Det har varit mycket nu - som alla säger idag... Men faktiskt under maj månad har jag inte prioriterat min blogg. Jag har ägnat min tid åt annat, även det mycket roligt. Idag tänker jag bara infoga FÖRSTA JUNI DIKT - den handlar om sommaren som jag är så förtjust i. (Övrigt skrivande återkommer jag till efter den 8 juni - Upplever många trevligheter omkring min person just nu :-)

/Eveline

Var glad min själ åt vad du har

Nu har du hundra sommardar

Och detta är den första

När solens lopp sin ände tar

så har du nittionio kvar

och någon är den största

Giv noga akt på var du står

I morgon är med ens i går

Det går så fort att vandra

Lägg märke till att vad du får

är hundra sommardagar per år

i morgon är den andra

Kajenn

Boksamtal 4 våren 2014 med temat "Villkor i livet”. - Till vårens sista läsecirkel kom Karin, Barbro, Kerstin, Erik, Sofia, Annette och Eveline och i dagens samtal diskuterade vi bl.a. om ett lands språk och människans karaktär formas annorlunda om vi bor på en ö jämfört med at bo på fastlandet. 

    Sommarljus, och sen kommer natten av Jón Kalmar Stefànsson

I denna bok blev temat ”Villkor i livet” riktigt påtagligt. ”Här finns allt om kärlek, sex, liv, död, sorg, humor, vardag och magi - även ett recept med stekt ägg och kvarg (s179)" :-)

I romanen eller de episodiska novellerna skildras de olika karaktärerna både ömsint och fantasirikt, med mycket humor och stort allvar. Författarens skrivsätt är så annorlunda och fascinerande hur han lyckas få ihop trådarna från alla utsvävningar han gör i hela boken. Den är stundtals jobbig att komma in i och svårläst, t.ex. i dialogavsnittet s105. Där får läsaren själv fundera ut vem som säger vad! De många långa meningarna utan punkt t.ex. på s226 ”Àki befinner sig…..eget språk", kan både stoppa upp och driva på läsandet. De för oss ovana isländska namnen, blir också en utmaning. Stefánsson avhandlar miljöer, relationer och karaktärer i en och samma intensiva mening. Romanen väckte blandade känslor i vår grupp, allt från humor (fniss) till sorg (gråt) samt oberördhet.

Handlingen berättas av ett anonymt kollektivt VI, en intressant ton till det mer familjära DU, som är läsaren. Vilka är då dessa VI, som skäms lite över sig själva undrade vi, (t.ex. Kjartan s126 och Benedikt s224). Är det representanter för kooperationen på 70-talet med typiska landsbygdsfördomar, som nagelfar och ondgör sig över andras utseende, val av kläder, levnadssätt och umgänge? Författaren tycks driva en aning med människorna i byn och de som är lite udda förlöjligas lite. Syfte? Kanske är det läsarens egna värderingar som utmanas!

Dessa karaktärer finns överallt på vår jord, i varje land utifrån varje lands kultur. Är det detta som författaren vill belysa med sina ”vindlingar” fram och tillbaka från stad – land – utland – rymd, vilket inbjuder läsaren att fantisera fritt.

De flesta tyckte om boken, kanske den t.o.m är den bästa under våren. Den är intressant och filosofisk och väcker en drömkänsla och fantastiska funderingar kring ”Vad är meningen med livet”, ”Varför lever vi” och som i Björgs fråga: ”Varför har jag levat?” s154? Ett par i gruppen tyckte både/och, sådär, ingen aha-upplevelse. De som inte kunde närvara i samtalet, har bidragit med sina synpunkter via mejl, vilket uppskattas.

Språket är vackert och poetiskt med humoristiska ”knorrar” t.ex. annonsen på s241: ”Kom till platsen där inget händer, inget rör på sig utom havet, molnen och fyra hemmakatter.”

Tankeväckande: - Om förnuft och oförnuft – Om tron på att ”vita medelålders män från Amerika är högsta vinsten för alla jordens nationer” s191  - Om det tvetydiga i människans längtan efter sällskap och behov av ensamhet s245.

