När jag hade läst klart aktuell bok, var jag bekymrad över hur vi skulle ta oss an att samtal om den. Det absoluta "obehaget" denna mörka självbiografiska roman väckte på nästan alla 308 sidor, kändes så tungt och drabbande. Vi som träffades tisdag 15 nov var Gunilla, Toni, Maria, Kerstin och Eveline. Annette, Berit, Margareta och Ann-Sofie deltog via mejl och telefon, vilket är ett värdefullt inslag i samtalet. På frågan "Varför valde du denna bok till vår cirkel"? svarade jag: När boken kom på svenska våren 2021 blev jag nyfiken på den unge nederländska författaren, som vann internationella Bookerpriset 2020 för sin debutroman. Författaren var 28 år när romanen gavs ut i Nederländerna 2018. Och baksidestexten ökade min nyfikenhet. 

Obehaget om kvällarna   av Marieke Lucas Rijneveld

Översättare: Olov Hyllienmark fick priset Årets översättning 2021 för sin översättning av Obehaget om kvällarna.

Från baksidestexten: "Gud ger och Gud tar. Tioåriga Jas förstår bara inte riktigt vad han gett. Däremot hörde han av allt att döma hennes bön två dagar före jul. Jag bad till Gud att han väl snälla kunde låta bli att ta min kanin och ta min bror Matthies i stället, Amen." Jas var arg på sin bror för att hon inte fick följa med honom och åka skridskor - han skulle till "andra sidan" och dit fick inte Jas åka! Och samma kväll omkommer Matthies i en drunkningsolycka! Hur hårt drabbas inte den lilla flickan av skam och skuldkänslor för sin bön till Gud? 

Att förlora ett barn är det absolut smärtsammaste en förälder kan drabbas av. Deras vanmakt, sorg och förstening är förstående. Dock finns här tre barn till, som också drabbas av det värsta, att mista ett syskon och inte få stöd någonstans ifrån. Vi var överens om att barnens utsatthet var det som berörde oss mest illa. Att som barn drabbas så totalt och överges av föräldrarna, skolan och samhället. Ett samhälle, som påverkas så påtagligt av den reformerta kalvinistiska kyrkan de tillhörde. Ingen tog sig an barnen, frågade hur de mådde, undrade varför de utagerade. Att barnen sörjde sin bror var och en på sitt sätt, tycktes ingen av de vuxna bry sig om. De vuxna har ju ändå ett val! Alla bara teg ihjäl denna förkrossande livsavgörande förlusten. "Fy sjutton!" var ett uttryck som återkom i samtalet.

Förutom de rent familjära "obehagen", tillkommer mul&klövsjuka och korna måste avlivas. Starkt återgivet i kapitel 20, där Jas försöker lugna sig med att upprepa "planetramsan" MorVattnarJordenMedanJagSätterUngaNarcisser. 

Karaktärerna:  JAS (som betyder jacka på nederländska) bär på många tankar och jackan är som en sköld för henne. Inte bara för känslan av skuld till broderns död utan också för kroppens obegripliga förändring, som hon inte helle kan prata med sin mor om. Jas blir "förstoppad" av självförebråelse och livrädd att föräldrarna också ska dö. Hon lever med vanföreställningar och bisarra idéer i en snedvriden verklighetsuppfattning. Brodern Obbe, som pinar och plågar sig själv, begår övergrepp mot systrarna och djur på ett infernaliskt sätt. Lillasyster Hanna, försöker vara båda syskonen till lags, men hittar en utväg i att övernatta hos mormor. Barnens anala fixering är skakande. En mormor, som verkar "normal", men inte omnämns mycket. Föräldrarna är instängda i den stränga religiositeten. De är ordlösa skuggor av sig själva och aggressiva - modern passivt och fadern aktivt. Det finns ytterligare en vuxen som återkommer i familjen - veterinären - han tycks ha någon slags känsla för Jas, men är det medkänsla eller vad innehåller hans blick?

Författarens budskap kan vara att sorg söndrar, övergivenhet förgör och psykisk ohälsa förlamar. Uttrycket "Andra sidan"(bl.a. på s17,182,194) är det i världslig mening eller efter döden?

Tid och Miljö: Någon gång sent 1990- och tidigt 2000-tal. Barnens dröm var en portabel musikspelare samt Pogs, Sims och Pokèmon var populära. 

Språket: Lättläst, välskrivet trots sin olust; En mur av ord med en känsla av "att man är där, där författaren är"; Språkvild; Ordbajseri; Enkelt språk men innehållsrikt.

Titeln: Obehaget om kvällarna återkommer bl.a. s154) ...kyrkoherden säger att obehag är något gott, att det är i obehaget som vi är verkliga. Omslagsbildens grodor och kor förekommer frekvent i texten. De mönstrade rutorna kanske är sädesfält?

