OM NÅGON SKULLE KOMMA FÖRBI av Thomas Korsgaard - Bokcirkel Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet Sundsvall

Det finns lika många sätt att tolka en text som det finns läsare. Och vi som läst, tolkat och samtalat är: Elisabeth, Margareta, Gunilla, Andreas, Karin, Maria, Kerstin, Eva, Berit samt Annette, Sara, Ewa, Siv, Andrea, Inga-Lill, Gabriella, Marie och Eveline. Vi börjar med att var och en kort berättar vad som berörde extra, som sitter kvar av berättelsen om framför allt Tue i boken: 

Om någon skulle komma förbi av Thomas Korsgaard

Tue är tolv år och berättar om sin uppväxt i en fattig och trasig familj på den danska landsbygden på Jylland. Pappan är lantbrukare med hett temperament och mamman spelar nätpoker dygnet runt i ett mörkt rum, plågad av depression. Gården med korna bär sig inte och skulderna växer. I den här familjen slåss man, luras och stjäl. Allt är trasigt, täckt av flott och sorg som inte kan komma ut. De vuxna saknar ett språk för sorgen.

Vad berörde extra: relationen far-son; Tues relatoon till mamman; Tues förtida 'vuxen'-roll; en väldigt trasig familj; brist på relationer; hälplöshet - men processen leder fram till hopp; ljuspunkten Iben blir Tues räddning; jag tänker i färg: brungrått med svarta kanter; så ont om ömhetsbetygelser att jag blir rörd när Tue ger lillasyster en kram; jisses vilken historia, men Tue tar sig an livet ändå; jag vill att någon ska se och förstå vad Tue går igenom; tuff start i livet; jag mår illa att se eländet; pappan är elak - beter sig ovuxet; pappan har inte förmågan att vara familjefar; utelåsningen berörde starkt; vet inte vad jag ska säga; Tues tankar i fösta kapitlet "om pappan dog i morgon" som en lösning ut ur eländet;

Vad luktar det: otvättat, misär, hund, gödsel, dålig andedräkt, fotsvett, rökstanken i kläder och huset.

Vilka ljud hörs: den skraltiga lastbilen, hundarnas gläfs, pappans stressiga röst, mammans dataspelande, men av barnen hörs inte mycket. 

Författaren lyckas verkligen med att vi som läsare känner och hör hur eländigt familjen, särskilt barnen har det. Föräldrarna lyckas inte vara föräldrar med det ansvar som krävs. Det är sorgligt att läsa hur lite de vuxna ägnar sig åt barnens behov. Allt sker genom tillfälligheter, vilket leder till misär och fattigdom, även känslomässigt. De lever sida vid sida, men är väldigt avskilda från varandra och känslor pratar man inte om. Familjens sätt att leva blir också svårt för barnen i skol- och förskolemiljö - de är i utanförskap även där. Tue är ibland tillsammans med ett par pojkar  men upplevelserna i de situationerna är inte särskilt upplyftande. Trots allt tycker inte Tue synd om sig själv, han finner sig. Han stör i skolan, men får ändå bra betyg och rekommendation att söka vidare till gymnasiet. När Tue träffar Iben, sker positiva förändringar med hans personlighet. Ett av få positiva delar i romanen, som visar att hopp finns. 

Mormor och farmor träffar de ibland, när något ska firas. Ingen av dessa kvinnor är någon bra förebild för barnen. Mormodern ger Tue pengar varje gång de ses - mest för att reta sin man tycks det! Farmodern sprider inga vänligheter omkring sig!

Fler märkliga karaktärer: Bitten - väninna eller vad hon är till mamman. Och Bittens man! Pappans bror Chresten, som lånar dem pengar men har dolda avsikter. 

Humor, i allt elände skriver författaren in lite humor: Fast pappa är en hejare på att göra smörgåsar! s84) Långt hår kallas svenskbarr. Tue säger: jag vill under inga omständigheter se ut som en svensk. s105) Han (OP) hade alltid något i munnen. Godis, mat eller det mormor kallade för skrävel.

Språket: Korta, avhuggna meningar och kapitelslut. Den är lättläst med ett enkelt, vardagligt språk. Händelserna skiftar så abrupt så läsflödet stoppar upp. 

Titeln: på s91) säger OP om sitt godis i förrådet: Det är bra att ha lite grann på lager, om någon skulle komma förbi.

Omslagsbild: Tue med Ray-Ban solglasögon, som han lånat av Iben. Den övre delen är mulen på en ko.

Tidsmarkör: Handrullade cigaretter var vanligt på 90-talet och telefonkataloger.

Liknande roman: Gräspojken av Christer Lundberg;   Obehaget om kvällarna   av Marieke Lucas Rijneveld (läst i cirkeln hö 2022). 

Recensioner: