Inför teaterföreställningen ”Blott ett annat namn för ljus” den 28 mars 2026 med Donna Donna Teatern på Sundsvalls Teater, har medlemmar i  Frida Stéenhoff-sällskapet läst och samtalat om novellen ”Ett sällsamt öde”, som dramat baseras på. Den skrevs av Frida Stéenhoff 1911 och ingår i antologin ”Blott ett annat namn för ljus” – därav dramats titel.

Vi var två från sällskapet som såg föreställningen på Strindbergs Intima Teater i Stockholm 25 april 2024. Blev så berörda att vi ville försöka få dramat spelat i Sundsvall, staden där författaren, feministen och konstnären Frida Stéenhoff bodde och verkade under åren 1887 – 1908. 

Handling i korthet:  Om Ethel och Mikael, som gifter sig efter en tids förlovning. Först på bröllopsnatten avslöjar Mikael att han är kvinna!

Samtal 23 mars om punkter kring kärlek, förhoppning, identitet, svek och ärlighet. Om könsroller och äktenskap då och nu 115 år senare.

Vad berörde kort: Frida skriver om att själv skapa sitt öde, vilket blir en realitet för Ethel i slutet; Hur människor döms som mindre värda och sätter etikett på de utanför ”normen” – nu som då; Att Mikaels självmord var en ”feg” handling; Att Mikael inte hade kraft att visa sin kärlek efter avslöjandet; Att han inte ville berätta före bröllopet, kan kanske bero på att han var rädd att det skulle bli som en gång tidigare; Var Ethel kär i Mikael eller i en bild? = samhällsnormerna; Ethels uppvaknande process är intressant - där hon i slutet säger ”människan skapar själv sitt öde”; När Mikael ger Ethel fri – kanske hon förlåter honom lättare?

Samtalet rörde sig hur samhällsnormer begränsar människans val och frihet att välja i tidsperspektivet Då och Nu. Ethel var så kär i början, med bröllop snabbt på – först när Ethel får veta Mikaels egentliga kön, växer en obeskrivlig motvilja i henne; På den tiden var könsrollerna mycket mer inskränkta, det var ett brott att leva ut sin könsidentitet. Nu är det inget brott i vårt land, men människors attityder kan fortfarande vara starkt negativa, fördömande och avståndstagande.

Mer kring samhällsnormer: När Ethel tillfrisknat kan hon förlåta Mikaels bedrägeri, men mitt medlidande kan aldrig bli till ömhet. Min ställning förefaller mig så skev, att jag inte står ut med den, säger hon. Frida skriver i slutet att översköterskan bekräftar Ethels tankar om att ’vara sin egen lyckas smed’, under det att hon förde ut ett par små underliga barn på gräsmattan i solskenet. Fridas formulering av ”underliga barn” störde!

Paviljongsystemet, som infördes i skiftet 18-1900-tal, för olika patientgrupper framför allt inom psykiatrin diskuterades. Moderns ’avslöjande’ att det fanns psykisk sjukdom i släkten, underlättade för Mikael att fortsätta sitt bedrägeri utåt.

Fridas klasstillhörighet framkom genom att karaktärerna är från en högre klass med gott om medel – de reste från Amerika på bröllopsresa, tog tjänare när Ethel blev sjuk och uppehöll sig i Europa under ett år utan att Mikael arbetade.

Frågor som väcktes: Hur var det med Mikaels död – var det självmord eller mördades han av konstnären – som hade fattat tycke för Ethel, men ändå försvann med porträttet?

Fridas starka samhällsengagemang och sociala konversioner är tydligt, vilket säkert utmanade samtida kvinnorörelser. Även Fridas starka känsla för själarnas betydelse och samsyn framför klass eller kön, tas upp i novellen. Även Fridas starka engagemang för kvinnors självbestämningsrätt – genom att arbeta, utveckla och försörja sig själv. I stället för att åka hem till modern, väljer Ethel ett eget liv genom arbete!

Språket: Lättläst med tydlig disposition mellan textmassa och dialoger. Ålderdomlig ordföljd - som jag inte ett spår känner; Men han orkade på länge ej tala som; Att den icke dödade mig var alla en gåta. Ord – själsmarter, eftervis, städad (om en person); Riklig kommatering jämfört med Nu.