Starka meningar: s63)I min mors mage var mitt hjärta viktigt i nio månader, väl ute ur magen är det inte länge någon som bryr sig. s84)Förutom mat och kläder behöver vi omtanke. Det verkar de glömma ideligen. s116)Vi lär oss livräddning i isvak men på torra land vet vi inte hur vi ska hålla i en människa. Humor i meningen: s115)Vi kommer för alltid att vara tuttlösa, för tuttar får man bara om en kille kollar på en i mer än tio minuter. 

Obehaget om kvällarna är synnerligen obehagligt "från morgon till morgon", en "Feelbad"-roman. Men ändå, när vi skildes åt var vi överens om att vi haft ett intressant och insiktsfullt samtal och att romanen är psykologiskt trovärdig. Romanen tycks ha präglats av författarens egen uppvdäxt, dels med "obehaget" att födas som flicka och önskan att vara pojke, dels att vid tre års ålder förlora en bror i en trafikolycka. På vår undran, varför författaren valt att skriva denna starkt obehagliga och ångestfyllda bok, tänker vi så här: förhoppningsvis kan Marieke Lucas Rijneveld använda sin skriv- och formuleringsförmåga som egen terapi. 

I försättsbladet finns ett citat Oron skänker fantasin vingar av Maurice Gillliams, flamländsk författare och poet samt en dikt av Jan Wolkers, holländsk författare och bildkonstnär. De skriver om ensamhet, liderlighet, girighet, död och sexualitet. Två inspiratörer till Marieke Lucas Rijneveld?

Vi hann inte diskutera kring höstens tema Drömmar, val och konsekvens. Det börjar vi med nästa träff som "återblick". 

Något som möter mitt eget liv: På s251)Sankt Nikolaus väcker ett minne från barndomen, då min familj bodde i Wien. Den 6 december kom han varje år tillsammans med djävulsfiguren Krampus och hörde sig för om vi barn varit snälla. 

Rekommendera boken: JA, till alla som arbetar med människor i kris; skola; socialtjänst; psykiatrin, även en och annan privatperson.

Avslut: I min Sentensalmanacka - Till Bokmalin, läste jag idag följande visdomsord av Oscar Wilde med direkt koppling till gårdagens cirkelbok: Om man vill skada en människa behöver man bara reformera henne! 

//Eveline

Den lilla rosa boken på 109 sidor ger en lång eftertanke. Att läsa en pojkes tankar om sin mor under uppväxten och därefter som ung man kunna omvärdera sitt omdöme och öppna för sina känslor, det är stort. 

En kvinnas frigörelse   av Édouard Louis

Översättare: Marianne Tufvesson Årets översättare 2018

Baksidesinfo: Under en stor del av sitt vuxna liv levde min mor i fattigdom och misär, kuvad och ibland rentav förnedrad av maskulint våld. Hennes tillvaro framstod som för alltid begränsad av klassförtryck och av kvinnoförtryck. Men så en dag, vid fyrtiofem års ålder, gjorde hon uppror mot det livet, flydde och började bit för bit skapa sig en frihet. Den här boken är berättelsen om hennes förvandling.

På det rosa omslaget finns en bild av modern som ung, som ser på betraktaren med stolthet och tillförsikt. Samma känsla infinner sig av romanens inledande kapitel, där författaren beskriver sin känsla av lycka att se på bilden av sin mor, så fri, så lycklig och redo för alla möjligheter. Dessvärre försvinner den varma tonen och känslan ganska snart när han beskriver sina föräldrars relation, faderns arroganta och nedvärderande kvinnosyn och hur han behandlar modern. 

Samtidigt får läsaren följa den unge mannens kamp att få vara sig själv - "att få komma ut" - i en hård tillvaro, där glåporden haglat över honom sedan skoltiden. s10) Att klasskamraterna vägrade vara hans vän, då det var skambelagt att vara vän med den som fått stämpeln som "skolans bög".

Det finns fler fotografier i boken, som författaren väver sin berättelse kring. 

Språket: Romanen är lättläst, trots sitt svåra, sorgsna och tunga innehåll. Ett fint språk med kursiverade stycken t.ex. s50) Men till och med i de stunderna såg jag att sorgsenheten aldrig lämnade ditt ansikte. s68)När jag var barn skämdes vi tillsammans, för vårt hus, för vår fattigdom. Nu skämdes jag för dig, mot dig. Min och din skam var åtskilda.

En ömsint, vardagsnära, utlämnande och stark berättelse där hopp om frihet, värdighet, självkänsla och mod att själv hitta sin väg väcks, för att försöka finna någon sorts lycka för egen del!

Avslut: Jag tänker på Åren av Annie Ernaux (en annan fransk författaren och 2022 års Nobelristagaren i litteratur), som också berättar utifrån fotografier från sin uppväxt. Intressant grepp att ta till vid egna minnesbeskrivningar. 

//Eveline

Det var riktigt roligt att en gång ha läst en bok innan den var med i Babel! Jag hade precis läst klart denna roman samma dag, söndag 30.10.22, som Jessica Gedin intervjuar författaren Pip Williams i Babel (ca 30 min in i programmet).Upprinnelsen till romanen bygger på författarens nyfikenhet och intresse av den sanna historien om hur den första ordboken The Oxford English Dictionary kom till. Om ord som kom med i ordboken och ord som inte kom med. Alla manliga ord och uttryck från en "högre" klass platsade, men inte ord från arbetare och framför allt inte ord från kvinnors värld. 

