VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP TRÄFF #4

29.04.2020 17:54

Bomullsängeln av Susanna Alakoski

bokomslag Bomullsängeln               Susanna Alakoski – Wikipedia

Läst till träff #4 med Vängåvans Litterära Sällskap mån 7 april 2020. Även denna gång ordnade Lennart Bergström digital träff pga Corona-viruset och myndigheternas rekommendation att inte samlas i grupper, ffa för utsatta grupper, bl.a.a 70+are. Denna gång träffades vi först i ett videomöte kl 18.00 och därefter i ett telefonmöte kl 19.00. Två möjligheter att delta i samtalet, blev lyckade arrangemang.

Lennart inledde båda träffarna med att hälsa välkommen och informerade hur deltagarna skulle göra för att delta i samtalet. Skillnaden på dessa digitala former är att samtalet flyter lättare i ett videmöte, då man ser varandra.

Bokval av Monica Gullman/bokhandeln: En stark och gripande roman om en tid om flickors utsatthet, om kvinnlig vänskap, om ett samhälle i förändring.

Kvällens samtalsledare Eveline Santner: mitt intresse för litteratur gör att jag sedan 2012 leder läsecirklar på Stadsbiblioteket/Folkuniversitetet. Sedan hösten 2019 leder jag en bokklubb på teaterföreningen Scen Sundsvall/Esters gym. Ett projekt där vi först läser boken, ser föreställningen som boken bygger på tillsammans och därefter diskuterar och jämför bok/teater. Och nu är jag medlem i detta förnämliga Vängåvans Litterära Sällskap.

Kvällens författare:

Susanna Alakoski, född i Vasa Finland, kom till Sverige och Ystad som liten. Hennes uppväxt präglades av invandrarens dubbla tillhörighet, det finska i hemmet och det svenska i skolan och bland kompisar.

I en intervju från Bok-&Biblioteksmässan 2019 beskriver Susanna Alakoski att "hela hennes bas ligger i det svensk-finska". Hon säger att hon är mer en författare med klassperspektiv (kön och klass), än invandrar-/arbetarförfattare.

Hon har fått många utmärkelser, ex IvarLo-, Moa- och Augustpriset men har också tackat NEJ till ett pris: Jan Myrdals "Leningpriset" 2013, då hon inte vill förknippas med totalitära ideologier.

Susanna Alakoski skriver på nr 2 av romansvitens 4 delar! Lennart berättade att hon kommer till Vängvans Bokens Afton i september 2020 om risken att smittas av Corona-viruset då är över!

Bomullsängeln en mjuk titel till en hård verklighet!

Vad/vem berörde extra under läsningen – några röster:

- otroligt imponerad av författarens forskning men fastnade inte helt för själva berättelsen – inte odelat positiv

- tycker väldigt mycket om Alakoskis berättarstil – växlingen i framställningen

- otroligt fin bok – så mycket om Finlands historia som jag inte alls kände till – skillnaden i beskrivningen av landsbygd =mjuk/målande / stad=hård/kall

- tycker om boken – men för mycket fakta så den tappar själen

- en fantastisk bok – viktigt kvinnohistoria belyses – bra att författaren lämnar "öppet" till läsaren

- fin beskrivning av kvinnorna – lärorik – t.ex. sättet att ordna barnpassning

- en underbar bok – kom in snabbt i berättelsen – om barnet Hilda, om den istf modern fostrande Sanna-Täti, om kärlek – (jmf med Selma Lagerlöf o hennes farmor) – starka band – en varm bok

- husfaderns ord om kvinnohistoria: s64) flickans öron växer, pojkarnas krymper; husfaderns dom och ord om Hildas synd (s88-89) - när Hilda tar på sig synden (s85) – om gårdsnamn som efternamn / tillhöra gården (som en slav utan egenvärde)

Miljöer: landsbygd och starkt bibeltrogna – med skam/skuld/klasskillnad – tacksamhet (s346) kontra stadsmiljö med mer samhällsinsikter och mindre bibeltrogna.

Karaktärer: Viola Vuori en stark kvinna med kloka tankar; Hilda & Helli är så olika men så varma i sin vänskap; Hilda trofast i sin tro och Helli stridbar i sin politiska åskådning; fabrikörerna är som förväntat – som fabrikörer mestadels är; Arvo är kulmen av väme och klokhet – så fint sagt att Emil är ett vackert namn, när Hilda berättar om sin synd och skam (s263)! Sanna-Täti med sin klokskap, så levnadsvis; fabrikörerna – för sin kontrast till arbetarna!

Språk: tätt men lättläst, vackert, beskrivande, bildlikt, omständligt som passar berättelsen, poetiskt, flyter fint framåt. Språket skiljer Hilda som barn/vuxen – vilket förutom åldern också kan bero på skillnaden i tal landsbygd/stad.

Talande nybildade ord: mostermännen, tänktystnaden, längtansorden, hemligorden och bokens längsta arbetarföreningskvinnoklubben 29 bokstäver!

Bokens uppbyggnad: bra kapitelindelning, följer kronologisk ordning, håller intresset vid liv. Gillar punkteringarna när författaren vill betona; In. I. Huvudet. (s179)

Titel och omslag: den passande titeln återges på s417; vackert omslag som stämmer med berättelsen.

Budskap: kvinnors livsvillkor i fokus, krigsvillkor i vardagslivet, facklig kamp och Finlands historia

Referens till: PA Fogelström Stockholmsserie; Gunnar Bolin Hovjuvelelarens barn; Nina Wähä Testamente; Kjell Westö Där vi en gång gått

Bomullsängeln är en sinnligt och bildlikt beskrivande roman (ex s109 om hemmalukten) med mycket informativt innehåll ex om anpassning och kontrasten mellan arbetsliv, samhälle och de som bestämde, om jordbruk, industri och krig. Författaren bygger upp starka händelser så skickligt att läsningen känns i varje nerv (ex s286 och s298). Romanen kan inte sträckläsas, man måste stanna upp och reflektera.

Mitt ord: OMVÄLVANDE! Romanen innehåller dikter lite här och där och jag avslutar med en ur Kalevala-eposet och Väinämöinen: s97) Det går ett märkligt tal om månen, sällsam saga sägs om solen, vart har väl vår sol försvunnit, vart har månen tagit vägen.

Dags att läsa om Kalevala!

//Eveline

 

BOMULLSÄNGELN av Susanna Alakoski

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar