt många upprepningar om 'Veras' glipa mellan framtänderna; för detaljerade beskrivningar med utgrävningstermer blev tråkigt; ibland för glättigt eller klämmigt "klämkäckt" - för att använda mig av dåtidens språkbruk. Helt tidsenligt egentligen, även Maria Lang höll en "klämkäck" ton märkte jag, när jag nyligen läste om en av mina favoriter Kung Liljekonvalje av dunge, som åter är aktuell att läsa. 

Språkbruket andas 1950-tal i ord, uttryck och stavning: snygga spiror, för hundra gubbar, nä, dra på trissor, det är lätt att säga tulipanaros, hurran, hedersknyffel, brallis/toppsnäcka, hamna i beråd (tveka) mfl. Läsaren får en lektion i historia; s228)Ockhams rakkniv; s270)Var och varannan etrusk hette Lars; samt bildning i främmande ord; parlatoriet=samtalsrum; abderit=dumskalle; tusculum=tillflyktsort; Lagom långa kapitel med trevliga rubriker. 

Tidsmarkör: Kung Gustav VI Adolf är med i berättelsens utgrävningar som amatörarkeolog - trevligt inslag! Veras kläder ger mig nostalgikickar - känner igen min egen tonårstid; shorts var inte lämplig klädsel i Roms centrum på 1950-talet; svensk stavning av Visky 1956;

Meningar: 83)saker och bilder är nog bra men hur kan de gå upp mot ord; 84)Natten var svart som sammet* och varmare än en svensk sommardag; s87)Vartefter kvällen led stillade stämningen och vi blev näsan filosofiska; 

Kuriosa: s270) Var och varannan etrusk hette Lars. 

Möter något mitt liv: Ja, jag har varit på Piazza dei Cavalieri di Malta  uppe på Aventinen, en av Roms sju kullar och kikat på Peterskyrkans kupol, genom "Roms nyckelhål" i den stora porten.

Avslut: En trevlig mysdeckare med stor portion humor och en nostalgitripp för oss som växte upp på 1950-talet :-)

//Eveline 

*Redan i första kapitlet undrade jag varför jag sitter här i Sundsvall och läser en bok att recensera, i stället för i Rom som Florry, där jag kunde få uppleva de varma sammetsnätterna samt njuta av italiensk mat och dryck?

En bok om Viola Wahlstedt av dotterdottern Malin Wahlstedt. I en artikel om kvinnor som valt att leva ett självständigt liv, läste jag om Viola Wahlstedt och blev intresserad av biografin. Både omslagsbilden och baksidestexten gjorde mig nyfiken: Viola Wahlstedt - en märkvärdig kvinna, ett yvigt liv under 1900-talets första 90 år. Egotrippad, multibegåvad skulptör som blev frilansjournalist och sedermera barnboksförfattare. I fäboden Öjevallen i Härjedalen vid kalfjällets fot och lastbåten Fortuna vid Norr Mälarstrand. i Stockholm. 

Jag vill vara FRI, förstår du.  av Malin Wahlstedt

Viola Wahlstedt föddes 31.8.1901 och dog 11.12.191, var författare, skulptör, tecknare och grafiker. 

En charmig bok med fakta, varvat med författarens egen känsla för sin mormor, Malins stora förebild. Violas liv skildras med respekt och radikala berättelser. Om ”äkta” och ”oäkta” män och barn. Om hennes tid som frilansande utrikeskorrespondent i Sovjet, Nazityskland och spanska inbördeskriget. Om brevväxlingen med Astrid Lindgren. Viola representerade äventyret, att våga ta ut svängarna, följa sina ingivelser och leva för passionen. Hon var begåvad på så många områden, hann med så mycket, men saknade både tålamod, ekonomiskt sinne och ansvarskänsla.

...forts följer...

Efter att vi läst och diskuterat Niels Fredrik Dahls bok Fars Rygg, blev det intressant att också läsa boken han skrev om/av hans mor. Författaren öppnar moderns dagbok efter hennes död, som han fått flera år tidigare. Modern hade gett honom den under en av hennes sista dagar i livet. Författaren ville inte ha gåvan, han hade för länge sedan stängt modern ute ur sin värld. Han föreslog någon av systrarna, men modern menade att det bara var han, som skulle förstå.  

Mor om natten av Niels Fredrik Dahl

Översatt av Stephen Farran-Lee.