Vackert uttryckt om tidens gång: ”Du åldras vackert” - ”Dagarna gick upp i öster och försvann i väster”-”Tiden går, den färdas genom oss och därför blir vi äldre” - ”Livet går i alla riktningar och slutar sen mitt i en mening!”

Underhållande avsnitt: Om nyårsfesten s88! – Om allt "kopulerande hit och dit"! - Landsbygdsborna roar sig själva – stadsborna låter sig roas av stadens kulturutbud! - Om spöken på Lagret s94! Kring dessa spöken pratade vi om alvar och annat oknytt  läs här – dessa övernaturliga väsen och figurer i skandinavisk folktro, som även finns i moderna fantasyverk.

Starka avsnitt: - Otrohetsskildringen; Den om Hannes och sonen Jonas; Slutet, där himlastormande lycka övergår till djupaste sorg och en vägkantsbumling förvandlas till en hög med grus! - Dikten Hannes skriver till Jonas s54

                 Alla skogens kvistar knäcktes,

                 Kallvind drog och solen släcktes,

                 Intet stod när brisen bräcktes,

                 Borta allt, jag går bland gråt,

                 Lyss till fager fåglalåt;

                 Dagen dog när klandret kläcktes,

                 Kräks och fåglars ångst:

                 Ej blev rik min tankas fångst.

Vi rekommenderar denna härliga, tankeväckande läsupplevelse. Det blir en bok att återvända till! Framför allt till de ”inklamrade” […] stycken (t.ex. s7 -10) och mellan kapitelindelningen är intressanta och underbara avsnitt – väl värda att läsas om bara för sig själva!

Lite fakta: Enligt Lisa Ahlqvist i GP 05.02.2009: ”Hur ett språk kan leva och utvecklas på en liten yta – Romanen Sommarljus är 270 sidor och Island är 103 125 kvadratkilometer stort” – en intressant infallsvinkel.

Avslutar med ytterligare en intressant infallsvinkel av Maria Edström, SR: om ”Denna ömsinta enögdhet som författaren besitter – med tanke på att människor i verkligheten är läskigt inskränkta med oftast religiösa bottnar”!

Läsa mer av Jón Kalmar Stefànsson  - Om en pojke i - Himmel och helvete 2010; Änglarnas sorg 2011; Människohjärtat 2013;

/Eveline

Idag onsdag den 23 april är det världsBOKdagen. Det firas såklart i bokhandel och på bibliotek runt om i landet läs mer här!

                :-) :-)

För min del betyder det att jag i kväll kyper upp i min läshörna och börjar läsa Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov, som jag fick i gåva av Annette, min fina brorsdotter. Hon kommer att få en ros av mig (som seden är i Katalonien enligt Wikipedia) nästa gång vi ses. :-)

Jag har också påbörjat Den röda soffan av Michèle Lesbre. Den ska vi samtala om den 6 maj i den andra av de två bokcirklar jag deltar i, Bokslukarna i Sundsvall (ett sammandrag kommer där så småningom).

Hoppas du som läser i min blogg också läser en spännande bok eller påbörjar någon ny idag och som du vill tipsa om här i bloggen :-). 

Bokhälsningar /Eveline

Så fort årets fyra första månader har gått och vi har avslutat vår läsecirkel för denna gång.

Tack snälla ni för de fina tulpanerna och godiset :-) i påsen.... det uppsakttades :-)

Jag tycker vi haft mycket stimulerande och intressanta samtal varje gång. Jag har förstått att ni också upplevt träffarna så, dels genom själva samtalen och dels genom att ni gärna vill fortsätta i höst. Som jag sa i tisdags, vill jag också gärna fortsätta att leda läsecirkeln. Om det blir i samverkan mellan stadsbiblioteket och folkuniversitetet, som det varit hittills, vet jag inte i dagsläget.

Bibliotekarie Eva Arrander och jag kommer att träffas i slutet av maj och planera för ev fortsatta läsecirklar till hösten. 

Som jag också sa, är ni välkomna att lämna förslag på böcker, även om ni i dagsläget inte kan anmäla er till någon cirkel.

Jag kommer att lägga in information på bloggen när jag vet mera.

Sammandraget om "Sommarljus"..... är på gång.