Avslut: När vi skildes åt var vi alla så förväntansfulla inför teaterföreställningen den 28 mars. Ett nytt sammandrag skrivs efter-teater-samtalet 30 mars 2026.

//Eveline

Vi hade en vecka längre lästid denna gång, vilket var bra för Fars rygg tog kraft och tid att läsa och begrunda. Vi gör en kort återblick till förra boken Tre män i en båt, men bara för att konstatera, hur väsensskilda dessa två romaner är.  Vilket mäktigt romanbygge, en episk berättelse om tre generationers män och deras avsaknad av förmåga till närhet. Men jag ska inte föregå vårt samtal. Vi som träffades var Andreas, Ann, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Margareta och Maria samt Gabriella, Inga-Lill, Ingvor, Karin, Lina, Marie, Sara, Siv och Eveline. Berit deltog på distans via mejl och Annette via telefon.

FARS RYGG av    Niels Fredrik Dahl

Översättare: Gun-Britt Sundström litteraturkritiker, översättare och författare till bl.a. Maken:en förhållanderoman kultromanen från 1976. Vi läste den i cirkeln 2017 - läs här. Boken anses vara Sundströms genombrottsverk och är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker fr 2009.  

Handling: En autofiktion om ensamhet som går i arv och om ovanliga liv. Geografiskt rör berättelsen sig mellan Alexandria, Oslo och Genève. Berättaren är en version av författaren själv. Hans far har länge varit död, ändå finns pappan kvar, som närvaro och minne. Nu söker han sin far, vill förstå honom. Om en norsk pojke (far) som växer upp i Egypten, långt från fjäll och fjordar. Familjen bilar varje sommar till de norska fjällen, bort från hettan i Alexandria. Fadern är domare och modern hemmafru. Efter en incident på skolan tar pappan "Domaren" kallad, pojken hem från skolan och modern undervisar pojken i hemmet. Det går en tid men vid 13 års ålder bestämmer Domaren att pojken ska skickas ensam till skolor och internat i Europa, där han ska danas, utan möjlighet att kontakta föräldrarna. Uppväxten kommer att präglas av en förlamande känsla av utanförskap, av att aldrig riktigt höra till, eller komma någon nära. Ensam kan göra stark, eller?

Vad berörde oss i korthet: Ensamheten; Så träffande om 'det outtalade i vardagen' (s15); Att vara ensam är det han kan allra bäst! Tvättstället med den spruckna spegeln som symboliserade hans egen känsla av att inte vara hel; Hur vi ärver och formas av beteenden. 'Fars' inbundenhet; Författarens styrka och positiva ton, trots eller tack vare även sin ensamma uppväxt; Beskrivningen av 'fars' totala försvarslöshet på scoutlägret; Den totala 'okontakten'; Domaren-Ellen-'far' når inte varandra. Det är tomt och otäckt; Jag ser tre ensamheter; 'Far' är ett barn av sin tid; Rektorsfamiljens förlust av sin son; Fattigheten på känslor; Mörkret och Ellens livslånga tungsinne; Avsaknaden av värme inom familjen; 'Fars' beröringstörst (s26); Oförmågan att knyta an till varandra; Sorglig uppväxt; Födelsedagssaftens sockereffekt och att 'far' inte hann få smaka tårtan (s27); Den sorgsna inledningen återspeglar hela romanen s9-10)

Roman om en rationell familjekultur; domaren/patriarken som styrde och ställde över huvudet på hustru och son. Vilken förändring Domaren genomgick med den nya kvinnan, som han lämnade Ellen och sonen för! Othilie Bang behövde inte genomgå Bernarr Macfaddens "mjölkkur" s283). När "far" äntligen hittar vänner i Paola och David, förstör han detta pga sin okunskap i att interagera med andra, genom att så centrerat fokusera på sin egen utsatta situation - utan tanke på att andra också brottas med livets mening (s139-140). 

Miljö: tyst och kall hemmiljö - sträng skolgång - vackra naturskildringar - en geografisk och klimatmässig spännvidd.