Författaren inleder boken med ett citat av Virginia Woolf, Mrs Dalloway ......hon hade alltid känslan av att det var väldigt, väldigt farligt att leva, om så bara en enda dag.

Och så tänker jag att det var för modern, inte bara om natten utan efter ett par livsavgörande händelser, ett privat och ett värdsligt. Detta är inte en dagbok i egentlig mening, utan skriven om nätterna. Modern har alltid skrivet ner sina tillkortakommanden och sin längtan. Det är ett ömsint kvinnoporträtt - självporträtt, som varsamt har hanterats av sonen. Om föräldrarna som levt ett helt liv tillsammans, utan att riktigt känna varandra. 

...forts följer...

Mina Almer-Wilde, som debuterar som romanförfattare med denna bok, hade ett boksläpp på Vängåvans Bokhandel lördag 30 maj 2026. Mitt intresse för boken väcktes när den nämndes i Vängåvans bokhandels VeckoMagazin tidigare under våren. Mycket för att historien utspelar sig i Sundsvall under året 1895 och att den samtida författaren, feministen och debattören Frida Stéenhoff omnämns i handlingen. Som medlem i Frida Stéenhoff-sällskapet är jag intresserad av Fridas egna texter, men också hur hon förekommer i nutida litteratur. 

Kärlek & Skörlevnad    Mina Almer-Wilde 

Handling: Den unga Elin dras motvilligt in i stadens växande prostitution och tvingas lära sig att navigera mellan samhällets dubbelmoral, faror och frestelser. En sommarkväll möter hon Karl Johan på Hotell Knaust - en yngling från Stockholm, med framtiden för sig i sin fars företag. De kommer från olika världar och lever under helt skilda villkor, men attraktionen är omedelbar. Är det kärlek - eller bara en naiv dröm? Det är en berättelse om längtan, klass och människors livsvillkor i en stad som vid sekelskiftet 18-1900 var en av Sveriges mest internationella.

Det är intressant hur författaren blandar fiktiva karaktärer med historiska gestalter, som levt och verkat i den då växande industristaden. Här beskrivs stenstadens fina park Vängåvan och det mondäna Hotell Knaust, i romanen med två våningar för olika evenemang. Spegelsalen för sedesamma middagar och uppför den berömda trappan ett annat mer uppsluppet sällskapsrum för män, med musik, dans och kvinnor. Författaren beskriver dekadensen och slummen i kvarteret Stenhammaren, dagens Södermalm, med bordellen i Nymanska huset på Bleckslagargatan, lönnkrogar och för oss idag märkliga myndigheter, där kvinnorna måste genomlida förnedrande gynekologiska tvångsbesiktningar med jämna mellanrum. Men inte undersöktes männen! 

En skildring om hur lätt det var att en helt vanlig flicka kunde hamna i en destruktiv "skörlevnad" på grund av den starka dubbelmoralen som fanns i samhället vid förra sekelskiftet. Hur vanskligt det var för en ensam flicka, att bara stanna till och svara på en främmande mans tilltal, på allmän plats, fel tid på dagen och utan sällskap. 

Jag tänker på det klassiska temat - Kärlek mellan mannen av börd och flickan av folket. Boktiteln ger en blinkning till romanen från 1858; Mannen av börd och qvinnan af folket  av Marie Sophie Schwartz. 

Författaren har gjort grundlig research för att fånga den tidstypiska andan och stadsmiljön. Här finns också en finstämd relationsberättelse om Elins syster Nella och hennes man Gustav, som lever ett enkelt, fattigt men kärleksfullt liv i just Stenhammaren. En karta i början av boken med aktuella områden är trevligt!  

Boken är lättläst med bra kapitelindelning och ger inblick i den tidens seder, bruk, lagar och dubbelmoral. 

Meningar som stannat kvar: s81) Kanske Elin kunde bli en madam, med eget hus att förvalta. Men var det frihet - eller bara en annan sorts bur? s91) Gör något du inte ångrar genom att veta varför du gör det. - Om du väljer honom gör det inte för att han kan lyfta dig ur något. - Välj honom bara om han kan stå bredvid dig. Inte över dig. Bredvid!

Hur går det för dessa unga två, som av kärlek drabbas så? Jag citerar Karl Johan på s64) allt verkar stå i förhandling och ingenting känns riktigt avgjort! Det öppna slutet gillar jag.