/Eveline

Evenemanget inleddes av Svante Junker från Lars-Ahlin-Sällskapet med ett föredrag om de båda vännerna, författaren Lars Ahlin och skulptören Arne Jones från ungdomstiden på Ålsta Folkhögskola. Ett intressant föredrag, där han också relaterar till dagens pristagare Kristian Lundberg. Föredraget kommer att kunna läsas i sin helhet på hemsidan.

Kristian Lundberg inledde sin föreläsning med att beklaga att han glömt sitt manus hemma i Malmö, men han skulle ju tala om sig och menade att "det ämnet kan jag utan och innan". Dock tyckte han synd om sina närstående, vilka så länge och mycket måst lyssna till "Kristian Lundberg"! Föreläsningen var trots avsaknad av manuset, innehållsrikt och detaljerande. Om man läst "Yarden" kunde man lätt följa honom i berättelsen och tanken (se tidigare inlägg om Yarden). De övriga två romanerna "Och allt ska vara kärlek" samt "En hemstad" knyter ihop trilogin och avslutar denna mörka del i Kristian Lundbergs författarskap, sa han.

Hans senaste bok "Det här är inte mitt land" talade han inte mycket om. De kanske fanns med i det kvarglömda manuset? Jag hade tänkt fråga, men det blev ingen tid över för frågor innan pausen före prisutdelningen. Jag citerar sista meningen på bokens omslag, vilket säkert säger allt om innehållet: "Det här är en bok som vill förändra, som säger att det räcker nu".

Kristian Lundberg avslutade med en önskan om att skriva en barnbok - för att komma vidare och ifrån denna mörka del i sitt författarskap.

"Påhejad" av min brorsdotter Annette gick jag fram och fick ett "litet samtal" med Kristian Lundberg.

Jag framförde också det som Kerstin i läsecirkeln formulerat i Bokslukarbloggen: "Jag skulle vilja ”skaka om” Kristian Lundberg, så att han tillåter sig blicka upp mot molnen i stället för ständigt denna svarta, skitiga, hopplösa grusplan". Med ett skratt bemötte Kristian Lundberg detta och sa:"Det är ju därför jag vill skriva en barnbok"! Härligt, eller hur?

Förutom den check på 50.000 kr som överlämnats av Reinhold Hellgren, ordf Kultur&Fritid överlämnade Ingrid Nilsson, rektor på Ålsta Fhlsk, en tavla i form av ett grafiskt blad med en text ur en av Lars Ahlins böcker, vilket uppskattades av Kristian Lundberg.                                                                    

Moderator Ulla Näsman, direktör Kultur&Fritid, gjorde i mitt tycke en mycket väl avvägd och tydlig presentation av hela den trevliga ceremonin, med musik framförd av Maria Garlov Thorsell, flöjt och Mona Kontra, piano.

Det känns bara så trist, att ett evenemang av denna dignitet i en så pass stor stad som Sundsvall, inte är fullsatt!

/Eveline

Boksamtal 3 våren 2014 med temat "Villkor i livet”

Den 18 mars samtalade Kerstin, Margareta, Karin, Annette, Maj, Barbro, Marianna, Anita och Eveline om:

Då tänker jag på Sigrid        av Elin Olofsson

Denna unga författare, 34 år vid debuten, har lovordats av recensenter och t ex i Sydsvenskan skriver Maria Kuchen 2013.01.23: ”Med skimrande språk för Elin Olofsson in Shakespearedilemman i en gråmulen svensk vardag.”

Ja, det är en fantastisk landsbygdsskildring, denna konflikt mellan landsbygd och stad, där landsbygden verkar vara en plats där man söker sig inåt och bakåt och staden är platsen där man söker sig utåt och framåt? Är det så? Är det om hemvändaren i den ”moderna landsbygden” författaren beskriver? Böcker som väcker frågor utan att ge svar är iaf intressanta och lämnar ingen oberördVad tyckte vi i vår läsecirkel? Romanen väckte motstridiga känslor hos oss läsare: både-och; absolut negativ-förtjusande; för-emot, fram-tillbaka (ex s34). Meningsuppbyggnaden upplevs något rörig.

