En kort berättelse om "Min egen NETSUKE - Apa" som kom i ett minimalt och lätt litet paket per flyg från Beijing.

Netsukerna i boken "Haren med bärnstensögonen" (se inlägg 25.10.2013) kom från Tokyo och deras historia fascinerade mig så mycket, att jag kände en stark längtan efter själv få se och framförallt få HÅLLA I en sådan. Och allt finns att få tag på via webben och till olika priser såklart.....

På Alla Hjärtans Dag den 14.02.14 kom hon för det är förstås en flick-apa :-)

Det var så spännande att på e-Bay vara med i budgivningen (14.01.14 13pund) och till slut vinna den(16.01.14  för 25pund)-  hela tiden påhejad av Jerry. Sen var det också spännande att vänta och se hur detta föremål var i verkligheten.

Och jag blev helt förälskad i denna lilla Netsuke-apa snidad i buxbomträ - så utsökt och i en riktig tänkarpose, som det anstår en Litteratur-apa :-)

Att jag är född i  Apans år  och har  elementet trä , känns bara helt riktigt - Denna lilla apa hör hemma hos mig och Jerry!

Några fakta om novell – roman ur: www.forfattartips.se www.novellisa.se www.ne.se

Novellen definieras av sin längd – En novell är en berättelse i prosaform – (dvs inte i diktform) som är kortare än en roman.

En novell är i allmänhet klart kortare än en kortroman.

En kortnovell kan vara ett par tre sidor lång, en ”normallång” novell ligger ofta på mellan 8 och 30 sidor.

Romaner finns i olika längder från kortromaner på ca 80 sidor till sk tegelstenar på 300 sidor eller mer.

Vad skiljer en novell från en roman förutom längden?

En novell och en roman är oftast helt skilda väsen.

Att skriva en roman är som att styra en oljetanker:

Det är en trög process och styr du fel från början är det tungt att byta riktning.

Du måste sitta och planera med ett sjökort innan du startar färden, annars är det nästan säkert att du går på grund.

Att skriva en novell är som att hantera en segelbåt:

Det är betydligt lättsammare och roligare (enligt uppgiftslämnarens åsikt). Man ser resultat inom några dagar eller veckor, i stället för att kämpa och slita i åratal.

Det är många saker att hålla reda på, seglet ska upp vid rätt tillfälle, en massa ” vevar och spakar och rattar” ska användas på rätt sätt.

Däremot är det ingen skillnad när det gäller kraven på kvalitet.

En svag novell är lika outhärdlig att läsa som en usel roman.

Och en riktig vass novell är minst lika läsvärd som en praktroman.

Att läsa en omskakande novell kan jämföras med att få en hård örfil. Att läsa en omskakande roman kan jämföras med att bli utsatt för långvarig misshandel.

Ordet novell betyder:

Det kommer av italienskans ”novella” som betyder nyhet. Ett lämpligt namn tyckte man, om korta berättelser som handlade om samtiden, dvs ”det nya”.Decameron av Boccaccio 1348-53. (Decamerone är den italienska prosans första mästerverk och har i sin genre aldrig överträffats på något språk. Berättelsemosaiken inleds med en skakande skildring av pestens härjningar i Florens 1348 ).

Ordet roman betyder:

I allmänhet ett uppdiktat, berättande verk på prosa och framställer ett till den privata sfären hörande förlopp av begränsat omgång, tex ett enskilt människoliv eller en del därav.

Cervantes parodi i ”Don Quijote” är det verk som framstår som den moderna romanens utgångspunkt. Samt under 1600-talet kom även kvinnliga romanförfattare att framträda: tex Madame de Lafayette med ”La Princesse de Clèves (1678) den första psykologiska romanen i Frankrike ./.

