Vårens tema: Vi läser Lars Ahlin-stipendiater under Sundsvalls 400-årsjubileum 2024. Till första träffen den 29 januari kom Andreas I, Annette SG, Elisabet W, Ellinor LE, Gunilla Ö, Kerstin S, Margareta J, Maria A, Marie L, Ulla J och Eveline S. Berit J deltog på distans via mejl. Vi började med kort presentation och var överens om att en bokcirkel är intressant och stimulerande. Att diskutera det vi läser med andra ger nya infallsvinklar, andra sätt att tolka författarens budskap, språk och handling. 

Val av januariboken: På SVTplay visades under januari filmen Sockerexperimentet. Under åren 1945-1955 gjordes Vipeholmsexperimentet på Vipeholms anstalt i Lund, för vad som då kallades "svårskötta obildbara sinnesslöa". I Ditt liv och mitt är Lars, en av karaktärerna, intagen på Vipeholms anstalt, visserligen flera år efter experimentet, men filmen gav en tydlig inblick i patienternas utsatthet, hur de bemöttes, vårdades och levde sina liv bakom "stängda" dörrar. Boken har en tänkvärd inledning med citat av Alva och Gunnar Myrdal samt Per Albin Hansson. 

Maj-Gull Axelsson tilldelades Lars Ahlin-stipendiet 2018 för sin förmåga att med inlevelse och känsla skildra de som samhället gömt och glömt. Genom ett lyssnande författarskap skapa oförglömliga gestalter och lyfta moraliska dilemman med livslögnen som ett ofta återkommande tema. Hennes författarskap hävdar språkets och berättandets befriande kraft. 

Ditt liv och mitt    av    Majgull Axelsson

Handling: Det är Märit, som berättar. Hon leder läsaren bakåt till 1962 och framåt till 2013 utifrån sina egna tankar och "samtal med Den Andra"! Märit är på hemväg till Stockholm efter ett besök hos dotterns familj i Bombay. Hon ska göra ett upphåll i Norrköping, där hon förväntas fira sin och tvillingbroderns 70-årsdag. Men när tåget saktar in i Lund, fladdrar en tanke till i bakhuvudet och Märit kliver av tåget. Hon har inte varit i Lund på 50 år, så varför har hon stigit av tåget? På Vipeholms anstalt i Lund hade deras stora lillebror Lars, Tok-Lars, Vidundret eller Haltelyttelasse varit intagen och Märit bestämde sig för att söka upp hans grav. Citerar baksidestext: "Ditt liv och mitt är en djupt smärtsam berättelse om en systers sökande efter sanning och upprättelse för dem som inte räknades när svenska folket blev världsmästare i välfärd". Författaren belyser samhällets syn på människor som avviker från normen och hur dessa människor, i alla åldrar, behandlades av vården. Ett starkt romanbygge = spänningsbygge!

En kort rundgång om vad som berörde oss mest under läsningen: Den oansenliga gravstenen vid en massgrav med döda från Vipeholm. Inga namn, bara orden s38) Var resan stormig, huru skön är inte vilan. Studentkvällen som Märit så längtat efter, blev en katastrof. Jonas, tvillingbrodern, en olycklig tonåring som triggade sina kompisar. Mormoderns död, vad hände egentligen. Märit och Kajsas ilska och livskraft. Men trots svår uppväxt i var sin dysfunktionell familj, med motgångar och olika socialt underläge, skaffade de sig utbildning, starkt! Lars svåra öde när/hur han hämtades av polisen och hans död upprörde, hur det var på den tiden för personer med annorlunda förutsättningar. Mötet med Solveig (solens väg) blev en betydande vändpunkt för Märit. Moderns kamp för den mentalt 'handikappade' sonen Lars. Men modern förbisåg de andra barnen, Märit och Jonas. Pappan drog sig undan till sin verkstad. Överlämnade allt ansvar om barnen till kvinnan, så som många fäder gjort i alla tider. Tidsandan med igenkänningstecken för oss i gruppen, som själva var med på 1960-talet. Fina dialoger i hela berättelsen. Elakhet genomsyrar karaktärerna och berättelsen. "Den Andra" som starkt påverkar Märits tanke och handling är något igenkännande, som när en pratar med sig själv (överjaget). En bok full med berörande och upprörande händelser. När modern dör (s56--66) bryter kaoset ut, familjen splittras och rämnar helt. Morfadern, Patriarken, domderade och kläckte ur sig elakhet efter elakhet, till alla i familjen. Dysfunktionella familjer där tystnaden härskade. Man pratade aldrig om förlusten av ytterligare ett barn och inte om Kajsas vuxenansvar över sig själv, pga moderns problem.  I Märits mans familj rådde också en tystnad, men av annat slag. Glada miner utåt, men problemen sopades under mattan. 

Karaktärerna: Huvudkaraktärerna Märit och Kajsa är komplexa med sin tids fostran och värdering. Deras ibland elaka agerande kan ses som en konsekvens av att ständigt bli förminskade och förbisedda. Majgull Axelsson har en särdeles förmåga att beskriva komplexiteten i sina karaktärer så tydligt, att även de "obehagliga" berör och väcker läsarens medkänsla. Hon dömer inte utan vill skapa förståelse och dra lärdom av samtidens civiliseringsprocess, då som nu.  

Tema: Skuld, skam, hämnd, upprättelse, tystnad, klassindelning samt övergrepp både mot icke sjuka och psykiskt sjuka människor. Författaren refererar till psykologi genom "Den Andra": s46) Inom dig öppnar sig valv efter valv... ur Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar där Tranströmers preferens för psykologi syns. 

Tid och miljö: åren 1962-2013; s272-273) fin stadsmiljö-Stockholm om hösten; tidsmarkörerna känns igen av oss som "var där då", t.ex. Fickjournalen; att knixa=niga el bocka för 'överheten' och äldre; s273) Olle Björklund/Herr Aktuellt; muntliga och skriftliga tentamen inför real-/studentexamen. 

Språket: Lättläst med avpassade och talande kapitelindelningar (Vår store lille bror, Skuggornas tid, Solveig (Solens Väg), Tystnadens sammansvärjning). Bra avvägning mellan dialog och berättartext. 

Titel och omslagsbild:Talande titel s116) För jag är du och du är jag och man kan inte komma undan sig själv. (Här kan diskuteras om titeln syftar till Märta-Kajsa eller Märta-Den Andra, trillingsystern, som dog vid förlossningen)? s362) Allt det som kom att forma hennes liv och mitt. Bilden visar framtidstro, glädje och optimism, allt det som en studentexamen symboliserar.