Titel o omslagsbild: En tydlig bild som återspeglas i titeln och innehållet. En tolkning: s156) Jag ser hans rygg försvinna in genom de stora glasdörrarna till järnvägshallen.

Språket: poetiskt vackert och beskrivande - eftertänksamt och samtidigt njutbart - en tydlighet i skrivsättet som går rakt in i kropp och själ.

Tragikomiskt: Den gedigna tweedkostymen med väst och senapsgul skjorta, som Domaren köpte åt pojken i för stora storlekar, inför varje ny skola/internat!

Starka stycken: s10) Jag får inte fatt i denna saknad. Den väcker mig på natten. Han är hos mig och han är inte hos mig. Precis som när han levde. s15) Han har besökt henne på sjukhemmet varje dag- det är mycket de aldrig har pratat om - ingen av dem rör bullarna. s59-60) Breven till föräldrarna. s94) Han är en scout nu men inte heller mer, han är inte ensam och ändå alldeles ensam. 263-264) Enda gången vi får se en varm stund mellan Domaren och sonen - en lek om att vara osynlig - en lek som aldrig upprepades!

Stark mening: s48) Om det är så att far planterade sin ensamhet i mig, så ger jag den tillbaka till honom nu. s245) När far sitter vid Domarens dödsbädd och gråter. Domaren som tog upp all plats genom att inte vara på plats, har släppt taget om honom. 

Recensioner: AB/Rasmus Landström: Enastående bok om att fjärrstyras av patriark. Knivskarpa observationer om existentiella tillstånd. 

SVT/Ulrika Milles: En autofiktiv tradition med minnen och repliker som är både autentiska och fiktiva. Pendang till "Mor om natten".

GP/Martina Montelius: Språkdräkten, skickligt omsydd till svenska av Gun-Britt Sundström, är hyperkänslig, tydligt bärande på en smärta som inte tål hårda stötar. 

ST/Lina Kalmteg: I "Fars rygg" är texten som den friska norska fjälluften. Något av det mest bråddjupt smärtsamma jag har läst om ensamhet - hur den ekar genom generationerna. 

Lektörsomdöme/Eva Lundgren: En oerhört poetisk berättelse om saknad, ensamhet, främlingskap och oförlöst kärlek till en far, som var svår att komma inpå livet. En stor läsupplevelse. Helhetsbetyg 5.

Boktips: Vigdis Hjort, Annie Ernaux, Edouard Louis, Axel Schulman.

Avslut: Ett vackert TACK av Niels Fredrik Dahl: Ett särskilt tack till Linn Ullman, min förstaläsare idag och alla dagar. Utan henne ingen bok - och inte så mycket annat heller, egentligen. Kärleksfullt och insiktsfullt!

Möter något i berättelsen mitt liv: Ja, om Tjeckoslovakien s43) och det tyskspråkiga Sudetenland, som offrades. Om längtan och saknad tillbaka till det land vi kommer ifrån. Utanförskap och känslan av att inte höra till. 

Bonus: s9) Arvo Pärts musikstycke utan kronologi, som därmed även kan rymma min döde far, som inte heller ska någonstans och varken kommer eller går. Några få toner från pianot och en långsam lockande fiol. Spiegel im Spiegel (version for violin and piano)

//Eveline

Artikeln kommer 

Riksteater Sundsvalls Bokklubb träffades den 3 mars och vi som samtalade om biografin var Gabriella, KarinW, Siv, Ulrika, Christel, KarinS, Lilian, Ulla, HeléneL och Eveline. Vi läste biografin inför föreställningen"Zara", som kommer till Sundsvalls teater söndag den 8 mars. Vi läste biografin inför föreställningen "Zara", som kommer till Sundsvalls Teater den 6 maj. Vi träffas igen den 12 maj i ett efter-teater-samtal. Vi jämför våra upplevelser av biografin och gestaltningen av Zarah, med Katarina Ewerlöf i en musikalisk föreställning, ackompanjerad av pianisten Eric Skarby och dramatiserad av Lucas Svensson och Sunil Munshi. 