Sammanställt av Eveline Santner efter tips från bibliotekarie Eva Arrander                    18.02.2014

 Boksamtal 2 våren 2014 med temat "Villkor i livet"

Alla älskar Alice! Tisdag 18 febr 2014 samtalade Maj E, Karin E, Sofia S, Erik I, Anita V, Marianna L, Kerstin S och jag Eveline S om de tre utvalda novellerna av Alice Munro, vilka var februari månads cirkelläsning. Novellerna Natt och Stolthet ur samlingen Brinnande livet och Kungligt Stryk ur boken Tiggarflickan.

  Brinnande livet        Tiggarflickan        https://www.adlibris.com/se/bok/tiggarflickan-9789173894227TTiggarfl TTav ava    av    av Alice Munro

Det kändes svårare, i alla fall annorlunda, att diskutera noveller än romaner. I romanen är ramen densamma hela berättelsen igenom. Vi valde att diskutera alla tre novellerna fritt, men inledningsvis fick Kungligt Stryk och Natt mest utrymme. Vi "tassade" lite kring Stolthet, men så småningom fick den novellen också sitt berättigade utrymme.

Att göra ett sammandrag av 3 noveller var också annorlunda och mer tidskrävande än av en roman - men absolut lika roligt och intressant!

Som i Alice Munros noveller, fanns i vårt samtal idag många olika infallsvinklar och uppfattningar om alla de skiftande karaktärer hon så skickligt beskriver. En del noveller tycker vi är kortromaner i sin helhet och mångfacettering. Som i verkliga livet skildras människor som bär på sina hemligheter och kan vara kapabla till att göra hemska saker. Psykologiska texter som ”griper tag i själen", så nära, så utlämnande, så detaljerade och innehållsrika samt med stor universell igenkänningsfaktor.

Alice Munro sägs inte skriva bildlikt – men ”hennes sätt att  beskriva känslor, tankar och miljöer låter en få komma nära och lära känna olika de ofta ytligt udda karaktärerna så väl, att  personerna känns intressanta och äkta. Det gör att man ”ändå kommer till platsen fast hon inte skriver i bilder”. Författaren kan verkligen "plocka" små vardagshändelser, som man kan relatera till och känna igen känslor och tankar . T ex i Natt där fadern säljer en bit skog, för att få råd till operationen. Och när "jaget" under en nattlig vandring för att komma ifrån sina tankar om att strypa sin syster, finner att fadern inväntar henne och hur han på ett enkelt med begripligt sätt förklarar: ”...folk får tankar de helst skulle vilja slippa”. Vi diskuterade en del om att man förr lät "tiden verka ut" tankar och känslor mer än vi tillåter oss att göra idag. Alla känslor har eller ska professionaliseras i vår tid.

Inledningen i Kungligt Stryk är så utsökt, så fördolt om vad saken egentligen gäller! Först på s21 beskriver författaren själva orsaken till agan, i en accelererande upptrappning.  Att gradera ”stryket” och jämföra faderns systematiska utstuderade sätt att aga="ge kungligt stryk" och Flos sätt att aga="hastiga örfilar och klatschar" medan hon tänkte på annat, är helt suveränt! Det finns också en och annan rolig detalj, som avsnittet om toalettbesöken s11. Författaren beskriver ljuden från de "nedre rösterna" i samma terminologi som vi använder att beskriva vårt verbala språk med. Efter toalettbesöket låtsades ingen om att man hört något: "Personen som gav upphov till lätena inne på toaletten, hade inget samband med den person som kom ut därifrån." Ett av Flos karaktärsdrag i uttrycket:"Tänk bara!", när hon fått sina värsta misstankar ljuvligt bekräftade! Helt underbart beskrivet :-)

I Natt och Kungligt Stryk känns vansinnet starkt fascinerande och vi diskuterade hur skickligt författaren beskriver den psykologiska utvecklingen med överjaget som bromsar och rensar.