  De förlorade ordens bok      Pip Williams

Översättare: Annika Sundberg

Redan titeln gör att jag känner mig "förlorad" i boken. En bok, som är en hyllning till ord och att ord är kraft, väcker min läslust, men här finns också ett annat samband som ökade min nyfikenhet på boken. I somras såg jag filmen The professor and the Mad man  som jag nämnde i min recension av Profeten och Idioten. Jag trodde att dessa två titlar hade ett samband, men så var det ju inte! Pip Williams bok däremot har sitt ursprung i att hon hade läst boken  Kirurgen i Chrowthorne , som filmen bygger på. (Det är sambandet som väckte mitt intresse.) I boken om "kirurgen", fick hon en inblick i hur Oxford English Dictionary OED blivit till, blev djupt intresserad och började forska kring ordboken. Pip Williams intresse för ord och ordens värde samt för ord som avsiktligt hade utelämnats ur OED, främst ord som skrivits av kvinnor, resulterade i romanen De förlorade ordens bok. 

Ordboken OEDs huvudredaktör under åren 1879 till sin död 1915 var James Murray, en skotsk lexikograf och filolog (professorn i filmen ovan spelas av Mel Gibson). Efter 49 år, 1928 återutgavs den fullständiga ordboken i 10 inbunda volymer. Oxford English Dictionary innehåller 600.000 ord och har funnits i över 150 år. Det väckte min nyfikenhet.

Handling: Esme växer upp i ordens magiska värld. Moderlös och obotligt nyfiken tillbringar hon sin barndom i Skriptoriet, ett trädgårdsskjul där hennes far och en skara hängivna lexikografer samlar ord till Oxfords allra första ordbok. Med tiden inser Esme att en del uttryck värderas högre än andra - och att ord och betydelser med kopplingar till kvinnors liv ofta förbises. 

Esme är bara 4 år när hon sparar sitt första ord. s16 )En papperslapp med ordet bondmaid /deja, frilla, hembiträde) singlade ner under sorteringsbordet i Skriptoriet. Hon kunde inte läsa riktigt ännu, men det var bara fyra bokstäver. Det första var ett tjockmagat D, Hon rörde på munnen runt resten, som pappa hade lärt henne. E som i eld, J som i jätte, A som i apelsin. Hon ljudade dem viskande. Det var inget svårt ord att säga i dess helhet. Deja. Under årens lopp fortsatte Esme att "rädda" ord som lexikograferna kasserar och det blir till slut "De förlorade ordens bok". 

Förutom den fina skildringen av Esmes liv och leverne, med uppväxt, ungdom, utbildning (mycket begränsad för kvinnor), lust, förlust, konsekvenser, kärlek och sorg, ger romanen läsaren en inblick i samtida histora, med suffragettrörelsen och första världskriget. 

Esme saknar sin mor, men har en varm och tålmodig far, en bästa vän i Lizzi, hembiträdet, Ditte mentor och ersättare för modern och som är den enda kvinnliga lexikografen som Sir James Murray rådfrågar. I romanen finns fler starka kvinnor som Esme påverkas av och ja, det finns också män i hennes liv, men orden - ordboken är Esmes livsprioritering. Under en tid vistas hon hos Ditte och hennes syster Beth. Där får hon delta i många intellektuella samtal, vilket hon inte är van vid från Skriptoriet, där arbetet koncentrerades på att sortera excerpter (urval) samt att göra efterforskningar av ord och deras betydelse.

Exempel: Ord som togs med i OED: CELL=Tyst i cellen förflöt min lefnad; Ord som inte togs med i OED: SYSTERSKAP=Det gläder mig att du har gått med i systerskapet och kommer att bidra till stridsropet med din röst. I google finns betydelsen av bägge orden. Dock inte i mitt ex av Bonniers Lexikon från 1997, där saknas ordet SYSTERSKAP, men broderskap är omnämnt år 1993.

Meningar som stannar kvar: s196) Rädslan hatar allt som är vanligt. När du blir rädd måste du tänka vanliga tankar, göra vanliga saker. Då försvinner rädslan. i alla fall ett litet tag. s210) Hon lade sina ord på ett sätt som lyfte fram sanningen. s361) Minnet av pappa är starkast när det delas. s364) Det är sammanhanget, som skapar betydelsen. 

Avslut: Detta är en helt underbar bok för en bok- och ordälskare, att förlora sig i. Varför göra det enkelt med språket, när det går att fascinera det? Vad gör att vissa ord inte platsar i en ordbok, inte är "fina" nog eller framför allt bara används av kvinnor? Det är den stora genomgående frågan i denna mästerligt skrivna debutroman. En bok om ord som ger kraft, har en given plats i min boksamling! Se gärna filmen också!