Se på mig    av    Beata Arnborg

Förlagets beskrivning: Hon kallades den sista divan - berömd, beryktad oh dyrkad som få. Zarah Leander slog igenom som revyartist hos Karl Gerhard. Hon skulle komma att bli Nazitysklands största filmstjärna och en stor internationell sångerska, berömd för sin mörka röst i kontraalt och sina yviga gester. Men hennes eftermäle är fyllt av frågor och hennes namn har i 70 år burit hela Sveriges ambivalenta hållning till Tredje riket. Detta är den första svenska biografin över Zarah Leander. Hennes historia innehåller allt från armod till rikedom, förslagenhet, förtvivlan och jublande lycka. Beata Arnborg som skrivit biografin är kulturjournalist och har skrivit flera uppmärksammade och prisbelönade biografier, t.ex. om Barbro Bang Alving och Kerstin Thorvall. 

Vi börjar med att var och en kort berättar vad som berörde extra: Jag blev illa berörd mtp allt som hände i Tyskland då; Arg över att Zarah behandlades så enögt; Imponerad av hennes styrka och rakhet; Att hon blev så hårt dömd av Sverige - men om det varit en man?; Varför rentvådde hon sig inte, från beskyllningarna; Så tungläst; Hon var så inrutad i sitt liv och såg inte vad som var fel; Hon var Goebbels projekt - ett minutiöst profilbygge; Hur kunde hon; Att tjäna mycket pengar var "fult" som kvinna - då döms hon hårdare än den manliga operasångaren som också uppträdde i Nazityskland vid samma tidpunkt.

Några tankar: Zarah Leander var inte medlem i partiet, trots många påstötningar, men om hon sympatiserade för egen vinning eller om hon överhuvudtaget inte tänkte någon politisk tanke, den frågan kommer aldrig att kunna besvaras. s9) I fallet Zarah finns få svar på många frågor, men det finns också vedertagna påståenden som har skymt uppenbara svar. Zarah förnekade aldrig sin närvaro, men hon förnekade att hon delat regimens åsikter. Hon försvarade sig inte. Hon dömdes.

Zarah Leander var en STOR artist. 1954 drog hon 15.000 personer till sommarkonserten på Skansen (s362). Att jämföras med nutida Allsång på Skansen, som lockar 10-20.000 personer. Zarah hade ett MÅL - att lyckas som artist, vilket blev som en drog. Tjäna pengar så hon kunde köpa ett gods åt familjen. Barnen betydde mycket för henne - mtp den egna något knappa uppväxten och bekräftelsebehovet hon kände. Modern kunde aldrig erkänna att dottern hade lyckats. 

Språket: Lätt att läsa och intressant beskrivet! Kul med något ålderdomligt språk i citat av tidningsartiklar: s351) Hon Zarah, kan verkligen fylla upp en teater både med sin eloquenta corporis (kroppens vältalighet, sin scenpersonlighet och sin röst.  

Recensioner: Svenska Dagbladet/Torbjörn Elensky: Det finns en episod i Beata Arnborgs biografi som särskilt fastnar hos mig. När hon återvänder hem efter bejublade föreställningar i Wien, tar taxi med hela sju resväskor. "De hade så sött rosa toalettpapper i Wien." Den episoden blixtbelyser henne, som diva, som kosmopolit, som verklighetsfrämmande, men också som jordnära. Vem utom en praktisk och förutseende person bunkrar 200 rullar toalettpapper?

Dagens Nyheter/Camilla Lundberg: Från vampig stjärna till utfrusen diva. Zarah Leander levde lyxliv i Nazitysklande när bomberna föll i Europa. Men hon var snarare medlöpare än nazist. Idag tycks hon mig intressantare än någonsin. Beata Arnborgs gedigna bladvändarbiografi följer Zarah Leander tätt i spåren, med upplysande sidoblickar på det svenska folkhemmets salonger och estrader. 

Lektörsomdöme/Ingvar Engvén: Detta är det första svenska försöket att teckna ett totalporträtt av Zarah Leander. Intressant på många plan och bred skildring av den över hela världen uppskattade och omhuldade artist. Hon lägger fram olika parters ställningstaganden men överlåter slutsatser åt läsaren. Arnborg skriver med en seriös lättsamhet och med begränsat antal väl utvalda svartvita foton. Helhetsbetyg 4.