I Stolthet skriver författaren om lyte och missbildning, om makt och överlägsenhet, om att vissa gör allting fel och klarar sig utmärkt medan andra inte kommer undan, fast man önskar att de hade gjort det. Novellen beskriver olika sorters stolthet; hennes vackra yttre; bankdirektörens status och "jagets" stolthet att klara av livet, trots sitt yttre handikapp och förnedring av andras fördomar om hur man ska se ut (jmf Ansiktet i För mycket lycka s 159). "Jaget" har uppnått en trygghetskänsla i varandet, som hon försöker göra intrång i med sin otrygghet och rörliga flyktighet.

Språket är elegant, talande, med känsla, njutbart, rakt på sak, uttömmande och med psykologiskt djup. Jag-formen tyckte vi om, men i Stolthet var det inledningsvis förbryllande vilket kön "jag" avsågs. Annette, Eveline mfl vill läsa mer Alice Munro på originalspråket, för att om möjligt komma ännu närmare. Erik, som läst dessa 3 noveller på engelska tidigare tyckte inte att den svenska översättningen tillförde något mer. Det är skickligt översatt med originaltextens mål och mening tydligt återgiven i varje novell.  

Avslutar med att citera s 146 i Stolthet :"Och jag tänkte då att problemen suddas ut bara man lever länge nog. Man hamnar i en utvald klubb. Oavsett vad man haft för handikapp suddas de i viss mån ut genom det faktum att man levet till nu . Och s35 i Kungligt Stryk: "Det går för sig om det är den gamla mannen som säger det. Lite lokalfärg. Hans hundra år bryter udden av allt och får det att verka pittoreskt."

//Eveline

Extra material på nätet:

Ur Kärlek, vänskap, hat har novellen Björnen sover Away from Her filmatiserats - Se den! Går ff att hyra för 20 kr på Videoteket i Sundsvall. Den handlar om ett äkta par där hustrun drabbas av Alzheimers sjukdom. Den 7 dec 2013 sändes den som radiopjäs med Stina Ekblad och Etienne Glaser - läs här.

Maj tipsar om ljudböcker på nätet och Eveline på biblioteket! Mer om Alice Munro i tidskriften Vi läser

Läs mer om Alice Munro och Nobelpriset inlagt i bloggen den 10.10.2013

Boksamtal 2 våren 2013

Tisdag 26 febr 2013 samtalade Barbro P, Ulrika E, Gertrud L, Annette S-G, Marianna L, Maria A, Anita V och jag Eveline S, om Kerstin L:s bokval:

Mordets praktik           av Kerstin Ekman 

Sammantaget tyckte vi mycket bra om denna annorlunda berättelse. En genre ”omskrivning” som Kerstin Ekman kallar ”kontraimitation”. Skickligt levandegör hon och väver ihop sin romanfigurs dr. Revinges livstrådar med Hjalmar Söderbergs huvudkaraktär i ”Doktor Glas”. 

Ett lättläst, njutbart, beskrivande och stilistiskt språk i en gammaldags tidsenlig prosa, tyckte de som gillade boken. Ett mästerligt hantverk, fantastisk bra roman, för att citera deltagarnas positiva intryck. Det fanns förstås även mindre positiva omdömen, såsom tråkig, svart, arga känslor och att man helt enkelt inte tyckte om genren.

Skickligt återger Kerstin Ekman en samtid med Lars Ahlin, med kvinnounderlägsenheten, tidens lukter och stank inom- och utomhus och människornas odör.

Vi diskuterade huvudpersonens stympade personlighet, en obehaglig, osympatisk mansperson med sina egna unkna tankar, en märkliga inställning till livets betingelser och hans avsky för andra människor.  En karaktär som väcker starka negativa känslor som olust och vämjelse men också en ömkan över hans ”litenhet”. Vi pratade kring författarens mening som ställer frågor på sin spets: att söka klarhet i Hjalmar Söderbergs dr. Glas om liv-död-rätt-skam-skuld. Driven av en tanke: s44 "Liv är en handling".

