Boksamtal 1 hösten 2013

Några rader om vad vi i läsecirkel nr 2 på stadsbiblioteket i Sundsvall diskuterade kring boken Augustenbad en sommar av      

  Anneli Jordahl          

Som jag valde för sin småcharmiga berättelse med djupa nedslag i klass, kön, över- och underlägsenhet. Ett varierande personalleri, där jag och några till fascinerades av rättsrådinnans karaktär. Författaren beskriver människors utsatthet ur skilda världar och förfluten tid – och ändå som i nutid. Trivsamt språk och en liten lektion i floran – sid 135 – jag visste inte att det fanns så många olika grässorter ;-)

En del tyckte om bokens tidsepok – språket – ovanliga ord såsom ”reglorna”.

Andra tyckte den inte gav särskilt mycket och undrade vad författaren egentligen menat med den. Någon tyckte det var ironiskt beskrivet – läkarens öde framför allt. Och någon annan tyckte den helt trovärdigt beskrev hur det gick till på dessa kurorter. Klassamhällets beskrivning kändes också trovärdigt för den tiden, vilket såklart upprörde känslor.

De flesta tyckte illa om poeten och hans beteenden, även om det också fanns antydan till medömkan. Även om Maria tyckte vi olika, en del att hon var så oerhört naiv som trodde på poetens prat om att han skulle hjälpa henne och en del tyckte hennes beteende var något bakslugt.

Jo, rättsrådinnan tyckte vi alla besatt en styrka som övriga personer saknade – möjligen Marias mor – men de två spelade verkligen i olika ”divisioner”….

Vi enades om att slutet var rörigt och utmynnade i oklarhet …. Ingen bok att rekommendera precis, men kanske andra av Anneli Jordahls böcker kan intressera, tex den om Ellen Key Jag skulle vara din hund    och Elsie Johansson Att besegra fru J.

Vi, som samtalade var Karin Gertrud, Anita, Barbro, Maria, Hans och jag. Annette, Kerstin och Ulrika hade denna gång förhinder att delta. Kommentera gärna i efterhand om ni vill!

//Eveline 

Boksamtal 3 våren 2013

Jag är alldeles ny i detta forum och börjar min nystartade läsecirkelblogg med en sammanställning av vad vi tyckte om 

 Yarden  av Kristian Lundberg som vi läste i läsecirkeln mars 2013

Trots det mörka och svåra tyckte vi att boken var lätt att läsa, lätt att följa i tanke och känslor med ett fint språk, men så sorglig och hemsk att ta in och reflektera över. Karaktären i jag-form berättar ur verkliga livet, driven av överlevnad och att "förbli människa", trots att han behandlas som "icke-människa" redan som ung (s 120). Så starkt skildrat om hur modern använder hotet om att ta sitt liv "som ett vapen" (s 122). Livets villkor är så olika i olika skikt, möjligt att förändra men också lätt att "ramla tillbaka" - en nedåtgående klassresa! Författaren skriver om förlamande ensamhet, "söndagsensamheten", förnekelse, förnedring, skuld och skam, underkastelse och utanförskap (alienation=förfrämlingsöde s 124).  Berättelsen var stundtals så svår att samtala kring, att det ibland blev tyst kring bordet. Alla tycktes ha egna funderingar kring tankar, som var svåra att verbalisera.  

Vi var då 10 deltagare i cirkeln och jag väljer att numrera deltagarna i stället för att namnge, då cirkeldeltagare kommer och går :-)

1) Lätt att läsa men mycket svår att förstå! 2) Så sorglig och hemsk! 3) SUCK! Tyckte i början inte om någonting i boken, inte om språket, inte om historien, men så småningom blev det alltmer förståeligt. 4) Fascinerades av författarens "begåvning" samt ämnets inblick i arbetsvillkorets "skuggsida" - kallade boken en "ögonöppnare". 5) Tyckte jättemycket om berättelsen och språket - berördes stundtals till tårar. 6) Lyfte fram den politiska undertonen och arbetarlivsskildringen med de mörka inslagen, samt det blåsiga och regniga vädret - var det aldrig någon sol och varmt alls under dessa 12 månader han skildrar? 7) En stark klass- och samhällsskildring, som väcker stor indignation och frustration över att arbetsförhållandena ser ut så på 2010-talet (jmf med statarna förr)! 8) Intressant ämne, bra miljöskildring och författarens poetiska språk. 9) En av de två senaste arbetarromaner på länge ( Drömfabriken av Maria Hamerg). Läs också KL:s deckare och hans lyrik samt efterföljaren till Yarden "Och allt ska vara kärlek", "så vacker att läsa"!

Vi diskuterade kring den svåra frågan på sid 51: "Vad är det som gör en människa?"

Fanns det då inget ljus alls i denna sorgliga, omänskliga och ovärdiga berättelse?

Jo, slutet är så poetisk och positivt skildrat om rörelsen framåt och jag citerar avslutningsvis:"...att jag hela tiden måste söka mig mot min egen frihet" (s 143) samt "Det man inte är får man bli" (s 125)

/Eveline

Min blogg lanserades idag 04.09.2013. Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.