Jag läser inte ofta spänningsromaner, men ser gärna spänning på film eller TV-serie. Mitt temperament eller brist på tålamod kräver, att få veta hur det går helst samma dag. Andra genrer kan jag gärna analysera och reflektera på över längre tid. Nu har jag dock läst Dragoner, en spänningsroman på 373 sidor, som är den första fristående delen av författaren Gertrud Hellbrands nya serie, Östgötasviten.

   Dragoner     av         Gertrud Hellbrand

Bakgrund: En psykologisk roman om hästar, tävlingar, kärlek, svek, svartsjuka, ond bråd död, relationer och familjeband - starka och svaga. Allt utspelar sig i en lantlig miljö i byn Hedsbro, Östergötland. Mira Westman är i 30-års åldern, bosatt i Malmö och för tillfället tjänstledig för att skriva. Hon får veta att hennes morfar Tord Westman dött genom en olyckshändelse. Han sägs ha ramlat i sitt berusade tillstånd, slagit sig illa i huvudet och avlidit. Samtidigt försvinner Miras yngre syssling Ville och hon börjar misstänka att allt inte är som det ska i hennes barndomsby. 

I byn finns Miras ungdomskärlek Adam kvar, vars yngre bror alltid varit en källa till förtret och mobbat Ville hårt under skolåren. Ville arbetade på hästgården, granne med Miras morfar, när han försvann. Grannarna Jerry och Patrik samt Patriks mor Nanna har behov av ökade betesmarker för sina hästar. De försöker få köpa mark av Miras morfar, vars ägor går ända ner till sjön. Men Tord Westman är inte alls intresserad av att sälja och det blir mycket spänt mellan grannarna. 

Mira har mörka stråk i sitt liv. I tonåren var hon med om en bilolycka, där hennes mor dog. Modern och hon hade grälat och inte hunnit försonas, vilket fortfarande påverkar Mira negativt. Vad beror den svala relationen med fadern på, som jag förstår uppstod efter olyckan för 15 år sedan. Och så är det detta med ungdomskärleken Adam?

Handling: På första sidan drar Gertrud Hellbrand in läsaren i ett fasansfullt händelseförlopp. En inledning som kramar om hjärtat. För att på nästa sida helt skifta miljö. Här får en hästmänniska (vilket jag inte är, men tycker det är fantastiskt ståtliga djur) sitt lystmäte och kan njuta av texten i hästmiljö.  Innan tempot på nytt dras upp på de följande sidorna. Mystiken tätnar och kretsar kring granngården samt Adam och hans bror Henning. 

Mira stannar kvar i morfaderns hus och försöker söka sanningen om hans död och Villes försvinnande. 

Karaktärer: Författaren har valt att indela boken i karaktärerna, vilket jag tycker passar här. Romanen handlar mycket om de enskilda personligheterna. Då är det intressant att även följa dem en och en i händelserna, vilket driver mig som läsare framåt i berättelsen.

Språk: Boken är lättläst. Ett enkelt okomplicerat språk, med en rytm som känns perfekt för storyn. Fina skildringar av landsbygdsmiljö. Kapitlen är varierat korta och lite längre. En bladvändare, där jag trots den spännande historien, ändå kunde vila i läsningen och reflektera kring personligheterna. 

Titel: Dragoner  = franska för "drake" ett inslag i berättelsen. Kuriosa: Sundsvall kallas drakarns stad och har haft ett basketlag som hette  Sundsvalls Dragons 

Omslag: återger innehållet med hästmulen och den spegelblanka sjön.

Möter berättelsen mitt liv? Ja, här i form av de mänskliga relationerna, beteenden och svårigheten att acceptera och försonas med oförrätter, som vi alla ställs inför under livets gång. Eller var det min koppling till Drakarnas Stad som väckte min nyfkenhet? Tja, vem vet?

//Eveline

Vängåvans Litterära Sällskap i Sundsvall välkomnades av bokhandlare Lennart Bergström till samtal måndagen den 29 mars om Amerikansk Jord (American Dirt) av Jeanine Cummins. Vi var 9 medlemmar och kvällens moderator  Caroline Nilsson  Carolines Bokhylla  inledde med Detta är en viktig bok, som symboliserar något större! Och frågar: Hur har berättelsen landat hos er? 

 Amerikansk jord   av   Jeanine Cummins

Baksidestext: Acapulco Mexiko: Medan Lydia och hennes åttaårige son gömmer sig i badrummet blir hennes man och ytterligare femton familjemedlemmar mördade i trädgården. Som hämnd för ett avslöjande reportage vill ledaren för knarkkartellen Los Jardineros utplåna inte bara Lydias journalistmake utan hela hans familj. En gång var ledaren en omtyckt kund i Lydias bokhandel. Nu är han en hänsynslös mördare. Lydia och sonen Luca flyr med buss, tåg (La Bestia) och till fots genom öknen, innan de kommer till USA. På vägen möter de medmänsklighet men också livshotande faror tillsammans med andra migranter från flera latinamerikanska länder. 