Meningar som väcker tankar och känslor: s251) Skulle hon någonsin ha blivit min bästa vän om vi inte hade varit närmaste grannar? s341) Vad var det jag sa. Ensam med en oäkting, du går verkligen i din mammas fotspår. s344) Nämen, så bra. Det var väl tur att idioten äntligen kom till någon nytta. 358) de vet en del om sarkasm, men har inte en aning om hur de ska hantera den som riktas mot dem själva.

Stycken som oroade: s182) om ålderdomen; gammal blev man först när man fyllde åttio, det var då man steg över tröskeln in i dödens väntrum... (?!), s274-275) Något annat spirade bakom min äppelkindade yta, en stigande lust att skada, att göra någon illa och värre, ingen skulle få veta detta om mig. Inte ens jag själv. Vi pratade kring detta märkliga och obehagliga som undertryckt vrede.

Ord med humor: s90) långtbortistan, s190) frulansa; 

Vi undrar: Finns det något mer i berättelsen än Poppius journalistutbildning, som förenar Märit och författaren?  Är detta autofiktion? Och tycker: Äntligen släpper Märit skulden och går vidare”!

Fakta: I Lund /Sinnesslöanstalten Vipeholms sjukhus 1935-1982. I Sundsvalls / Sidsjöns mentalsjukhus från 1943-2001 och i Torpshammar / Bodaborgs sinnesslöanstalt 1917-1940-talet. Karl Grunewald en av förra "seklets stjärnor", var en drivande kraft i strävan att förbättra de psykiskt utvecklingsstördas livsvillkor, genom att bekämpa institutionsvård och verka för att utvecklingsstörda ska leva tillsammans med andra i samhället. Uttrycket "omsorgsvård" (en tautologi) var Karl Grunewald kritisk till. 

Recensioner: Expressen/Annina Rabe Rasande roman om folkhemmets skuld, skam och övergrepp av psykiskt funktionshindrade. 

Svt Nyheter/Ulrika Milles En roman som gör motstånd och provocerar - en uppgörelse med folkhemmet och med arvet i en familj tyngd av hemligheter och skuld. 

Lektörsomdöme/Charlotte Lilja: Det är en fascinerande och mörk berättelse som Majgull Axelsson levererar. Personerna griper och förfärar. Behandlingen av värnlösa människor i 60-talets folkhem är nästan outhärdlig att ta till sig. Det är svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått alla trådar uppnystade. Helhetsbetyg:4

Avslut: Jag avslutar med en dikt av Göran Tunström som beskriver sorgen efter en mamma väldigt bra. När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag: då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt. Ur Berömda män som varit i Sunne. 

//Eveline

Under Sundsvall 400-års jubileum läser stadsbibliotekets bokcirkel tidigare Lars Ahlin-pristagare. Årets stipendiat är Pija Lindenbaum. Den 20 april kommer hon att premieras för sitt författarskap av Lars Ahlin-sällskapet. Juryns motivering lyder: Pija Lindenbaum tilldelas priset för att "hon i Ahlins anda skildrar barnets perspektiv med stor integritet och med underfundig och absurd humor". 

Lars Ahlin-priset har delats ut vartannat år från 1992. Här är hela listan från 1992 - 2024: 

Pija Lindenbaum har hittills skrivit 34 barn- och ungdomsböcker. I bokcirkeln kommer vi att läsa 1-2 böcker, som "bredvidläsning" till vårens övriga titlar, skrivna av tidigare Lars Ahlin-pristagare: Majgull Axelsson, Åke Smedberg, Björn Ranelid och Vibeke Olsson. 

Ett något annorlunda upplägg av bokcirkeln under våren, där temat är Lars Ahlin-stipendiater.

//Eveline

Borde vara tacksam - en titel som gjorde mig nyfiken. Tacksamhet är en viktig faktor för vår hälsa, läser jag i en studie kring lycka, om vad som får oss att må bra. Att utöva tacksamhet får oss att sova bättre, minskar risken för depression, gör oss mer nöjda med våra relationer och ökar vår motståndskraft mot stress. Så vad är det som huvudkaraktären Nadira "borde" vara tacksam för, undrar jag?

Borde vara tacksam av Sonia Hussain

Nadira är 30 år, arbetar och bor i London och har en ganska tillkrånglad vardagssituation. Dels kärvar det mellan henne och sambon Klas och dels har hon en sårig dotterrelation med sin far Mizan. Mizan bor i Sverige, dit han och Nadiras mamma invandrade innan Nadira var född. Här finns svårigheter med kultur- och generationsklyftor, avstånd mellan första och andra generationens invandrare, om mellanförskap mellan gammalt och nytt, att höra till men ändå inte samt om rotlöshet, sökandet efter ett hem, identitet och könsroll. Mellanförskap är ett intressant ord som beskrivs så här i SPRÅK-tidningen 2009. 

Mizan är deprimerad och deltar motvilligt i en sorgegrupp, som han kallar "tokstollegruppen". Hustrun Sufiya dog när Nadira var liten. Både far och dotter saknar henne och 'pratar' med hennes porträtt var och en på sitt håll. Mizan är missbelåten med att Nadira inte hör av sig ofta och att hon flyttat långt ifrån honom. Han är ensam, saknar det gamla hemlandet och lever egentligen bara för att få bli morfar till Nadiras barn. Det skulle höja hans status, men det låter vänta på sig. Nadira känner faderns krav på att bli morfar som betungande. Dessutom otrivs hon på sitt arbete, där hon inte utvecklas enligt hennes chef. Många krav, förväntningar och brustna drömmar tär på far och dotter. När Nadira meddelar Mizan att hon gjort slut med Klas, brister Mizans stora dröm om barnbarn. En ljuspunkt är att Nadira ska åka hem till fadern till jul, men detta blir också kravfyllt för dem båda. 

Borde vara tacksam är skriven med ett lättsamt språk, i lagom långa kapitel där läsaren får följa far och dotter växelvis. Här vill jag lyfta fram en mening om hur det kan kännas när vi lär oss ett nytt språk, s.214) Det var svårt då (för Mizan), i början, med språket. Hur hackigt det lät när han försökte prata. Hur frustrerad han blev över hur enkla hans tankar lät när de kom ut på svenska, reducerade av begränsningarna i ordförrådet. Även ordet lagom beskriver författaren bra på s62) Det gick inte att förklara vad som var lagom för någon som inte visste vad det var. Det är en hemlig definition av exakt perfektion i varje given stund och de som tittar in på samhället utifrån blir aldrig en del av den definitionen. De kan aldrig vara lagom.

