Den här romanen ingår i 2026 års nomineringar till Sveriges Radio Romanpris.

Jag lyssnar dnna gång och återkommer med tankar och känslor//

På Bokens Afton den 4 december föreläste Tove Alsterdal om sin senaste bok, som handlar om hennes far Alvar Alsterdals liv och leverne. Mina spontana tankar är fascinerande, nära, utlämnande, ärlig, nyfiken och kärleksfull. Jag återkommer med mina tankar när jag läst klart boken. 

Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal

---forts följer...

En bladvändare och starkt fascinerande berättelse - som pendlar mellan tre kvinnoporträtt, Nienna, Maud, Majalis under tre tidsepoker, 1650-1970-2020-talen!  Det blir spännande cirkelsamtal på tisdag, skrev jag en dag innan och det blev det! Vårens första med några nya deltagare i båda grupperna, så trevligt! Vi som samtalade var Amanda, Andreas, Elisabet, Ellinor, Eva, Kerstin, Margareta, Maria, Romina och Inga-Lill, Karin Lina, Marie, Sara, Siv, Tove, Gunilla samt Eveline. Berit och Annette lämnade sina synpunkter via mejl och telefon. 

Mödramärg     av Tina Harnesk

Cirkeldeltagarna önskade en "bladvändare" efter höstens ganska tunga och omfattande titlar. Det tog lite tid att hitta rätt, då kriterierna är specifika, bl.a. ska böckerna finnas i pocket och som låneexemplar på bibliotek. Jag har läst Tina Harnesk debut Folk som sår i snö (årets bokvinnare 2023), som lämnat djupt avtryck i mig. Valet blev enkelt, det är författarens andra roman, finns i pocket och "en-måste-läsa-bok" enligt omslaget.

"Harnesk skriver med glöd", citat från förlagets bokomslag: I Mödramärg fördjupar sig Tina Harnesk i en annan del av den samiska historien och sin egen lulesamiska släkts öden.

Handling kort: I nutid följer vi Majalis graviditet och tillsammans med Stigga, Anne, Torsten och Paula i deras försök att stoppa den hotande exploateringen av marken och berget Fálfforijdda samt Majlis föräldrar, Maud och Allans samliv. I dåtidens 1600-tal kämpade Nienna, mannen Antur, deras dotter Várvá med noajdden Sjul Diehttis förbannelse och mot herrarnas, bergmästare Spiuts råa ignorans av naturens krafter. Moderskap och exploatering av Sápmi står i fokus. Det nutida gruvhotet i romanen är fiktivt, men det pågår ett flertal liknande processer i Sápmi där samer och naturskyddsorganisationer slåss för att freda markerna. 

Vad berörde oss mest: Många olika intressanta ingångar, släkten Mársso, samernas behandling och levnadsvillkor på 1600-talet; Ögonöppnare; Magisk realism 1600-tal; Anturs livsöde och Niennas känslor; Grannsamverkan; Sorglig mor-dotter-relation; Språket, konstant dysterhet; Dagboksbladen där läsaren anar en annan bild av skeenden; Precist språk, humor, kärleken; Prologen gäller alla mödrar; Familjehemligheter, kampen då och nu; Styrkan i beskrivningen av en födsel i prologen sätter tonen för hela boken; Mycket i de två berättelserna, begmästarens kamp; Styrkan i den samiska själen; Förklaringen om Allan; Silverskatten en skröna? Gruvbolagets grymma behandling av samerna (lapparna); Mauds positiva förhållningssätt till Allans alla barn med familjer, utanför deras äktenskap; Den fina vänskapen som växte fram mellan Majalis och Paula; Den starka tron på naturens visdom.

Budskap: Allt går igen, exploatera, effektivisera, tjäna pengar på bekostnad av natur, kultur, människor och platser; Ett politiskt budskap med snygg 'förpackning'. Vi måste vara vakna och lyssna på det som är underförstått; Kämpa för naturen och människors överlevnad i den; Dubbelheten i föräldrars beteende, där bådas 'falska' livsval gör barns liv oäkta. Och nu finns ingen kvar att ställa till svars. Människan klarar sig inte ensam, har behov av vänskap. 

Både i föräldraskapet och samhälleligt - de som tidigare bestämt förödande villkor, kan inte ställas till svars. Ett förlåt från någon som är ansvarig, många led senare, är ändå en väg till försoning. Om svek, skuld och förlåtelse. s152) Nienna vill trösta, letar efter förlåtelse i sitt hjärtas skrymslen, men fann intet. Sveket var en kil mellan makarna. (Även mellan Maud och Allan).

Mystik: s84) Vad kallas det, undrade Majalis, när man fortsatte höra någon "gå före sig", trots att ingen kom? Omen?

Språket: Varmt och njutbart. Tina Harnesk besitter en unik språkglädje, med ålderdomliga ord som t.ex. "ånyo" på s316 :-). Från starka uttryck till mjuka varma meningar t.ex. s31) Han saknade henne, kanske till och med mer än han längtat efter henne när hon levt. Lättläst med en berättarstil som håller läslusten levande - en riktig "bladvändare". Beskrivande in i minsta detalj, t.ex. s192) när Nienna såg bestraffningen av Orddot Gilli på trähästens egg. En sådan grymhet, måste vi som läsare reagera på! Avvägda kapitel med anpassade titlar till berättelsen i då- och nutid.

