TRE ÄPPLEN FÖLL FRÅN HIMLEN av Narine Abgarjan - Bokcirkel Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet Sundsvall

Tema hösten 2025: Livet, filosofi, människors villkor.

Höstens första bokcirkel tar sig an en roman av en armenisk författare, som skriver på ryska och är bosatt i Tyskland. En intressant och ny bakgrund, som lockade till läsning och samtal. Vi är 22 deltagare fördelade i 2 grupper. Vi som samtalade idag var Andreas, Ellinor, Eva, Gunilla, Kerstin, Marie-Helen, Margareta, Berit (via mejl) och Annette, Ewa, Gabriella, Inga-Lill, Karin, Marie, Sara, Siv samt Eveline. Vi följer en samtalsguide, som ger samtalet en gemensam struktur. Vi börjar med att "laget runt" kort berättar vad eller vem som berörde extra under läsningen och väntar med värdeomdömen till slutet av samtalet. 

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan

Vad berörde extra: bykänslan - överlevare; språket o symboliken; Maran; osentimentalt o nyanserat; "sicket elände", men så fin gemenskap; inte ge upp; karaktären Akop; Anatolias och Vasilijs kärlekshistoria; avkopplande / skön läsning; den självklara vänskapligheten i byn; hopp; tron på det goda / tillit; ensamhet / avskildhet; livsöden - Tigran o påfågeln; många levde i fattig misär, men var nöjda; Akop som kunde se bortom nuet, som vaktar himlen o dödsänglarna = byns kompass; främmande / osvenskt; åldrandet / gemenskapen; ryskt / enkelt liv / hjälpte varandra; Anatolias kärlek till böcker / hennes dödsförberedelser; förkärlek till "skirat smör" och "mullbärsvodka" att smörja det onda med.

Karaktärer: Anatolia, Jasaman, Ovanes, Vasilij, Akop, Vano, Valinka, Tigran, Nastasia mfl underbara karaktärer och starka personligheter. Vi uppskattar personförteckningen. Nämnas måste också byns brevbärare, telegrafist och prästen. Intressant hur efternamn bildas av att någon tidigare i släkten gjort något som utmärkte och blev ett öknamn t.ex. s119) Kudamants av orden ku dam = Jag betalar tillbaka. En annan intressant reflektion angående namn: traktens flickor brukade inte byta efternamn när de gifte sig, på det viset förblev de för alltid en del av sin släkt! Även byn är huvudkaraktär!

Handling o budskap: Här antyds mycket ur Armeniens historia genom vad som hänt tidigare släktingar. Det vimlar av "inklämda" händelser. Som en saga, en skröna. Hur det kan vara att leva i symbios med naturen. Låta livet ha sin gång och leva utan tvång! 

Miljö: En isolerad och karg bergsby med bara åldringar = 13 kvinnor och 8 män! Odlande och självförsörjande med det nödvändigaste. Med naturens krafter som spelat en avgörande roll för bergsbyns avfolkning av unga människor. Närheten till dalen, som byborna inte ville ha någon gemenskap med. Bara för det allra nödvändigaste. Inte ens när Anatolia trodde att hon skulle dö, ville hon till dalen. 

Språket: Så fint, poetiskt, känsligt, med ett pärlband av bilder och magisk realism. Välkomstmåltidens beskrivning s264); Väderbeskrivningen s259): En soluppgång s172); Gravstenarna andades av evigheten och oundgängligheten s190). 

Två nya samtalsämnen: Vad lukar det och Hur låter det i romanen? (Från samtalet i Lundströms bokradio.) Det luktar mat, granatäpplen, kryddor, mullbär. Förutom människorna, fåglarna, vindens och väderlekens ljud, är det ganska tyst. 

Tragikhumor: s162) Vanos nya skor - som han fick först efter sin död via Marjams döda svärmors begravning! s179 o 181) om Valinkas jäst, som hon kastat i avträdeshålet i marken. 

Meningar: s93) Livet förlorar verkligen sin mening i det ögonblick människan slutar att vara till nytta för sin omgivning. s144 o 151) Vano gav upp sedan han förlikat sig med det faktum, att det finns saker som inte går att förklara med vanliga ord och inte fatta med det mänskliga förståndet. s184) Varje prövning håller undan ett elände. Se det som att du köpt dig fri från något dåligt. s207) Det är väl säkert meningen och därför blir det så. Ju enklare ord desto större innebörd. 

Vackert stycke: s52) Utanför fönstret hade den sydliga natten brett ut sig, den strök över fönsterbrädet med sina blyga månstrålar, berättade genom syrsornas mjuka gnisslande om drömmarna som jorden drömde..... Anatolia låg lutad mot kuddarna och tryckte fotoalbumet med sina släktingar mot bröstet, och grät. s194) Solen hade för längesedan gått upp ... och vart och ett av träden tycktes tala sitt eget språk, till människorna. 

Påminner oss om: Mästaren Och Margarita av Michail Bulgakov; Eremiterna i Taigan: den största ensamheten av Vasilij Peskov; Och Torgny Lindgren

Recensioner: VI Läser / Yukiko Duke; Kulturbloggen.com; Lundströms Bokradio; Världslitteratur.se; Bokförlaget Tranan: Intervju med Narine Agbarjan; 

Översättning: av Lina Bysell - nyanserat, intresseväckande och mycket bildlikt.

Avslut: En förtjusande och finstämd berättelse med mystik, om att "det goda" förenar människor. Vi i cirkeln hoppas få symboliken bakom de "tre äpplen som föll" - den som såg - den som berättade - den som lyssnade, förklarad av översättaren Lina Bysell? Även förkärleken till "skirat smör", som finns på s147, 243, 265? Och om mullbärsvodka hjälper att smörja det onda med?

Rekommenderas alla med öppet hjärta och gott sinnelag - kanske särskilt de utan!

//Eveline