BILL NILSSONS SISTA VITA SKJORTA av Björn Ranelid - Bokcirkel Litt.400 Stadsbiblioteket och Folkuniversitetet i Sundsvall

Till vårens 3:e boksamtal kom Marie, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Annette, Margareta, Maria, Andreas och Eveline. Berit och Elisabet hade skickat sina synpunkter. Vi började med en återblick till förra boken Jag faller som en sten genom tiden genom livet av Åke Smedberg, som genom sina nära livsbetraktelser berörde och fortsätter att beröra. Innan vi diskuterade dagens bok fick deltagarna biljetter till Litt.400 19-20-21 april på Kulturmagasinet. Några berättade också om hittills lästa böcker av Pija Lindenbaum. Det återkommer vi till nästa träff 23 april.

Som förste Lars Ahlin-pristagare tilldelades Björn Ranelid priset 1992 med motivering: Björn Ranelids författarskap kännetecknas av virtuos språkbehandling, ett myllrande persongalleri och djupgående moraliska frågeställningar. Björn Ranelid förvaltar det språkliga och humanitära arvet från Lars Ahlin. En motivering som fortfarande tycks vara författarens signum 2024, 32 år senare!

Bill Nilssons .....        av Björn Ranelid

Förlagets beskrivning: En fruktansvärd tragedi har inträffat i en by på Österlen. Hur kunde den ske? Hur kan livet gå vidare? Björn Ranelid målar upp ett samhälle där det vackra och det fruktansvärda lever sida vid sida. I tillbakablickar lär vi känna några av byborna och förstår så småningom vad som har hänt. 

Citat bokomslag: Karin Blom är en kvinna mitt i livet, mor till fyra barn och gift med prästen i en by på Österlen. Hon odlar blommor i den stora trädgården. Men hennes liv är inte så idylliskt som det kan verka. Jag var en blodröd klätterros på min mormors stugvägg, jag flyttades till fel jord och drabbades av svartfläckarna, är det sista Karin skriver i sin dagbok. En av författarens metaforer, som passar fint till berättelsen. 

Handling: Bill Nilsson med hustru Anna är ett av fyra par som denna berättelse handlar om. De och förutom prästparet Karin och Gustaf Blom, finns här också Johan Tilly med Sara Hall och Benjamin Sander med Emma Vik. Övriga framträdande karaktärer i detta omfattande persongalleri, är Benjamins mor och far samt Viktor Andersson (kyrkogårdsvaktmästare) och Lena Hall (Sara Halls mor). Redan från början anar läsaren att begravningen som vi får följa, är något alldeles extra smärtsamt. Händelser nystas upp varvat med tillbakablickar till varje karaktärs uppväxt, på vitt skilda platser och hur alla nu sitter tillsammans i denna sorgliga stund. Har detta som hände, kunnat förhindras? Alla karaktärer beskrivs med författarens egenartade, blommiga och metaforiska berättarstil. Författaren är grundligt påläst om träd, buskar och blommor, vilka också har huvudroller.

Budskap: Kärlek till människan! Om att se, men inte agera!

Kort vad som berörde oss mest: Människornas utsatthet tar tag i mig t.ex. Emmas situation på Sankt Lars i Lund, för  tankarna till Maj-Gull Axelssons Mitt liv och Ditt. - Benjamin beskriver sin mor så vackert. Hans uppväxt berörde, med fadern som söp bort sitt liv. - En krävande läsning, men så målande och med naturens fantastiska glans. Metaforerna är oändligt många och njutfulla. - Inget särskilt berör. Allt är svart/vitt. Är Karin ond/god i sin handling? Enligt dagboken handlade hon genomtänkt! - Språket står i vägen för berättelsen med upprepade metaforer. - Bra porträtt av människorna, men överdimensionerat språk, som blir tröttsamt. - Överlastade meningar där karaktärerna blir platta. - Mycket berör, men Karins beslut var det mest tragiska. 

Karaktärer: I Ranelids romaner tycks alla goda karaktärer vara extra goda, nästan självgoda och de onda är extra onda, med svart/vita egenskaper.  Författaren "mässar" fram karaktärerna. De självutbildade tycks veta bättre än experterna, vilket inte känns trovärdigt. T.ex. s18)om att barnen begrep bättre än Einstein; s144)när Bill Nilsson vaknat upp ur koman och läkarna inte kunde förklara detta, trots sina specialistfack; 157)om Bill Nilssons lärdomar, som kunde få professorer och pomologexperter att avundas honom! 

Tema: Kärlek, gemenskap, svek, förhävelse, ond/god, tystnadskultur.

Tid:1960-tal s116)Dag Hammarskjölds död 1961 och s171)Målle Lindbergs väckelsemöten. Miljö: Liten ort på landsbygden med Äppelodlingar i Skåne.

Språket: Cirkeln har delade meningar om det "Ranelidska språket" och metaforerna. 

Titel och omslagsbild: Bill Nilssons vita skjorta återfinns på ett antal sidor, där den "hör hemma" men förbryllar på s 249?  Bilden: Fem äppellådor är en stark symbolbild för berättelsen. 

Favoritcitat: s9)Kärleken var törstig och den gick för att dricka vatten men plötsligt var det torka i bygden. s65)Johan hängde kniviga frågor i prästens mungipor (:-); s77) Kärlek och skönhet vandrade ännu så länge fritt i denna berättelse; s96)Människorna bar sina årsringar på utsidan, medan träden hade sina i det inre av växten. Kapitel 13 s86-88) om Karin - är en fin berättelse med bara en metafor (om ålens vandring till Sargassohavet)! 

Igenkännande är ortsnamnen för de som rest i Skåne och Österlen.

Recensioner: Borås Tidning/Fedja Wierød Borčak har läst en historia som glömmer att föklara mörkret. Romanen är full av kärlek och livsglädje utan att blandas med vrede, bitterhet eller avund. Ondskan verkar Ranelids famösa sprudlande språk inte ha några ord för. 

DN/Jonas Thente  Är Björn Ranelids nåderikt naiva romanvärld vad vi bäst behöver i en ond tid? Jonas Thente har läst en ny saga från Österlen som handlar om det godas triumf trots allt.

Lektörsomdöme/Ingvar Engvén Romanen är suggestiv, vacker och en levande berättelse om kärlekens och gemenskapens svåra villkor i en värld där ondskan har många former. Ranelids poetiskt uttrycksfulla språk, rymmer både svärta och hoppfullhetens ljus. Han fångar med sin nyanserade enkelhet livets olika former. En höjdpunkt i Ranelids författarskap! Betyg:5.

Avslut: Berättelsens kärna och budskap är intressant att följa. Metaforen på sid 5 o 231 behöver en förklaring: Plötsligt blev solen svart när skogssnigeln bar den på sin rygg.?

//Eveline