VI / Josefiné Josefsson - Intervju med Katarina Ewerlöf Att inte ta ton är också ett val - Det var ingen picknick att vara Zarah!.

Avslut: Författaren har historisk blick och förståelse för den samtid som rådde - en balanserad och resonerande hållning snarare, än fördmande. s9) I fallet Zarah finns få svar på många frågor, men det finns också vedertagna påståenden som har skymt uppenbara svar. 

//Eveline

Kuriosa: Zarah Leanders personliga sekreterare mm, Brigitte Pettersson träffade jag på en tågresa hem till Sundsvall, sept 2010. Hon klev på i Linköping och vi samtalade hela vägen. Hon skulle till Timrå och berätta om sina 25 år med sin idol för Timrå Teaterförening. Det samtalet glömmer jag aldrig. Lästips: Mina 25 år med Zarah Leander av Brigitte Pettersson. 

Ett videoklipp om Torsten Föllinger musikpedagog från Sundsvall. I videoklippet berättar han om en rolig händelse på Lönö.

Ett sammandrag om våra upplevelser av biografin och gestaltningen, kommer här i bloggen efter den 6 maj, när vi sett föreställningen med Katarina Ewerlöf.

Med spänd förväntan samlades vi i cirklarna för att samtala om februariboken Tre män i en båt (för att inte tala om hunden). Vi brukar välja något av senaste nobelpristagaren, men av Laszlo Krashnahorkais böcker fanns inget i pocket än. Så det blev en klassiker, skriven 1889 och utgiven i pocket 2025 - 136 år senare! Valet av just denna litterära klassiker var att en fråga och ett svar på baksidan av boken väckte min nyfikenhet: "Är detta världens roligaste bok? Ja, det är det nog." 

Flera har läst den både en och två gånger tidigare, så intresset var stort att nu också samtala om den. Vad diskuterade vi i grupperna? Amanda, Andreas, Ann, Ellinor, Eva, Kerstin, Margareta och Gabriella, Inga-Lill, Gunilla, Karin, Lina, Marie, Sara N, Tove och Eveline. Berit, Elisabeth och Annette deltog via mejl och telefon. 

 Tre män i en båt    Jerome K. Jerome

Ny svensk översättning av Erik Thompson, översättare, journalist, skribent i Sweden Rock Magazine.

Handling: England, sent 1800-tal. Tre män (och en hund) konstaterar att de är "överarbetade" och behöver semester. Efter en tids kontemplerande och synnerligen friska diskussioner om vad som kan vara den bästa medicinen mot det vardagliga livets vedermödor, bestämmer sig trion för att medelst båt fara uppför floden Themsen, från Kingston upon Thames i London till Oxford och tillbaka igen. En tidlös och halsbrytande komisk roman med kvicktänkt humor i stil med Monty Python. Enligt berättaren J. förbereder de sig grundligt för åkturen och råkar sedan ut för en rad missöden längs vägen. 

Våra korta reflektioner: Ett tidsdokument med cementerade åsikter om samtiden; Uppskattar miljöbeskrivningarna, natur/kultur/reseguidbok/historia; Humorn; Medelklassynglingar / dagdrivare; Ganska kul; Poetiskt med en underton av vemod, självironi, sarkasm; Men de är ju så tafatta; J. är hypokondriker - lider av allt utom skurgumsknän - kul; Vi ville bara veta mer och sökte på nätet; Anekdotiskt; Mitt emellan Helan & Halvan; Så roligt -jag vill själv åka uppför Themsen; Studentikos/flamsig; Engelsk torr humor inte alltid kul; Tunga partier däremellan, som inte kändes aktuella i vår samtid; Intressant relatering till arbete - J. är energisk och tycker om arbete - alltså att se andra arbeta!

Språket: Så brittiskt, spirituellt, kvickt men föråldrat - kanske därför humorn blev tydlig. Trevligt med en "innehållsförteckning" inför varje kapitel.

