DÖDEN TAR SEMESTER av Carina Burman

Hösten 2024 föreläste Carina Burman om sin bok Bellman.Biografin på Kulturmagasinet, Sundsvall. Hon avslutade med att berätta om den bok hon just skrev på, deckaren Döden tar semester, som jag omedelbart blev nyfiken på,mycket tack vare det färgglada och igenkänningsbara omslaget (typiskt 1950-tal). Ina Hurtig på Vängåvans Bokhandel och jag har båda Carina Burman som favoritförfattare. Vi beslöt att parallelläsa boken, träffas, jämföra våra synpunkter och göra en gemensam recension till Bokhandlarns VeckoMagazin, måndag 16.06.25. Så kul! 

Dettta är en 1950-tals deckare i Maria Langs och Agatha Christies stil. Underbart för nostalgiker, som oss! 

Nedanstående recension är dock helt och hållet min egen. 

Döden tar semester av Carina Burman

Handling: Året är 1956, före charterflyg, med västra Europa öppet för turistbussar. Florence "Florrie" Granat, en bildad, språkrik och klipsk hjältinna, arbetar som deckarrecensent på en tidningsredaktion. Hon är överarbetad och behöver vila. Hennes chef beordrar vila söderut och har bokat Florry på en bussresa till Rom. Vilken fantastisk framsynt chef, med tanke på tiden! Florrie är inte så begeistrad, men hon får en trevlig medresenär i stolen bredvid, adjunkt Georg Brandt. Då hon också läst på universitet, för dom snart intressanta samtal om de klassiska städer de far igenom. Sin vana trogen, betraktar Florrie övriga medresenärer och gör sig en uppfattning om deras personligheter. Det kan även läsaren lätt göra, då författaren har lagt in en lista med namn, ålder, yrken och egenheter, samt hur de hör ihop. Äkta makar, singelmän, far och dotter samt kvartetten ”flickorna från Småland”, i tidstypiska färgglada kläder och accessoarer. Medresenärernas beskrivs också med den tidens uttryck som sydländsk, smalmidjad, vacker docka, högbarmad, envis haka, samt även mindre smickrande egenskaper.

Medan bussen rullar vidare mot Den eviga staden, överhör Florrie märkliga samtal bland medpassagerarna. Underliga saker börjar hända och den beskäftiga resevärdinnan beter sig något egendomligt. När ett mystiskt dödsfall inträffar, börjar bussresenärerna att se på varandra med nya, vaksamma och misstänksamma ögon. För Florrie innebär detta ingen semester precis, utan hon får mycket att ta tag i!

Detta är både en trevlig läs- och reseupplevelse. Författaren skapar autentiska bilder av både tidsandan och de krigshärjade länderna. Guidad genom litteraturen och via Google ’reste jag med’ och ’besökte' alla städer längs resrutten, framför allt Roms många antika sevärdheter dess skulpturer och konstverk, t.ex. s205) Roms sju kullar; Fontana di Trevi; Spanska trappan, s172) Roms nyckelhål (Jag har kikat igenom nyckelhålet i den stora porten på Aventinen och sett Peterskyrkans kupol).

Språket är lättsamt med trevlig berättarteknik, tidstypiskt med gamla ’slanguttryck’ t.ex. tagg; najlon; plasticstol; kardan och ord som ohemult och oomkullrunkeligt roade mig.

Omslagsbild: speglar innehållet med bussen i bakgrunden, den rökande deckarrecensenten, Collosseum och den tjusiga ’flickkvartetten’.

Titeln väcker frågan: Tar döden någonsin semester?

Humor: s44) hennes ögon klippte som om hon försökte skicka honom morsemeddelande och SOS var det då inte; s146) Spegeln var stor som ett tefat och enbart avsedd för att män i celibat skulle krafsa stubben av hakan; s161) Hon var sävligare än min kusin Harry en måndagsmorgon. s196) Allt ska klockarfar beställa! s216) Endast den kvinna som inte är bunden vid en man är riktigt fri.

Rekommenderas varmt! En lättläst mysig pusseldeckare med ett underhållande mysterium i ett charmigt 1950-tals språkbruk med Carina Burmans karaktäristiska och fängslande touch.

Jag minns: titulaturens tid; klädmodet anno 1956 – klänningar som vi själva sydde, med båtringning, holkärm och ’getingmidja’, i enfärgade pastellfärger eller mönstrat i prickigt och blommig. Med vida underkjolar i tyll eller skumplast, allt för att få en rejäl vidd i kjolen; Rökningen, alla rökte överallt och drack kopiöst med kaffe;

Kuriosa: 1) Ett par bilder från min egen ’titt i nyckelhålet’ 23 maj 2013. Även om det var suddigt så syns kupolen långt bort i fjärran. Inte möjligt att urskilja med mobilkameran, men ett trevligt minne.

Kuriosa 2) En selfie med författaren Carina Burman den 5 nov 2024 på Kulturmagasinet, Sundsvall. Boken Döden tar semester finns på storbildskärmen i bakgrunden.

//Eveline