2024 års Nobelpris i litteratur tilldelas den norska dramatikern och författaren Jon Fosse. Nobelprisjuryns motivering: För hans nyskapande dramatik och prosa som ger röst åt det osägbara".  

Enbart titeln är tilltalande "Vy över Semmering", den fashionabla kurorten, dit författare och konstnärer, Wiens intellektuella elit vandrar, dinerar och skålar i böhmisk sekt, i början av 1900-talet.  Så ock romanens mångskiftande berättelser, som rör sig kring den fashionabla kurorten och hotell "Grand Hotel Panhans" i Niederösterreich. Citerar baksidestexten: om tre österrikiska kvinnor från sekelskiftet 1900 och fram till 1980-talet: Alma Mahler (konstnär1879-1964) Klara Beck-Loos (fotograf 1904-1942)och Hedwig Stavianicek (sjuksköterska 1894-1984). Det är Erik Gavelins debut, en roman om konsten och kärleken, som drar frågan om människans ansvar och möjligheter till sin spets. 

Vy över Semmering av Erik Gavelin

Romanen är indelad i tre delar: I=Från humaniteten - II genom nationaliteten - III till bestialiteten. Starka beskrivningar av respektive tids-, miljö- och personperspektiv. Mer från baksidestexten: Berusad av Rilke komponerar den unga Alma vilda pianostycken i den palatsliknande villan i Wiens Hohe Warte. Klara riktar sin Voigtländerkamera mot byggnadernas raka linjer i den inskränkta provinsstaden Pilsen i det österrikiska imperiets utkant. Hedwig är änka och lever ett stillsamt liv i sin Döblingvåning, när hon tar sig an en ung skyddsling Thomas Bernhard, vars begåvning hon hjälper till att odla. Hans ord kanske kan göra det hon själv aldrig förmått: utmana samhällsordningen och göra upp med den förljugna historien!

Jag blev mycket berörd, förtjust och fängslad av romanen. Hade till en början en föreställning om att den skulle handla mer om platsen Semmering, en plats som jag bara känner till via mina föräldrars berättelser. Men den innehöll så mycket mer, av historisk återblick till 1900-talets första hälft, med allt vad det innebar, för människor i en högreståndskrets. Det är en bildningsroman, kulturhistorisk, politisk, geografisk och etnisk om kön, klass och hierarkier. De tre kvinnornas, huvudkaraktärernas öden berör, alla i skuggan av berömda män. Allt ifrån uppväxt, klasstillhörighet och etnisk bakgrund. I en tid då de politiska vindarna samt första och andra världskriget svepte över Centraleuropa och påverkade länder, gränser och människor, med avstamp under dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Hur antisemitismen döljs bakom judarnas så välintegrerade situation. Fascinerande hur författaren låter kvinnornas vägar korsas i romanen, utan att verkligen mötas.

Under *höstbokmässan på Vängåvans bokhandel i Sundsvall, där Erik Gavelin deltog, fick jag möjlighet att berätta hur mycket jag tyckte om boken, vilka minnen den hade väckt hos mig och ställa frågor till honom: Jag undrade över titeln, då orten Semmering egentligen inte hade någon framträdande roll i romanen. Här svarar författaren att Semmerings kuranstalter var en samlingspunkt för alla tre kvinnorna, som vistades på Grand Hotel Panhans vid olika årtionden.  Min andra fråga var när paret Mahlers äldsta dotter Maria dog. Den yngre dottern Anna nämndes överhuvudtaget inte, trots att hon var född och levde tills 1988. Almas tredje dotter Manon med Walter Gropius nämndes däremot. Hur tänkte författaren här: Jag tänkte nog att detta handlade om Maria och inte Anna, men tycker du har en poäng där, Anna skulle ha nämnts på något sätt. Min tredje fråga var om kvinnourvalet? Alma Mahler var självklar och i min research besökte jag hennes grav på Grinzinger Friedhof där även Hedwig Stavianiceks grav finns. Klara Becks öde passade in i min historiska tankevärld., förklarade Erik Gavelin. 

Min egen bakgrund är från Sudetenland och Wien. Jag känner igen österrikarens "skuld och skam-känsla", som författaren belyser i ett samtal mellan Hedwig och Thomas på s268) Det är enkelt att med facit i hand säga att man skulle ha stått på rätt sida av historien.  Jag minns diskussionerna kring  Kurt Waldheim 1986 och pjäsen Heldenplatz 1988, av Thomas Bernhard.

Igenkänningsfaktorer: Romanen innehåller mycket jag bara måste söka och läsa mer om t.ex. Karlskirche (där mina föräldrar gifte sig 1929), den fantastiska Volksgarten (där jag promenerade på min 50-årsdagd), Schönbrunn med Gloriette (som vi som barn kunde se från vårt vardagsrumsfönster), Burgtheater, Rathhaus, Hofburg, Kahlenberg (dagsutflykter), Wiener Staatsoper, Prater med Riesenrad (här tog min familj adjö av Wien 1951) mfl magnifika byggnader. 