//Eveline

Till höstens andra cirkelträff 18 oktober, läste vi Eurotrasch, en roadtrip med mor och son i en taxi runt Schweiz. Tänkte det skulle vara en roande text, men så var det inte alls. Vi som reflekterade och diskuterade denna självbiografiska fiktion var Ann-Sofie, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Margareta, Maria, Toni och Eveline. Annette och Berit bidrog med synpunkter per telefon och mejl. Höstens tema finns i berättelsens Drömmar om ett paradis, att förverkliga genom val, med smutsiga pengar som ger konsekvenser i skuld och skam!

Eurotrash    av        Christian Kracht

Översättare: Anna Bengtsson. 

Det som berörde oss mest var berättelsen om relationen mellan mor och son och deras ömsesidiga försök till acceptans, äkta samspel, respekt och kärlek! Förutom resan genom landet, var det också en inre resa, full av hemligheter, tillbakablickar till våld och nazism, med en sorts kollektiv skuld för familjens liv och leverna under andra världskriget, framför allt faderns (uppkomlingen) och morfaderns (nazisten). Det tog ett tag att komma in i boken, den är ansträngande, med många lager och svår att sammanfatta. Sonens besvikelse märks tydligt, han är arg på sin "sinnessjuka" mor, som han tycker gör sig sjukare än vad hon är. Eller är hon sjukare än han kan förstå? Det är också ett sökande efter försoning, med tvära kast mellan flum och kristallklarhet. Två trasiga människor med skuld och skamkänslor, som så uppenbart låser deras relation. Trevligt inslag med sonens historieberättande och moderns positiva inställning till detta. Ett sätt att fly från det som skaver och borde ha tagits itu med årtionden tidigare.

Vi i cirkeln har tidigare tyckt att vi läst "klart" romaner om andra världskriget, men det tycks som att många romaner innehåller en tråd dit och därifrån. Det tar säkert fler generationer att släppa taget eller kanske aldrig med tanke på nya krig! Vi diskuterade också författarens intention att på något sätt göra upp med Schweizarnas "uppblåsthet och självgodhet" s160-161). 

I romanen är tre påsar centrala: påsen med skit (moderns stomipåse); plastpåsen med pengar; påsen med pappans aska. I intervjun med Babels Jessica Gedin (tyvärr inte tillgänglig längre) framgår, att författaren menar att det egentligen är en och samma påse. Se s72) Att pengar och sopor i grund och botten är samma sak. 

Titeln: Vi jämförde Amerikas uttryck "White Trash" för fattiga ch trasiga människor, med "Eurotrash" ett uttryck för "korkade" rika med sin lyx  (t.ex. märkesväskor Ferragamo s108), som strör pengar runt sig. Att pengar öppnar alla dörrar! s70).

Språket: Ironi och humor varvat med det högintellektuella, många svåra ord att slå upp s41) pukka=äkta på hindi + tesorter; s61) larmoyant=sentimental). Bra kapitelindelning och trevliga dialogavsnitt. En sakkunning och omsorgsfull textbearbetning av översättaren och förläggaren Anna Bengtsson. Här finns också vackra och bildlika partier t.ex. s83) Vi åkte genom min barndoms solbelysta dal.

Meningar: s7+31)För allt som inte når medvetandet återkommer som öde (Jiddu Krishnamurti); s50) om att beskriva bröstsim först en groda, sedan en sax och sedan en penna;  s118) Om Edelweiss, som enligt sägnen uppstod ur tårarna som en isjungfru fällde högt uppe bland glaciärerna; s148)..hennes avoga tankar, som hon satte ihop till illvilliga satser.. s190) Christian, tack för att du så ofta hade med dig blommor till mig.

Recensioner:

AB Sinziana Ravini 14.04.2022 Christian Kracht skriver ljuvligt underhållande om ondskan inom oss alla

DN Sandra Stiskalo 05.04.22 Christian Krachts "Eurotrash" är en bländande satir av högsta klass

SR Katarina Wikars 05.04.22 Christian Kracht skriver om ett mammamonster i ”Eurotrash”

Expressen Per Wirten 21.07.22 Jag blir åksjuk av denna road trip med nazister

Lektörsomdöme Jonas Herrlin "Krachts litterära stil är episodisk och full av populärkulturella referenser. Han blandar högt och lågt. Det är underhållande läsning, men blir i längden enformigt och poserande. Räckan av "namedropping" är i och för sig intressant och kan verka inspirerande. Till Krachts litterära frändskaper brukar nämnas Thomas Mann, Thomas Bernhard och Karl Ove Knausgård. Betyg 3".

Möter något mitt liv: s87) Måsen: Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach (en favorit jag läser varje vår); s90) Världens mått av Daniel Kehlmann som vi  läste i cirkeln 2016.

Avslut: Ofta säger någon deltagare, att detta är en bok jag inte skulle välja att läsa om det inte vore en cirkelbok! Men när vi analyserat och diskuterat klart har det för det mesta uppstått en positivare inställning och förståelse till berättelsen.

Min känsla: I slutet av berättelsen infann sig ett slags "tomrum"!

//Eveline

FöregåendeN

I Scen Sundsvalls arrangemang har bokklubben under oktober månad ägnat sig åt att läsa boken ONDSKAN - samtala om boken - se teatern - se filmen - och avsluta med ytterligare ett samtal om alla tre genrer. Vilken genre berörde oss mest? Går det att jämföra intryck av så vitt skilda genres framförande? Mycket har diskuterats och min sammanställning blir därefter! Temat i ONDSKAN har blivit en modern klassiker och den första stora läsupplevelsen för ungdomar. 

Ondskan    av            Jan Guillou

Bakgrund: När Erik Ponti relegeras från skolan på grund av sin brutalitet och hamnar på en internatskola, hoppas han kunna bryta cirkeln av våld han fostrats in i bl.a. av sin brutale och tyranniske styvfar samt sin "tysta" mor, som inte vågade stå upp för sin son, av rädsla för att själv bli misshandlad. Ondskan följer honom även i den nya skolan, där han trodde att han bara kunde ägna sig åt sina studier, sport och slippa slåss. Internatskolan visar sig dessvärre vara fylld av pennalism, där lärarna inte ingriper alls, utan en mycket utstuderad och sadistisk "kamratuppfostran" råder. Rektorns ord när han blev relegerad från läroverket ringer i hans öron: Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras. Hur kunde Erik ha blivit så här? Förmodligen var ett rejält kokt stryk vad han saknade i livet! Precis vad Erik ironiskt nog inte saknade, och inte heller tycktes komma undan. 

Vid vår första träff 10/10 diskuterade vi vad som berört oss mest under läsningen. Vänskapen mellan Erik och Pierre och de smarta intellektuella samtalen de förde med varandra, bl.a. om hat, intelligens, brutalitet osv! (se de kursiverade avsnitten t.ex. s135-138; s196-199).  Våldet och den psykologiska resan Erik gör och hur han tar kraft i vänskapen med Pierre. Efter-maten-stryket och moderns pianospel under tiden för misshandeln av sonen. Svårt att läsa och ta in från början om den s.k. kamratuppfostran och lärarnas passivitet, samt den ohyggliga ondskan! De rasistiska och nazistiska strömningarna bland lärarna och eleverna.

Ondskan har många ansikten och författarens beskrivning av våldet är trovärdigt - föräldrar slår sina barn - män slår kvinnor - de ska veta sin plats. Då är det starkt att inte brytas ned som 15-åring och visa på vad utstuderat våld innebär. Maktstrukturer i en hierarkisk skola, i ett hierarkiskt samhälle och på arbetsplatser underbygger fysiskt och psykisk våld, som alltid måste synliggöras och bekämpas. Internatskolan som Jan Guillou själv gick på hette Solbacka och låg i Stjärnhov i Södermanland, därav romanens fiktiva namn Stjärnsberg! Läs artikel om Solbacka i DN från 2014-09-09 Naturen vinner över Ondskan 

Var finns människors spärrar frågar vi oss, när rädsla, likgiltighet, känslolöshet och maktspel får råda? Men ser också hopp i Eriks och Pierres kamratskap med respekt och värme. Kan man vinna över "överheten" med kaxighet och att kämpa mot det absurda? I romanen fungerar det inte så för Erik, men i slutet av romanen inger författaren en viss tillförsikt - Nu måste det väl ändå vara sista gången? Sen aldrig mer! Eller?

ONDSKAN innehåller mest ondska och mörker men det finns ett ljusare parti, den skira kärleken mellan Erik och Maja. EN vacker mening och ETT vackert stycke sitter kvar: s258) Eriks förälskelse var lika självklart oemotståndlig som vattenforsarna efter att dammen längst upp utefter floden brustit. s259) Hon förde honom allt längre bort på sin egen stig...och hennes svaga lukt av liljekonvalj...drog honom allt längre in i förälskelsen. 

Tänkvärt: t.ex.s169) Förnuftet sa antagligen att det var nödvändigt att underkasta sig. Känslorna sa att det skulle vara omöjligt. s197) Våld skrämmer också den som slåss; s236) Ondskan är inte dum, den är smart.

Språket: lättläst, alldagligt, inslag av svordomar, slang och råa uttryck ger effekt åt innehållet. Det är flyt i dialogerna och bra balans mellan dialog och berättande text. I Eriks språk finns klasstillhörighet, uppdämd raseri, ilska, hat och kontroll av sin rädsla. Jag tycker om författarens språkbruk, som känns igen i denna roman från 1981 och hans senaste från 2022 Den som dödade helvetets änglar (huvudkaraktär Erik Ponti med Carl Hamilton).

