SWEET DREAMS ÖXNEHAGA av Anna Agrell

Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell är en berättelse om kamratskap från småskoletid och vänskap upp i vuxen ålder. Att en vänskap består från tidiga barnaår har alltid fascinerat mig. Själv har jag inte upplevt det, vilket jag tror beror på att jag i 7-års åldern kom från ett annat land. Det tar tid att grunda nya och varaktiga vänskaper i så tidig ålder. Som vuxen har jag flera långa vänskaper, den längsta är nu 50 år. Året är 1988 när berättelsen börjar. Mia och Sara är 12 år och går i sexan. Jag hade själv barn i den åldern, som de är i när berättelsen börjar. Det gjorde mig nyfiken på hur 1980-talet framställs, ur deras då unga och mitt då vuxna perspektiv. Återgivet med äkthet, då författaren är jämngammal med sina huvudkaraktärer.

 Sweet dreams Öxnehaga    av Anna Agrell 

Författaren inleder boken med en textrad, som berör: Men det fanns en kärv kärlek till hemstaden också i längtan bort av Anna Greta Wide  en av våra stora poeter. 

Berättelsen börjar i nutid med meningen "Jag har gjort något oförlåtligt" berättar Mia för sin väninna Sara i ett telefonsamtal. Och den första sidan slutar med: Att hon gjort något oförlåtligt är allt jag får veta, den där söndagen som går från att vara intentsägande till att bli en utskuren relief av min framtid. Min nyfikenhet är väckt och jag läser vidare med en känsla av att något riktigt omtumlande skett, som jag absolut vill få veta. 

Innehåll ur baksidestexten: Det är i slutet av 1980-talet. Bästa vännerna Sara och Mia bor i miljonprogramsområdet Öxnehaga. De lever sina liv i centrum eller vid rampen, drömmer om märkesjeans och videobandselare. På hemmaplan brottas vännerna med egna svårigheter, men tillsammans är de oövervinnerliga och söker sig till allt som ger tillvaron spänning. De säljer lotter utan vinst, klättrar över staketet till byggarbetsplatser och hoppar från hustak. Vänskapen kommer att hålla livet ut. Men drygt trettio år senare får Sara veta något om Mia, som kullkastar allt och deras relation sätts på prov. 

Vad är detta oförlåtliga som Mia gjort? Oförlåtlig är ett ord för stort att överblicka (sid 61). Hur kommer det att påverka deras vänskap? Vilka handlingar går att förlåta? 

Berättelsen är ett växelspel mellan då och nu. Mia verkar ha den perfekta familjen medan Sara inte har någon pappa i sitt liv, i alla fall inte någon som mamman vill prata om. Den sköra tiden mellan barndom och ungdom och förväntan på framtiden och vuxenlivet beskriver Anna Agrell med fin känsla och som hämtat från den egna upväxten. Att växa upp i en småstad och känna att den stora världen är något för framtiden. Att kompisarna här och nu är allt. Mias dröm är att bli modell och Saras att bli författare. De är oskiljaktliga men tar också in andra kompisar i sin tvåsamhet. Många saker i boken känner jag igen från min sons och hans kompisars uppväxt. TV-spel, MTV, videobandspelare, att spela in egna kasettband från radion, TV-serier som Dallas, popband som Eurythmics  Sweet Dreams  och Roxette, axelvaddar, märkesjeans, att ha party, panta tomburkar, tankar på högstadiet osv. 

Sweet dreams Öxnehaga är en varm och fin uppväxtskildring om vänskap, klass, drömmar och begränsningar samt om vuxna som sviker och om egna svek. När sedan vuxenlivet levs, blir insikten om krossade drömmar och förlorad tid brutal.

Anna Agrell debuterade 2021 med Ett halvt andetag, som jag också är nyfiken på. Hennes romaner jämförs med Silvia Avallones och Susanna Alakoskis böcken. 

Jag hade stor behållning av att läsa mig tillbaks till 1980-talet.

Det slår mig att jag just skrivit om Om elden tar oss  av Cecilia Ekhem, en bok som är en återblick 100 år tidigare, till 1888 års ungdomsvärld!

//Eveline