Om författaren och kritikerna: J.C. blev först hyllad för romanen och sedan ifrågasatt. Det ansågs som problem att en vit författare berättar en marginaliserad grupps historia, i detta fall latinamerikanares, utan egen koppling till migration. Läs Anders Larssons recensions i Kapprakt. J.Cummins har under 5 års researcharbete också jobbat som volontär och intervjuat aktivister, som hjälper migranter under den strapatsrika resan med bl.a. vattendunkar längs flyktvägen. Det har varit en frän debatt kring författarens intention, om kulturell appropiering (att inte visa tillräcklig respekt för minoritetskulturen). Själv säger J.C.  att boken är skriven i "underhållande syfte"!

Bokens budskap: Styrkan att hålla ut. Vem som helst kan bli migrant, de är som alla andra, människor med enormt varierande erfarenheter och sociekonomisk bakgrund. De kan utsätts för fasansfulla övergrepp, men också möta barmhärtighet och hjälp. Jobbigt att läsa om att tvingas på flykt p.g.a. kartellens omänskliga verksamhet. En starkt berörande andlöst spännande berättelse med avstamp i en verklighet vi inte kan föreställa oss. Författaren vill utmana stereotypen av en migrant. Mor-son-relation - så fängslande och berörande beskriven.

Karaktärerna: En blandning av behagliga och obehagliga karaktärer, som väcker både ömhet och avsky. Några karaktärer skulle vi velat veta mer om, t.ex. Marisol. Hur karaktärerna påverkades av dessa 18 dagars helvetesresa. Systrarnas karaktärer så ömsint berättade. Och Beto, född och uppvuxen på en dompe = soptipp. Hjärtat blöder för många av karaktärerna. 

Vackra och starka partier: Författarens förmåga att beskriva miljöer: I öknen sid?).Himlen är nyskurad och knallblå efter regnet.  454)Lydia förnimmer den perfekta stunden i öknen. Hur färgerna prålar, den glittrande grå asfalten, den värkande röda jorden. Bländande purpur, gult, orange, rosa och blått. Hon ser de fulländade färgerna, starka och klara, som plymer i en huvudprydnad. Känslor: Luca prövar tyst att upprepa sin pappas namn och korsa sig, men namnets former är för oläkta än, för vassa. Munnen översvämmas av sorg och han måste gömma sitt ansikte. Andas i armveckens mörka vrå. Tänka på något annat - Norges huvdstad heter ..... Lydia: om  någon stal skorna för henne skulle hon ge upp. Det vore så totalt förnedrande. Sexton döda anhöriga kan hon överleva, bara hon inte behöver gå med nakna fötter inför världens ögon.  Lydia hade förväntat sig att övergången från Mexico till USA skulle vara något stort. Att den skulle ske i ett visst ögonblick, att hon fysiskt skulle känna mer efter arton dagars och tvåtusenfemhundra kilometers fasor. Lydias skuldkänslor: Lydia ber för sig själv, ber om nåd, för allt hon mist, för alla fel hon gjort, för att hon överlevde när alla andra dog, för sin pojke och deras förkrympta liv. 

Intressant: Coyoten Juan Pedros tankar om planering av flyktrutt och tid, denna hans sista, innan han lägger av för ett normalt liv i Mexico med sin flickvän. Geografiskt: Intressant att följa resan på kartan - från Acapulco, Mexico City, Arivaca, Hermosillo, Ciudad Juárez, Santa Ana, Los Janos och Nogales i Mexico via Sonoraöknen och Coloradofloden till USA och Tucson, Phoenix  mfl städer. 

Titel och omslag: Amerikansk Jord heter American Dirt i original? Fåglarna på omslaget förklarar J.S. med att de är fångna i burar av tråd såsom Lydia känner sig fången i sin kamp för att bli fri!

Rekommendera boken: Ja absolut, för insikten om migrantens vedermödor och fasor = Varje gång människan slås ner - reser hon sig!

Andra titlar med temat migration: Exit Väst av Moshin Hamid; Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri;

Var möter berättelse mitt liv? Som flykting från Sudetenland i forna Tjeckoslovakien till Österrike och som migrant till Sverige.

//Eveline

Vid vårens 3:e digitala träff deltog Anette M, Barbro P, Gunilla Ö, Kerstin S och Eveline S. Annette S och Margareta, Berit J och Toni O har lämnat sina synpunkter via telefon och mejl. Aktuell författare är skönlitterär debutant från Sundsvall. Här kommer ett sammandrag av vårt samtal!