Sonia Hussain beskriver på s17) en tunnelbaneresa så ingående, att jag vid läsningen får en lätt klaustrofobiskt känsla. Det är inte den enda känslan som väcks av berättelsen. Jag känner sorgsenhet, vemod, ömhet men också glädje att författaren har med exempel på goda människor, som Ingegerd i "tokstollegruppen" s148) Ingegerd ler och den här gången ler Mizan tillbaka. Det känns ovant att mötas i ett leende. Övriga karaktärer tecknas realistiska, i med- och motgång. 

Intressanta nedslag i Londonmiljön med byggnadsverk, som jag måste läsa mer om: London Bridge, Monument och The Gherkin.

Har jag fått svar på min undran om 'tacksamhet'? Så som jag tolkar berättelsen, kan förrfattaren mena känslan av att man som invandrare alltid 'borde' vara tacksam för att fått nya livsbetingelser och som barn alltid 'borde' vara tacksam över det föräldrar gjort för dem! Och ja, jag tycker så - tacksamhet är fint!

Jag tycker om berättelsen och rekommenderar den gärna. Författaren pekar på och sätter ord på mellanmänskligt samspel över kultur- ålders- och generationsskillnader.

//Eveline

Vi som deltog i höstens sista bokcirkel var Toni O, Maria A, Kerstin S, Gunilla Ö, Margareta J, Eveline S, Berit J och Elisabeth W. Vi samtalade om Judith Hermanns nya roman Hemma. Vår fjärde bok i temat: Minnen - flyktiga och beständiga. 

Hemma    av        Judith Hermann

I översättning av Jesper Festin, som även översätter Daniel Kehlmann (av vilken vi i cirkeln tidigare läst Världens mått).

Handling: En kvinna/jaget lämnar sitt tidigare liv och fyttar från staden till havet, till ett eget hus. Hon börjar arbeta i broderns sjökrog och blir snart vän med sin närmaste granne Mimi. Jaget inleder en intim relation med Mimis bror Arild. Hon fortsätter att hålla kontakt med sin exman Otis, vars samlande (prepper) och katastroftänk till slut blev för mycket för henne samt för deras dotter Ann, som också lämnat hemmet (med enbart en ryggsäck) och bestämt sig för ett eget liv. Jaget skriver 'rapporter' om sitt nya liv till ex-mannen, som förskansar sig i sin lägenhet. Även dottern söker hon hålla kontakt med, men får inte veta så mycket, bara att hon befinner sig på havet någonstans. -Detta är en roman om det opålitliga minnet och om det ögonblick när livet delar sig, en gammal värld brister och en ny föds. 

Vi börjar samtalet kring boken med att 'laget runt' kort berättar vad eller vem som berörde extra under läsningen: -Intressant roman om 'jaget' där allt flyter omkring utan någon röd tråd - hände allt verkligen?  -En osannolik inledning s7-23, om den itusågade damen. Var det ett minne eller en fantasi/symbolik? -Är mårdfällan också en symbolik? -Miljöskildringen och partierna med Mimi är starka. -En samling märkliga, sorgliga och komplexa människor, de flesta utan kraft förutom Mimi och hennes mor Amke. -Miljön och karaktärerna kändes grå och tråkiga, i stil med Roy Anderssons filmkaraktärer, men landskaps- och miljöskildringarna berörde s79). -Alla sluter sig med ett stort behov av eget utrymme. -Atmosfären i boken är en slags andlig fattigdom som tar sig uttryck i fantasilöshet, som i sin tur tar sig uttryck i oföretagsamhet. -Människorna har som ett skal runt om sig, förutom Onno som känns öppen. -Författaren ger små glimtar av uppväxt som berör.  När jaget och brodern som barn sitter i trappen utanför dörren till hemmet och väntar på att bli insläppta av modern*, som trots att hon är hemma inte släpper in barnen, förrän hon själv vill?

Språket: lättläst men tänktvärt innehåll. Författaren använder inga tankestreck eller kolon, t.ex. Han säger, ta av dig skorna; Jag säger, jag borde gå. Till en början stör stilen i dialogerna flytet i läsningen.

Titel: 'Hemma' - Var/Vad är hemma? Hemma är att höra till!

Omslagsbild: Människan är avgränsad, både utesluten och innesluten i ett sammanhang.

Mening som sitter kvar: s36) Hon gjorde mig uppmärksam på det gyllene orange i molnbandet...där gärdena liknar ett lapptäcke - gärdena är täcket och dikena är sömmarna. s57) likväl tänker jag, är hans samlande fullt av sorg och livet sveper förbi honom. s81) Mimi åker före mig. Hennes cykel kränger och gnisslar. Folk sänker sina tårtgafflar, tar av sig solglasögonen och stirra på henne. s87) Det är en feministisk historia (om Nixe s85). Uråldrig och långtråkig, världens äldsta historia. Kvinnor. Kuvade, plågade, ofria och misshandlade kvinnor. s124) om modern*, som aldrig förklarade sig och inte bad om ursäkt. Hon behövde vara för sig själv....

Stycke som fängslar: s130) Han tittar bort mot Nike som kliver runt på sina högklackade skor i gräset nere vid vattnet som en fantastisk häger......Svårt att säga vad Arild tänker om han tycker det är attraktivt, om det är främmande för honom.

Recensioner: SVT/Kultur Ingrid Elam 18.01.2023: Att försöka leva med oförenligheter är ett av bokens tema. Ett annat är minnet och hur det förflutna påverkar oss. 'Hemma' är en suggestiv berättelse om instängdhet och utestängdhet. 

SR/Gunnar Bolin 18.01.2023: Hermann moraliserar aldrig, människorna är där de är, varför och vad som fört dem dit får vi mest föreställa oss själva, det handlar om tid och minne i 'Hemma'. 

DN/Jens Christian Brandt 17.01.2023: Judith Hermann skriver om de stora existentiella frågorna. Kan man ge sitt liv en ny riktning? Kan man inlåta sig med andra? 

VI/Peter Fröberg Idling** 28.01.2023: Romanen frågar om två personer någonsin kan mötas? Till och med minnesbilderna är osäkra. Hågkomster glittrar likt glöd i virvlande rök, utan inbördes sammanhang. När blir friheten ett fängelse? När övergår behovet av eget utrymme till isolering? Vem utnyttjar vem?

Femina/Kenneth Gysing 27.01.2023: Sol, vind och vatten och en amorös grisbonde - vad mer behövs väl för att livet ska gå i blom igen! 

Lektörsomdöme/Ines Lohr: En märklig och fascinerande bok som håller läsaren i sitt grepp. Det har hänt något inom jagberättaren, minns hon rätt eller fel? Det abrupta slutet känns synd men öppnar upp för egen tolkning. Helhetsbetyg:4

Extra: ** Av författaren Peter Fröberg Idling har vi i cirkeln tidigare läst Sång till den sorg som ska komma.

