DU VET INGENTING OM MIG av Kikki Danielsson:Sören "Sulo" Karlsson - Riksteatern Sundsvalls Bokklubb
Denna gång höll Riksteatern Sundsvalls Bokklubb till på Folkan Matfors inför föreställningen där, den 31.10.2025, "Du vet ingenting om Kikki Danielsson" med Ia Langhammer. Vi var sex deltagare Inger, Marita, GunBritt, Anna, Veronica och Eveline. Vi träffades först för introduktion, efter att ha läst boken samtalade vi om den, såg föreställningen tillsammans och träffades igen i ett "efter-teater-samtal". Ett trevligt koncept av Riksteatern Sundsvall. Att både läsa och se en föreställning, där manuset bygger på litteraturen, är särskilt spännande att jämföra och diskutera.
Du vet ingenting om mig från 2022 av Kikki Danielsson och Sören "Sulo" Karlsson
Handling Förlagets info: "Du vet ingenting om mig handlar om människans ändlösa strävan efter att våga och kunna älska sig själv. Sulo Karlsson tecknar ett heltäckande porträtt av en av våra mest älskade artister genom att med stor lyhördhet avtäcka människan bakom den stora stjärnan. Naket och öppenhjärtligt delar hon med sig av sitt okända liv, både det mänskligt trasiga som har gjort mest ont, och alla de märkliga upplevelser hon har haft i vardagen och på scenen."
Vid första träffen berättade vi kort vad som berörde oss mest: barndomshändelsen; Kikkis skuldkänsla över föräldrarnas skilsmässa; att hon blev bortadopterad som en följd av skilsmässan; baksidan av att som offentlig person dela med sig av sitt privatliv; hur media omskriver berättelserna, så de ska tillfredsställa läsarna (sensationslystnad); en bitter bok som gör mig illamående; hon låter andra bestämma och saknar självinsikt; en tunn historia, inget nytt i denna biografi, finns en tidigare från 2012 Kikki Danielsson:ett schlagerliv; barnens inställning till detta ständiga utvikande; den lilla flickan som bara måste berätta för pappan och som sedan drabbas så hårt; rädslan för sina vuxna barns omdömen; att inte ha mod att (s150) åka hem till barnen med var sin kakhalva!
Handling: En biografi handlar om personens livsval och konsekvenserna av dessa. I Kikkis fall är det ohyggligt sorgligt, då hennes liv så drastigt förändrades utan att hon själv valt detta, hon hade bara berättat en 'hemlighet'. Det kan också vara grunden till hennes stora behov av uppmärksamhet och sårbarhet, att alltid måste visa sig duga och passa in, för att inte bli bortvald igen. Stämningen i boken och läsupplevelsen pendlar mellan positva och negatva känslor. Förväntade dementier eller förklaringar till allt negativt som spridits om hennes reumatism och alkoholism i tidningar och sociala medier, saknas i biografin. Aktningsvärt är hennes kamp att vara nykter alkoholist.
Budskap: Att tappa tillit till en förälder är förödande och att känna skuld - att allt är barnets fel. Ingen vuxen förklarar bakgrunden till varför Kikki blev bortadopterad. Det blev som ett straff, i stället för att hon som syskonen fått följa med modern vid skilsmässan. Att hon kunde stanna hos fadern, var väl inte alls aktuellt på den tiden. Passionen till sången/musiken blev Kikkis räddning - att aldrig ge upp.
Karaktärer: Kring en artist finns alltid andra som sätter ut riktningen och bestämmer, framför allt männen på den tiden, bl.a. hennes managers.
Språket: lättläst, vardagligt beskrivande och inlevelsefullt. Pendlar i tid mellan 1956-2022 - ett skrivsätt som passar en del och inte andra. Bra längd på kapitlen.
Stycken som visar Kikkis ödmjukhet: när hon ger bort scarfen till kvinnan som så länge hoppats på en autograf; och kvinnan som höll Kikkis hand (s209) vid ett framträdande i Orust 2017 under låten "Ballad of Lucy Jordan".
Recensioner: Expressen/Thomas Nordegren har skrivit om bok och föreställning i samma recension - saxar ur den i 'efter-teater-samtal' nedan.
Lektörsomdöme/Morgan Palmqvist: Påtagligt många artistbiografier innehåller liknande komponenter: ett trauma från barndomen, svårigheter i livet som relaterar till uppväxten, en kluvenhet till journalister och närgångenhet. Sören ”Sulo” Karlsson har ett långt musikaliskt samarbete med Kikki, vilket kan bidra till att hon berättar rakt och osminkat. Inblickar i musikens tjänst, en hel del om sjukdom och dåligt mående, dock inget koketterande lidande och inte alltid klädsamt heller.
EFTER-TEATER-SAMTAL
Det var delade meningar kring boken, så även kring den ganska tunna föreställningen, som visade upp en mörk bild av Kikki. Mycket ’skåpmat’. Stort fokus på den tragiska upplevelsen i barndomen, händelsen med modern och farbror Nisse upprepades alltför ofta, så även om alkoholismen och hennes tillkortakommanden. Vi tänker att Kikki jobbar hårt med att vara nykter alkoholist, då behövs mer uppmuntran. Sorgligt! Inget om barnen och barnbarnen, eller hennes musikaliska resa och turnerandet, kärlekslivet eller livet i Bollnäs. Ingen ”Kikki-musik” alls! Det saknades muntra scener. Hon har en fantatisk röst och musikalitet. Stökigt med skådespelarens huvud-upp och ner i fåtöljen och te-drickandet. Skulle det föreställa Kikkis omtumlande liv och drickande? Dock fick vi som läst boken innan, eftertankar och ökad förståelse.
Recension: Expressen/Thomas Nordegren - Jag får impulsen att vilja trösta Kikki Danielsson. Hon har under sin 50-åriga karriär utvecklats och förnyat sig. Hon har stor folklig "fan base", särskilt för Nashville-albumen. Den massmediala bilden av henne har dominerats av hånfullhet. Hon har (enligt henne själv) skildrats "ömsom som en folkskygg kattkvinna, ömsom som en slampa eller fyllekärring". I denna, sin andra självbiografi, försöker Kikki analysera varför hon gett upphov till rubriker som: "Så gick jag ner i vikt med hjälp av min vibrator". Kanske har hon spelat med för att vara till lags och sen fastnat i driftkuckurollen. Hon verkar ändå haft kul med dragspelet, dansbandet, Mellon och efterfesterna samt Nashville.
Avslut: Vi som läst boken innan föreställningen, saknade fler positiva sidor att ha med i gestaltningen om Kikkis liv, än upprepandet av traumat i barndomen. Undrar vad de som inte läst boken innan, fick för intryck av människan bakom rubrikerna.
//Eveline