Språket: boken är lättläst, med sammanhållande kapitelindelingar där karaktärernas liv passerar om varandra. En lätthet i stil, som bjuder in mig som läsare. 

Avslut: För mig en oerhört intressant skildring både av kvinnornas kamp i en mansdominerad värld, författarens intention att belysa rådande samhällsordning samt de geografiska nedslagen i den evigt praktfulla staden Wien. Men jag känner mig också personligt färgad. 

Extra kuriosa: en intervju med Anna Mahler där hon kort beskriver sin mor Alma Mahler. Här blir jag nostalgisk av den österrikiska dialekten.

Med författaren Erik Gavelin under vårt samtal *lördag 23.09.23, så roligt och intressant. 

//Eveline 

I 2023-24 års "Låna & Läs" ingår Lena Anderssons senaste bok och var en av flera böcker som jag vill läsa ur katalogen. Hon var inbjuden till Vängåvans bokhandels kick-off onsdag 30.08.2023 och inledde med att berätta om hur hon ser på dessa sammanhängande berättelser, som hon också kallar för "moraliteter". I Wikipedia beskrivs moralitet så här: Moraliteter var mycket populära i senmedeltidens Europa och hade ofta komiska inslag. Finns det komiska inslag i dessa moraliteter, så finns där också en bitter eftersmak!

Studie i mänskligt beteende  av Lena Andersson

Det är kapitelbok, där olika kvinnor skildras i olika situationer, men karaktärerna glider också in i varandras kapitel. Det är Caroline, Amanda, Annie, Ellinor, Eva, Jenny, Liselotte, Malin, Matilda, Märta, Olga, Rawia, Ruta, Simone, och Karolina. Den första kvinnans liv är slående lik den sista och ändå inte. Ett ständigt aktuellt ämne, det mellanmänskliga spelet, där bikaraktärerna kan ha avgörande betydelse för processen samt den eviga frågan: Vad är det egentligen som gör oss till människor, själen eller kroppen?  s176) om cartesianska paradigmet = en teori av den franske filosofen René Descartes. Mycket att reflektera över t.ex. Simones filosofi om att älska s179) Jag står ut med att förlora det jag är fäst vid, men inte det jag älskar, för då förlorar jag mig själv.

Om fördragsamhet, förödmjukelse, förtroende, förminskning, avundsjuka, svartsjuka, översitteri osv. Hur de betraktar och bemöter varandra i en ständig längtan och förhoppning om att vara tillräcklig, eller kanske lite mer och lite bättre i jämförelse med någon annan. Att läsa av varandra och läsa fel, att vilja mötas men inte lyckas. Kort sagt, att försöka träffas och få uppskattning, helt enkelt att DUGA som de är!

Det är kvinnorna som har huvudrollerna i alla kapitlen. Jodå, det förekommer män, dock inte i någon nämnvärd framskjutande roll. Jag har några favoriter i denna kvinnokavalkad. Amanda som finns med i 3 kapitel, Rawia i 2, Simone i 2 och Olga, som i sitt kapitel får möta och känna av rektor Amanda Frids både subtila och oförstående maktspel. Och Matilda med sin omvända skamkänsla, berör mig djupt.

Jag tycker om dessa "moraliteter" och gillar också ordet. Lena Anderssons signum är hennes skärpa, hennes rytm i ord och innehåll. Hon sa vid intervjun med Lennart Bergström att "läsaren inte ska jobba klart boken, det ska författaren göra" - Jag försöker vara i texten och åskådliggöra, inte gestalta. Jag skriver idéromaner.  (Enligt Wikipedia: en idéroman är en i grunden fiktiv skildring, som genom sin handling belyser ett eller flera teman, ofta för någon form av kritik. Idéromanen är däremot ingen debattskrift och den är inte lärobok eller facklitteratur. Däremot kan den vara politisk i ton och innehåll.) 

På min fråga till Lena Andersson, hur hon valt titel och omslagsbild svarade hon: förläggaren föreslog att hon skulle välja en bild från en tavla och det blev denna bild "Compartment C; Car293" (1938) av Edward Hopper. Min reflektion av omslagsbild och titel, som jag ser på två sätt: 1) kvinnan i kupén gör en egen 'studie'; 2) det är någon utanför bilden som gör en 'studie' av kvinnan i kupén.

Lena Andersson är en språkets mästare. Jag citerar henne ännu en gång: Jag vill använda mig av ett förhöjt språk i mina texter. Det är en av orsakerna till att jag njuter när jag läser hennes texter. Och som hon också sa: Jag har inga budskap - för mig handlar det mer om att ta upp tema till diskussion. 

Avslut: Jag fick mitt ex av Studie i mänskligt beteende signerad av författaren. Hon använder en reservoirpenna - tjusigt!

