Läsecirkel hö 2022 bok 1) MYSTERIET HENRI PICK av David Foenkinos

Till höstens första cirkelträff kom Annette, Bibi, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Maria, Margareta, Toni och Eveline. Ann-Sofie och Melinda hade förhinder. Berit lämnar som vanligt sina synpunkter digitalt. Att det var roligt att träffas fysiskt var det ingen tvekan om. 

Vi började med en kort presentation av oss själva, vårt läsintresse och varför vi valt en bokcirkel: att läsa är som en utflykt; att samtala kring romanen är som terapi; det ger fler dimensioner; min första bokcirkel; jag läser på ett speciellt sätt inför en bokträff; premiär; vad skulle man annars göra; kvalitetsböcker och seriösa litteratursamtal; utvecklande!

Efter några praktiska punkter kring "samtal i grupp" samt hållpunkter som fikatid, övergick vi till bokpratet. Dagens bok var en bra start med ett innehåll, som stämde väl in på höstens tema Drömmar, val & konsekvens. 

Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos

Översättare: Sara Gordan

Var och en berättade kort vad eller vem berörde oss extra under läsningen. Författardrömmar och kärleksrelationer, som tycktes bygga på försmådda män och kvinnor, berörde oss alla = drömmar, val och konsekvens. Bland karaktärerna lyftes Magali (bibliotekarien), Madeleine (änkan), Rouche (journalisten) och Frédéric (författaren) fram, men även Joséphine (dottern) och Marina (skenhustrun). Alla är på något sätt delaktiga i den mystik om ett hemligt manus, som David Foenkinos genom sin allvetande berättare så trivsamt och underhållande leder läsaren in i den snåriga förlagsvärlden. 

Romanens huvudtema: om en romans tillblivelse, om konsten att ge ut en bok och om överdriven marknadsföring s.k. "hajp" (upphaussning och fall), vilket kan gynna förläggaren och författaren, men också slå helt snett. Här finns önskan om berömmelse, att lyckas med ett mästerverk och passion för det skrivna ordet, med sanningen och kärleken som starka ingredienser. Vi pratade om hur maktspel, förljugenhet och konsekvenser av val för att nå sina drömmar, kan bli ödesdigra. Nutidens fokusering på formens totala dominans över djupet i en roman, kvantitet / kvalitet diskuterades också (s125 o 265). Intressant hur författaren får ihop alla möten i boken, som tangerar titeln på romanen i romanen En kärlekshistorias sista timmar. En bladvändare med en del cliffhangers, som driver händelsen framåt. Vi diskuterade trovärdigheten, men tyckte det var en trevlig, snäll, lugn och sökande bok, med ett härligt överraskande slut.  

Fotnoter hade vi delade meningar om: trevliga och humoristiska inslag ex. s38) om hur vi lyssnar i ett samtal; irriterande, de gjorde intrång och störde läsrytmen utan att tillföra något. 

Huvudkaraktärer förutom ovan nämnda är Henri Pick och bibliotekarien Jean-Pierre Gourvec, som grundade biblioteket för refuserade böcker och opubliserade manuskript, efter en idé av den amerikanske författaren Richard Brautigan. Inspirerad av Brautigans vision startade Todd Lockwood 1990 The Brautigen Library i Vermont. 2010 flyttades The Brautigan Library och dess innehåll till Vancouver.

Miljöbeskrivningarna gav intressant inblick - i förlagsvärldens inre och till landskapets yttre kring orten Crozon i Finistère- (minns vi från Bodil Malmstens böcker om världens ände!). 

Språket: trivsam med krass humor, lättläst med bra kapitelindelning, löpande text och dialoger. Fint bildspråk ex s47) Hon hade omedelbart känt igen sin dotter på hennes sätt att cykla så exakt, så rakt. Frédérics var mer konstnärlig, han cyklade ryckigt, utan riktlinje.

Titel/Omslagsbild: bilden ger tankar till kartotek/bibliotek och ja, Henri Pick är ett mysterium. 

Några meningar: s65) Frédérics irritation över klockan hos änkan: Han försöker tänka i tystnaden mellan sekunderna, vilket var lika omöjligt som att gå mellan dropparna i regn. s66) Änkan om Gourvec: Varje gång hon stötte på honom hade han fått henne att tänka på ett ursprårat tåg. Om ord s129) Ord har alltid en riktning, ett hopp om en annans blick. Att skriva för sig själv skulle vara som att packa resväskan för att inte resa. s201) Alla hennes svar hade kommit ur munnen som laddningar ur en ordkatapult. 

Ett ord/känsla som romanen väckte: s71) Läsaren möter på ett eller annat sätt alltid sig själva i en bok. Läsning är en fullständigt självcentrerad upphetsning. Vi söker omedvetet det som talar till oss. Författarna kan skriva de allra knasigaste eller mest osannolika berättelser, de kommer ändå alltid hitta läsare som säger: "Det är otroligt, ni har skrivit om mitt liv".  s232) Man kan resonera med sig själv, men det är alltid kroppen som avgör hur lång tid som behövs för att känslorna ska läka.  

Bokcirkelfrågor (s272): 1) Att det jag själv tror på är läsvärt, får ett bevarande någon annanstans än hos mig själv och inte bara kastas. 3) Ja, till del, t.ex. s97) En boks liv bestäms och alla får inte samma chans. Förläggarens entusiasm är avgörande, man har sina älsklingsbarn. 5) Ja, känslan av spänning inför varje ny läsupplevelse. 6) Lösningen är överrskande bra.

Recensioner om boken saknas, men det finns om filmen Svt, Aftonbladet, Kulturbloggen

Sens moral: Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Kärleken vinner över girigheten.

//Eveline