BREVBÄRAREN I LIZZANELLO av Francesca Giannone
När jag i höstas gick igenom Akademibokhandeln Vängåvans Låna&Läs-utbud 2025-26 blev jag bl.a. nyfiken på denna bok om "Fru Brevbärare", som karaktären Anna Allavena g. Greco kom att tituleras, när hon sökt och fått tjänsten som den första kvinnliga brevbäraren i Lizzanello, en liten by i södra Italien. Boken handlar om att återvända och om bymentalitet gentemot inflyttare. I junihettan 1934 stannar en buss på torget i Lizzanello och Carlo Greco kliver av tillsammans med sin hustru Anna. För Carlo är det en efterlängtad hemkomsten, men för Anna, uppvuxen i norr, innebär flytten en stor omställning.
Boken är vinnare av italienska bokhandlarnas pris Premio Bancarella.
Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone
Att Anna får tjänsten som byns brevbärare tilltalar inte Carlo, men han motsätter sig inte hennes beslut. Anna är stark, beslutsam och vet vad hon vill. Carlo älskar sin Anna och är en 'modern' make. De traditionstyngda byborna förfäras av Annas självständighet. Hon går inte i kyrkan, älskar att läsa böcker och sköter varken hemmet eller rollen som hustru som förväntat. I över tjugo år delar Anna ut posten i byn. Hon läser högt för de som inte kan, skriver dolda budskap till älskande par och levererar brev från män vid fronten. Som brevbärare vet Anna mer än de flesta om människornas liv – men hon vet inte allt.
Brevbäraren i Lizzanello är en storslagen familjesaga om familjen Greco och om livet i byn, genom andra världskriget och framväxande kvinnorörelser. En berörande historia om könsroller som rubbas, förlorade chanser, mod, frihet och tillhörighet. Om olivolja, vinproduktion, pesto och bakverk.Om två oskiljaktiga bröder, dömda att älska samma kvinna och starka familjeband. Handlingen är inspirerad av författarens egen gammelmormor.
Berättelsen tilltalar mig på flera plan. Här finns alla ingredienser till en intressant 'bladvändare'. Personbeskrivningarna är trovärdiga med både positiva och mindre positiva drag. Jag kan lätt se den italienska naturen och miljön framför mig, uppleva vardagslivet och föreställa mig alla skiftande händelser. Med ett slut, som jag inte hade förväntat mig, men så som författaren skrivit fram karaktärer och händelser, kunde slutet inte bli på något annat sätt, egentligen.
Bokomslag: Tilltalande både i färg och form, som ett frimärke med bild av Marie Kröyer ur Porträtt av Skagenmålarna , Marie och P.S. Kröyer.
Översättare Malin Emitslöf driver bokförlaget Contempo, italiensk litteratur på svenska.
Avslut: Att läsa en bok är för mig mer än själva berättelsen. Det finns beröringspunkter som möter mitt eget liv i 'varje roman', vilket breddar mina insikter och kunskapet om mitt eget liv. I den här berättelsen är det trakten, där den utspelar sig, som möter mitt liv. Apulien och orten Taranto (på den italienska 'klacken') känner jag till genom min far, som väl inte hade de bästa minnen från sitt liv där, men ändå, de berör mig av personliga skäl.
//Eveline