Lenins Guld    av    Petter Österlund    

Val av bok till vårens tema En Nobelpristagare och 3 debutanter: Lördag 7 november 2020 läste jag en intressant artikel/recension i Sundsvalls Tidning av kulturredaktör Susanne Holmlund. Artiklar skrivna av henne är för övrigt alltid intressanta, sakliga och innehållsrika. Så även denna och den gjorde mig nyfiken på både bok och författare. Författaren säger i en intervju på Sundsvalls Deckarfestival att romanen är en äventyrsbok, en pojkdröm i jämförelse med Skattkammarön - Indiana Jones - Da Vincikoden. Om en ung man, som blir man och med många historier i berättelsen. Lyssna på intervjun här:

Fiktig fotograf söker efter Lenins guld, är rubriken i artikeln. Den beskriver innehållet som en "skönlitterär skröna", där jakten på guldet går genom Moskva, Eisenach, Paris samt Sundsvall, som Bergsåker och Järkvissle. Lenin satt i Schweiz då februarirevolutionen genomfördes i Ryssland. Lenin ville hem och efter en överenskommelse med den tyske kejaren kunde Lenin med följe lämna Berlin för vidare färd via Sverige. I utbyte skulle Lenin se till att det blev fred på östfronten. Ryktet säger att Lenin fick med sig guld av tyska staten för att hålla sitt löfte. Sedan skulle Lenin genomföra sin oktoberrevolution 1917. Ja, så ungefär börjar denna äventyrsthriller om en skattjakt. Enligt författaren är boken "kontrafaktisk" (enl.wikipedia: historiebeskrivning som försöker beskriva hur det kunde ha gått om en viss händelse inte inträffat eller slutat på annat sätt). 

Någon/något som berörde särskilt: AM)Inga starka känslor men läste med ett småleende - TO)En härlig skröna - KS)En uppiggande spänningsroman - GÖ)Fartfylldheten - MJ/ES)Det historiska tidsperspektivet - AS)Hela första delen byggde upp spänningen (tyvärr höll det inte hela vägen) - TO)Utbildning till spioner (hjärntvätt) att redan som barn lämna sina familjer berör - BJ)Mycket intressant historia finns inbakat - ES)Uttrycket Vem bevakar bevakarna?

Huvudkaraktär: Anders och Jack som representerar det goda och det onda! Guldet och Lenin som är upphovet till handlingen. Finze som styr och ställer under flera decennium. Persongalleriet längst bak i boken uppskattas. 

Handling/Budskap: Författaren vill underhålla. En allvetande berättare lotsar läsaren genom denna fartfyllda "thrillerskröna" med nedslag i verkligheten och intressant historisk bakgrund. Vi får en hel del historiebeskrivning och det finns mycket mer att lära, genom att googla. Belyser konsekvensen av hjärntvätt och diktatur samt hur massan följer en stark personlighet vid dåliga tider. En trovärdig research. Tåghistorien är häftig, i stil med Indiana Jones. Jämför med 100-åringen. Önskades mer fördjupning av personporträtt, bl.a. Ninas bakgrund. En spännande plot (intrig) som landade platt! 

Tid och miljö: Spänner från 1917-1938-1970-1990-2018. Kan kännas frustrerande med de snabba tidsväxlingarna och många årtal att hålla reda på. Intressant hur Sverige beskrivs från ett tågfönster 1917: glest befolkat - gott om plats - rika naturtillgångar - fattigdomen i detta lilla stora land långt upp i norr. Miljöbeskrivnigarna i Moskva, Paris, EIsenbach och Sundsvall är intressanta inslag, positiva och igenkännande. Det är gott om bra naturskildringar kring Indalsälven och nyttan människorna haft av den (s38-39).  

Språket: Lättläst, lite ojämn, enkelt och naivt ibland. En del missar i korrekturläsningen (som förklaras av författaren i intervjun ovan). 

Titel & Omslagsbild: En myt och skattjakt lockar läsare. Baksidestexten väcker intresset, som dessvärre inte uppehölls hela vägen. Snygg bild och färgsättnng av loket refererar till "det plomberade tåget 1917".

Fler synpunker: Ett spännande men spretigt förstlingsverk. Storyn hade vunnit på att smalna av och inte "gapa över så mycket". Författaren knyter ihop det bra men slutet går för fort. Kul med skatten i Kårböle, Hälsingland! Ett gott slut (fastän orealistiskt) men det behövs i Corona-tider. 54)61)68)Beskrivningen av svensken som lite lätt ovetande, naiv, blåögd, svagsint - en perfekt person att använda sig av. (Min not: Var det en allmän uppfattning av svenskar i Sovjet?)

Några meningar: 50)Samtidigt kom hans ungdom på besök. 62)Om du vill gömma en höna, gör det i ett hönshus. 134)En massmördares sista vila och de mördades efterlevande sörjer honom. 142)Det dubbla kösystemet: i kö för att peka på varan - i kö för att betala o få kvitto - i kö för att byta kivttot mot varan! 143)Några yngre pojkar, taniga som kvistar i skogen, trippade....226)Man vet aldrig vem som bevakar bevakarna. 

Tänkvärt om taxichaufförer: 188)Vart han än kom så var taxichauffören från ett annat håll.

Vackert stycke: Jo, det finns ett, Maria och Anders relation.

Humor:162)Bredvid ljusen i en kyrka stod det i god nyrysk kapitalistisk anda: Ljus köpta i en annan kyrka gäller inte här!

Var möter berättelsen mitt liv? s41) glassen "Puckstång" - en sån där glass med foliepapper som nästan var omöjlig att skala av. Jag minns än idag hur det ilade i tänderna om jag misslyckats med att få bort hela papperet!

Andra sidans sköna diva 

Petter Österlund har tidigare skrivit en finstämd biografi om delar i Ingrid Bergmans liv under några år på 1940-talet i Stöde, en tätort i Sundsvalls Kommun. Bl.a. om hennes och Aron Petter Lindströms bröllop - boken heter: Andra sidans sköna diva, som jag också rekommenderar att läsa. Samt foto- och konstböcker.

//Eveline

 Scen Sundsvall arrangerade hö 2019 och vå 2020 en bokklubb kring teaterföreställningar. Nu vå 2021 var det aktuellt med det klassiska dramat Medea av Euripides och jag tillfrågades och tackade ja till att leda samtalet. Nio medlemmar hade anmält sig och vid vårt första möte tisdag 16 febr deltog fem. Träffen genomfördes digitalt via plattformen Zoom. Vi bekantade oss med varandra och upplägget. Planeringen var att läsa texten, samtala den 9/3, se föreställningen tillsammans den 14/3 och avsluta i ett Efter-teater-samtal på kansliet den 16/3. Som så mycket annat i Corona-tid gick det inte att fysiskt genomföra varken samtalen eller föreställningen.

Men vi har på SVT:s Öppet Arkiv kunnat se en film från 1963 i regi av Keve Hjelm med Margaretha Krook som Medea, Ove Tjernberg som Jason och Holger Löwenadler som kung Kreon.

Vi som träffades digitalt den 9/3 och samtalade om dramat Medea var Anneli Z, Marianne SG, Pia F, Viktoria H och Eveline S. Medea spelades första gången år 431fKr av Euripides, en av de stora tragediförfattarna. Översättningen är av Jan Stolpe och Agneta Pleijel från 1995 med nytt förord av Jan Stolpe 2012. Vilket tidsperspektiv! 

Medea         av           Euripides

Vi började samtala kring förordet av Jan Stolpe, som ger läsaren en viktig information om Euripides i sin samtid, om hans person och samtliga verk. Av 80 dramer finns idag 18 bevarade. Medea är antikens starkaste kvinnoporträtt, troligen den mest spelade. Hur många gånger dramat har framförts på teater är nog oräkneliga, men det har filmatiserats 19 gånger mellan åren 1963-2008 och är det första feministiska dramat. Han är också den som infört det erotiska temat i dramat. Euripides har, som ingen av de andra stora antika tragediförfattarna, behandlat människosjälens innersta. Han hade blick för att kvinnor är särskilt utsatta när det sker förändringar i familj och samhälle. Vi slås av hur lite som egentligen har förändrats för kvinnors liv och leverne, om man ser till tidsperspektivet 430fKr -- nu 2021. 

Vad berörde mest:Medeas raseri över Jasons svek! Hon som har satsat allt och kapat alla förtöjningar bakåt till sin släkt och vänner. Hon har t.o.m. dödat för Jasons skull och följt med honom till Korint, där hon är en utlänning. Nu blir hon sviken av Jason och kastas ut i total ensamhet. Hon har ingen asyl (s30), inget beskydd. Men att gå så långt, att döda sina barn, det är en fasansfull lösning! Även om vi kan förstå Medeas vrede över Jasons svek och att barnen kan komma att bli lidande för hennes handling (att döda brud och brudens far), är Medeas val fruktansvärt. Vi jämförde med fruktansvärda brott som sker idag, där en förälder känner sig så starkt sviken, att de mest avskyvärda handlingar kan ses som en lösning. Vi menar nog att Medeas val och agerande inte tilltalar oss i vår samtid.Var en sådan skymf så outhärdlig i Medeas och Jasons samtid, att tanken på barnamord för att hämnas vore en lindring? Ser vi på det utifrån, kunde hon väl bara ha släppt taget! Fast vi vet att barn används som redskap i tvister mellan föräldrarna. 

Huvudtema: svek, svartsjuka, makt, maktlöshet, eviga könsroller

Vi tyckte mycket om Kören, som har en moralisk, medlande, dämpande och psykologisk roll. Jag tänker på Väninnekören i Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande. Kanske en inspiration från Euripides? 

Språket: bokens text känns modernare än filmen. 

Ur texten: s21) Amman: Måtte jag åldras lugnt och i ansråklöshet, Man ska helst leva i måtta, det är bäst för oss dödliga, sägs det; s28) Medea: Kärlek!För mänskan är den ett förbannat ont. s54 o 60) Medea:De måste dö, och eftersom de måste dö ska jag som fött dem döda dem.  s62) Kören: Å, hur mycket ont har inte kvinnors bädd gett mänskor och ändlös sorg. 

Omslagsbild: Rankan på omslagets fram och baksida är en gregisk bård och kallas Meander (ornament) efter den slingrande floden Menderes i västra Turkiet, antikens Maiandros (latin Maender).