//Eveline 

Höstens tema är: Minnen - flyktiga och beständiga. I mina sparade boktips för kommande cirklar fanns flera titlar med minnet som en röd tråd genom berättelsen. I ett boktips i Sundsvalls Tidning 29.12.22 av Kristian Ekenberg läste jag: boken som väcker egna matminnen och därmed borde vara utmärkt för en bokcirkel. Och det var den, mat berör oss alla!

Vid första bokträffen, diskuterade vi något vi alla har minnesbilder av, våra individuella matminnen. Av cirkelns 12 deltagare träffades 6; Ann-Sofie G, Ellinor L-E, Kerstin S, Margareta J, Toni O och Eveline S. Berit J och Gunilla Ö har mejlat sina synpunkter. Vi hade också en gäst idag, Monica H, som under sitt turistbesök i Sundsvall var intresserad av att delta i vårt boksamtal, då Karolina Ramqvist är en av hennes favoritförfattare. Det blev ett trevligt och givande inslag tyckte vi alla som var på plats!

Bröd och Mjölk av Karolina Ramqvist

Våra träffar är i stadsbibliotekets sammanträdesrum Kajutan. Vi börjar med fika, beställt från Teater Äsch Café och småprat om sommarens bokläsning innan vi övergår till dagens bokprat. Efter välkomstinformationen blev det en kort presentation av var och ens "ingång" till att delta i en bokcirkel. 

En kort reflektion om vad berörde oss mest och stannade kvar av Bröd & Mjölk? Romanen, en matmemoar, är skriven i jag-form och vi kallar henne 'flickan'. Vi var överens om medkänslan och ilskan vi kände över flickans ensamhet, att som litet barn bli lämnad ensam kvällar och även nätter. Att ha tv:n som sällskap med otäcka inslag på nyheterna t.ex.'Vietnam-kriget' (s178:Jag grät som ett mycket mindre barn än det jag var. Det var synd om barnen på tv och det var synd om mig som var ensam). Många starka känslor: flickans rädslor, längtan efter modern som hon älskade och ville behålla för sig själv, hennes tveksamhet till sin biologiske far och starka motvilja till moderns nye man. Han som kom så plötsligt och flickan blev åsidosatt och ännu ensammare än tidigare. Flickans resignation när hon såg pannkakorna på bänken, då visste hon att hon skulle vara ensam. Moderns frånvaro fast hon var närvarande i rummet, är smärtsamt och tungt att läsa. Maten blev en flykt både hemma och hos morföräldrarna. Tur att hon hade dem, dit hon fick åka under längre lov. Flickan känner att hon är annorlunda, ställer inga frågor, iakttar och tänker ut hur saker ska vara, kan inte prata om känslor och är mest rädd för rädslan i sig. Vi diskuterade också den kontrollerade och okontrollerade vreden, som fanns fördolt i mormodern och uttalat i flickan, men inte i modern.

Huvudkaraktär: Förutom flickan är modern, mormor och morfar huvudkaraktärer. Fadern och moderns nye man finns i periferin. Även om vi tänker att fadern nog ville träffas mer än flickan tillät. Tema: Maten är genomgripande. Mormor vars hela tillvaro kretsar kring matlagning och mat, en konsekvens av att det fanns så knappt om det, när den generationen var barn. Modern, vars förhållande till mat var att man måste äta, inte så noga vad, bara det var fettsnålt. Flickan blir besatt av mat i tidig ålder. Mat betyder tröst, trygghet och även rädsla för ensamhet (pannkakorna). Mat lugnar när hon har svårt att hantera situationer även upp i vuxen ålder. Läsaren anar, men inte förrän på s247 står ordet 'ätstörning' skrivet. I centrum finns också 'det vita bordet' som en symbol för gemensamt ätande, men inte var det. 

Författaren belyser: att ensamhet kan orsaka hetsätning - att mat blir en fascination/passion; att mat blir till omättlig betydelse för flickan - en livsuppgift - att ätandet för överlevnad blir komplicerat. Romanen ger en intressant insikt om hur ätstörning kan utvecklas och eskalera till stort problem. Det finns djup i romanen, ett analyserande bland allt matprat om självkänsla, självbild och osäkerhet. Risgrynspuddingen, är ännu en central del i romanen, från oviktig för flickan som ung, till nästintill ovärderlig för henne som vuxen. s68-81 och 260-263) där hon lagar pudding till sin dotter, som inte alls tycker om den, väcker starka känslor = Förväntan, Besvikelse, Vrede, Skam, Ånger, Utmattning, Försoning. 

Tid och miljö: 1960-70-tal och framåt; mormor i förkläde och hemmaklänning; 1967-68 kom lättmjölken 0,5%; 1986 kom mellanmjölken 1,5%; mormor som satt vid bordet och åt bara till middagen (som kvinnor gjorde förr), i övrigt åt hon något i farten; modern med kvällsarbete,

Språk/Stil:Lättläst, men väcker starka känslor; Ibland väldigt detaljrik, men lugnt och metodiskt berättat. Bra kapitelindelning och luft mellan raderna; Rätterna beskrivs på ett sensuellt och njutbart sätt och man blir hungrig av att läsa :-)

Titel: återfinns på s23 fast som 'mjölk och bröd'. Vår gäst berättade att hon hört författaren säga i en intervju: Sylvia Plath gav sina barn bröd och mjölk innan hon tog livet av sig! Omslagsbild: Modern med flickan, utmattade efter episoden med risgrynspuddingen; Det vita kan symbolisera mjölk och de bruna uppstyckade partierna bröd? (min betraktelse).

Meningar: s17)Minnen är inte tillförlitliga. De är bara ens egna och är bara minnen, som sken och ekon genom tiden, bilder och scener som förvrids för varje gång vi återkallar dem. s35)Jag var tyst och det var alltid tyst där i köket, men när jag åt något gott tyckte jag att det började leva i och runtomkring mig och när jag ätit upp allt försökte jag alltid hitta något mer. s81)Hennes hand rörde sig över min rygg, hon var den som var den vuxna av oss två, tänkte jag och det var nästan inte möjligt att stå ut med en sådan tanke. 325)I mitt medvetande blev episoden med risgrynspuddingen till den avörande händelse som fick mig att be om hjälp.

Stycken: s179)Tiden hade stannat. Jag hade aldrig hört talas om att det kunde hända, aldrig sett siffrorna så, 00:00. Betydde det att tiden tagit slut och jorden höll på att gå under? s253)Vardaglig matlagning hade ännu inte blivit vanliga samtalsämnen, det sågs fortfarande som udda att berätta för andra vad man hade ätit och vilken sorts mat man gillade (jmf med nu då vi exponerar vad vi äter på sociala medier!)

Våra matminnen: Vi delade med oss av egna matminnen som läsningen väckt, på både gott och ont. 

Möter något i eget liv: Vreden som kan blossa upp, känns igen. Starka matminnen smakar inte som i minnet. 

Recensioner: DN/Maria Schottenius Man blir aldrig mätt på "Bröd och mjölk" 

Aftonbladet/Sinziana Ravini: Skarpt om relationer -lustfyllt om matminnen Bröd och mjölk" osar av materotisk glädje

Expressen/Martina Montelius: Efteråt gråter jag som ett hungrigt litet barn

Sveriges Radio/Jenny Teleman: lyssna här och här finns mormors recept på risgrynspudding

Lektösomdöme/Evelina Ivarsson - Utdrag:Genom att skildra hur kök såg ut och hur mellanmål smakade berättar protagonisten om sin barndom. Maten är både en enorm njutning och en besatthet som hotar att ta över den lilla flickans och den vuxna kvinnans tillvaro. Ramqvists värld av dofter och smaker är svår att slita sig ifrån. Helhetsbetyg:4.

Pris: för Bröd&Mjölk har Karolina Ramqvist fått 2023 års Aniarapris, som delas ut av Svensk biblioteksförening. 

Tips från vår gäst: Lyssna på samtal mellan Richard Dinter och Karolina Ramqvist i podden Dinter utan filter

Rekommendera: Övervägande JA, absolut läsvärd och tankeväckande!

Slutord: Romanen tycker vi är en aktuell samhällshistoria. Författaren analyserar kring beroende och ätstörning, kring mental besatthet eller att bara tillåta sig att njuta av maten i stället för att "skamfyllt äta = hetsäta". Vi kan ha olika sorters fascinationer som blir passioner, t.ex. 'hetsläsa', vilket i mitt fall kan blockera min tanke och handling till annat. Men om vi tillåter oss och inte skäms, kanske vi inte ser vårt beteende som ett problem!

Risgrynspudding minns jag från 1960-talet och jag lagade till en, som smakade lika gott som då, faktiskt!

//Eveline

I Scen Sundsvalls koncept "bokklubb/teater" har vi  läst klassikern Stäppvargen från 1927 av Herman Hesse inför Skogsnäskollektivets föreställning med samma namn. Tyvärr ställdes föreställningen in pga sjukdom. Vi hoppas att få se den i vår. Ett livligt, intressant och spännande samtal om denna klassiker blev det. Nio av tretton deltagare har utbytt tankar, uppfattningar, synpunkter om det svåra, tunga och mörka i romanen om Harry Haller, men även det viktiga skrattet lyftes fram. Intressant med "Utgivarens förord", där "allt" finns beskrivet om Harry Haller/Stäppvargens dubbelheter. Den Magiska teatern - endast för förryckta, fascinerade. Alla frågor som väcktes rätades inte ut, men det är som livet självt. 