Avslut: Det fanns mycket att diskutera. Författaren öppnar många infallsvinklar och berättelsen har ett snyggt slut: Jag böjer mig fram, andas in och öppnar fällan! Vi tolkar det som att jaget släpper både 'mården' och sig själv fri!

Ur baksidestexten: När vilja tömmer sin bortgångne pappas lägenhet i Helsingfos 2011 hittar hon en samling brev från någon som heter Margot. På 1980-talet levde Viljas familj i Östberlin och enligt breven hade hennes pappa enhemlig passionerad kärleksaffär med denna okända kvinna som även skriver om sin längtan efter Vilja själv. Vem ar hon? Och var hon anledning till att föräldrarna skilde sig?

Din Margon    av    Meri Valkama

En gripande berättelse och snyggt skriven debut!

Påbörjad idag - fortsätter en annan dag :-)

Samtalet om "Bror" var starkt berörande, med reflektioner kring dagens samhällssituation i vårt eget land, med ökad utanförskap, gängkriminalitet och uttryck som våldskapital och tonårskriminella. Vi som samtalade var Ann-Sofie G, Elisabet W, Ellinor LE, Gunilla Ö, Kerstin S, Margareta J, Maria A, Toni O och Eveline S. Berit deltog som vanligt via mejl. Höstens tema: Minnen  flyktiga och beständiga återfinns på sid 8) Minne är nuets brännande muskler. Om du inte fixar att minnas rätt, är du förlorad. Och Michaels minne av moderns oändliga och fruktansvärda omsorg när hon undertecknande papper s162).

Bror                av     David Chariandy

Översättare: Peter Kihlgård

Romanen inleds med ett kraftfullt förord av Jason Diakité, som skarpt belyser den amerikanska rasismens brutalitet, men också - citat sidV: att rasismen, den explicita, den strukturella, den institutionella, den undermedvetna även frodas här i Sverige. Trots att så många vita människor i det här landet vill envisas med att de inte ser färg. I alla fall inte när två fotbollshjältar är bruna och svenska sII). Slut citat. 

Jag citerar Berit J i mejl: Jason Diakité ger en käftsmäll mot världen för det sätt som människor med annan hudfärg behandlas. Slut citat.

Vad berörde: Allt - det är en kompakt, djupt berörande bok. Den sorgliga verkligheten. Moderns kärlek till sönerna, kamp för överlevnad och frustration över att inte räcka till. Faderns frånvaro! Bröderna Francis och Michaels kärlek till modern och deras kamp för att 'höra till', få gemenskap och hitta sig själv. Fattigdomen, den utsatta miljön med rasism, utanförskap och ungdomarnas uppgivenhet över att inte hitta/få arbete. Polismaktens och vanliga vita medmänniskors brutala och dömande bemötande, bara för att de är svarta invandrare. Moderns känsla under vistelsen i hennes hemby i Trinidad, skam och sorg över kontrasten mellan gemenskapen i hembyn och utanförskapet i det land hon en gång valde, i tron att det skulle bli så mycket bättre socialt och ekonomiskt. Den förbjudna kärleken mellan Francis och Jelly, som beskrivs i små ömma beröringar, blir så avgörande för skeendet. En uppväxtskildring som gick snett och bedövade modern för livet och sålunda även Michael. 

Författaren skildrar svårigheten att hålla ihop familjen och konsekvensen när det inte lyckas. I slutet finns ändå hopp. Om att våga prata om det som hänt, kan hjälpa att försonas med livet. 

Ur förordet: Berättelsen. Det finns ingen bättre bro mellan människor. Berättelsen väcker förståelse, empati och den unnar oss förtröstan. Författare visar världen från andra sidan av den socialt konstruerade barriären. Där liv levs. Där smärta och glädje finns. Där drömmar krossas och frodas......: vi är också människor.

Författaren beskriver karaktärerna med sensibilitet och den mångfald människan besitter. Moderns kärlek, ihärdighet och snar till ilska; Francis mod och omsorg om modern och Michael, innan han förändrades bl.a. av att se modern förnedras på s150); Michaels beundran av brodern och omsorgen om modern efter att allt gick snett. Tydlig beskrivning av "frusen sorg", som Aisha (som hade varit ett "myggsmalt" barn :-) och Jelly klokt nog hjälper till att "lösa upp". Vem var mannen på sid 161 och 162?  Den frågan dök upp nu när jag skriver! 

Språket: Poetiskt, fängslande, lättläst men lästes med pauser p.g.a. det hårda och djupt sorgliga. Ett roligt ord ur förordet sIII) Mitt "härvarandeskap" är nednött.

Tid och miljö: 1980-1990-tal i en hård brutal miljö, som sorgligt nog fortfarande råder i världen. Vackra naturskildringar från utflykter till Dalen och Parken.

Titel/omslagsbild: Mycket tydligt! Bror tittar upp på Bror som sitter på sin plats i skyn på en elstolpe - s7) första meningen. 

Meningar/stycken: s13) Men först och främst var han en axel som varm och naken trycktes mot min, hans kropp fanns alltid bara ett hudlager bort; s20)...modern motar undan rädslan med sin kroppsvärme; s36) Hon nickade.... som nu var tvungen att lista ut vilken roll hon skulle spela. 

Ett ord som kan sammanfatta känslan: Orättvisa; Tungt; Kamp; Sorgligt; Rasism; Förtvivlan; Uppgivenhet; Vrede; Förtröstan; Hopp?

Reflektion: Bröderna skrämdes som barn av ett nyhetsinslag på TV om ett pistolrånmord s146). I höstens första roman Bröd&Mjölk hade barnet också skrämts av ett nyhetsinslag om barn i Vietnamkriget. I båda romanerna var barnen ensamma hemma, då modern arbetade och fadern var 'frånvarane'!

Recensioner: DN/Ingrid Elam Tonsäker sorgesång över förlorade liv. Michael minns glimtvis, luckorna får läsaren själv fylla i.

Svd/Josefin de Gregorio Francis har varit borta i tio år. Michael är ensam ansvarig för en mor som nästan slutat att tala, förlorad i  smärtsamma minnen.

SR/Martina Lowden ”Bror” befinner sig nästan hela tiden på någons bristningsgräns av våld, trakassierier och att få sin värdighet tillinetgjord.

