LÄR MIG SÄGA KALIMERA av Cecilia Ekhem

Efter att ha läst två ungdomsböcker av Cecilia Ekhem, Om elden tar oss och Vasas hemlighet, som jag tyckte var mycket intressanta med sin historiska tillbakablick och faktainformation, kändes det trevligt att läsa hennes senaste bok, Lär mig säga Kalimera, en roman i feelgood-genren. 

Handling: Boken handlar om Helena, som har passerat femtio år. Hon lever ett mycket tillbakadraget liv som ensamstående, eller enastående (ett ord jag blev förtjust i)! Hennes son har flyttat en bra bit hemifrån och lever tillsammans med sin pojkvän. Mor och son har alltid haft fin kontakt, men något i deras senaste samtal blev helt fel och nu svarar inte Theo när hon ringer. Helena har varit sjukskriven på heltid för utmattningssyndrom och har arbetat deltid en tid. Chefen på skolköket, där hon arbetar har påtalat att det är dags att Helena återgår till heltid, vilket hon inte alls är redo för än, enligt henne själv. 

Helena får ett brev från Grekland. En advokat skriver att en släkting till Helena har lämnat henne ett arv i en liten by på Kreta. Efter samråd med sin bästa väninna Jasmine och trots skral ekonomi, åker Helena till Kreta för att söka upp advokaten och få veta vad hon ärv. Hennes förvåning är stor när hon ser att det är ett hus på en charmig tomt ner mot havet. Hon minns plötsligt att hon varit där en gång med sin mamma och mormor. 

Hon träffar flera trevliga och hjälpsamma personer, bl.a. konstnären Aurora, charmige Max som hjälper henne att hitta ett tillfälligt boende. Huset hon ärvt är inte i ett skick att hon kan bo där. Dessutom ska hon sälja det så fort det är möjligt och åka tillbaka hem.  

Men det förflutna besvärar henne fortfarande, kontakten  med sonen ouppklarad. Allt påverkar hennes  mående negativt. Helena behöver klara ut många delar i sitt liv, innan hon kan avgöra för framtiden.

Titeln: Lär mig säga Kalimera - Helena kan inte förmå sig att säga godmorgon på svenska -Varför? Och hur ska hon då kunna säga det på grekiska? 

Omslagsbild: tilltalande med typiskt grekiska färger, himmel och hav i blått, hus i vitt och blått och röd vallmo - en av mina två favoritblommor!

Språket: Lättläst med ett trevligt språk, anpassade dialoger och 'lagom' kapitelindelning med ett bekvämt läsflöde. Ett bra. Författaren ger en fin bild av det grekiska landskapet. Den som varit där, känner lätt igen atmosfären. 

Cecilia Ekhem har ett förflutet inom skolkök och det märks att hon lätt kan identifiera sig med sin karaktär. I en intevju har hon sagt /citat: Här är min skolköks-feelgodd, för jag tycker inte att det finns så många böcker om skolkök. Jag vill att läsaren ska känna att storköksscenerna är skrivna med kärlek till den världen. Det har varit jätteroligt att vistas i skolkök igen via skrivandet. /slut citat. 

Avslut: Boken innehåller många starka teman: psykisk ohälsa, annan sjukdom, för tidig död, missförstånd och familjehemligheter. Trots de mörka undertonerna är det en trivsam roman, där livets ljusa ändå tycks vinna. Kommer Helena att kunna säga Kalimera/Godmorgon? Läs boken!