Sammandrag av vår andra träff 24/10: vi hade sett föreställningen ONDSKAN med Jesper Arin den 14/10. En fantastisk prestation att ensam åskådliggöra detta svåra, mörka, mångfacetterade ämne, karaktärer och konsekvenser. Otroligt starkt att med enkla men tydliga skiftningar i rörelser, minspel, röstvolym och dialektbyten, få fram budskapet så tydligt! Tanken var att träffa Jesper Arin i ett eftersamtal, som dessvärre inte blev av. Vi hade två frågor som kanske kan besvaras på något sätt: 1) Vad händer med din personlighet, när du tränger in i så starka känslor och framför dem så kraftfullt? Känslor som kan strida mot den egna uppfattningen. 2) Hur tycker du man bör bemöta sådana typer som Silverhielm? Tolkning av boken:att Pierre argumenterar för en pacifistisk hållning, där förnuftet ska förmå S att sluta slåss, medan Erik menar att enda sättet är att tvinga S, genom hot om ännu grövre våld.

Innan "slut"-samtalet såg vi gemensamt filmen ONDSKAN från 2003 med Andreas Wilson (som Erik Ponti). Den väckte starka och omtumlande känslor. En film har större direkt påverkanskraft genom bilder, ljud, färg och effekter. Vi var överens om att läsa boken innan filmen breddade upplevelsen. 

Avslut: I någon mån har vi alla erfarenheter av en form av mobbing - men det är skillnad på elakhet och utstuderad pennalism! Författarens budskap är tyvärr alltid aktuell och boken fortsätter att nå unga människor. En TV-serie är under inspelning och visas 2023! 

Sammantaget är det en fantastisk upplevelse att närma sig en berättelses budskap på flera sätt, där ordets makt och betydelse så starkt dominerar.

Vi som träffats och samtalat är Ulrika, Jonas, Linete, Birgitta, Gunilla, Elisabeth, Veronica och Eveline. Veronica har styrt och ställt med biljetter, fika och filmvisning. Ett riktigt trevligt och utvecklande arrangemang av Scen Sundsvall!

//Eveline

Augustprisgalan är måndag 28 november 

De 18 nominerade titlarna ser du här

Spännande!

Boken ingår i Akademibokhandelns Låna&Läs 2022-2023. Ur häftet av 55 titlar valde jag bl.a. denna, för dess vackra titels skull. Den väcker fina minnen till min egen första skolfröken och skolkamrater under åren 1951-1953 i Fagersta skola, Västmanland. 

 Min skolfröken.... av Björn Ranelid

Bakgrundsinfo: När lärarinnan Anna Jensens långa liv är slut samlas några av hennes elever på kyrkogården. En av dem är Björ Ranelid. Han minns hur hans första skolfröken lärde honom att hålla pennan fint och forma bokstäverna vackert - och hur hon omslöt sina elever med kärlek och tålamod.

Vi får följa författarens tankar kring sina första skolår, som så starkt påverkades av skolfröken Anna Jensen, över vilken han så vackert och berörande skriver denna bok som ett "äreminne". Vi får även följa hans beskrivning av hur skolan, staden Malmö och riket Sverige utvecklades och förändrades under nästan hundra år. I en tid då barn fick gå i hjälpklass för att få stöd i sin skolgång, när den allvarliga sjukdomen barnförlamning härjade i landet på 1950-talet. Men också den ljusa och fina livsinställningen, som medborgarna i konungariket Sverige fortfarande hade under 1950-60 talet. Ett öppet och naivt förhållningssätt till den mörkare omvärlden. Då rådde en öppenhet och en nyfikenhet till människor från andra länder, även om en viss återhållsamhet också präglade synsättet. Kuriöst och trivsamt inslag i kapitel 19 om "mammas morbror Emil", som emigrerat till Amerika och Los Angeles och som berättat att han bodde på samma gata som Marilyn Monroe och basebollspelaren Joe di Maggio. (Filmtips: BLonde efter Joyce Carol Oates roman).

Då och då skymmer det Ranelidska språket handlingen, men författaren berättar med stor respekt om allt som händer högt och lågt i vardagen, inom landet och utanför i den stora världen. Här och där använder sig Ranelid av ett gammaldags och sirligt språkbruk, som passar in i tiden han skildrar. Ömsint beskriver han hur han sitter på pakethålllaren på sin mors eller fars cykel. Hur han håller dem hårt om midjan och "färdas" runt i staden. I snö, kyla, regn och vackert väder. Så var det ju minns jag själv. Bil fanns inte i många arbetarfamiljer på den tiden, så cykel var fortskaffningsmedlet och sedermera moped för männen mest. Kvinnor och barn fortsatte att cykla eller gå, dit man skulle. Fler minnesbilder som väcker egna minnen är beskrivningen av fabriken, mjölk- och köttaffären, drickaförsäljning från lastbil, fiskförsäljarens väderbitna ansikte, polisbilarna som kallades "Svarta Maja", skolutflykter mm. 

Romanen är en hyllning till skolfröken Anna Jensen, men också till den svenska naturen och Ranelid skriver ofta in blommor och örter i texten, t.ex. smörblomma, backtimja, monke (blåmunkar), sandnejlika samt fågelsång och småkryp.

Karaktärer: Förutom huvudkaraktären Anna Jensen berör mig Morgan Nilsson, vars önskan var att Anna Jensen borde bli ett frimärke, s422) och Ranelids tre privatelever.