Enligt Mina Almer-Wilde är ingen fortsättning planerad, men hon har andra projekt på gång, bl.a. en sorts "lekfull samtida deckare".

//Eveline

Som SUNDSVALLS LÄSFRÄMJARE 2024-2025 önskade jag åka med på en tur med MOBIBBLAN.

Onsdag den 20 maj började min dag redan kl 05:30! En tid som jag inte är van vid att gå upp, efter många år som pensionär. Anledningen var den, att jag skulle åka med på en av Mobibblans dagsturer. Det var en härlig morgon och spännande att kl 07:40 promenera till Kulturmagasinet och stadsbiblioteket, för att följa med Håkan Humla och Sandra Levin på dagens tur med bokbussen.

Först fick jag en introduktion om alla olika turer runtom i kommunen. Hur allt förbereds i minsta detalj, i god tid dagarna före aktuell tur, så att reserverade böcker kommer ut till rätt låntagare på rätt dag. Mobibblans interiör och bokbestånd, med alla olika kategorier var så intressant att se. Så många titlar som får plats i bussen och att välja på, till låntagarnas glädje.

Som gäst fick jag förmånen att sitta i framsätet, bredvid Håkan, vilket jag tackar Sandra särskilt för, medan hon själv satt uppkrupen på extraplatsen i en något obekväm ställning.

Vi rullade ut från lastbryggan prick kl 08:30 och dagens tur gick till Alnö där vi stannade vid Lanternans och Rönnbackens förskolor, vidare till Gångvikens skola, Humlans förskola i Sundsbruk, Bergsåkers centrum och Granlo V: a vägen 64, som sista stopp.

Vid lunchtid stannade Håkan till på lämplig plats där vi njöt av vår medhavda mat och det strålande vädret. Och pratade, om vad? Litteratur såklart!

Att Mobibblan är efterlängtad och välkommen ute i kommunen märktes redan vid första stoppet, då barnen vid Rönnbacken stod vid grinden, vinkade och hejade glatt. Alla barn ryms inte i bussen, så det finns ett schema uppgjort, med 3–4 barn per gång. Vid Gångvikens skola kom eleverna in klassvis. Några bara returnerade böcker och några lånade nya över sommaren.

Till de två sista stoppen, Bergsåker och Granlo, kom vuxna låntagare. Det blev intressanta samtal om det de hade läst och nya boklån. Några lästips kunde jag också förmedla. Det var så kul! Låntagarna uttryckte sin uppskattning över att Sundsvalls kommun har denna fina service.

Jag imponerades av hur väl allt fungerade, precis som på vanliga bibliotek med den skillnaden, att låntagarna väntar på att biblioteket kommer, i stället för att biblioteket väntar på att låntagarna kommer. En fantastisk och viktig service och verkligen fullt upp för personalen! Sammantaget var det för mig en mycket givande dag, helt i litteraturens värld.

Varmt tack för att jag fick följa med på denna intressanta tur!

//Eveline Santner /Sundsvalls Läsfrämjare 2024–2025 

Så har vi avslutat vårens BOKCIRKEL i Bokhandeln Vängåvans Bokklubb om Ulrika Lagerlöfs ’Hjortronmyren’, del 1) i trilogin ’Timmerfolk’. En intressant skildring av ett stycke svensk/samisk historia, med bl.a. kvinnors roll i ett mansdominerat yrke i fokus och skogssamernas situation. Vi blev alla mycket berörda av berättelsen. Om Siv 17 år, som 1938 måste börja hushålla som kocka för 10 skogshuggare i en skogshuggarkoja.  Om Eva som 2022 skickas till Västerbotten av sin arbetsgivare för att medla mellan skogsbolaget, miljöaktivister och samebyn, inför en planerad avverkning. Författaren har skickligt skrivit fram sina karaktärer levande och mångfacetterat. Det är lätt att känna igen känslor och förstå handlingssätt, i respektive samtid.

Flera av deltagarna har egna berättelser om släktingar, som jobbat som kocka eller skogshuggare på den tiden och kunde bekräfta tidsmiljöerna. Romanen handlar också om levnadsförhållandena mellan svenskar och samer. Om rätten till den livsstil vi föds in i eller väljer att leva i. En lärorik beskrivning av betydelsen av skogen för överlevnad och tillväxt. ’Hjortronmyren’ är en stark roman, som också innehåller passion, kärlek, hemligheter, svek, skam och skuld.

 En sammanfattning av deltagarnas samtal finns att läsa i min blogg: HJORTRONMYREN av Ulrika Lagerlöf - VÄNGÅVANS BOKHANDELS BOKKLUBB :: EvelineS-Läsecirkel

BOKENS AFTON onsdag 6 maj, blev en synnerligen intressant kväll, med samtal mellan bokhandlar’n och författaren. Bokklubben ställde frågor som väckts under läsningen och vårt boksamtal den 20 april. Att få ta del av författarens tankar och svar direkt, är så givande för oss läsare och en del av det som gör en bokcirkel på bokhandeln så speciell!

Del 2) ’Blekjorden’ ingick i bokklubbskonceptet och Ulrika Lagerlöf berättade lite om innehållet, utan att avslöja något kring tematiken: Hur leva vidare med den man har blivit?  Vi som redan läst ”Blekjorden” är överens om, att författaren lyckats höja lässtämningen ytterligare. Del 3) ’Kärnveden’ kommer ut den 8 juni! Gissa att alla som var på plats blev nyfikna på vem som är huvudkaraktär i den!

Bokens Afton avslutades som vanligt med mingel och signering av författaren – som hade en lång kö av engagerade läsare att beta av. En höjdarkväll med många lässugna!

//Eveline Santner – ledare för bokklubben ’Hjortronmyren’

Vårens sista bokcirkelbok De andras land är del 1) i Marockotrilogi av den marockanska journalisten och författaren Leila Slimani, född i Rabat, bosatt i Paris. Vi som samtalade denna gång om detta gripande familjeeposet var Amanda, Andreas, Elisabet, Ellinor, Eva, Gunilla, Kerstin, Maria, Berit och Gabriella, Inga-Lill, Karin, Lina, Marie, Sara, Siv, Tove och Eveline. Titeln och innehållet stämmer väl in i vårens tema om livet och människors villkor. 

De andras land     av    Leila Slimani

Översättare: Maria Björkman - har översatt Annie Ernaux som fick Nobelpriset 2024. - läs en intervju här. Läs gärna cirkelns samtal 25.05.2021 om romanen Åren av Annie Ernaux.

Handling i korthet citerar förlaget: "Det är kriget som för dem samman. Amine är marockan och strider i den franska armén. Mathilde är en ung kvinna från Alsace. De blir ett omaka par i omvärldens ögon: hon är ett huvud längre än honom, frisinnad, äventyrlig. Han är stilig, tystlåten, tyngd av sitt arv och en blind ilska. När paret återförenas i Marocko 1947 väntar livet på "kullen" - den landplätt utanför Mèknes, där de ska bygga sina liv genom att bruka jorden och där barnen Aïsha och Selim växer upp. Men marken är torr, inkomsterna små och livet betydligt hårdare än någon av dem kunnat ana. De politiska spänningarna mellan fransmännen och nationalisterna eskalerar, vilket ökar familjens umbäranden. Alla tycks leva i någon annans land: marockanerna i fransmännens, kvinnorna i männens."

Vi börjar med att var och en kort berättar Vad/Vem berörde oss mest: s31)Vad ska man leva för om man inte blir sedd? Att bli sedd är livets mening; Kulturkrockarna / Ensamheten; att tillhöra och inte tillhöra; Mathildes egensinnighet räddar henne; Dottern Aïsha styrka; Dubbelmoralen i dessa västorienterade länder. s288)Amine kunde gifta sig med en fransyska, men hans syster fick inte gifta sig med en fransman; Kärlekshistorien mellan Amine och Mathilde - de håller ihop; Mathildes anpassning till sin nya livsroll; Bådas kamp för att få livet att fungera; Kvinnoliven; Hela storyn berör / s214)att tvivlet och valmöjligheten vållande smärta och tärde på själen; Hur modern Mouilala behandlade sin dotter Selma; Mathildes relation till sin syster / ekonomin; Kvinnoperspektivet / könsrollerna; Provocerande kvinnoförtryck, hedersförtryck / Bryska och brutala strukturer i religionens namn, där männen kan unna sig att visa ilska; Amines bror Omar - en faderlös son är en samhällsfara; Mathilde och Corinne fascinerade - två så olika kvinnoroller; Den ungerske läkaren som gör betydande insatser för kvinnors hälsa och även för Mathildes; s91)Aïshas böner för sina föräldrar och sig själv, för hon ville vara god och rädda dem; s330)Aïshas citrapelsin är så symbolladdat / s337)Aïshas sista tankar = våld föder våld!