Maj mfl tyckte att författaren fångat miljön mycket bra, det är igenkännande, med den jämtländska landsbygden i centrum. Kerstin menar att man träffar människor i liknande utarmade bygder på många håll i vårt land, där outtalade motsättningar döljs bakom det uttalade. Författaren knyter ihop bra – skriver bildlikt (s56) – vackert (s84+85). Är det Hanna som för en dialog med Sigrid, undrar Eveline? Eller är det berättarjaget som för dialogen, menar Anita! Flera av deltagarna tyckte mycket om den och känner sig bekanta med karaktärerna och landsbygdens stora tystnad. Barbro: "Det är en kärleksrelation med kärvhet, en alldeles underbar bok”.  Hon har läst den tidigare och tyckte nu ännu mer om den, efter att hon läst om den.  

Språket tyckte de flesta var härligt skimrande och lättläst. Annette mfl tyckte det var för mycket ord och för många upprepningar, vilket gjorde att den i början var lite jobbig att läsa. Marianna tyckte att författaren har en annorlunda, en särskild stil, men genom språket visar hon Sigrid.

Karaktärerna saknade känslor och beskrivs som traditionsbundna, styrande och inåtvända, så som det kan vara i den jämtländska landsbygden, tyckte några. Äldre människor har inte alltid ord och känslor kan inte alltid kläs i ord, uttrycktes också. Det tungsinta går i arv från farmor Sigrid - sonen Bo - sondottern Hanna. Kalle visar ett lättare sinnelag – ett arv från sin mor Karolina. Ändå tycks Hanna liksom aktivera/förlösa de passiva männen på något vis i och med att hon ”kommer hem och helt "käckt" flyttar in på farmor Sigrids "Storgårda”. Margareta menar, att det just i dessa karga tystlåtna människor på landsbygden finns så otroligt starka känslor förborgade.

Berättelsen är ingen ”varm” familjeskildring och vi diskuterade livligt den återkommande frågan i boken: ”Hur långt räcker kärleken?” Karin tyckte att berättelsen skildrar ”den eviga modern som gör allt för sonen, men det räckte inte”! Vi diskuterade modern och hennes relation till sönerna. Åke som hon gör allt för, han blir ”bortskämd och vek”. Bo som hon inte tycks tycka om alls gör hon av tradition arvlös, han går sin väg. Faderns undanskymda roll förbryllar, han är ”lite på sidan om” och ändå ”så mitt i” med tanke på sin relation till både Sigrid och Karolina – hur långt räckte den kärleken?  En mor som visar större värme till mannens barn Kalle med en annan, än till deras gemensamma barn Bo, har väckt frågor hos mig i skrivande stund?

Starka kapitel: 25 (s174) om domedagen för fjöset; 27 (s194) om två små pojkar ute i minst 25-30 graders kyla; 28 (s199) om att Karolinas brinner upp!

Slutet diskuterade vi också livligt! Hanna väljer att återvända till Stockholm, till vad? Till en man som hon inte vet säkert vill vara hennes man? Eller är det just detta författaren vill belysa, att hon är stark att återvända och välja det hon vill välja? Även pappa Bo väljer något nytt tillsammans med Kalle i släktgården?

Tänkvärd mening tycker jag: ”Allt skulle vara förgäves om ingen nånsin såg”!

Läsvärd: Ja det tyckte vi alla! Romanen visar betydelsen av att förstå sitt förflutna för att kunna hantera sin samtid och gå vidare in i framtiden.

/Eveline

Nu är biljetterna släppta till 2014 års prisutdelning av Lars-Ahlin Stipendiet.

Lördag 5 april kl 14.00 i programsalen på Kulturmagasinet i Sundsvall. Jag har redan skaffat biljetter till mig och Annette :-) 100 kr för hela arrangemanget inkl musik! Det ska bli så spännande att höra Kristian Lundberg berätta om sitt författarskap.

Se tidigare inlagd artikel  25.11.2013 14:30

Läs mer om Lars Ahlin - Lars Ahlin Sällskapet - Lars Ahlin Stipendiatet

//Eveline

Jag deltar i ytterligare en läsecirkel och som marsbok läste vi Yarden av Kristian Lundberg. Det var mitt bokval då jag ville diskutera den även med mina bokslukarkamrater. Dessutom känns det helt rätt att vi i Bokslukarna i Sundsvall har läst en bok av årets Lars-Ahlin-pristagare.

