FARS RYGG av Niels Fredrik Dahl - Sammandrag - Bokcirkel Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet, Sundsvall
Vi hade en vecka längre lästid denna gång, vilket var bra för Fars rygg tog kraft och tid att läsa och begrunda. Vi gör en kort återblick till förra boken Tre män i en båt, men bara för att konstatera, hur väsensskilda dessa två romaner är. Vilket mäktigt romanbygge, en episk berättelse om tre generationers män och deras avsaknad av förmåga till närhet. Men jag ska inte föregå vårt samtal. Vi som träffades var Andreas, Ann, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Margareta och Maria samt Gabriella, Inga-Lill, Ingvor, Karin, Lina, Marie, Sara, Siv och Eveline. Berit deltog på distans via mejl och Annette via telefon.
FARS RYGG av Niels Fredrik Dahl
Översättare: Gun-Britt Sundström litteraturkritiker, översättare och författare till bl.a. Maken:en förhållanderoman kultromanen från 1976. Vi läste den i cirkeln 2017 - läs här. Boken anses vara Sundströms genombrottsverk och är en av titlarna i boken Tusen svenska klassiker fr 2009.
Handling: En autofiktion om ensamhet som går i arv och om ovanliga liv. Geografiskt rör berättelsen sig mellan Alexandria, Oslo och Genève. Berättaren är en version av författaren själv. Hans far har länge varit död, ändå finns pappan kvar, som närvaro och minne. Nu söker han sin far, vill förstå honom. Om en norsk pojke (far) som växer upp i Egypten, långt från fjäll och fjordar. Familjen bilar varje sommar till de norska fjällen, bort från hettan i Alexandria. Fadern är domare och modern hemmafru. Efter en incident på skolan tar pappan "Domaren" kallad, pojken hem från skolan och modern undervisar pojken i hemmet. Det går en tid men vid 13 års ålder bestämmer Domaren att pojken ska skickas ensam till skolor och internat i Europa, där han ska danas, utan möjlighet att kontakta föräldrarna. Uppväxten kommer att präglas av en förlamande känsla av utanförskap, av att aldrig riktigt höra till, eller komma någon nära. Ensam kan göra stark, eller?
Vad berörde oss i korthet: Ensamheten; Så träffande om 'det outtalade i vardagen' (s15); Att vara ensam är det han kan allra bäst! Tvättstället med den spruckna spegeln som symboliserade hans egen känsla av att inte vara hel; Hur vi ärver och formas av beteenden. 'Fars' inbundenhet; Författarens styrka och positiva ton, trots eller tack vare även sin ensamma uppväxt; Beskrivningen av 'fars' totala försvarslöshet på scoutlägret; Den totala 'okontakten'; Domaren-Ellen-'far' når inte varandra. Det är tomt och otäckt; Jag ser tre ensamheter; 'Far' är ett barn av sin tid; Rektorsfamiljens förlust av sin son; Fattigheten på känslor; Mörkret och Ellens livslånga tungsinne; Avsaknaden av värme inom familjen; 'Fars' beröringstörst (s26); Oförmågan att knyta an till varandra; Sorglig uppväxt; Födelsedagssaftens sockereffekt och att 'far' inte hann få smaka tårtan (s27); Den sorgsna inledningen återspeglar hela romanen s9-10)
Roman om en rationell familjekultur; domaren/patriarken som styrde och ställde över huvudet på hustru och son. Vilken förändring Domaren genomgick med den nya kvinnan, som han lämnade Ellen och sonen för! Othilie Bang behövde inte genomgå Bernarr Macfaddens "mjölkkur" s283). När "far" äntligen hittar vänner i Paola och David, förstör han detta pga sin okunskap i att interagera med andra, genom att så centrerat fokusera på sin egen utsatta situation - utan tanke på att andra också brottas med livets mening (s139-140).
Miljö: tyst och kall hemmiljö - sträng skolgång - vackra naturskildringar - en geografisk och klimatmässig spännvidd.
Titel o omslagsbild: En tydlig bild som återspeglas i titeln och innehållet. En tolkning: s156) Jag ser hans rygg försvinna in genom de stora glasdörrarna till järnvägshallen.
Språket: poetiskt vackert och beskrivande - eftertänksamt och samtidigt njutbart - en tydlighet i skrivsättet som går rakt in i kropp och själ.
Tragikomiskt: Den gedigna tweedkostymen med väst och senapsgul skjorta, som Domaren köpte åt pojken i för stora storlekar, inför varje ny skola/internat!
Starka stycken: s10) Jag får inte fatt i denna saknad. Den väcker mig på natten. Han är hos mig och han är inte hos mig. Precis som när han levde. s15) Han har besökt henne på sjukhemmet varje dag- det är mycket de aldrig har pratat om - ingen av dem rör bullarna. s59-60) Breven till föräldrarna. s94) Han är en scout nu men inte heller mer, han är inte ensam och ändå alldeles ensam. 263-264) Enda gången vi får se en varm stund mellan Domaren och sonen - en lek om att vara osynlig - en lek som aldrig upprepades!
Stark mening: s48) Om det är så att far planterade sin ensamhet i mig, så ger jag den tillbaka till honom nu. s245) När far sitter vid Domarens dödsbädd och gråter. Domaren som tog upp all plats genom att inte vara på plats, har släppt taget om honom.
Recensioner: AB/Rasmus Landström: Enastående bok om att fjärrstyras av patriark. Knivskarpa observationer om existentiella tillstånd.
SVT/Ulrika Milles: En autofiktiv tradition med minnen och repliker som är både autentiska och fiktiva. Pendang till "Mor om natten".
GP/Martina Montelius: Språkdräkten, skickligt omsydd till svenska av Gun-Britt Sundström, är hyperkänslig, tydligt bärande på en smärta som inte tål hårda stötar.
ST/Lina Kalmteg: I "Fars rygg" är texten som den friska norska fjälluften. Något av det mest bråddjupt smärtsamma jag har läst om ensamhet - hur den ekar genom generationerna.
Lektörsomdöme/Eva Lundgren: En oerhört poetisk berättelse om saknad, ensamhet, främlingskap och oförlöst kärlek till en far, som var svår att komma inpå livet. En stor läsupplevelse. Helhetsbetyg 5.
Boktips: Vigdis Hjort, Annie Ernaux, Edouard Louis, Axel Schulman.
Avslut: Ett vackert TACK av Niels Fredrik Dahl: Ett särskilt tack till Linn Ullman, min förstaläsare idag och alla dagar. Utan henne ingen bok - och inte så mycket annat heller, egentligen. Kärleksfullt och insiktsfullt!
Möter något i berättelsen mitt liv: Ja, om Tjeckoslovakien s43) och det tyskspråkiga Sudetenland, som offrades. Om längtan och saknad tillbaka till det land vi kommer ifrån. Utanförskap och känslan av att inte höra till.
Bonus: s9) Arvo Pärts musikstycke utan kronologi, som därmed även kan rymma min döde far, som inte heller ska någonstans och varken kommer eller går. Några få toner från pianot och en långsam lockande fiol. Spiegel im Spiegel (version for violin and piano)
//Eveline