Om Musikteatern i regi av Sunil Munshi med musik av Ebbot Lundberg. Lisa Lindén, dramaturg, har låtit mig läsa igenom manuset vilket blev en mycket intressant jämförelse med bok o film. I bok och film är dramats huvudtema att Jason överger Medea, vilket utlöser en försmådd kvinnas vrede. I musikteaterns version vill Medea rädda sina barn från Jasons övergepp! Att han försmår Medea är av underordnad betydelse här.

Riksteatern planerar att genomföra turnén hösten 2022. Scen Sundsvall och vi hoppas att den då kommer till Sundsvall. Vi vill gärna följa upp samtalet med att se musikteatern tillsammans och diskutera bok-film-teater under ett Efter-teater-samtal fysiskt på Scen Sundsvalls kansli. 

Avslut: Att läsa ett teaterstycke med monologer, dialoger och körpartier i syfte att samtala om innehållet var en spännande utmaning. Att sedan jämföra bok+film med en nyskriven musikteater höjer definitivt utmaningen ytterligare en dimension!

Jag lovar att jag ska bevaka detta och återkoppla till deltagarna i bokklubben!

//Eveline

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides

I intervjun med Theodor Kallifatides 3.12.2020, berättar han att han kommer från Lakonien på Peloponnesos i Grekland och ordet lakonisk betyder bl.a. kort och koncis. Författaren strävar efter ”ekonomi i språket”; Om du kan säga en sak med färre ord så gör det! De grekiska klassikerna skrev inte ett ord för mycket. Jag spar också tid åt läsaren, som måste få andas och hinna reagera. Men poängterar han ödmjukt: Jag vill inte polemisera eller moralisera, bara göra som jag vill!

Det blev ett intressant och inkännande samtal med reflektioner om kärlek i alla former men särskilt i en ynglings sökande och saknad efter kärlek. Kärlek till det gamla språket, landet och kulturen. Och sökande efter kärlek till det nya språket, landet och kulturen. En strävan att komma ut ur ett utanförskap, att bli varse de små små yttringarna i en kultur som kan tolkas väldigt felaktigt i en annan kulur. Och att sluta leta skillnader och se likheter i stället. 

Några citat: s14) Ord är som mynt - att tala kostar en krona, att prata är en femöring, att snacka en ettöring, att babbla är ingenting värt. Utan nyanser går allt förlorat. Kärleken och humorn, ömheten och ironin, sanningen och hyckleriet. Våra samtal blir enfaldiga, likgiltiga, spänningslösa. Språket är inte allt, men allt är språk. s 49) Hur mycket av ens riktiga jag blir kvar när man byter språk? s73) Det är inte livet som är grymt. Det är vi som är grymma! s175) om skuld och skam; s90) Det var inte fråga om att bli svensk. Det enda sättet att behålla sin grekiskhet var att kunna försvara den på svenska. s175) Människan böjer sig men hon går inte sönder. s203)Kärlek utan förhinder är som vatten, man dricker upp det och törsten försvinner; Kärlek med förhinder är som vin, man dricker upp det, berusas och vill inte bli nykter. s22?) Han skulle förädla sin sorg, inte bli dess offer.

Intressant reflektion s104) om nationalitet och stereotyper: Italien=sex(kultur); Tyskland=förbud; Frankrike=prat (mat); England=galna kungar; Grekland=smärta; s173) Ranias beskrivning om att ”vara fånge i sitt kön” - att inte ha levt som en fri människa – utan alltid ett ”bihang” till någon annan som dotter, syster, väninna, flickvän, hustru, mamma, älskarinna…. Nu ville hon vara sin egen persona! Så bra!

Viktigt i integration: s71) Det är inte bara invandraren som ska lära om, människan måste också bemötas ”som en vanlig” för att ha möjlighet att komma ut ur utanförskap/mellanförskap (min not: en ny benämning för mig, som rymmer ett vidare och mer införlivande tilltal).

Se inspelningen av sällskapets samtal

Avslut: Vi var överens om att detta är en fin bok skriven och berättad med kärlek, värme och klokskap. Man blir en bättre människa av att läsa den. En älskvärd bok av en älskvärd person!

//Eveline

Till vårens andra digitala träff läste vi vår första debutant för våren. Vi som deltog var Annette S, Anette M, Barbro P, Gunilla Ö, Margareta J, Kerstin S och Eveline S. Berit J och Toni O har mejlat sina synpunkter. Det finns många debutanter att välja ur och valet av den här titeln grundar sig bl.a. på att författaren är från vår stad Sundsvall. Om "det lilla och småsinta livet i en norrländsk stad till våldet i ett flyktngläger i Beirut", för att citera recensenten Sofia Gustafsson i Sundsvall Tidning 8 april 2020. 

Paradiset .......        av Gina Dirawi

Jag börjar med att återge det deltagarna kort berättade om "Vad eller vem berörd oss extra under läsningen"?