Gå gärna in på Bokslukarna i Sundsvall och läs sammandraget om Yarden inlagt 3 apr 2014. Där finns också sammandrag av andra intressanta böcker vi läst.

/Eveline

En kort berättelse om "Min egen NETSUKE - Apa" som kom i ett minimalt och lätt litet paket per flyg från Beijing.

Netsukerna i boken "Haren med bärnstensögonen" (se inlägg 25.10.2013) kom från Tokyo och deras historia fascinerade mig så mycket, att jag kände en stark längtan efter själv få se och framförallt få HÅLLA I en sådan. Och allt finns att få tag på via webben och till olika priser såklart.....

På Alla Hjärtans Dag den 14.02.14 kom hon för det är förstås en flick-apa :-)

Det var så spännande att på e-Bay vara med i budgivningen (14.01.14 13pund) och till slut vinna den(16.01.14  för 25pund)-  hela tiden påhejad av Jerry. Sen var det också spännande att vänta och se hur detta föremål var i verkligheten.

Och jag blev helt förälskad i denna lilla Netsuke-apa snidad i buxbomträ - så utsökt och i en riktig tänkarpose, som det anstår en Litteratur-apa :-)

Att jag är född i  Apans år  och har  elementet trä , känns bara helt riktigt - Denna lilla apa hör hemma hos mig och Jerry!

Några fakta om novell – roman ur: www.forfattartips.se www.novellisa.se www.ne.se

Novellen definieras av sin längd – En novell är en berättelse i prosaform – (dvs inte i diktform) som är kortare än en roman.

En novell är i allmänhet klart kortare än en kortroman.

En kortnovell kan vara ett par tre sidor lång, en ”normallång” novell ligger ofta på mellan 8 och 30 sidor.

Romaner finns i olika längder från kortromaner på ca 80 sidor till sk tegelstenar på 300 sidor eller mer.

Vad skiljer en novell från en roman förutom längden?

En novell och en roman är oftast helt skilda väsen.

Att skriva en roman är som att styra en oljetanker:

Det är en trög process och styr du fel från början är det tungt att byta riktning.

Du måste sitta och planera med ett sjökort innan du startar färden, annars är det nästan säkert att du går på grund.

Att skriva en novell är som att hantera en segelbåt:

Det är betydligt lättsammare och roligare (enligt uppgiftslämnarens åsikt). Man ser resultat inom några dagar eller veckor, i stället för att kämpa och slita i åratal.

Det är många saker att hålla reda på, seglet ska upp vid rätt tillfälle, en massa ” vevar och spakar och rattar” ska användas på rätt sätt.

Däremot är det ingen skillnad när det gäller kraven på kvalitet.

En svag novell är lika outhärdlig att läsa som en usel roman.

Och en riktig vass novell är minst lika läsvärd som en praktroman.

Att läsa en omskakande novell kan jämföras med att få en hård örfil. Att läsa en omskakande roman kan jämföras med att bli utsatt för långvarig misshandel.

Ordet novell betyder:

Det kommer av italienskans ”novella” som betyder nyhet. Ett lämpligt namn tyckte man, om korta berättelser som handlade om samtiden, dvs ”det nya”.Decameron av Boccaccio 1348-53. (Decamerone är den italienska prosans första mästerverk och har i sin genre aldrig överträffats på något språk. Berättelsemosaiken inleds med en skakande skildring av pestens härjningar i Florens 1348 ).

Ordet roman betyder:

I allmänhet ett uppdiktat, berättande verk på prosa och framställer ett till den privata sfären hörande förlopp av begränsat omgång, tex ett enskilt människoliv eller en del därav.

Cervantes parodi i ”Don Quijote” är det verk som framstår som den moderna romanens utgångspunkt. Samt under 1600-talet kom även kvinnliga romanförfattare att framträda: tex Madame de Lafayette med ”La Princesse de Clèves (1678) den första psykologiska romanen i Frankrike ./.

Sammanställt av Eveline Santner efter tips från bibliotekarie Eva Arrander                    18.02.2014