JAG VILL VARA FRI, FÖRSTÅR DU av Malin Wahlstedt

En bok om Viola Wahlstedt av dotterdottern Malin Wahlstedt. I en artikel om kvinnor som valt att leva ett självständigt liv, läste jag om Viola Wahlstedt och blev intresserad av biografin. Både omslagsbilden och baksidestexten gjorde mig nyfiken: Viola Wahlstedt - en märkvärdig kvinna, ett yvigt liv under 1900-talets första 90 år. Egotrippad, multibegåvad skulptör som blev frilansjournalist och sedermera barnboksförfattare. I fäboden Öjevallen i Härjedalen vid kalfjällets fot och lastbåten Fortuna vid Norr Mälarstrand. i Stockholm. 

Jag vill vara FRI, förstår du.  av Malin Wahlstedt

Viola Wahlstedt föddes 31.8.1901 och dog 11.12.191, var författare, skulptör, tecknare och grafiker. 

En charmig bok med fakta, varvat med författarens egen känsla för sin mormor, Malins stora förebild. Violas liv skildras med respekt och radikala berättelser. Om ”äkta” och ”oäkta” män och barn. Om hennes tid som frilansande utrikeskorrespondent i Sovjet, Nazityskland och spanska inbördeskriget. Om brevväxlingen med Astrid Lindgren. Viola representerade äventyret, att våga ta ut svängarna, följa sina ingivelser och leva för passionen. Hon var begåvad på så många områden, hann med så mycket, men saknade både tålamod, ekonomiskt sinne och ansvarskänsla, enligt dotterdottern Malin. Hon och mormor Viola brevväxlade under hela Malins uppväxttid. 

Några nedslag i boken: s249) Den som är gäst i huset och hungrig får känna verklig sugning i tarmarna om samtalsämnet råkar falla huset fru på läppen. s250) Att försöka hålla löftet till barnet man en gång var: tio nya budord = ine lyssna på andra, bara på dej själv. Inte vara rädd för värme, köld eller ansträngning. Inte binda sig med avbetalningar, skulder och köpkort. Ingen idé att först göda sig för att sen kosta på tid och pengar på massage, kurer och avmagringsmedel, utan bättre vara måttlig i mat, dryck och tabletter. Avslappning - kroppens fullständiga, ljuvliga vila. Kunna tiga och inte prata skit..... s264) Inte för att jag är rädd för att dö - men det känns lite trist dels är det ganska kul att leva och dels har jag så mycket kvar att se och lära mig - vid 81 års ålder!

Andra röster (ur boken): Kjell Bohlund (VD i Norstedts Förlagsgrupp) = Malin Wahlstedts berättelse är inte bara spännande kvinnohistoria. Den ger också en intressant bild av svenskt kulturliv framför allt under mellankrigstiden. 

Astrid Lindgren skrev dödsrunan i DN med rubriken: Mångsidig journalist och författare, Viola Wahlstedt-Guillemaut, Gustavsberg har slutat sin långa levnad. 91 år blev hon och ända fram till de sista årens ohälsa var hon oavbrutet verksam med att pressa ur livet alla dess möjligheter. 

En av Violas aforismer: Att det skulle ta så förbannat lång tid att förstå att det är de egna fötterna man oftast snubblar på!

Avslut: En djupt fascinerande bok om en remarkabel kvinna som jag hade svårt att släppa ifrån mig. 

//Eveline 82 år - som också känner att det är kul att leva, att vara vetgirig och att jag vill fortsätta se och lära mig!

Extra: Malin Wahlstedt kommer till Kulturmagasinet i Sundsvall den 1 oktober kl 12:00 för att föreläsa om sin mormor och boken. Gissa om jag har skaffat mig en biljett?