G) hela boken imponerar som ett förstlingsverk; K) skildringen i flyktinglägret berörde extra. I övrigt är boken svår att ta till sig. En roman om unga för unga.; AS) utanförskapet både det svenska och det palestinska; BP) flyktinglägret och ett angeläget tema; AM) flyktinglägret och gemenskapen mellan kvinnorna, även när de "snackade skit", GD visar unga Gina hur det är att vara ung ; MJ) dessa f-ade könsroller, fast värre; BJ) viktig bok - en explosion som inte skräder orden varken mot de med invandrarbakgrund eller mot ursrungssvenskarna. Alla som är otrevliga får också ett otrevligt utseende! TO) de levande beskrivna miljöerna och situationerna; ES) utmanade text och författarens mod att skriva så rakt på. De vuxna framställs både utåtagerande och tillbakadragna. 

Huvudkaraktärer: Mona, Mila och Nour - deras relationer till varandra och omvärlden är häftigt beskrivet. Starkt och utmanade, avskalat och naket. Mödrarna är också huvudkaraktärer samt Allah och religionen, inte att förglömma.

Handling/Budskap: Författaren beskriver de slutna samhällen och hur ungdomarna hamnar mellan ett palestinskt och ett svenskt levnadssätt. En ständig kamp om hur oerhört svårt det är att navigera rätt i detta "mellanförskap" – ett både/och- en känsla som infinner sig hos personer med ursrung i två eller flera kulturer – positivt – men kan också resultera i att man inte känner sig helt hemma någonstans (ur Språktidningen 2/2009). Också om hur svårt det är att vara ung och försöka hitta sin väg till vuxenlivet och att de inte är ensamma.

Starka stycken: s271 Deras kyss är en symfoni skriven av Allah; s144) Goda människor måste komma till en god plats, vart ska dom annars ta vägen.s158) Här (i flyktinglägret) måste man vara stark. Om man ger killarna lite luft tror dom att dom har makten. Känslor existerar inte här! 

Humor/ironi: s22) de röda stringtrosorna i spets som Morsan hittade och klippte sönder och använde som tillfällig hårsnodd för att markera!

Språket: Ett enkelt språk men jobbigt att läsa! De många arabiska orden och uttrycken väcker irritation då man inte förstår dem, vilket stör läsningen – en ordförklaring hade underlättat! Genom att inte förstå tappar man nyanser i språket. Känns inte välkomnande att läsa. Besviken på språket. För mycket av svordomar och fula ord i romanen. Man baxnar och äcklas över ordval. Men också: hon uttrycker sig mustigt och verkningsfullt! Även de många versaler och kursiveringar störde. Vad blir egentligen viktigt i texten om den överöses av markeringar?

Tid&miljö: Aktuell nutid. Beskrivande miljöer ur båda länder och kulturer. Även situationer beskriver författaren suveränt t.ex.s107-110) mötet mellan Mona, hennes pappa och Barbour som hämtar dem på flygplatsen i Beirut.

Titel: BJ)Mohamed sa detta en gkång och menade att man ska respektera och vara ödjuk mot sin mor ES)Författaren beskriver särskilt starka band till mödrarna. Jmf s156)där kvinnor beskrivs som besatta av fortplantning och födelse; s308)kvinnan med särade ben som föder fram ett hav av män som gråter vid hennes fötter....Paradiset mm...s143)Våra mödrar är hos Gud i paradiset. Hellre paradiset än i den här helvetetshålan"!

Omslagsbild: speglar innehållet (glitter och ansiktsmålning inför fester). BJ)Speglar revolutions-och explosionskänsla.

Stil & genre: citerar ur Aftonbladets recension = gurlesk från eng girl och burlesque = en feministisk strömning med inslag av gullighet och groteska element. Chick-lit genre = unga kvinnor söker perfektion (ex. Bridget Jones dagbok)

Öppna recensioner: 1) Expressen Gunilla Brodrej 6 apr 2020 https://www.expressen.se/kultur/bocker/antligen-dags-for-unga-arga-muslimska-kvinnor/

2) Aftonbladet Lidija Praizovic 6 apr 2020

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/3JbBLP/gina-dirawi-traffar-exakt-ratt

3) Lektörsomdöme/Ylva Floreman. Romanen handlar om relationen mellan mor och dotter, mellan far och dotter, om väninnorna sinsemellan - och om deras relation till omvärlden. Det är smärtsamt och bökigt att som ung kvinna hitta sin väg i ett samhälle fullt av regler kring hur livet måste levas. Dirawi är rättfram i såväl berättelse som i språkstil och hennes huvudkaraktärer engagerar. Paradiset ligger under mammas fötter är en lyckad debut och en roman att tycka om. Helhetsbetyg: 4

Mitt bokval: En debutant och från vår stad, Sundsvall samt frågan "Vilka traditioner och normer är värda att bevara över landgränserna"?

Var möter berättelsen mitt liv? i religionen; i mellanförskapet. På äldre dagar har jag ett behov och vilja att förklara min känsla utifrån ett både/och-perspektiv!