Den enda varma och ljusa känslan han uppbringar är för Fridas karaktär – det enda positiva i romanen – den enda som doftar! En gång kände Revinge ”ren lycka” – då han en natt sov i samma rum som Frida - "ljuva lilla kvinnoblomma" - vackert!

Handlingen tangerar ”Smärtbäraren” av Åsa Nilsonne (läst jan 2013). Att gå in i en annan människas psyke och agera med dolda maktmedel om liv&död. – Existentiellt.

En karaktär, som väckte beundran, var Ida Tjerning. Hon var en av de kvinnor vi har att tacka för att kvinnor idag kan välja andra liv för sig än kvinnor kunde göra i början av 1900-talet.

Vi kom även in på Franz Kafkas”Förvandlingen”  –  Läs på s 100 ”Först i förvandlingen uppstår mitt liv; s113 ”Att skriva är att omvandla”; och s122 ”Vem är han egentligen? Förvandlingar…”

Jag gillar särskilt texter/sånger/dikter/citat som Kerstin Ekman hänvisar till: s60 ”Det brinner en eld” Trad.Dalarna;  s54 ”Och om mig så vingar bure” av Edvard Bäckström;  s44-45 ”Stilla o skumt”…. "Stilla dig hjärta” av Erik Axel Karlfeldt och på s141 Nietsches ”Ja, ich weiss woher ich stamme!”

"Stilla dig, hjärta! Dämpa din oro. Den värld som hetsar och upprör dig rår du inte på.

Bara inom dig kan du stillhet uppnå! ur Flora&Pomona av Erik Axel Karlfeldt

Se och hör Kerstin Ekman berätta om sin bok

Läs här samtalet mellan SvD:s kulturchef Stefan Eklund och Kerstin Ekman 29.08.2004 (uppdaterad 19.02.2014)

Mitt eget slutomdöme - utifrån min anteckningar för ett år sedan: Underbar och djupgående litteratur. Jag tycker Kerstin Ekmans "omskrivning" ger mycket stor läsupplevelse - med sina underbara "blommiga" hänvisningar till annat skönlitterärt :-)

Jag rekommenderar varmt både Doktor Glas men framför allt Mordets Praktik.

/Eveline

Bokbytardag - Vilket trevligt arrangemang. Nu kom jag något senare då vår läsecirkel slutar kl 17.30 och det tar lite tid att plocka undan i rummet och allt kring fikat. Men på Kulturmagasinet i programsalen satt ett antal bokvänner och berättade om sin medhavda bok, så vi andra blev nyfikna. De flesta hittade en ersättningsbok - några även två - att ta hem och njuta av. Kul idé tycker jag och hoppas det återkommer och att fler får kännedom om detta trevliga sätt att byta bok på.
Jag lämnade "Little Bee" av Chris Cleave och fick med mig "Kalla det vad fan du vill" av Marjaneh Bakhtiari (Lars Ahlin pristagare 2012) samt "Wolf Hall" av Hilary Mantel (Man Booker Prize vinnare 2012 med boken Bring up the Bodies). /Eveline

TISDAG den 18 febr 2014 kl 17.15 börjar årets BOKBYTARDAG som anodnas av ABF-Kulturföreningen Tidsspegeln och Sundsvalls Stadsbibliotek Tag med dig en bok du vill att någon annan ska läsa och byt till dig en som du vill läsa. Trevligt arrangemang :-)  tycker Eveline

"Mormor analfabet - jag författare!

Så inledde Susanna Alakoski sin föreläsning och frågade åhörarna om orsaker till varför hennes mormor var analfabet i början av 1900 talet. Finland likväl som Sverige hade haft allmän skolplikt sedan många år. Efter många olika förslag berättar Susanna A, att hennes mormorsmor inte var gift när hon fick barnet och barn födda "oäkta" hade då inte rätt att gå i skola tillsammans med "äkta" barn!