Lektörsomdöme/Anders Sjöbohm: Michaels berättelse rör sig mellan skilda tidsplan (minnen då och nu), människoöden manas fram och skräcken inför de brutala gangstergängen och polisen understryks. Men här finns också vardagshjältar, som härdar ut och därigenom blir bärare av ett hopp. Moderns kamp för att få lönen att räcka och hålla sönerna borta från våldet. Romanen utgör en hyllning till henne, "ett levande bevis för att den som har lidit enorma förluster kan leva vidare". Författarens prosa är eftertänksam, koncentrerad och uttrycksfull och boken verkligt spännande. Helhetsbetyg 4. 

Övrigt: Ett fint avsnitt med Aishas pappa som berättar för Michael om när Francis och han lyssnade på "äldre musik", bl.a. Jacques Brels Ne me quitte pas med Nina Simone. Själv har jag Evabritt Strandbergs svenska version Du får inte gå 1995.

Möter något i berättelsen mitt liv: Ja, modet att söka utkomst i främmande land, vilket också medför förlust av samhörighet och gemensam historia.

Avslut: Vi var överens om att denna viktiga roman bör rekommenderas till gymnasieskolans svensklärare - LÄSAS och DISKUTERAS av/med eleverna!

//Eveline

Under Mitt.Litt.festivalen i Sundsvall 21/10 - 5/11 2023 har vi läst boken Arvejord i en bokcirkel. Vi träffades på Vängåvans bokhandel den 2 oktober för en kort introduktion och den 30 oktober samtalade vi om denna episodroman på 371 sidor. Vi var 10 kvinnor, som utbytte intryck, tankar, känslor och reflektioner.

Lördag 4/11 kl 10:00-12:00 träffas vi för att lyssna på samtal mellan författare Maria Turtschaninoff och universitetslektor/historiker Carola Nordbäck på Sveateatern i Sundsvall. Deltagarna i cirkeln har sammanställt frågor till författaren. 

Författaren är nominerad till 2024 års ALMA-pris Astrid Lindgren Memorial Award , som tillkännages 9 april 2024.

Arvejord        av     Maria Turtschaninoff    

Vi började med att var och en kort berättade vad som berörde extra under läsningen om Nevabacka och Skogsperä i Forskant, Österbotten. Det är svårt att skilja ut något ur denna rika, persontäta, vindlande och förtätade episodroman om människans kärlek och kamp i alla dess former, med naturskildringar, relationer människor emellan och med naturens 'väsen', överlevnad, kristligt och okristligt, mytiskt och realistiskt, med fina partier om kvinnlig vänskap. Några kapitel lyftes fram av flera deltagare, t.ex. Vems dotter (den poetiska inledningen allt detta är nu mitt för du är borta); Kaplanen (hur kyrkans Gudsord stockar sig i halsen på honom; hur kärleken till naturen blir hans nya Gudstro); Skuggsång (mors tystnad av insikt och resignation mot livet); Bröd & Sten (kärleken växelvis med sorgen); Fågelflickan (Alinas brev till Charlotte, klasskillnaden och kärleken till litteratur (s205) författare Helena Westermarck), Skadedjur (kärleksfull relation mellan gökungen Ottilia, morfars barnbarn), Kartor (Ants finurliga sätt att beskriva tillvaron i kartor i stället för ord; hans oförmåga att prata om känslor; Förfall (hemmadottern Doris kärleken till Ant som hon aldrig uttalade; rädslan att hamna på hemmet Aftonsol samt Instruktioner (Du får inte sälja Nevabacka, Fast du gör som du vill, Jag hoppas du kommer att trivas). Fler kapitel att nämna: Slädfärd (Svens missnöjda livstankar som övergår till ödmjukhet); Johannes (Johannesrönnen); Gränsfolk (bärnstenen - en bit av solen).

Berättelsen spänner över 500 år, från 1600- till 2000-talet, och med platsen som huvudkaraktär, där människor kommer och går medan platsen består, styrd av människans val; folktro ställs mot rådande trosföreställningar. Centralt genom hela berättelsen är mossen, den gula blomman, 'Myrsky' , kvinna/väsen med gyllengult hår, spillkråkan och skogsrenen. Ett borrskaft av skogsrenshorn förekom i flera kapitel, ett föremål som funnits i släkten i generationer. Människan har samma önskningar nu som då, samma strävan att komma framåt, fast kampen är på helt olika villkor. 

Varje århundrade inleds med tänkvärda citat, som relaterar till innehållet. Intryck som att det är en informationstät bok, där man lätt tappar bort sig och får gå tillbaka i läsningen. Romanens alla öden och  kvinnohistoria med en feministisk tråd, är lärorika. Men romanen fängslade inte, om kapitlen läses som noveller utan sammanhang. Några hade läst/lyssnat två gånger, för att riktigt se sammanhangen, den röda tråden som slingrar sig bakåt och framåt i släktled efter släktled. Att skriva upp 'släktleden' hjälpte att få struktur i helheten.

Hur var det nu med Kristiinas brännande hud (s137)? Var det Myrskys hämnd som förorsakade det, eller Kristiinas fruktan, att med sin kristliga tro sålt sig till en 'trollpacka', som orsakade en stark 'stress'-reaktion (för att använda ett modernt ord)? Det får var och en tolka i egen tro! Läs om häxprocessen i Finland.

Berättelsen ändrade karaktär någonstans mitt i boken, i slutet på 1800-talet. Under 16-1700-talen levde magin kvar, som under nästa århundrade ersattes med vetenskapliga rön. Från saga till 'diskbänksrealism', som en deltagare uttryckte.  Respekten för naturen försvann, skogsbruket förändrades och skogsmarken utnyttjades storskaligt. 

Tid och miljö: 1700-tal rysskriget; 1800-tal Afrika-krig; folkskoleväsendet; 1900-tal 1:a världskrig; 1960-tal DDT, kalhyggen, silvertejp, Yatzi och musik.

Språket: poetiskt med tänkvärda citat mellan varje århundrade; väl avvägning mellan fantasi och realism, av kapitelindelningar, meningar och dialoger. Ett språkbruk som författaren förändrade allteftersom tiden gick. 

Titel och omslagsbild: Arvejord med växtlighet - både gåva och ofrihet; Omslaget tilltalar i färg och form; Nevabacka med rottrådar, ekblad, mossen; Illustrationerna vid varje århundrade visar människans påverkan på naturen, t.ex. 1900-talets skogsbruk med bara stubbar kvar efter avverkning; men vi hittar inte igen blomman/orkidén med rosettblad vid stjälken. Är det symboliskt av författaren - att den gula orkidén är utrotad?