Stil & form: vacker och poetisk, precis och omständlig t.ex. Amerikas Förenta Stater i stället för USA (författaren säger att han aldrig använder förkortningar); Något för många omtag om samma skeenden förekommer genom hela romanen. Jag funderar på om det är för att vi gör så, tar om, när vi går tillbaka och minns händelser i vårt eget liv?

Meningar som stannar kvar: s47)Anna Jensen nådde sin son till axlarna, men de var jämnlånga i kärleken till varandra;  s89) Människan kan gömma sina år i själen medan träden visar dem utåt i barken; s253) Tummen lägger magen mot pekfingrets kind (en vacker bild att använda när man lär små barn att hålla i en penna); s399) Vissa händelser har inget tidsperspektiv och vissa ögonblick kan vara livet långt!

Något som möter mitt liv: förutom de minnesbilder jag tidigare räknat upp tar jag med två till; - Min småskolefröken Anna-Greta T var också en minnesvärd person, med vänligt bemötande och vacker handstil. Hon följde sina elever genom skolåren och gratulerade var och en med en ros på realexamensdagen. - På s207) om skrivmaskinskurs på Hermods och antal nedslag - Jag kollar i mina betyg från Bar-Lock-Institutet i Stockholm 1962 - Berömlig (A) för 1.070 nedslag på 3 minuter! Jag skriver fortfarande snabbt - men då var det på en manuell skrivmaskin av märket Halda!

//Eveline

Aldrig tidigare och knappast någon gång till kommer jag att "välja rätt" nobelpristagare i litteratur! Men faktiskt detta år 2022 tippade jag rätt! kl 13:50 på dagen för tillkännagivandet väntade vi, några litteraturälskare, på den lokala Vängåvans bokhandel i Sundsvall. Bokhandlarn Lennart Bergström och hustru Ewa hade som vanligt bjudit in till gemensam väntan på Svenska Akademiens tillkännagivande kl 13:00, med bubbel och tilltugg, värdigt ett Nobel-evenemang. I min ficka hade jag en lapp med två favoriters namn på: Maryse Condé, den guadeloupiska författaren och Annie Ernaux, den franska författaren. 

Så överraskande glad jag blev då ständige sekreteraren Mats Malm tillkännagav att Annie Ernaux hade tilldelats litteraturpriset med motivering: För det mod och den kliniska skärpa varmed hon avtäcker det personliga minnets rötter, främlingskap och kollektiva ramar. 

Maj 2021 läste vi Åren av Annie Ernaux i läsecirkeln på stadsbiblioteket, Sundsvall, den första fysiska cirkeln sedan februari 2020. Det är fantastiskt att ha läst en Nobelpristagare innan författaren blivit utnämnd OCH att även vara en av mina favoriter.

Tack till vårt generösa bokhandlarpar Lennart och Ewa för ytterligare en nobel och värdig sammankomst. Sundsvalls Tidnings kulturredaktör Susanne Holmlund var också där för att skriva sin artikel och fotade en stolt och glad bokhandlare, som dessutom hade några av Annie Ernauxs böcker i butiken. Även jag blev fotad och intervjuad - det syntes såklart hur överraskad jag var!

Lägger in en länk till intervjun av Annie Ernaux i Babel söndag 2 oktober - 4 dagar innan utnämningen!

https://www.svtplay.se/video/36966447/babel/babel-avsnitt-6-2

//Eveline        

Till höstens första cirkelträff kom Annette, Bibi, Ellinor, Gunilla, Kerstin, Maria, Margareta, Toni och Eveline. Ann-Sofie och Melinda hade förhinder. Berit lämnar som vanligt sina synpunkter digitalt. Att det var roligt att träffas fysiskt var det ingen tvekan om. 

Vi började med en kort presentation av oss själva, vårt läsintresse och varför vi valt en bokcirkel: att läsa är som en utflykt; att samtala kring romanen är som terapi; det ger fler dimensioner; min första bokcirkel; jag läser på ett speciellt sätt inför en bokträff; premiär; vad skulle man annars göra; kvalitetsböcker och seriösa litteratursamtal; utvecklande!

Efter några praktiska punkter kring "samtal i grupp" samt hållpunkter som fikatid, övergick vi till bokpratet. Dagens bok var en bra start med ett innehåll, som stämde väl in på höstens tema Drömmar, val & konsekvens. 

Mysteriet Henri Pick av David Foenkinos

Översättare: Sara Gordan

Var och en berättade kort vad eller vem berörde oss extra under läsningen. Författardrömmar och kärleksrelationer, som tycktes bygga på försmådda män och kvinnor, berörde oss alla = drömmar, val och konsekvens. Bland karaktärerna lyftes Magali (bibliotekarien), Madeleine (änkan), Rouche (journalisten) och Frédéric (författaren) fram, men även Joséphine (dottern) och Marina (skenhustrun). Alla är på något sätt delaktiga i den mystik om ett hemligt manus, som David Foenkinos genom sin allvetande berättare så trivsamt och underhållande leder läsaren in i den snåriga förlagsvärlden. 