"Kan man vara socialt sjuk och även bli socialt frisk?" frågar Susanna Alakoski. "Hon blev frisk från det socialt sjuka", skriver Susanne Holmlund i ST läs här efter SA:s föreläsning på Kulturmagasinet den 5 febr.  SA är en lika skicklig föreläsare som författare, att i ord kunna skildra uppväxtmiljöer och förhållanden, med en tydlighet som väcker många frågor. Det märktes under frågestunden, då  SA besvarade alla frågor med ytterligare fördjupning i ämnet. Hennes reflektion över Kristian Lundbergs Yarden gillade jag. Jag tycker att SA är jämbördig med KL med sin "röst för de svaga".

Boken hon föreläste kring är hennes senaste bok "Oktober i Fattigsverige" och är en sorts biografi.

Glädjande tycker jag, att programsalen var fullsatt! Tråkigt för den som inte hade förköpt biljett!

/Eveline

Boksamtal 1 våren 2014 med temat: Villkor i livet

Underjordiska timmar         av Delphine de Vigan

Till boksamtal 21 januari kom Kerstin, Annette, Karin, Barbro, Maj, Sofia, Margareta, Anita och jag.

 ”Underjordiska timmar” handlar om villkor i arbets- och vardagslivet, en samhällsskildring av psykosocial terror och makt mot utsatthet, utestängning och maktlöshet. Den parallella berättelsen om Mathilde och Thibault passar bra in i vårens tema ”Villkor i livet”.  Mathilde har arbetat många år som biträdande marknadschef på ett större företag och alltid kommit mycket bra överens med chef och arbetskamrater. Helt plötsligt utsätts hon till sin förtvivlan för utfrysning och förnedring på arbetsplatsen. Thibault arbetar som akutläkare i Paris och hans förtvivlan beror på att han ”bara” får gensvar från kvinnan han älskar rent sexuellt.

I sin desperata situation besökte Mathilde en spågumma, som förutsade ett möte med en man den 20 maj, en man som skulle utgöra en vändpunkt i hennes liv, som skulle befria henne. Befria henne från den mardröm hon befunnit sig i på sitt arbete sedan en dag i september året innan. Thibault bestämmer sig för att den 20 maj avsluta sitt förhållande med kvinnan, som han älskar men inte når fram till känslomässigt.

Titeln ”Underjordiska timmar” känns helt rätt. Mathilde vistas många timmar i Paris tunnelbana till och från arbetet. Thibault tar sig fram med bil till och från sina patienter. Vid ett tillfälle den 20 maj, lämnar han bilen och tar tunnelbanan och ”mötet” sker, men bara som ett flyktigt förbipasserande på en tunnelbaneperrong och i en tunnelbanevagn – så som de flesta möten mellan människor sker – seende och ändå oseende.

Vi tyckte bra om romanen, den är lättläst, har ett vackert språk och bra driv. Författaren lyckas höja spänningskänslan ända till slutet – ett elegant och så europeiskt slut. En fortsättning hade förändrat denna verklighetsbaserade roman till en amerikansk tillrättalagd ”romans”. "Ensamma människor möts och går vidare, som i verkliga livet", som en av deltagarna så klokt sa.

Det tysta våldet är skrämmande och den totala utestängningen från det man vill ha eller vill tillhöra är brutal och omänsklig. För Mathilde är det arbetet och gemenskapen och för Thibault är det kvinnan han älskar.

Mathildes tystnad - trots den psykosocialt nedbrytande och förnedrande arbetssituationen väckte starka känslor hos oss alla och jämfördes med den fysiskt nedbrytande arbetsmiljön i Yarden, som vi läste förra året (se inlägg 04.09.2013). Varför sa hon inget till någon på arbetsplatsen, varför skrek hon inte ut sin förtvivlan? Varför trodde hon att detta skulle upphöra/lösa sig med tystnad?