Exempel på berörande meningar: s9) Att äta upp den sista lingonsylten ens mamma kokat, det är då man inte längre är någons dotter. s182) Jakob gav mig ett vetebröd andra gången vi träffades. s267) Du är ingen gökunge. Du är mitt barnbarn. s335) När hon fyllt åttio hade hon börjat med att röra vid varje spisvred och säga "noll, noll, noll, noll" högt, så hon visste att hon säkert stängt av. Och stycken: s117) Hon gick inte till kojan efter det.....grå och till synes helt död. s335) Samma arbete, men långsammare....så lyfta korgen och gå över gårdsplanen. 

Humor: s343) en parisiska, som Doris minns på s351) Jag har inget under, tänker hon. Hon skrockade till!

Recensioner: Svenska Yle/Marit Lindqvist: Arvejord är en hyllning till förfäderna, till jorden vi ärvde och naturens alla väsen. 

Demokraatti/Thoms Lundin: Turtschaninoff har gjort sin research. Det gäller språket som förändras med tiden, beskrivningen av vardagen genom seklerna.

DN/Lotta Olsson: Det är som att läsa Kerstin Ekmans naturbeskrivningar, där människan aldrig är mer än en del. Turtschaninoffs karta är tidens.

VK/Lena Kersén Edman: Människan skulle kunna försvinna helt. Så många andra arter har gjort det. Platsen försvinner inte, den förändras men finns kvar.

NorraSkåne/Urban Jarvid: Människor försvinner i historiens dis, endast ihågkomna genom någon anekdot eller föremål. Det är sorgligt och mycket vackert. 

Lektörsomdöme/Ines Lohr: Berättarperspektivet växlar, mest epik men även brev- eller diktform. Fyller en med sorg över livets förgänglighet. Betyg 4.

Avslut: Tolkar sista stycket s14): Anna är framtiden för Nevabacka: mina steg ljuder mot jorden...och den viskar....jag vet vems dotter du är!

Jag lyssnade först på en suverän inläsning av författaren själv. Jag tyckte mig sedan höra författarens röst under hela läsningen. Övervägande tyckte vi mycket om denna roman. Denär bildande. Rekommenderar den till alla med intresse för historia om människans livsvillkor i och utan samklang med naturen. Våra försök att göra släktträd av karaktärerna under läsningen, väckte intresset för egen släktforskning. 

//Eveline

Mellan läsecirkelns bokträffar är det vilsamt att läsa något som inte direkt behöver analyseras, men ändå ger behållning som stannar kvar. Så är det med romaner, som bygger på historiska händelser. Under åren 1901 - 1909 hade Grand Hôtel i Stockholm en kvinnlig "direktris", något som var mycket ovanligt på den tiden. En kvinna i absolut högsta toppen, med makt över drift, ekonomi och personal, dock utan rösträtt och omyndig, då hon var gift. Otroligt men sant. Fru Wilhelmina Skogh, som redan ägde ett antal hotell i bl.a. Rättvik och Storvik, gavs det ärofulla uppdraget, att som VD leda, utveckla och få Grand Hôtel att blomstra igen.  

De fenomenala...    av  Ruth Kvarnström Jones

Jag lyssnade denna gång istf att läsa och fann att det var riktigt nöjsamt. 

Det är en underhållande historia, berättad med lätthet och seriös noggrannhet. Den kvinnliga huvudkaraktären, en stark kvinna, skildras intressant. Författaren har gjort gedigen research både i huvudkaraktärens bakgrund men också om de fiktiva medkaraktärernas tidstypiska gestaltning i arbete och privat, i glädje och sorg. Samtiden skildras med dåtidens vardagliga små och stora händelser, som Nobel-fest, spårvagnsstrejk, kvinnosaksfrågor, rösträttsfrågor och hustrumisshandel. Ellen Key, medskapare till nätverket Tisdagar med tolfterna förekom i boken. Till min glädje, då jag själv var närvarande vid ett boksläpp i Stockholms Stadsmuseet den 5 september 2019 av Tisdagar med Tolfterna:nätverkande kvinnor i sekelskiftets Stockholm av Lisbeth Håkansson Petré  - ett nätverk som bl.a. Ellen Key var med och bildade. Även Selma Lagerlöf finns med i romanen vid tiden för Nobelpriset i litteratur, vilket hon tilldelades 1909.

Allt är skildrat i en tidsanda när nya vindar blåste, i en brytningstid på många sätt, såsom Stockholms uppbyggnad och rensning av gamla, unkna bostäder, kvinnors mod att bana sig väg ut i det offentliga och konkurrera med männen i en mansdominerad värld. Det fashionabla Grand Hôtel har stora problem med ekonomi och styrning, när styrelsen anställer Wilhelmina Skogh 1901. Hon visar sig vara en driftig kvinna, som antar utmaningen att rädda hotellet. Klarar hon det ensam? Nej, men så småningom med en brokig grupp duktiga och entusiastiska kvinnor, sker stora förändringar. 

Recensioner: Arbetarbladet/Fredrik Björkman 16.09.2023. Storviks affärsgeni Wilhelmina Skogh får äntligen en roman. Det krävdes att en brittisk författare skulle få upp ögonen för historien, för att den skulle bli skriven. 

Lerums Tidning/Kersti Westin 19.10.2023. Wilhelmina Skogh går till historien som kvinnan som under sin tid som VD i början av 1900-talet styrde Grand Hotell i Stockholm med järnhand. Hon renoverade etablissemanget till oanad prakt och byggde den Vinterträdgård som inrymde Europas mest storslagna festlokal. 

Avslut: Jag är väldigt förtjust i berättelser med historisk bakgrund som ger inblick i kvinnors liv och leverne. 

//Eveline

Vilken stark debut, direkt ur verkligheten, en verklighet som inte kan förstås på riktigt, om du inte lever mitt i eller i närheten av "Orten". Faysa Idle (poet från 'Orten') är just nu aktuell i Mitt.Litt.festivalen i Sundsvall. Hon deltog i invigningen lördag 21/10 2023, söndag 22/10 i samtal med Veronica Palm med rubriken "Makten över framtiden" samt måndag 23/10 i ett *) författarsamtal med Raage Haji och Cecilia Dahlbäck på Universitetsbibliotket Mittuniversitetet, tillsammans med Duraid Al-Khamisi, som skrivit boken Lejon och lamm.

Ett ord för blod     av Faysa Idle

Baksidesinformation: "100.000 för den som knäpper Shottazledarens syrra Faysa Idle". Stockholmsförorter brinner och mitt i elden står Faysa. En ung poet med en fot på varje sida av ett gängkrig som slukat hundratals liv under det senaste decenniet. Hur skapar man sig ett liv när alla omkring en när som helst riskerar att dö? "Ett ord för blod" är en berättelse om att vara människa och kvinna och hamna mitt emellan det vanliga samhället och gängvåldet.