Karaktärer: Mathilde, Amine, Aïsha, Selma och övriga karaktärer har författaren skrivit fram med starka personlighetsdrag. Huvudteman är kulturkrock, förtryck, ensamhet, över-/underordning, utsatthet, mobbning, frigörelse.

Budskap: Bl.a. om identitet - hur hitta sig själv när man förlorat grunden. Om könsroller: bl.a. s29) Mathildes upprördhet över att Moulilala lagar mat dagarna i ända och ändå måste vänta tills sönerna ätit (som i vårt gamla bondesamhälle).

Miljö: landsbygd, hetta, med stora kulturella och religiösa skillnader - för alla lika smärtsamma. Det smutsiga hembiträdet Tamo - som hade en enda integritet - ingen fick använda hennes 'toalett' på gården. 

Tidsmarkör: 1955 - 1956 Marockos långa kamp för att bli självständig från Frankrike. s112) går att jämföra med Sverige på 1950-talet; 

Språket: Enkelt språk, lite rörigt att komma in i berättelsens början med många händelser och personer, med ändå bra läsflöde. Läsaren kliver in och ut ur karaktärerna. Författarens starka drivkraft är motorn genom hela berättelsen. 

Titel / Omslagsbild: En klockren titel. Bilden är porten in till Medina, den gamla staden i Meknés. 

Överraskande: s288) när boken Nils Holgersson av Astrid Lindgren plötsligt finns med, som ett andningshål i ett av romanens brutalaste avsnitt.

Urval starka stycken: 208)Du har gjort ditt val. Du får stå ditt kast. Livet är hårt för alla, vet du! 293)Om tystnaden mellan dom, som fick en underlig inverkan på henne. Om att bli djur igen och nya horisonter kunde erbjudas dem  - ryta, slåss, klösa och slippa dessa oändligt tröttande långa förklaringar. Under flera dagar sa de inte ett ord men de älskade, stående mot en vägg, bakom en dörr och till och med utomhus, mot stegen upp till taket. 

Nya insikter: läsaren får inblick och nya insikter genom författarens skickliga beskrivning av livet för en katolsk kristen kvinna och en arabisk man ur stark passion, begär och kärlek försöker forma ett gemensamt liv, egentligen mot alla odds. 

Recensioner: Expressen/Erik Lindman Mata Slimani ger form åt förtryckets verklighet. Bl.a. om mestisen (blandäktenskap) som Amine beskriver med hur han ympat en citronkvist i ett apelsinträd, som dottern kallar "citrapelsin". Familjen är som ditt träd och att de inte tillhör någon sida. 

SR/Kulturnytt/Cecilia Blomberg: Slimani skriver en episk myllrande roman där många personers konturer ska tecknas och ges liv och där landskapet ska lukta och kännas. En för många okänd historia får litterär gestaltning. 

AB/Johanna Frändén: Leïla Slimani tog täten för den yngre generation intellektuella fransyskor som under MeToo-utbrottet ville göra upp med den eviga idén om mannens rätt att "få flörta lite klumpigt". En originell släkthistoria som hon förvaltar på ett övertygande sätt att jag ser fram emot uppföljaren. 

DN/Helena Lindblad: Begär och besvär i Silmanis släktkrönika från avkoloniseringens Marocko. Den är befriande osentimental, icke-exotiserande och tuff mot sina gestalter. Amine har sitt våldskapital och Mathilde sin bortskämdhet och uppskruvade förväntningar. De är människor av kött och blod och aldrig tråkiga.

Lektörsomdöme/Eva Lundgen: En gripande och inkännande roman om kulturkrockar och främlingskap, skrivet på ett vackert och enkelt språk. Översättningen är mycket fin. Romanen bygger på författarens familjehistoria. Helhetsbetyg: 4.

Avslut: En stark och komplex historia utan enkla förklaringar i ett starkt patriarkaliskt land, där männen beslutar allt! Vårens mest handlingsmättade roman. Nu finns fortsättningen på min läslista: del2) Dansa med mig (om Aïcha) och Del3) Jag tar med mig elden (om Aïchas dötrar och Selma). 

//Eveline