//Eveline

Bokhandlare Lennart Bergström i Sundsvall har spelat in några bokreatips med oss:

Monica Gullman 

Anders Kapp Larsson

Eveline Santner

Lotten Glans

MiaMaria och Carina tipsar barnböcker

Skriv gärna in dina boktips i kommentarsfältet nedan!

/Eveline

Idag på "Alla Hjärtans Dag" vill jag beräta om när jag blev kär i en bok!3

I höstas kom boken Här brusar strömmen förbi  av Stina Ekblad och det blev kärlek vid första ögonkasten! Se bara på bokomslaget, den lilla yra flickan och den njutningsfulla mogna kvinnan. De rosa sidorna, bilderna och framför allt att läsa hennes text - är som poesi i mina öron.  Om barnet, flickan, tonåringen, kvinnan, mamman, gumman och inte minst skådespelerskan! Nu även författare!

Med signering Till Eveline Med hälsning från Stina Ekblad 27.09.20! Och jag delar Stina Eklbads "kärlek" till den fantatiska poeten Edith Södergran!

Jag citerar från baksidan av bokomslaget: Här brusar strömmen förbi är en självbiografi, men lika mycket ett passionerat försvar för poesin, musken och vårt behov av skönhet. 

Att lyssna på bokmässans samtal mellan Stina Ekblad och KG Hammar, där hon bl.a. förklarar uttrycket "eftersinnande" ger en ytterligare dimension. För att lyssna på samtalet behövs ett konto, men det går lätt att ordna.

//Eveline

Måndag 8 februari träffades 14 medlemmar i Vängåvans Litterära Sällskap för att samtala om boken Vänligheten av John Ajvide Lindqvist. En riktig aktuell titel under 2021 års Vänliga veckan, som kvällens moderator Anders Jansson informerade oss om. Vänliga veckan är en svenskskapad tradition, som instiftades av Läkarmissionen 1946. Och just vänlighet, eller mer avsaknad av den, handlar kvällens bok till stor del om. Anders Jansson, har i sin blogg Kapprakt recenserat Vänligheten så utförligt och gjorde så även inledningsvis under kvällens samtal. Lennart Bergström, bokhandlar`n i Sundsvall, inledde och informerade att kvällens samtal spelades in - se och lyssna  här! 

   Vänligheten   av  John Ajvide Lindqvist

Några röster: En stark bok, som väcker många tankar kring människors samspel. En tankeväckare kring just vänlighet, som mer och mer tappat mark i vårt samhälle. Vad beror det på, att vi inte "ser" varandra. Många frågor och få svar. Fint att följa karaktärerna bakåt till ungdomstiden och som vuxna. Ett stort spektra såsom makt, pengar, avund, ilska, våld, hat, skräck, fasa, droger, alkohol, fattiga, rika, psykisk sjuka, överviktiga, utanförskap, invandrare och svennes till välvilja, värme, tillhörighet, kamratskap, förening, kärlek, Jesus, hopp, tillförsikt, positiv personutveckling, framåtrörelse och trösterikt! En berättelse om varsel, förnimmelser, att se in i framtiden. Magisk!

När vänligheten dör vittrar samhället sönder! Så tack till författaren för den positiva karaktärsutvecklingen i boken - det tycker vi om!

Finns det humor i berättelsen? Jo, Johan och Annas ordlek att byta ut hand till hund - ta min hund  istf ta min hand  - mfl dråpliga exempel!

Fler frågor till författaren: 1)Hur skulle du reagera om någon annan skickar in ditt manus till en förläggare (som Anna gör med Johans)? 2) Vilka reaktioner har du fått av Norrtäljeborna om din berättelse från deras stad och invånare? 3) Betydelsen av kapitelindelningens rubriker: Entei=Styrka; Suicune=Mod; Raikou=Ljus. Har jag tolkat Pokémons figurer rätt?

Avslut Jag ställer mig numera frågan: Var möter berättelsen mitt liv? Och här är det berättelsen om Marcos föräldrars förlust av sin landstillhörighet - en av de viktigaste grundstenarna i människans liv, enligt min egen erfarenhet.

//Eveline

Vårens första cirkelträff fortsätter digitalt och denna gång tisdag 26.01.2021 var alla deltagare med i samtalet: Annette S, Anette M, Berit J, Barbro P, Gunilla Ö, Kerstin S, Margareta J, Toni O och Eveline S samt Angelina A från Folkuniversitetet med ansvar för det tekniska. 