235 sidor om brutala livsvillkor i Sverige för unga tjejer och killar med utländsk bakgrund i en förort till Stockholm. Deras problem är inte att de har svenska som andraspråk, utan att de inte känner sig som accepterade svenskar, inte känner tillhörighet, inte lyssnas till och inte respekteras. Vad hade kunnat göras annorlunda av samhällets representanter, av oss "vanliga" svenskar och även av dem själva?

Faysa berättar rakt och naket utifrån sitt eget liv, sin erfarenhet, sin skräck, sin frustration över att alla män har makten över vad hon och hennes medsystrar ska säga, göra och hur de ska bete sig. Hur en av hennes bröder tar på sig en huvudroll för familjen, då fadern återvänt till hemlandet och lämnat dem för ett annat liv. Hur broderns kärleksfulla men auktoritära hederskodex kväser och begränsar Faysas liv. Hur hans liv som gängledare dominerar, kontrollerar och försätter Faysa och familjen i fara samt orsakar deras äldste brors död. En dag, efter år mitt i kriminaliet, våld och skräck för sitt eget liv, bestämmer hon sig för att låta sina ORD tala fritt ur hjärtat. Genom poesin och nu även sin bok försöker Faysa leva sitt eget liv, forma sitt liv som hon har rätt till. Viket MOD att våga göra sin röst hörd under sådana premisser. Ett mod som också gör henne starkare! Faysa bestämde sig för att bryta ett destruktivt mönster och började med en ansökan till väktarutbildning. Men hur lätt är det att hålla sig till sitt, när verkligheten runtomkring henne är fortsatt kriminell. 

Jag läser boken med en klump i magen och med en undran över att inte ha fattat någonting! Visst hörde jag om Järva-bråken, om gängkriminaliteten, om droger och knarkhandel, men att det var så här, som "krig", det tog jag aldrig in. Eller, ville jag inte?

Starka meningar: s134) om broderns barndomskompis Duvan, som Faysa inte fick flörta med; 142) Det jag och Duvan hade liknade ett förhållande, fast ändå inte. Duvan blev som ett behövligt andningshål under det här hemska kriget. 144) Jag bestämde mig för att skita i alla som försökte trycka ner mig och anmälde mig till poetry-tävlingen. Det var ju det här jag ville göra, nu hade jag ett mål; s145)Vackert om modern: Jag betraktade henne där hon satt framför TV:n och tittade på somaliska kulturprogram. Hon tittade ofta på kvinnor som läste dikter och höll tal. Då lyste hon upp. Hon var väldigt poetisk när hon talade. Jag undrade vad hon hade velat göra i livet om hon hade fått välja? s150) Jag ville träffa folk med ord och med ord förhindra mer blod, det var min mission. 

Språket: lättläst med "ungdoms-/förortssvenska" inslag och för mig nya ord och betydelser (fett chill, becknare=langare mfl); budskapet är viktigast.

Recension: VI/Anna Dahlqvist: Varför ska de här killarna uppfostra oss? De rånar och dödar, men när det passar tar de till kulturen och religionen för att begränsa oss. Jag vill ta tillbaka ordet och om jag kliver fram kanske fler kvinnor och tjejer vågar följa efter.

SVT/Martin Ekellin: Viktigast att folk ska förstå. 

I Babel söndag 22.10.23 lästes och kommenterades tre böcker om gängkriminalitet av författarpanelen. Ett ord för blod (citerar Malin Persson Giolito: det är som ett feministiskt manifest); Dagbok från 20-talet; om våld och språklöshet av Nicolas Lunabba och Mitt ibland oss av Evin Cetin och Jens Liljestrand. 

Avslut: En ögonöppnare! Starkt berörd av frustrationen berättelsen frambringat i mig, undrar jag vad jag kan göra? Det har jag inget svar på idag. Men jag börjar med att på mitt sätt och i min blogg sprida Faysa Idles berättelse och rekommenderar ALLA att läsa boken. Särskilt ALLA som sitter på makt, i privat och offentlig sfär. Hopp om att alla unga flickor/kvinnor, pojkar/män tillsammans kan påverka och göra tillvaron bättre för sin och andras framtid.

Faysas ORD/poesi i slutet av boken: Från bänkarna i orten ut i världen våra historier lever för alltid nu tjejer

//En stark ögonöppnare tycker / Eveline

Raage Haji, Cecilia Dahlbäck, Faysa Idle i samtal på Mitt.litt.festivalen i Sundsvall 

P.S.  *) Tillägg: citerar Faysa Idle från författarsamtalet på MIUN: Vi har saknat vuxna personer med förmågan att SE OSS, att tolka vår tystnad som var ett rop på hjälp. Samtal mellan vuxna och unga var obefintliga. Tystnadskulturen i vår kultur att inte prata med andra vuxna begränsar oss barn/unga. Vi växer upp med förbud att vända oss till andra vuxna utanför familjen, med vår smärta och sorg. Därigenom bir vi medberoende och måste 'omprogrammeras' i  t.ex. 'Avhopparprogram', 'Medberoendegrupper, så vi kan möta 'det andra Sverige' med tillit. Om sin mor: Hon har ödmjukt försökt förstå att jag måste skriva och berätta för alla hur det verkligen är. Min stora förebild är och har alltid varit PIPPI - hon vågade så jag vågar. Jag hoppas att mina ORD kan KRAMA om andra kvinnor och ge dem HOPP, att det finns en annan värld och MOD, att ta sig ifrån den våldsamma tillvaron. Faysa Idle säger ödmjukt: Min tillit idag till 'det andra' Sverige hjälper mig framåt.

Se o lyssna: Det regnar blod i mitt kvarter, en dokumentär på Sveriges Radio P1 9 juni 2023.

Ett oförglömligt författarsamtal!

Även samtalet med Duraid Al-Khamisi var starkt engagerande. Jag har inte läst den boken ännu och kunde inte fördjupa mig i samtalet på samma sätt. Men mina noteringar handlar om samma tanke: MÖTEN mellan människor är den bästa grunden för samförstånd. Duraid menar att det i våra städer saknas en planering för naturliga mötesplatser, där 'gatukulturen' kan växa. Vi måste vinna tillbaks gatorna, är hans budskap! D.S.

En regnig oktobertisdag träffades vi igen i stadsbibliotekets sammanträdesrum Kajutan för ett boksamtal. Det är första gången vi läser en dystopi och det var både ovanligt, märkligt, lite kusligt och fascinerande. Vi som diskuterade var Annette S-G, Maria A, Elisabet W, AnnSofie G, Ellinor L-E, Gunilla Ö, Eveline S och Berit J via mejl. Elsa-Britt C, Margareta J och Toni O var idag förhindrade. Jag har tidigare läst En gåtfull vänskap (2011) av Yoko Ogawa, en gripande och charmig roman, som också handlar om minnen. Att författaren skrivit en 'dystopi' gjorde mig nyfiken. 

De förlorade minnenas ö     av     Yoko Ogawa

Översättare: Viebeke Emond, har också översatt En gåtfull vänskap  Hon har även översatt flera japanska författare bl.a. Haruki Murakami. Romanen skrevs 1994 och översattes till svenska först 2022? Den frågan ska ställas till förlaget / översättaren. 

Är detta en dystopi, en fabel eller demenssjukdom / Alzheimer? Den frågan kom upp under vårt samtal om denna klassikerstämplade japanska roman. Romanen passar mycket bra in i höstens tema: Minnen - flyktiga och beständiga. 

Det är inte enkelt att sammanställa cirkelns intryck. En obehaglig berättelse med varma inslag! Romanen berör på så många plan och beskriver hur vi är och förhåller oss som grupp, när propåer och beslut kommer uppifrån. I all sin oförståelse är romanen märkligt intressant. Det kollektiva accepterandet är skrämmande samt skräcken för att glömma! Den väcker starka känslor om hur människor behandlas i en totalitär stat av t.ex. de hemliga minnespoliserna under minnesjakter. Att bara "ta bort/bränna/tänka bort" föremål t.ex. kalendern (då stannar tiden), fåglar (då tystnar världen) och till slut även kroppsdelar (då försvinner människan)! Människorna har lärt sig att bara "radera det förbjudna" ur sitt minne och tålmodigt finna sig i den ena utplåningen efter den andra! s8)När något utplånas blir det stor uppståndelse på ön ett tag. Men efter två, tre dagar lugnar den lite upprörda stämningen ner sig. Alla återvänder till sina vardagsbestyr och kommer inte ens längre ihåg vad de har blivit av med (t.ex. hårband, frimärke, parfym)! Utplåningen av böcker genom bok- och biblioteksbränningen, leder tanken till nazitysklands bokbål 1933 och Heinrich Heines ord 1821: Där man bränner böcker bränner man till slut också människor. Det fanns människor som besatt kraft att stå emot propåerna om utplåningen och "gömde" minnen på olika sätt, men de jagades, fängslades och fördes bort som brottslingar till forskning och genetisk kartläggning. Faran och rädslan att visa att man minns är så stor, att man sätter sig själv i fängelse, som herr R. Vi diskuterade också vikten av minnena, av skrivandet, av orden - tänk om de försvinner! Minnen är viktiga för att känna sig som en hel människa i det sammanhang vi lever i, diskuterade vi. 

I vårt samtal kom vi också in på seder och bruk i Japan och att olikhet i kultur bl.a. kan förklaras med den stora skillnaden i folkmängd. 

Här finns Romanen i Romanen - om skrivmaskinsläraren och flickan som förlorade sin röst - ett obehagligt suggestivt inslag - som författaren så skickligt vävt in i berättelsen. s306)Om en ny flickas röst: Det är en mycket tilldragande röst. En röst där många inslag blandas, ett djup som ekar längst inne i näsans håligheter, tungans fuktighet, skörheten hos de darrande läpparna, en sötma som får trumhinnorna att smälta. Säreget formulerat med krypande skrämselinslag. 

Berättarjaget, den gamle farbrorn och herr R är huvudkaraktärer. De skildras mycket ömsint, medkännande och med framtidshopp. Författaren har flera teman i berättelsen, protest mot politiskt förtryck, åldrandets sönderfall, kollektiv utplåning eller vansinne. Utan minnen kan vi gå under!

Lättläst, det poetiskt vackra språket bara flyter på, trots den "dystopiska" framtoningen. Kanske pga romankaraktärernas lugna acceptans av sakernas tillstånd. Berättelsen innehåller också vackra poetiska partier. s278) Om att tappa tryggheten när den gamle farbrorn dör; Jag hade inte längre någon som kunde trösta mig, ingen som skulle räcka mig handen, ingen som skulle dela ett till tomrum förvandlat hjärta med mig. 

Tidsmarkör: s117) 'korrigeringsvätskan' (användes in på 1990 talet innan PC-ordbehandlaren slog igenom).

Titel och omslagsbild: Titeln beskriver innehållet och omslagsbilden ger intryck av att 'suddas ut'.

Citat: den gamle farbrorn s23) Om man läser ut en roman är den ju slut. Eller hur? Jag skulle aldrig kunna slösa bort den på det viset.

Recensioner: Sveriges Radio/Katarina Wikers Det finns luckor i Ogawas samhällsbygge men kanske är hon mer intresserad av de inre mekanismerna. 

Aftonbladet/Joel Kellgren Ogawas dystopi har blivit en modern klassiker. På mig gör skildringen av kollektiv apati starkast intryck.

Vi läser/Yukiko Duke Lätt att dra paralleller tlll George Orwell eller Kobo Abes dystopier. Den här är annorluna, spännande och filosofisk om minnets betydelse.

Magasin Opulens/Erik Bovin Tankar till förtryck och censur som råder på skilda håll i världen. Och om att ingen undgår vare sig glömska, död eller förändring.

DN/Kristina Lindquist Om jag inte ställer upp i minnesjakten blir jag själv jagad! Jmf de grå herrarna i Michael Endes Momo eller kampen om tiden.

LJCarlander/Jakob Carlander (psykoterapeut/litt.kritiker i Corren) En vädjan till mod att understundom gå emot det kollektiva vansinne som ständigt hotar att uppstå i en alltmer digitaliserad värld av snabba beslut och häftiga omdömen. 

Lektörsomdömen/Martin Lagerholm: På en enkel och direkt men samtidigt oroande och suggestiv prosa har Ogawa skrivit en närmast allegorisk romandystopi om totalitär stat som kriminaliserat hågkomst och minnesbilder. Mörk fantasifull, spännande och litterär-politisk stridsskrift i ett. Betyg 4.

Intervju med Yoko Ogawa Förlaget Tranan 4.2.2022: Jag skrev absolut inte den här romanen i något försök att förutspå ett framtida samhälle. 

Övrigt: Skrivmaskinsprovet på s101 väckte ett eget minne (med tanke på temat). Mitt slutbetyg i maskinskrivning 1962 från Bar-Lock-Institutet i Stockholm, är Berömlig (A) med 1070 nedslag på 3 minuter! Fint minne :-)

//Eveline