VÄNGÅVANS BOKHANDELS BOKCIRKEL - MIN SKOLFRÖKEN SKALL VARA ETT FRIMÄRKE av Björn Ranelid

Bokhandlare Lennart Bergström, Vängåvans bokhandel, anordnade en bokcirkel för Björn Ranelids bok Min fröken skall vara ett frimärke. Det blev populärt bland bokhandelns medlemmar och vi blev 15 deltagare. Några har deltagit i bokcirklar tidigare och för några var det första gången. Nu gällde det verkligen att fördela tiden, så alla deltagare får uttrycka sina synpunkter om denna bok. Det tycker jag och deltagarna att vi lyckades bra med!

Bakgrundsinfo: När lärarinnan Anna Jensens långa liv är slut samlas några av hennes elever på kyrkogården. En av dem är Björn Ranelid. Han minns hur hans första skolfröken lärde honom att hålla pennan fint och forma bokstäverna vackert - och hur hon omslöt sina elever med kärlek och tålamod.  En berättelse, ett "äreminne" om en skolfröken. Det berör var och en, då vi alla kan relatera till vår egen upplevelse av vår första skolfröken. De flesta har goda minnesbilder från den perioden i livet, men tyvärr inte alla. Enligt författaren på s249) har det nog inte skrivits en sådan roman i Sverige tidigare: Jag tog det som min uppgift. 

"Beskriv med ett ord hur ni tänker om boken": fascinerande x3; positiv x2; bättre än jag trodde; mycket läsvärd; bättre och bättre; rörig; intressant; vacker; mycket. Mycket bra eller mycket av annat? = både och! Ranelids språk "Ranelidska" med många metaforer och upprepningar, brukar dela läsare i att endera gilla det eller inte, men i denna bokcirkel var de flesta positiva till språkbruket. Några röster om själva läsningen: inte hunnit läsa klart, gått bra x3, läsvänlig x2, väldigt trögt, trögt från början x3, tjatigt läste ej klart, omtagen irriterade.

Kort om vad som berörde extra i berättelsen: bl.a. Anna Jensen, Morgan Nilsson, Greta Nilsson, familjen Horn och pojken Romeo; att allt är så detaljrikt skildrat; egentligen inget särskilt; ordmålerierna; resan till bokskogen; bildligt, man ser det som i en film; minnet av egen skolfröken; titeln och bokomslaget, ett frimärke av en kvinna med knut (som många fröknar hade förr); alla kvinnoöden; boken kunde ha varit kortare med färre metaforer; när Anna Jensen bemötte Ronny, pojken som kissade på sig under utflykten - så varmt skildrat.

Vi får följa författarens beskrivning av hur skolan, staden Malmö och riket Sverige utvecklades och förändrades under nästan hundra år. Om hans stolthet över sitt fosterland, men att förändringen inte alltid varit positiv. Hans glädje över den svenska naturen, blommor och örter förekommer ofta i texten. 

Språket: Då och då skymtar ett gammaldags och sirligt språkbruk, som passar in i tiden han skildrar. Språket är vackert, bländande med en närvaro i texten, dock kan författare lika ofta gå för långt eller upprepa sina formuleringar ett par gånger för många, vilket kan upplevas störande i läsflödet. 

Tidsmarkör: t.ex. läraren R Klinga s39) - det fanns lärare som kunde ta till förbjudna hårdhandskar - skolagan förbjöds i Sverige 1958. I Polen redan 1783! Stålpennans "raspande" känner vi igen - fint med beskrivningen av 'pennors olika klang'. 

Meningar: Det finns många vackra meningar t.ex. s47) Sonen var nästan ett huvud längre än pappan och Anna nådde honom till axlarna, men de var jämnlånga i kärleken till varandra; s60) att kunskap och bildning inte kunde låsas in i ett fängelse; s280) att poesi och kärlek hade en gemensam nämnare i det att de inte handlade om kunskap och vetande, utan om känslor - mer av hjärtat än av hjärnan. 

Övrigt(något kuriöst): Hur var det nu med väderstrecken på Annas balkong - s396)nordost eller s417)sydväst - kanske hon hade två balkonger? Och s391) ska det väl vara pyloner till Öresundsbron ist.f. pontoner? :-) s16) Ett av de vackraste orden i svenska språket = JA! Det skriver jag under på! Men det finns såklart fler t.ex. vemod som en i gruppen sa.

Recensioner: Expressen/Ulrika Kärnborg 23.09.2022 Ranelid är som bäst när han skriver om Ranelid.

DN/Aase Berg 22.09.22 Ett sympatiskt lärarporträtt men idén hänger lös i Björn Ranelids nya roman.

Lektörsomdöme/Ingvar: Ranelid ställer nutid mot dåtid och tecknar insiktsfullt en förflackning och våldsspiral. Som samhällsspegling är romanen stark och levande, varm och samtidigt skrämmande i sin skildring av brutalitetens skilda former som präglar människors liv och utveckling. 

Avslut: Rekommenderas som ett tidsdokument. Den ger läsaren god inblick i samhällets förändring, tyvärr till det sämre mellanmänskligt, som vi som växte upp samtidigt känner igen. Jag har tidigare skrivit om boken då den ingick i Låna&Läs 2022-2023, jämför gärna här!

Extra: Björn Ranelid deltog i Bokens Afton på Vängåvans Bokhandel 24.10.24 med sin nya bok: Låt solen lysa över alla barn . Se bokhandlarens videoinspelning här! Bokklubben ställde ett antal frågor till författaren om boken vi diskuterat här. Frågorna och svaren finns i början av inspelningen. 

//Eveline / Bokcirkelledare