Stäppvargen    av            Hermann Hesse

Översättare: Sven Stolpe översatte Der Steppenwolf år 1932. Han har också översatt Thomas Mann, Jules Verne mfl. Sven Stolpe debuterade som författare 1929 och skrev den  uppmärksammade romanen I dödens väntrum 1930. Inspirerad av Herman Hesse, kanske?

Vad berörde, som vi diskuterade: En djupt intressant tankeväckare om att förändra sitt liv skriven 1927, som några tyckte om och några inte. Vi diskuterade det motsägelsefulla och lockande, att allt och intet är möjligt. Svår och tung att läsa, med humorn, skrattet och en förlösande galghumor som det enda sanna. Evigheten som ursprunget för skrattet. Den "Magiska teatern", där Harry ska lära sig skratta och dansa (s178). Skrattet är inte bara glatt förlösande, utan även hånfullt, bestraffande, förlöjligande, ett utskrattande 'körskratt'' (s216). Allt är komplicerat kring den tragiska kluvna personen. Harrys/Stäppvargens dualism, att leva i den borgerliga världen eller ta livet av sig? Mötet med Hermine/Herman är en ljusning inte bara för Harry själv utan också för läsaren. Det var befriande när Hermine kom in i berättelsen och lättade upp Harry Hallers kvävande liv. Romanen fångar så många frågor och teman från sin tid på ett briljant sätt. Centrala problem, som finns även idag. Kan "vår" generation ge nya svar eller lösa flera av Hesses/Hallers problem? Om sökandet efter mål och mening, efter livsvägar, kampen mellan människor och maskiner (aktuellt nu med AI) och den moderna )1927!) människans kigföring och krigshets. Vi diskuterade Hesses/Hallers 'mål och mening', att med tilfredsställelse fastställa sitt 'slutdatum' två år framåt (s56), vilket han ändrar när han träffar Hermine och vill bejaka livet (s90). Var mötet med Hermine lösningen på Harrys livsproblem? 

Huvudkaraktärer och -tema: Harry och Hermine men också 'Utgivaren', som beskriver karaktärerna och handlingen. Författaren ställer mystik mot förnuft; konst mot vetenskap, kvinnligt mot manligt, lust mot olust, skratt mot gråt, liv mot död. Ett sökande under livsresan, med "Traktatet" och den "Magiska teatern - endast för förryckta" som huvudteman. Den moderna (1927!) människans slitningar mellan ande och drift, står det på baksidestexten från 2022 - gäller även nu, 96 år senare! 

Tid och miljö: Småborgerligt och den tidens patriarkala synsätt. Författaren beskriver den tidstypiska atmosfären, så att man som läsare 'upplever' den. 

Språket är starkt intensivt, närmast forsande; lättläst text, men med tungläst handling; 1930-talets språkbruk håller även 2023, om än något ålderdomligt; mångordigt och detaljrikt; intressanta sammanskrivningar t.ex. lyckooch glädjedag (s27), pojkoch ynglingaårs (s198) mfl. Varningen (s4) om stötande formulering enligt dagens språkbruk är bra, istf omskrivning av originaltexten. 

Titel: Stämmer med innehållet. Omslagsbild: har varierat över tid med bilder av en man&varg; författarens bild; författarens namn i svart och rött. Den 1:a-15:e tyska originalupplagan har ett skyddsomslag med framsidesinformation istf för dagens baksidesinformation. På AbeBooks kostar idag ett ex av originalupplagan 7.187,46 EURO = ca 85.000 SEK. Boken är inte bara värdefull att läsa utan också värdefull att äga!

Meningar:(s68)Han ville antingen bli herre över vargen inom sig och vara helt människa eller också avstå från människan och åtminstone leva ett enhetligt och harmoniskt liv som varg. (s120)Tänka efter en stund, gå in i sig själv och fråga sig i vilken mån man har del i världens ondska och oordning - se det vill ingen göra! Och så fortgår det, och nästa krig förbereds med iver dag för dag av tusentals människor. Det förlamar mig och gör mig förtvivlad! (s160)Den moderna (1927!) människan är klipsk och stram, en utmärkt typ, som kommer att hävda sig utomordentligt i nästa krig. Diskuterades med tanke på dagens krigshets i världen, med kriget i Ukraina närmast oss. (s101)Men i evigheten, ser du, finns ingen tid; evigheten är blott ett ögonblick och varar just lagom länge för ett skämt. (s23)Det finns epoker då en hel generation råkar in mellan två olika tidsskeden, två olika livsstilar, så att den berövas allt som skulle vara självklart, all moral, trygghet och oskuld. Vi jämförde dagens Koranbränningar och Sveriges starka yttrandefrihet .

Starkt stycke: Den som i våra dagar (1927!) vill leva och vara glad åt sitt liv, han får inte vara en människa sådan som du och jag. Den som begär musik i stället för oljud, glädje i stället för nöjen, själ i stället för pengar, äkta arbete i stället för sysselsättningar och hanteringar, äkta lidelse i stället för lek och spel, för honom kan vår vackra värld här inte bli något hem... En undran: hur skulle Hesse/Haller stått ut i våra dagars (2023!) kakafoni av ljud, ljus och text?

Avslut: Blir vi lyckligare av att lära oss spelets regler och följa dem? I alla fall tror jag att det underlättar om vi skrattar mer? Vi är alla bara små figurer i det stora Alltet. Jag hoppas att sammandraget av vårt samtal kan ge någon förklaring till författarens budskap!

Läs gärna: Stäppvargen: En bok som hjälper dig att reflektera av Leah Padalino.

Lästips: Mästaren&Margarita1928-1940 (det magiska) av Michail Bulgakov; Victoria 1898 (tragisk kärlekshistoria) av Knut Hamsun; Vårt enda liv:sekulär tro och andlig frihet av Martin Hägglund - ett tips från Jonas i cirkeln, som "tänker att Hesses frågor får nya svar och ett nytt förhållnngssätt" i Vårt enda liv. En träffande titel!

Filmtips: Stäppvargen med Max von Sydow som Harry Haller - ett till tips från Jonas i cirkeln. Vi planerar att se filmen tillsammans framöver. 

Jag läste Stäppvargen 2007 och noterade då i boken: En framtidsbeskrivning 1927! (80 år senare och lika aktuell nu efter ytterligare 16 år = 96 år efter första utgivningen. 

//Eveline

 En höjdpunkt när Lena Andersson besökte Bokens Afton på Vängåvans Akademibokhandel i Sundsvall onsdag 30 augusti 2023.

Läs om boken och intervjun med författaren här

Onsdag 30 augusti ordnade Lennart Bergström, Bokhandlarn i Sundsvall, årets LÅNA & LÄS - evenemang. En trevlig tillställning med många litteraturintresserade deltagare. Kvällen inleddes med författarbesök av Lena Andersson, som har sin nya bok Studie i mänskligt beteende med på första sida i årets Låna & Läs. Foldern innehåller 48 titlar, uppdelade i romaner och spänning samt ytterligare fyra titlar tillkommer under året. 

Det intressanta och givande samtal mellan Lena Andersson och Lennart Bergström, återkommer jag till i ett separat inlägg. Jag vill här bara citera Lena Andersson uttryck om språk som jag gillade alldeles särskilt : Jag vill använda mig av ett 'förhöjt språk' i mina texter.

Här följer mina 12 urval ur årets Låna & Läs folder, som jag vill läsa i första hand, se video:

1) Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson - en ny insiktsfull roman

2) Netanyahus av Joshua Cohen - om en känd familj

3) Ingen väg tillbaka av Lennart Hagerfors - om Karin Lannby

4) Flora Leas hemliga bok av Patti Callahan Henry - 

5) Kvinna utan mask av Hanne-Vibeke Holst - Läst och kommer i eget inlägg framöver - med i Babel 3.9.23

6) Jag vill riva upp himmel och jord av Marie Lok Björk - om 'Ottar' Elise Ottesen Jensen

7) Fördolt är minnet av människan av Mohamed Mbougar Sarr - var med i Babel vå-23

8) Sten i siden av Miakel Niemi - kommer till Mitt.Litt.festivalen 28.10.23

9) Utanpåverket av Kristin Nord - debutant

10)  De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel  av Ruth Kvarnström Jones - Nyhetsmorgon i TV4 tis 5/9

11) En bondes död av Negar Naseh & David Sandström - spänning

12)  Döda kvinnor förlåter inte  av Katarina Wennstam - om kvinnoliv i 1800-talets Stockhom

Jag har valt författare från Sverige, USA, Danmark, Seneal och en Brittisk/svensk.

Ur folderns nu 48 titlar =  32 kvinnor och 14 män + 2 av båda kön

Mina urval: 12 titlar = 7 kvinnor och 4 män + 1 av båda kön

En spännande läsning under höst - vinter - vår!

//Eveline

I en bokblogg måste ju en litteraturfestival omnämnas. Fredag 11 - söndag 13 augusti var jag i Kramfors och Ådalens Litteraturfestival i Sandslån, Ångermanland. Initiativtagarna till festivalen är författarna Mats Jonsson och Tove Alsterdal, vilka också invigde festivalen. En mycket väl genomförd festival med intressanta författarsamtal, intervjuer, högläsning, teater, musikunderhållning mm. Min litteraturväninna Berit kom upp från Halmstad och vi tog tåget till Kramfors och Stadshotellet i dagarna tre! En festivalbuss gick tur och retur Kramfors-Sandslån, så all omramning kändes lyxig. På kvällarna diskuterade vi dagens evenemang och planerade nästkommande dags program.

Av ett 20-tal inbjudna författare valde vi att lyssna till 12.