Romanens huvudtema: om en romans tillblivelse, om konsten att ge ut en bok och om överdriven marknadsföring s.k. "hajp" (upphaussning och fall), vilket kan gynna förläggaren och författaren, men också slå helt snett. Här finns önskan om berömmelse, att lyckas med ett mästerverk och passion för det skrivna ordet, med sanningen och kärleken som starka ingredienser. Vi pratade om hur maktspel, förljugenhet och konsekvenser av val för att nå sina drömmar, kan bli ödesdigra. Nutidens fokusering på formens totala dominans över djupet i en roman, kvantitet / kvalitet diskuterades också (s125 o 265). Intressant hur författaren får ihop alla möten i boken, som tangerar titeln på romanen i romanen En kärlekshistorias sista timmar. En bladvändare med en del cliffhangers, som driver händelsen framåt. Vi diskuterade trovärdigheten, men tyckte det var en trevlig, snäll, lugn och sökande bok, med ett härligt överraskande slut.  

Fotnoter hade vi delade meningar om: trevliga och humoristiska inslag ex. s38) om hur vi lyssnar i ett samtal; irriterande, de gjorde intrång och störde läsrytmen utan att tillföra något. 

Huvudkaraktärer förutom ovan nämnda är Henri Pick och bibliotekarien Jean-Pierre Gourvec, som grundade biblioteket för refuserade böcker och opubliserade manuskript, efter en idé av den amerikanske författaren Richard Brautigan. Inspirerad av Brautigans vision startade Todd Lockwood 1990 The Brautigen Library i Vermont. 2010 flyttades The Brautigan Library och dess innehåll till Vancouver.

Miljöbeskrivningarna gav intressant inblick - i förlagsvärldens inre och till landskapets yttre kring orten Crozon i Finistère- (minns vi från Bodil Malmstens böcker om världens ände!). 

Språket: trivsam med krass humor, lättläst med bra kapitelindelning, löpande text och dialoger. Fint bildspråk ex s47) Hon hade omedelbart känt igen sin dotter på hennes sätt att cykla så exakt, så rakt. Frédérics var mer konstnärlig, han cyklade ryckigt, utan riktlinje.

Titel/Omslagsbild: bilden ger tankar till kartotek/bibliotek och ja, Henri Pick är ett mysterium. 

Några meningar: s65) Frédérics irritation över klockan hos änkan: Han försöker tänka i tystnaden mellan sekunderna, vilket var lika omöjligt som att gå mellan dropparna i regn. s66) Änkan om Gourvec: Varje gång hon stötte på honom hade han fått henne att tänka på ett ursprårat tåg. Om ord s129) Ord har alltid en riktning, ett hopp om en annans blick. Att skriva för sig själv skulle vara som att packa resväskan för att inte resa. s201) Alla hennes svar hade kommit ur munnen som laddningar ur en ordkatapult. 

Ett ord/känsla som romanen väckte: s71) Läsaren möter på ett eller annat sätt alltid sig själva i en bok. Läsning är en fullständigt självcentrerad upphetsning. Vi söker omedvetet det som talar till oss. Författarna kan skriva de allra knasigaste eller mest osannolika berättelser, de kommer ändå alltid hitta läsare som säger: "Det är otroligt, ni har skrivit om mitt liv".  s232) Man kan resonera med sig själv, men det är alltid kroppen som avgör hur lång tid som behövs för att känslorna ska läka.  

Bokcirkelfrågor (s272): 1) Att det jag själv tror på är läsvärt, får ett bevarande någon annanstans än hos mig själv och inte bara kastas. 3) Ja, till del, t.ex. s97) En boks liv bestäms och alla får inte samma chans. Förläggarens entusiasm är avgörande, man har sina älsklingsbarn. 5) Ja, känslan av spänning inför varje ny läsupplevelse. 6) Lösningen är överrskande bra.

Recensioner om boken saknas, men det finns om filmen Svt, Aftonbladet, Kulturbloggen

Sens moral: Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Kärleken vinner över girigheten.

//Eveline

Den brittiska författaren Hilary Mantel har avlidit meddelar hennes förlag HarperCollins till BBC. Enligt Aftonbladet uppger förlaget att hon avled ”hastigt men fridfullt” i torsdags 22 sept och att var omgiven av familj och vänner..hon blev 70 år.

Hilary Mantel föddes 1952 i Glossop strax öster om Manchester. Hon fick sitt stora genombrott med romanen ”Wolf Hall”, den första boken i en trilogi om Thomas Cromwell och 1500-talets England. Romanen belönades med Bookerpriset 2009. Uppföljaren ”För in de döda” belönades även den med samma pris 2012. Så sent som 2020, kom den sista delen i trilogin, ”Spegeln och ljuset”

Vi läste hennes Skuggan av ett liv i cirkeln under våren 2017. 

En stor författare har lämnat oss läsare, men hennes författarskap lever vidare.

//Eveline