BITTERT, AMORE! av Carina Burman

Med förväntad förtjusning har jag läst boken som Ina Hurtig på Vängåvans bokhandel och jag ska parallelläsa och recensera tillsammans för bokhandelns VeckoMagazin. Så som vi gjorde med Döden tar semester förra året. Det var så roligt, så vi ville göra om det med den andra fristående delen. Nu ska jag göra mina nedslag i text och händelser och därefter sammanväga med Inas.

Bittert, amore!    av  Carina Burman

Handling: I den första boken i serien om deckarrecensenten Florrie Granat, valde hon att stanna kvar i 'den eviga staden' Rom, när övriga sällskapet åkte hem till Sverige. Hon kan lika gärna vistas i Rom och läsa/recensera till redaktören på tidningen i Stockholm. (Distansarbete är inget nytt!) Flottie hyr ett ganska enkelt rum och trivs bra med sin skrivmaskin och en katt, som hon kallar Bang. Hyresvärdinnan och ett par kvinnor till i kvarteret håller ett vakande öga över Florrie, som rör sig hemvant runt om i kvarteren. Hon träffar en kamrat från studietiden, som introducerar henne i en grupp arkeologer. Georg Brandt från bussresan i förra boken dyker också upp och äventyret kan börja. Än en gång får Florrie användning för sin skarpa slutledningsförmåga. Det märks att Carina Burman trivs att skriva i Agatha Christies och Maria Langs stil om kärlek, sexualitet, hemligheter, ära, berömmelse, misstag, ond bråd död samt upprättelse och upplösning.

Bittert, amore! börjar lika trevligt med förteckning över karaktärerna med namn och yrke samt en karta över Rom med Svenska institutet, händelsernas mittpunkt, inprickat. Karaktärsbeskrivningarna är även här precisa och trevligt beskrivn. Året är 1956 och handlingen utspelar sig i en het fuktig augustihetta. Redan i första kapitlet höjer Carina Burman spänningen, med sitt karaktäristiska sinne för 'torr humor', som löper romanen igenom. Och kärleken, den infinner sig såklart i Rom - s227) Inom en vecka kastas Florrie mellan världens fasa och hennes egen lycka.

Språkbruket andas 1950-tal i ord, uttryck och stavning: snygga spiror, för hundra gubbar, nä, dra på trissor, det är lätt att säga tulipanaros, hurran,  hedersknyffel, bralliis/toppsnäcka mfl. Läsaren får en lektion i historia t.ex. Ockhams rakkniv och en bildningsresa i främmande ord, såsom parlatoriet=samtalsrum; abderit=dumskalle; tusculum=tillflyktsort; Lagom långa kapitel med trevliga rubriker. 

Tidsmarkör: Kung Gustav VI Adolf är med i berättelsens utgrävningar som amatörarkeolog - trevligt inslag! Veras kläder ger mig nostalgikickar - känner igen min egen tonårstid. Shorts var inte lämplig klädsel i Roms centrum på 1950-talet; 

Möter mitt liv: Ja, Roms nyckelhål har jag kikat igenom och d

Författaren skriver med dåtidens kvinno- och manssyn, över- och underordning samt gammaldags attityder och värderingar. Jag stördes av onödigt många upprepningar om 'Veras' glipa mellan framtänderna; 

Vacker mening: vartefter kvällen led stillade stämningen och vi blev näsan filosofiska