TRE MÄN I EN BÅT av Jerome K. Jerome - Sammandrag - Bokcirkel Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet, Sundsvall

Med spänd förväntan samlades vi i cirklarna för att samtala om februariboken Tre män i en båt (för att inte tala om hunden). Vi brukar välja något av senaste nobelpristagaren, men av Laszlo Krashnahorkais böcker fanns inget i pocket än. Så det blev en klassiker, skriven 1889 och utgiven i pocket 2025 - 136 år senare! Valet av just denna litterära klassiker var att en fråga och ett svar på baksidan av boken väckte min nyfikenhet: "Är detta världens roligaste bok? Ja, det är det nog." 

Flera har läst den både en och två gånger tidigare, så intresset var stort att nu också samtala om den. Vad diskuterade vi i grupperna? Amanda, Andreas, Ann, Ellinor, Eva, Kerstin, Margareta och Gabriella, Inga-Lill, Gunilla, Karin, Lina, Marie, Sara N, Tove och Eveline. Berit, Elisabeth och Annette deltog via mejl och telefon. 

 Tre män i en båt    Jerome K. Jerome

Ny svensk översättning av Erik Thompson, översättare, journalist, skribent i Sweden Rock Magazine.

Handling: England, sent 1800-tal. Tre män (och en hund) konstaterar att de är "överarbetade" och behöver semester. Efter en tids kontemplerande och synnerligen friska diskussioner om vad som kan vara den bästa medicinen mot det vardagliga livets vedermödor, bestämmer sig trion för att medelst båt fara uppför floden Themsen, från Kingston upon Thames i London till Oxford och tillbaka igen. En tidlös och halsbrytande komisk roman med kvicktänkt humor i stil med Monty Python. Enligt berättaren J. förbereder de sig grundligt för åkturen och råkar sedan ut för en rad missöden längs vägen. 

Våra korta reflektioner: Ett tidsdokument med cementerade åsikter om samtiden; Uppskattar miljöbeskrivningarna, natur/kultur/reseguidbok/historia; Humorn; Medelklassynglingar / dagdrivare; Ganska kul; Poetiskt med en underton av vemod, självironi, sarkasm; Men de är ju så tafatta; J. är hypokondriker - lider av allt utom skurgumsknän - kul; Vi ville bara veta mer och sökte på nätet; Anekdotiskt; Mitt emellan Helan & Halvan; Så roligt -jag vill själv åka uppför Themsen; Studentikos/flamsig; Engelsk torr humor inte alltid kul; Tunga partier däremellan, som inte kändes aktuella i vår samtid; Intressant relatering till arbete - J. är energisk och tycker om arbete - alltså att se andra arbeta!

Språket: Så brittiskt, spirituellt, kvickt men föråldrat - kanske därför humorn blev tydlig. Trevligt med en "innehållsförteckning" inför varje kapitel.

Sammanfattning: Boken blev roligare och roligare allteftersom vi samtalade, utbytte humoristiska inslag från många sidor. Som när de planerar vad de ska ha med sig och upptäcker att det är bättre att de planerar det de inte kan vara utan. En trevlig blandning av historia och samtida samhällskritik, lättsamt och humoristiskt. T.ex. avsnittet om Manga Charta s127-131 - blev extra intressant att läsa med tanke på brottsmisstanken mot en manlig medlem av det engelska kungahuset. Intressant s67-69 att nutid alltid uppfattar dåtidens vardagsföremål och enkla prydnadssaker som "aktiviteter"! Hunden Montmorency tillskrevs närmast mänskliga drag. Han hade ingen egentlig talan men ändå viktig roll. Riktigt roligt s138-139 Montmorency och katten! Författaren "besjälar" ting, kitteln, bogserlinan, kapellet o.s.v. Om flickornas olämpliga klädsel i en båt - de var klädda för en fotoateljé, inte en picknick på floden s76); Om hur vårt intellekt regeras av matsmältningsapparaten s113); Ett exempel av dåtidens beskrivning av könsroller s202) Alla flickor log. Åh, så söta de var! Och karlarna hade rynkade pannor, och såg stränga och nobla ut.

Vackert: s117) Om natten; s70) Vi hör solen till, vi män och kvinnor. Vi älskar ljus och liv. 

Recensioner: Vi läser Författaren skulle skriva en seriös reseguide, baserad på en båtfärd han gjort. Hans formuleringskonst och öga för komiska situationer omöjliggjorde projektet. Det blev en elegant, brittisk humorklassiker i stället.

Litteraturburen: Humorn känns fräsch och tämligen odaterad. Det blir bara lite för ofta och till slut är humor helt enkelt uttröttande. 

Lektörsomdöme - utdrag: De många utvikningarna, anekdoterna och bakgrundshistorierna hör till romanens stil; en slängig, personlig form av essäistisk loggbok med en del naturlyriska inslag, som också de med sitt sentimentala tonfall blir en del av den komska färgningen. Marie Tonkin ger helhetsbetyg 4. 

Avslut: Kerstin hade skrivit ut en trevlig karta över Themsen åt oss alla, så vi kan följa George, Harris och Jerome under deras många stopp längs båtfärden. Kan boken locka yngre läsare? Vi var i alla fall överens om att boken väckte lust till en egen båtfärd på Themsen. Vem arrangerar vår gruppresa? ;-)

Lyssnartips: Boken är inläst och jag lyssnade på Bookbeat med Thomas Löfdahl som uppläsare - riktigt njutbart faktiskt.