Sammanfattning: Boken blev roligare och roligare allteftersom vi samtalade, utbytte humoristiska inslag från många sidor. Som när de planerar vad de ska ha med sig och upptäcker att det är bättre att de planerar det de inte kan vara utan. En trevlig blandning av historia och samtida samhällskritik, lättsamt och humoristiskt. T.ex. avsnittet om Manga Charta s127-131 - blev extra intressant att läsa med tanke på brottsmisstanken mot en manlig medlem av det engelska kungahuset. Intressant s67-69 att nutid alltid uppfattar dåtidens vardagsföremål och enkla prydnadssaker som "aktiviteter"! Hunden Montmorency tillskrevs närmast mänskliga drag. Han hade ingen egentlig talan men ändå viktig roll. Riktigt roligt s138-139 Montmorency och katten! Författaren "besjälar" ting, kitteln, bogserlinan, kapellet o.s.v. Om flickornas olämpliga klädsel i en båt - de var klädda för en fotoateljé, inte en picknick på floden s76); Om hur vårt intellekt regeras av matsmältningsapparaten s113); Ett exempel av dåtidens beskrivning av könsroller s202) Alla flickor log. Åh, så söta de var! Och karlarna hade rynkade pannor, och såg stränga och nobla ut.

Vackert: s117) Om natten; s70) Vi hör solen till, vi män och kvinnor. Vi älskar ljus och liv. 

Recensioner: Vi läser Författaren skulle skriva en seriös reseguide, baserad på en båtfärd han gjort. Hans formuleringskonst och öga för komiska situationer omöjliggjorde projektet. Det blev en elegant, brittisk humorklassiker i stället.

Litteraturburen: Humorn känns fräsch och tämligen odaterad. Det blir bara lite för ofta och till slut är humor helt enkelt uttröttande. 

Lektörsomdöme - utdrag: De många utvikningarna, anekdoterna och bakgrundshistorierna hör till romanens stil; en slängig, personlig form av essäistisk loggbok med en del naturlyriska inslag, som också de med sitt sentimentala tonfall blir en del av den komska färgningen. Marie Tonkin ger helhetsbetyg 4. 

Avslut: Kerstin hade skrivit ut en trevlig karta över Themsen åt oss alla, så vi kan följa George, Harris och Jerome under deras många stopp längs båtfärden. Kan boken locka yngre läsare? Vi var i alla fall överens om att boken väckte lust till en egen båtfärd på Themsen. Vem arrangerar vår gruppresa? ;-)

Lyssnartips: Boken är inläst och jag lyssnade på Bookbeat med Thomas Löfdahl som uppläsare - riktigt njutbart faktiskt.

Jag ligger efter med mycket just nu -men det kommer

Den här romanen ingår i 2026 års nomineringar till Sveriges Radio Romanpris.

Jag lyssnar dnna gång och återkommer med tankar och känslor//

På Bokens Afton den 4 december föreläste Tove Alsterdal om sin senaste bok, som handlar om hennes far Alvar Alsterdals liv och leverne. Mina spontana tankar är fascinerande, nära, utlämnande, ärlig, nyfiken och kärleksfull. Jag återkommer med mina tankar när jag läst klart boken. 

Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal

---forts följer...

En bladvändare och starkt fascinerande berättelse - som pendlar mellan tre kvinnoporträtt, Nienna, Maud, Majalis under tre tidsepoker, 1650-1970-2020-talen!  Det blir spännande cirkelsamtal på tisdag, skrev jag en dag innan och det blev det! Vårens första med några nya deltagare i båda grupperna, så trevligt! Vi som samtalade var Amanda, Andreas, Elisabet, Ellinor, Eva, Kerstin, Margareta, Maria, Romina och Inga-Lill, Karin Lina, Marie, Sara, Siv, Tove, Gunilla samt Eveline. Berit och Annette lämnade sina synpunkter via mejl och telefon. 

Mödramärg     av Tina Harnesk

Cirkeldeltagarna önskade en "bladvändare" efter höstens ganska tunga och omfattande titlar. Det tog lite tid att hitta rätt, då kriterierna är specifika, bl.a. ska böckerna finnas i pocket och som låneexemplar på bibliotek. Jag har läst Tina Harnesk debut Folk som sår i snö (årets bokvinnare 2023), som lämnat djupt avtryck i mig. Valet blev enkelt, det är författarens andra roman, finns i pocket och "en-måste-läsa-bok" enligt omslaget.

