ETT SÄLLSAMT ÖDE ur BLOTT ETT ANNAT NAMN FÖR LJUS av FRIDA STÉENHOFF
Inför teaterföreställningen ”Blott ett annat namn för ljus” den 28 mars 2026 med Donna Donna Teatern på Sundsvalls Teater, har medlemmar i Frida Stéenhoff-sällskapet läst och samtalat om novellen ”Ett sällsamt öde”, som dramat baseras på. Den skrevs av Frida Stéenhoff 1911 och ingår i antologin ”Blott ett annat namn för ljus” – därav dramats titel.
Vi var två från sällskapet som såg föreställningen på Strindbergs Intima Teater i Stockholm 25 april 2024. Blev så berörda att vi ville försöka få dramat spelat i Sundsvall, staden där författaren, feministen och konstnären Frida Stéenhoff bodde och verkade under åren 1887 – 1908.
Handling i korthet: Om Ethel och Mikael, som gifter sig efter en tids förlovning. Först på bröllopsnatten avslöjar Mikael att han är kvinna!
Samtal 23 mars om punkter kring kärlek, förhoppning, identitet, svek och ärlighet. Om könsroller och äktenskap då och nu 115 år senare.
Vad berörde kort: Frida skriver om att själv skapa sitt öde, vilket blir en realitet för Ethel i slutet; Hur människor döms som mindre värda och sätter etikett på de utanför ”normen” – nu som då; Att Mikaels självmord var en ”feg” handling; Att Mikael inte hade kraft att visa sin kärlek efter avslöjandet; Att han inte ville berätta före bröllopet, kan kanske bero på att han var rädd att det skulle bli som en gång tidigare; Var Ethel kär i Mikael eller i en bild? = samhällsnormerna; Ethels uppvaknande process är intressant - där hon i slutet säger ”människan skapar själv sitt öde”; När Mikael ger Ethel fri – kanske hon förlåter honom lättare?
Samtalet rörde sig hur samhällsnormer begränsar människans val och frihet att välja i tidsperspektivet Då och Nu. Ethel var så kär i början, med bröllop snabbt på – först när Ethel får veta Mikaels egentliga kön, växer en obeskrivlig motvilja i henne; På den tiden var könsrollerna mycket mer inskränkta, det var ett brott att leva ut sin könsidentitet. Nu är det inget brott i vårt land, men människors attityder kan fortfarande vara starkt negativa, fördömande och avståndstagande.
Mer kring samhällsnormer: När Ethel tillfrisknat kan hon förlåta Mikaels bedrägeri, men mitt medlidande kan aldrig bli till ömhet. Min ställning förefaller mig så skev, att jag inte står ut med den, säger hon. Frida skriver i slutet att översköterskan bekräftar Ethels tankar om att ’vara sin egen lyckas smed’, under det att hon förde ut ett par små underliga barn på gräsmattan i solskenet. Fridas formulering av ”underliga barn” störde!
Paviljongsystemet, som infördes i skiftet 18-1900-tal, för olika patientgrupper framför allt inom psykiatrin diskuterades. Moderns ’avslöjande’ att det fanns psykisk sjukdom i släkten, underlättade för Mikael att fortsätta sitt bedrägeri utåt.
Fridas klasstillhörighet framkom genom att karaktärerna är från en högre klass med gott om medel – de reste från Amerika på bröllopsresa, tog tjänare när Ethel blev sjuk och uppehöll sig i Europa under ett år utan att Mikael arbetade.
Frågor som väcktes: Hur var det med Mikaels död – var det självmord eller mördades han av konstnären – som hade fattat tycke för Ethel, men ändå försvann med porträttet?
Fridas starka samhällsengagemang och sociala konversioner är tydligt, vilket säkert utmanade samtida kvinnorörelser. Även Fridas starka känsla för själarnas betydelse och samsyn framför klass eller kön, tas upp i novellen. Även Fridas starka engagemang för kvinnors självbestämningsrätt – genom att arbeta, utveckla och försörja sig själv. I stället för att åka hem till modern, väljer Ethel ett eget liv genom arbete!
Språket: Lättläst med tydlig disposition mellan textmassa och dialoger. Ålderdomlig ordföljd - som jag inte ett spår känner; Men han orkade på länge ej tala som; Att den icke dödade mig var alla en gåta. Ord – själsmarter, eftervis, städad (om en person); Riklig kommatering jämfört med Nu.
Avslut: När vi skildes åt var vi alla så förväntansfulla inför teaterföreställningen den 28 mars. Ett nytt sammandrag skrivs efter-teater-samtalet 30 mars 2026.
//Eveline