Dag 1) När livet blir viktigare än döden med  Åsa Larsson , Aslak Nore (Havets kyrkogård), Tove Alsterdal och samtalsledare Yukiko Duke. Vi hade tänkt lyssna på Vad är Norrland? med Sverker Sörlin (Framtidslandet) mfl, men tyvärr blev lokalen snabbt fullsatt och vi hann inte med. Så vi gick till ett annat samtal  (blev positivt överraskade): Vi hyllar skräcken! med John Ajvide Lindqvist (Verkligheten) inervjudad av Yukiko Duke. Nästa punkt: Blå skuggor:Om Birger Norman med bl.a. Mats Jonsson, Bo R Homberg mfl och Tove Alsterdal som samtalsledare. Under invigningen fick vi ett smakprov av kvällens konsert: Även vemodet är ett landskap med Noratrion. 

Dag 2) Verklighetens tusen röster med Marit Kapla (Kärlek på svenska),  Anna-Lena Laurén (Sammetsdiktaturen) och samtalsledare Yukiko Duke. Jakten på de försvunna orden med Anahita Ghazinesam (Våld:Om träd och slöjd och män) , Moa Backe Åstot (Fjärilshjärta) och samtalsledare Yukiko Duke. Det unga hjärtat med Andrea Lundgren (Den underjordiska solen), Sara Bergmark Elfgren (Grim), John Ajvide Lindqvist (Sommaren 1985) och samtalsledare Jessika Gedin. Läsestunden med  högläsning av Sara Strömberg (Skred) m.fl. författare.

Vi avslutade båda dagarna med en stunds 'baravara och kort reflektion' till ett glas vitt vin på Café Flottaren, innan bussen tog oss tillbaka till Kramfors. 

Dag 3) Stod regnet som spön i backen och då var det ändå dags för oss att packa och lämna Kramfors Stadshotell. För övrigt förhöjde den trevliga, charmiga och mycket serviceinriktade personalen hela vistelsen där. En eloge även till alla engagerade volontärer på festivalen!

En litteraturfestival att minnas!

//Eveline

Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell är en berättelse om kamratskap från småskoletid och vänskap upp i vuxen ålder. Att en vänskap består från tidiga barnaår har alltid fascinerat mig. Själv har jag inte upplevt det, vilket jag tror beror på att jag i 7-års åldern kom från ett annat land. Det tar tid att grunda nya och varaktiga vänskaper i så tidig ålder. Som vuxen har jag flera långa vänskaper, den längsta är nu 50 år. Året är 1988 när berättelsen börjar. Mia och Sara är 12 år och går i sexan. Jag hade själv barn i den åldern, som de är i när berättelsen börjar. Det gjorde mig nyfiken på hur 1980-talet framställs, ur deras då unga och mitt då vuxna perspektiv. Återgivet med äkthet, då författaren är jämngammal med sina huvudkaraktärer.

 Sweet dreams Öxnehaga    av Anna Agrell 

Författaren inleder boken med en textrad, som berör: Men det fanns en kärv kärlek till hemstaden också i längtan bort av Anna Greta Wide  en av våra stora poeter. 

Berättelsen börjar i nutid med meningen "Jag har gjort något oförlåtligt" berättar Mia för sin väninna Sara i ett telefonsamtal. Och den första sidan slutar med: Att hon gjort något oförlåtligt är allt jag får veta, den där söndagen som går från att vara intentsägande till att bli en utskuren relief av min framtid. Min nyfikenhet är väckt och jag läser vidare med en känsla av att något riktigt omtumlande skett, som jag absolut vill få veta. 

Innehåll ur baksidestexten: Det är i slutet av 1980-talet. Bästa vännerna Sara och Mia bor i miljonprogramsområdet Öxnehaga. De lever sina liv i centrum eller vid rampen, drömmer om märkesjeans och videobandselare. På hemmaplan brottas vännerna med egna svårigheter, men tillsammans är de oövervinnerliga och söker sig till allt som ger tillvaron spänning. De säljer lotter utan vinst, klättrar över staketet till byggarbetsplatser och hoppar från hustak. Vänskapen kommer att hålla livet ut. Men drygt trettio år senare får Sara veta något om Mia, som kullkastar allt och deras relation sätts på prov. 

Vad är detta oförlåtliga som Mia gjort? Oförlåtlig är ett ord för stort att överblicka (sid 61). Hur kommer det att påverka deras vänskap? Vilka handlingar går att förlåta? 

Berättelsen är ett växelspel mellan då och nu. Mia verkar ha den perfekta familjen medan Sara inte har någon pappa i sitt liv, i alla fall inte någon som mamman vill prata om. Den sköra tiden mellan barndom och ungdom och förväntan på framtiden och vuxenlivet beskriver Anna Agrell med fin känsla och som hämtat från den egna upväxten. Att växa upp i en småstad och känna att den stora världen är något för framtiden. Att kompisarna här och nu är allt. Mias dröm är att bli modell och Saras att bli författare. De är oskiljaktliga men tar också in andra kompisar i sin tvåsamhet. Många saker i boken känner jag igen från min sons och hans kompisars uppväxt. TV-spel, MTV, videobandspelare, att spela in egna kasettband från radion, TV-serier som Dallas, popband som Eurythmics  Sweet Dreams  och Roxette, axelvaddar, märkesjeans, att ha party, panta tomburkar, tankar på högstadiet osv. 