"Harnesk skriver med glöd", citat från förlagets bokomslag: I Mödramärg fördjupar sig Tina Harnesk i en annan del av den samiska historien och sin egen lulesamiska släkts öden.

Handling kort: I nutid följer vi Majalis graviditet och tillsammans med Stigga, Anne, Torsten och Paula i deras försök att stoppa den hotande exploateringen av marken och berget Fálfforijdda samt Majlis föräldrar, Maud och Allans samliv. I dåtidens 1600-tal kämpade Nienna, mannen Antur, deras dotter Várvá med noajdden Sjul Diehttis förbannelse och mot herrarnas, bergmästare Spiuts råa ignorans av naturens krafter. Moderskap och exploatering av Sápmi står i fokus. Det nutida gruvhotet i romanen är fiktivt, men det pågår ett flertal liknande processer i Sápmi där samer och naturskyddsorganisationer slåss för att freda markerna. 

Vad berörde oss mest: Många olika intressanta ingångar, släkten Mársso, samernas behandling och levnadsvillkor på 1600-talet; Ögonöppnare; Magisk realism 1600-tal; Anturs livsöde och Niennas känslor; Grannsamverkan; Sorglig mor-dotter-relation; Språket, konstant dysterhet; Dagboksbladen där läsaren anar en annan bild av skeenden; Precist språk, humor, kärleken; Prologen gäller alla mödrar; Familjehemligheter, kampen då och nu; Styrkan i beskrivningen av en födsel i prologen sätter tonen för hela boken; Mycket i de två berättelserna, begmästarens kamp; Styrkan i den samiska själen; Förklaringen om Allan; Silverskatten en skröna? Gruvbolagets grymma behandling av samerna (lapparna); Mauds positiva förhållningssätt till Allans alla barn med familjer, utanför deras äktenskap; Den fina vänskapen som växte fram mellan Majalis och Paula; Den starka tron på naturens visdom.

Budskap: Allt går igen, exploatera, effektivisera, tjäna pengar på bekostnad av natur, kultur, människor och platser; Ett politiskt budskap med snygg 'förpackning'. Vi måste vara vakna och lyssna på det som är underförstått; Kämpa för naturen och människors överlevnad i den; Dubbelheten i föräldrars beteende, där bådas 'falska' livsval gör barns liv oäkta. Och nu finns ingen kvar att ställa till svars. Människan klarar sig inte ensam, har behov av vänskap. 

Både i föräldraskapet och samhälleligt - de som tidigare bestämt förödande villkor, kan inte ställas till svars. Ett förlåt från någon som är ansvarig, många led senare, är ändå en väg till försoning. Om svek, skuld och förlåtelse. s152) Nienna vill trösta, letar efter förlåtelse i sitt hjärtas skrymslen, men fann intet. Sveket var en kil mellan makarna. (Även mellan Maud och Allan).

Mystik: s84) Vad kallas det, undrade Majalis, när man fortsatte höra någon "gå före sig", trots att ingen kom? Omen?

Språket: Varmt och njutbart. Tina Harnesk besitter en unik språkglädje, med ålderdomliga ord som t.ex. "ånyo" på s316 :-). Från starka uttryck till mjuka varma meningar t.ex. s31) Han saknade henne, kanske till och med mer än han längtat efter henne när hon levt. Lättläst med en berättarstil som håller läslusten levande - en riktig "bladvändare". Beskrivande in i minsta detalj, t.ex. s192) när Nienna såg bestraffningen av Orddot Gilli på trähästens egg. En sådan grymhet, måste vi som läsare reagera på! Avvägda kapitel med anpassade titlar till berättelsen i då- och nutid.

Humor: När Stigga (surgubben) lurar Sven från gruvbolaget åt andra hållet i sjön och då han fördröjde "herrarnas" ankomst till Vuojat s222).

Titel: Mödramärg=Essensen av en mor och moder naturs själ s452) Hur man fortsätter leva efter att man brutit märgen ur sin egen kropp och släppt själen att leva i exil utanför.