Daghus, natthus       av    Olga Tokarczuk

Kort: BP)Inget särskilt sticker ut, innehållsrk och spännande persongalleri; AM)Väldigt svår att förstå, behöver läsas om. Surrealistisk. Vad handlar den om egentligen?  BJ)Förvirrad först men kommer in i rytmen. Ingen roman, kanske mer noveller. Berättelsen om siaren Leo berörde. KS)Jag blev helt betagen, dröm-hus, upplevelse av ett moln, svampmoln? det är magi! TO)Mycket innehåll, så fantastiskt, vilken författare! Kräver sin läsare och behöver läsas fler gånger. MJ)Svårläst, läser inte noveller. Fantasi och ordrikedom. Natuskildringar och Marta perukmakerskan, berörde mest. GÖ)På sitt sätt intressant. Man kan börja och sluta var som helst. Intressanta filosofiska funderingar. Skicklig författare som ger kulturkunskaper. AS)Underbar bok. Jag älskar den. Den är magisk, fantastisk. Det är bara att åka med och njuta! ES)En överväldigande text, som kräver energi att läsa och ta in. Behöver läsas portionsvis. Starkare för varje kapitel. Svårt att välja vad/vem som berörde mest. De små berättelserna om svampar och drömmar var vilsamma att läsa, mellan de stora om legenden Kummernis, Paschalis, Ergo Sum mfl. Allt hänger ihop så skickligt! 

Vem berättar: En jagberättare - författaren själv tror vi. 

Huvudperson: Berättarjaget; Marta; Hon&Han; själva byn Pietno 

Tid: 1300-tal (Nowa Ruda grundades 1337) 2:a världskriget och nutid. Miljö: tysk/polsk landsbygd.

Om handlingen/Budskap: Skeenden som länkas samman genom karaktärer och sakers tillstånd, i byn Pietno och staden Nowa Ruda. Hur galet får det bli? om Krysia och Amos. Vi lever i historien. Man känner igen sig också, hur livet är. Annan litteratur fladdrar föbi: Shakespeare; Goethe. Elsa Beskow (rabarber o svamp); Michael Bulgakov Mästaren och Margarita. Ingenting är som vi tror! Konsten att leva och överleva. Intressant att författaren riktar blickarna mot Centraleuropa, som är något okänt för oss i allmänhet. Stark känsla att plötsligt byta språk och byta namn på orter, städer, sjöar mm från ett språk, som använts 100-tals år, till ett annat. Det är livshistorier om tillhörighet och utsatthet. 

Språket: fantastiskt, fängslande, lyriskt. Både realistiskt och fantasifullt. Översättningen så beskrivande. 

Titeln: berättelserna är dag/natt; Jagets hus; kan också vara  ljus/mörker som i alla berättelser.

Omslagsbild: Ett "gatunät" el nät av berättelser som går i varandra. Spridda skurar.

Meningar som berör: Marta är skör som en stolt fjällskivling. s220) ..vi har alla två hus - ett konkret, fast förankrat i tiden och rummet och så ytterligare ett  ofullständigt, utan adress, omöjligt för en arkitekt att fånga med sin penna och vi lever samtidigt i båda. 247)Om döden bara var av ondo skulle människorna snart sluta dö helt och hållet. 208) Världsaxeln utgörs av upprepbara konfigurationer av ögonblick, rörelser och gester. Någonting nytt händer inte. 

Trevliga inslag: Recepten; s173 Musmantik=en trevlig uppräkning i spådomskonst; s247) Vodkaflaskorna putade under jackorna likt vita trollerikaniner. (s?)Motsvarigheten till manhaftig måste ju vara kvinnohäftig!

Ord/känsla som romanen väcker: Fascinerande, Fängslande, Ödmjukhet, Fragment blir till helhet, Tidlös, Flyktig, Drömmar, Överdådig, Magisk, Försoning

Helhetsbetyg: Stor läsupplevelse! 1=3,5*; 1=4*; 4=5*; 2=5+*; 1=vet ej

Recensioner:  Göteborgs-posten Jenny Högström 25 maj, 2005;  Aftonbladet Pia Bergström  01 JUN 2005/uppdaterad 10.10.2019; Kajsas bokblogg 30.12.2019; Lektörsomdöme Bodil Zalesky: Romanen är ett slags lager-på-lager-berättelse. Den fasta punkten utgörs av platsen där allting utspelar sig, sydvästra Polen. Röster från olika århundraden gör sig hörda, ibland används de tyska, ibland de polska namnen på samma orter, beroende på vilken tid det är fråga om. På nutidsplanet finns en jagberättare som verkar ha drag av författaren själv. Språket är klart och vackert, ofta mycket konkret. Översättaen har lyckats med sin uppgift. Kräver läsarens koncentration genom täta växlingar mellan tidsplanen. Försoningstanke är en bärande idé i romanen.

Avslut: En fråga jag som läsare verkligen kan ställa mig med denna bok är: Var möter berättelsen mitt liv? Det "mötet" kanske klargör varför jag berörs av texten. Det kan också vara svårt att erkänna för sig själv!

Minnen som väckts: s100-101)Tyska ägare gjorde inte längre anspråk på huset (?); s158)hos sömmerskan; 190)Vad var det för en typ som förpolskade (förtjeckiskade för min familj) de tyska ortsnamnen på nätterna? 249-255)Till Herren Gud från polackerna; 256)tennfatet; 260-264)skatter; 315)Vallmokaka

Jag har tidigare inte läst något av Olga Tokarczuk, men sett filmen "Villebråd", som bygger på boken Styr din plog över de dödas ben

//Eveline