Vi diskuterade Jacques motiv och menar att Mathilde utgjorde ett hot mot honom – hon hade faktiskt ”nästan sagt emot honom” (s 26). Laecitia som var den enda som pratade normalt med Mathilde, säger (s 148):”Du var hans skapelse, hans verk och du har slunkit ur hans grepp.” Laecitia var inte rädd för Jacques! För att hon hade ett liv utanför arbetet?  Författarens mening om personalchefens medkänsla (s 209) ”Medkänsla är ingenting annat än rädsla för egen del”, kändes rätt här! Men hur är det i andra situationer?

Spelkortet Argent Defender tyckte vi var en rolig detalj av författaren. En beskyddande symbol som Mathilde hade fått av sin son.

Författaren väver skickligt tankar och skeenden parallellt för båda huvudkaraktärerna, tex ”Men det kommer en dag då priset blir för högt” (M s207 / T s228). Beskrivningen av Paris tunnelbane- och gatusystem är intressant samt hur författaren skriver om resenärernas stressade anpassning för att hinna i tid till rätt plats. Även den detaljerade beskrivningen av Mathildes nya kontorsrums torftiga inredning och ”läge”, understryker den totala förnedring hon utsattes för!

Trovärdig, brutal, raffinerad, och klart rekommenderbar för läsning!

Filmtips från Maj:  "Sliding doors"  om parallella händelser

finns att hyra www.videoteketsundsvall.nu/Pages/Produkt.aspx?faktanr=18758&k=37

/Eveline

BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG - ett bra ordspråk i detta sammanhang. Jag vill gärna fylla på bloggen med boksammandrag från våra tidigare läsecirklar och tycker det passar bra att skriva in årets och fjolårets månadsböcker - parallellt - en inspiration från "Underjordiska timmar"! :o)

    29 Januari 2013 samtalde Ulrika E, Annette S-G, Irene R, Barbro P, Gertrud G, Lena N, Marianna L, Maria A, Kerstin L, Anita V och jag Eveline S om:

Smärtbäraren                   av Åsa Nilsonne

Vi var några som hade förväntat oss något annat än en "traditionell deckare" och blev besvikna efter en fascinerande, om än osannolik inledning. Några tyckte om nytänket, idén, metaforen och det spännande slutet. En annan tyckte den var svår att förstå, "inte min typ", hade velat ha mer faktabeskrivning. 

Språket tyckte vi om. det är lättläst, i en klinisk genre, med ett fint budskap om att ta hand om sig själv och sin nästa. Underhållande och fängslande skrivet som en deckare.

Karaktärerna: Huvudpersonerna har stark "knopps- och kroppsuppfattning" och är isolerad i sin "profession". Hennes drivkraft är ekonomin och skuldkänslan hon bär på för sin syster Tildas självmord.

Vi diskuterade kring författarens mening: Är det ett inslag i debatten om nutidens kroppsfixering?  Hur vore det om man kunde göra psykiska ingrepp likväl som fysiska , för att "förbättra" sig och duga till? En "science fiction" värld som känns skrämmande, eller inte? Många frågor väckte den i alla fall.

Om handlingen tyckte vi: En osannolik idé om att gå in i en annan människas kropp, medan den egna ligger "på vänt". Roande men inte trovärdig. Författaren har lycktats bra med avsnittet om personligt ansvar, empati och gränsdragning - här blir hennes profession som psykiater och professor i medicinsk psykologi tydlig. 

Vilka känslor diskuterade vi: 1) om identitet 2) var gränsen går för personligt ansvar 3) empati 4) om skuld - att i och med sina egenval göra fel till någon annan - konsekvenser av val drabbar andra oförskyllt.

Läst något liknande: Maj-Gull Axelssons "Aprilhäxan", där huvudpersonen kunde anta en kråkas kropp och på så sätt kunna "hoppa in" i en annan kvinnas kropp!

Budskap: kanske hur viktigt det är med gränsdragning och personligt ansvar.

Åsa Nilsonnes blogg