Omslagsbild: En järv/Bergsmästare Spiut; Fjället Fálfforijdda; fågeln utför fjällbranten (Fálffor betyder svala) eller är det dödsfågeln Guottalm/skuggfågeln (s349); 

Meningar/Metaforer: s128) Stämningen var tät som frusen blåbärssoppa i rummet; s319) Också familjehärvan var kletig massa i munnen; s320) Majalis = Convallaria majalis = Liljekonvalj. s142) Tankarna fick inte fäste i någonting. De flesta var hala och gled undan för henne som glatta bergssidor efter regn. De andra sjönk som tunga malmklumpar mot sjöbotten.

Stycken: s32) Var det det som kallades för trandans? Att röra sig så på tå, tills vingarna sträcktes ut och bar en bort? s61) Ingenstans hejdades synen av oväsentligheter. Allt som var där.....frusen vass om senhöstarna. s129) Händer..., mumlade Nienna till natten och såg framför sig Anturs starka, grova tummar. Den högra handen, lytt men perfekt med sina tre fingrar.......Två fingrar för lite var han född med, men ändå var hans fingrar de vackrast tänkbara.

Recensioner: kapprakt.se  Stark och underhållande uppföljare. Tina Harnesk gjorde en riktig succédebut med sin Folk som sår i snö. Nu är hon tillbaka med uppföljaren Mödramärg, kvar i sina samiska rötter utforskar hon, som titeln antyder, mödraskap, men också exploateringen av Sápmi i två olika tidsepoker. Det är en modern version av Davids kamp mot Goliat, eller snarare två versioner, två olika kvinnor som slåss mot två olika övermakter i två olika tider. Och så mycket mer än det, bjuder författaren oss läslyckliga mottagare på. 

Svt nyheter/Ida Åstot: Författarsamtal - Tina Harnesk om boken Mödramärg Harnesk är tillbaka: Svenska folket behöver en käftsmäll.

 Amnesty Sápmi : Mödramärg Jag ville rikta ljuset mot vad som sker i Sápmi och vad som länge har pågått här. "Mödramärg" är både essensen av en mor och moder naturs själ.

Feministbiblioteket/Hanna Lager: Boken blev mer och mer en politisk pamflett. Man kan väva in politik i romaner, men inte så övertydligt. Mödramärg var ingen dålig bok och Tina Harnesk skriver med bra driv, men den föll helt enkelt inte mig i smaken. 

Lektörsomdöme/Ines Lohr: Boken är mäktig tack vare två fascinerande skildringar - nu och förr - som flätas ihop, samma område, samma konflikt. Om samernas historia, traditioner och seder, vilka ibland känns som gåtor. Det gäller att ge sig tid och inte tappa fokus i den angelägna men för långa romanen. Synd att den inte stramades åt eller delades upp i två band. Helhetsbetyg 4.

Min personliga avrundning: Ett imponerande romanbygge. En underbar, intressant och viktig bok, som tar upp gamla och nya oförrätter. Med magiska/övernaturliga inslag - finns/finns inte!? Svårt att sluta läsa/lyssna, som jag gjorde med Patricia Fjällgrens fina inläsning. Till skillnad från förlaget och recensenterna, är det TRE kvinnor och TRE årstider för mig, då Mauds berättelser via årsdagböckerna också är ett viktigt kvinnoporträtt. 

Rekommenderas - med ett "aber": en ordlista över alla samiska ord och uttryck skulle underlätta och inte stoppa upp läsflödet. Eller är det en medveten tanke hos författaren, att läsaren ska ana hur det är, att inte ha tillgång till språket? Snyggt i så fall, tänker jag!

//Eveline

Charlies fiende är den andra delen i serien om Charlie Anderson. Jag läste den första Charlies hämnd och skrev om den i bloggen den 4.1.2025. Jag behövde läsa något lättläst, efter höstens ganska tunga titlar i bokcirklarna. Och som omslagstexten beskriver, är det en lättläst, lättlyssnad bok. Ja, jag har börjat lyssna på vissa genrer.  

Charlie Anderson fortfarande bitter på samhället i stort, i synnerhet på opålitliga män. Hon är fri, har ärvt mycket pengar och bestämmer sig för att hjälpa andra kvinnor som råkat illa ut. 

--forts följer