Sweet dreams Öxnehaga är en varm och fin uppväxtskildring om vänskap, klass, drömmar och begränsningar samt om vuxna som sviker och om egna svek. När sedan vuxenlivet levs, blir insikten om krossade drömmar och förlorad tid brutal.

Anna Agrell debuterade 2021 med Ett halvt andetag, som jag också är nyfiken på. Hennes romaner jämförs med Silvia Avallones och Susanna Alakoskis böcken. 

Jag hade stor behållning av att läsa mig tillbaks till 1980-talet.

Det slår mig att jag just skrivit om Om elden tar oss  av Cecilia Ekhem, en bok som är en återblick 100 år tidigare, till 1888 års ungdomsvärld!

//Eveline
 

Det är en liten bok till formatet (138 sidor), men den innehåller stora livsfrågor. På omslagets baksida står det: WIEN 1936. En underbar oktobermorgon går sektionschefen Leonidas igenom sin post. Han står på höjden av sin framgångrika bana och ännu inträffar gratulationer med anledning av hans femtioårsdag. Livet leker ..... tills han bland kuverten får se en kvinnas blekblå handskrift. En storm är i antågande!

Den österrikisk-judiske författaren Franz Werfels roman från 1944 är en studie i bitterljuv kärlek och ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist. 

Fakta om författaren i boken: Franz Werfel, född 1890 i Prag och avliden 1945 i Los Angeles. Han räknades till en av sin tids mest framtående författare och var vän med bland andra Franz Kafka, Max Brod och Martin Buber. I Nazityskland brändes hans böcker på bål. Efter Anschluss 1938 återvände Werfel inte till Österrike och 1940 flydde han från Frankrike till USA.

Översättare: Ola Wallin - första svenska utgåvan kom 2016. Jag har mitt ursprung i Österrike och ler när jag läser översättningen nådiga frun  och jag ber från gnädige Frau och Ich bitte, i meningar där uttrycket inte har någon egentlig funktion. Så gammaldags sirligt, som österrikiskan talas ff ibland. 

Lite kuriosa: Franz Werfel var gift med Alma Mahler-Werfel, tidigare gift med Gustav Mahler. Hon var också älskarinna till Oskar Kokoschka. Allt detta läste jag i boken Den galna änkan, av Oliver Hilmes, som jag  tyckte gav en god inblick i att människor då som nu styrs av sina känslor, stora som små. 

Det sägs att Franz Werfel har kallat romanen för en "intrikat liten berättelse om ett äktenskap", men det är mycket mer än så. Idag en historisk återblick och tankeväckare kring de tre livsfrågor jag berördes av. 

Först hur den privata stora livsfrågan hanteras av Leonidas, hans kära hustru Amelie och den mystiska Fru Vera Wormse. Det belyser hur vi handlar utifrån våra känslor, de stora passionernas omtumlande påverkan på vårt omdöme och de val vi gör utifrån vår förmåga att bejaka eller kontrollera detta omtumlande. 

Den andra stora livsfrågan är lycksökarens, som författaren så skickligt beskriver huvudkaraktären. Uppkomlingens, karriäristens tankar och vägar för att nå sitt mål i rådande hierarkier. s138) Jag kommer nedifrån. Jag är en segrare i livet.

Den tredje stora livsfrågan är skrämmande aktuell. Då för 80 år sedan var det judarna man tyckte illa om - i boken omskrivna som "intellektuella israeliter". Idag är det andra gruppper som ifrågasätts och hänvisas till med uttryck som "de där människorna", flyktingar och invandrare. . 

Språkbruket är stilfullt talande. Exempel på meningar som stannat kvar: sid 64) Fanns inte det sanna livet i det oförutsedda, i sekundens ingivelse! Hade han, fördärvad i grunden av frramgång och komfort, redan i femtioårsåldern glömt hur man lever det sanna livet?  s 116) När Leonidas analyserar sitt möte med Vera Wormser: Nu  hade anletet hos damen i soffhörnet nått en ny station, nämligen den slutgiltiga. Nu var det inte längre en reproduktion eller en översättning, utan själva originalet, om än oskarpt och mörknat. 

Omslagsbilden: Så vacker, det valsande paret med en blekblå bakgrund. Valsa kunde sektionschefen! Jag har tyvärr inte lyckats få fram vem illustratören är.

Berättelsen filmatiserades 1984 av den österrikiske regissören Axel Corti. Den hade jag gärna sett

Eva, min fina litterära väninna tipsade mig om denna bokpärla och jag blev inte besviken. En bok jag gärna tipsar vidare!

//Eveline