FÖRDOLT ÄR MINNET AV MÄNNISKAN av Mohammed Mbougar Sarr - Bokcirkel Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet Sundsvall

Vi var 18 deltagare (i två grupper) som samtalade om boken tisdag 22 april. Vilken makalös, sanslös, spännande, bildande och insiktsfull litteratur! Vilken utmaning att läsa och samtala om denna starka, plågsamma roman, dock inte lätt att följa! Hur ge den rättvisa i ett sammandrag av ETT bokcirkelsamtal? Vi hade behövt TVÅ-TRE träffar, för att hinna med allt vi ville ta upp av innehållet om "Afrikas mystik och Europas förstånd", för att citera något jag läste på webben. Författaren tilldelades 2021 Goncourpriset som första afrikan, boende i Afrika. Romanen bygger delvis på en sann historia om Yambo Ouolguem, en malisk författare som orsakade skandal i de litterära kretsarna i Paris på 1960-talet. 

Fördolt är minnet av människan av Mohammed Mbougar Sarr

Vilken bedrift av översättaren Cecilia Franklin - nominerad till årets översättare 2023 för denna översättning (priset gick till Daniel Gustafsson för Herscht07769).

Handlingen enligt förlaget: En ung senegalesisk författare kommer över en mytomspunnen roman från 1930-talet och blir besatt av att hitta dess mystiske författare T.C.Elimane, som möttes av misstänksamhet och rasism, anklagades för plagiat och gick under jorden. Vem var denne gåtfulle författare egentligen. Sökandet leder fram till två av vår historias största tragedier: kolonialismen och förintelsen. En roman om litteratur, historia och kärlek!

Ett urval över vem/vad som berörde cirkeldeltagarna mest: Tung men fantastisk läsning; s119) Marème Siga Ds berättelse tog tag i mig; Krävande språk; Romanen som innehåller allt. s44) En stor bok har inget tema och handlar inte om någonting, den försöker bara berätta eller upptäcka någonting, men bara det är allt, och detta någonting är också allt.;s50) Intressant om själva skrivandet; Elimane och hans sökande; s127) Vi befinner oss alltid i en berättelse - vi pendlar mellan nuet, det förflutna och framtiden; Elimanes kamp att bli 'vit'; Tvillingbrödernas olika livsval, Assane valde de vitas skola och Ousseynou valde att bevara sin afrikanska identitet och kunskapen om deras egen värld; Kolonialismen och nazismens spår; s50) Kluvenheten som afrikansk författare på det franska litterära fältet; Invandringens komplexitet; Allt berörde - jag är 'golvad'; s128) Allt började med Mossane - Elimanes mor; s179-188) Hela stycket är så starkt berörande;

Fler betraktelser: Författaren i romanen, Diégane Latyr Fayes växande avstånd till sina föräldrar påminner om karaktären Elimanes till sina; s221) Ingen såg honom (Elimane) som författare, utan som ett massmedialt fenomen, det svarta undantaget som skapade ett ideologiskt slagfält. Hela berättelse om Musimbwa är så smärtsam, men jag väljer att uppmärksamma detta: s383-394) Elimane var en varning vi inte förstod att lyssna till. Den varningen sade oss afrikanska författare: uppfinn er egen tradition, skapa er egen litteraturhistoria, upptäck era egna former, upplev dem på era egna platser, berika er innersta föreställningsförmåga, äg er egen jord, för det är bara där ni kan existera, inte bara i egen rätt utan också för andras skull. Elimane uppvisade alla kulturella bevis för sin vithet, men blev effektivt förvisad tillbaka till sin svarta ras.

En storartad vidunderlig läsupplevelse med ett intensivt och rikt språk - det var vi överens om. Inledningsvis var romanen svår att komma in i, med ett myller av namn att hålla reda på. Boken har många livsberättelser och på nätet fann jag en karaktärsförteckning! Här finns realism, onda krafter, mystik med magiska krafter samt vackra miljöskildringar i nära och fjärran länder. Den är informationstät om andra författare bl.a. Witold Gombrowicz och Ernesto Sabato, med en intressant berättarteknik, som kräver en uppmärksam läsare. Men det lönar sig, romanens kraft belyser meningen på s428) I grund och botten har kanske alla författare bara en viktig bok, ett yppersta verk att skriva, mellan två tomma verk. 

Om fullbordan: s232, 362 och 428) Utan att gå in på detaljer skriver Elimane/Madag, att de båda avslutar sin gamla historia på ett "motbjudande och obarmhärtigt" sätt.

Titel: Det fördola genomsyrar hela romanen.

Omslagsbild: Två symboler, mangoträdets blad och anteckningsbokens upplösta ark. 

Imponerande hur Mohamed Mbougar Sarr knyter ihop hela handlingen. 

Recensioner: Vi läser/Yukiko Duke: Hur ofta drabbas ni som läsare av ett litterärt verk? Mig händer det alldeles för sällan, det där magiska när man blir så absorberad av läsningen att man glömmer omvärld, tid och rum. 

Expressen/Per Wirtén: Ett mästeverk, som "lämnar mig" hjälplös inför litteraturens kraft. Sarr har rest ett minnesmärke över hundra år av ensamhet bland afrikaner utspridda i världen. 

DN/Ingrid Elam: Sarr är inte bara en suverän språklekare, väl omhändertagen av översättaren Cecilia Franklin, han gestaltar också hur språk påverkas av plats och av spänning mellan det hemtama och det främmande. En kärleksroman, en bildningsroman!

Lektörsomdöme/Eva Lundgren: Det här är en fulländad roman, jag kan inte komma på något bättre sätt att beskriva den, som inte låter alldeles banalt. Hur ofta drabbas ni som läsare av ett litterärt verk?

Avslut: s17) Är Diéganes möte med boken en slump? Nej - Slumpen är enbart ett öde man är ovetande om! Den 'slump'-förklaringen är helt i min smak!

Den intressanta titeln och förlagets info om en litterär labyrint, en storslagen resa genom tid och ru, lekfull som komplex, om literatur, historia och kärlek, fängslade mig i en annan bokkontext hösten 2023. Jag la titeln på minnet! När Ulf Johansson, Sundsvalls stadsbibliotek, och jag gick igenom mina titelförslag till våren 2025, nämnde Ulf att han hade läst denna och rekommenderade den till bokcirkeln. Det tackar jag honom för!

//Eveline