Humor: När Stigga (surgubben) lurar Sven från gruvbolaget åt andra hållet i sjön och då han fördröjde "herrarnas" ankomst till Vuojat s222).

Titel: Mödramärg=Essensen av en mor och moder naturs själ s452) Hur man fortsätter leva efter att man brutit märgen ur sin egen kropp och släppt själen att leva i exil utanför.

Omslagsbild: En järv/Bergsmästare Spiut; Fjället Fálfforijdda; fågeln utför fjällbranten (Fálffor betyder svala) eller är det dödsfågeln Guottalm/skuggfågeln (s349); 

Meningar/Metaforer: s128) Stämningen var tät som frusen blåbärssoppa i rummet; s319) Också familjehärvan var kletig massa i munnen; s320) Majalis = Convallaria majalis = Liljekonvalj. s142) Tankarna fick inte fäste i någonting. De flesta var hala och gled undan för henne som glatta bergssidor efter regn. De andra sjönk som tunga malmklumpar mot sjöbotten.

Stycken: s32) Var det det som kallades för trandans? Att röra sig så på tå, tills vingarna sträcktes ut och bar en bort? s61) Ingenstans hejdades synen av oväsentligheter. Allt som var där.....frusen vass om senhöstarna. s129) Händer..., mumlade Nienna till natten och såg framför sig Anturs starka, grova tummar. Den högra handen, lytt men perfekt med sina tre fingrar.......Två fingrar för lite var han född med, men ändå var hans fingrar de vackrast tänkbara.

Recensioner: kapprakt.se  Stark och underhållande uppföljare. Tina Harnesk gjorde en riktig succédebut med sin Folk som sår i snö. Nu är hon tillbaka med uppföljaren Mödramärg, kvar i sina samiska rötter utforskar hon, som titeln antyder, mödraskap, men också exploateringen av Sápmi i två olika tidsepoker. Det är en modern version av Davids kamp mot Goliat, eller snarare två versioner, två olika kvinnor som slåss mot två olika övermakter i två olika tider. Och så mycket mer än det, bjuder författaren oss läslyckliga mottagare på. 

Svt nyheter/Ida Åstot: Författarsamtal - Tina Harnesk om boken Mödramärg Harnesk är tillbaka: Svenska folket behöver en käftsmäll.

 Amnesty Sápmi : Mödramärg Jag ville rikta ljuset mot vad som sker i Sápmi och vad som länge har pågått här. "Mödramärg" är både essensen av en mor och moder naturs själ.

Feministbiblioteket/Hanna Lager: Boken blev mer och mer en politisk pamflett. Man kan väva in politik i romaner, men inte så övertydligt. Mödramärg var ingen dålig bok och Tina Harnesk skriver med bra driv, men den föll helt enkelt inte mig i smaken. 

Lektörsomdöme/Ines Lohr: Boken är mäktig tack vare två fascinerande skildringar - nu och förr - som flätas ihop, samma område, samma konflikt. Om samernas historia, traditioner och seder, vilka ibland känns som gåtor. Det gäller att ge sig tid och inte tappa fokus i den angelägna men för långa romanen. Synd att den inte stramades åt eller delades upp i två band. Helhetsbetyg 4.

Min personliga avrundning: Ett imponerande romanbygge. En underbar, intressant och viktig bok, som tar upp gamla och nya oförrätter. Med magiska/övernaturliga inslag - finns/finns inte!? Svårt att sluta läsa/lyssna, som jag gjorde med Patricia Fjällgrens fina inläsning. Till skillnad från förlaget och recensenterna, är det TRE kvinnor och TRE årstider för mig, då Mauds berättelser via årsdagböckerna också är ett viktigt kvinnoporträtt. 

Rekommenderas - med ett "aber": en ordlista över alla samiska ord och uttryck skulle underlätta och inte stoppa upp läsflödet. Eller är det en medveten tanke hos författaren, att läsaren ska ana hur det är, att inte ha tillgång till språket? Snyggt i så fall, tänker jag!

//Eveline

Charlies fiende är den andra delen i serien om Charlie Anderson. Jag läste den första Charlies hämnd och skrev om den i bloggen den 4.1.2025. Jag behövde läsa något lättläst, efter höstens ganska tunga titlar i bokcirklarna. Och som omslagstexten beskriver, är det en lättläst, lättlyssnad bok. Ja, jag har börjat lyssna på vissa genrer.  

Charlie Anderson fortfarande bitter på samhället i stort, i synnerhet på opålitliga män. Hon är fri, har ärvt mycket pengar och bestämmer sig för att hjälpa andra kvinnor som råkat illa ut. 

--forts följer

När jag i höstas gick igenom Akademibokhandeln Vängåvans  Låna&Läs-utbud 2025-26 blev jag bl.a. nyfiken på denna bok om "Fru Brevbärare", som karaktären Anna Allavena g. Greco kom att tituleras, när hon sökt och fått tjänsten som den första kvinnliga brevbäraren i Lizzanello, en liten by i södra Italien. Boken handlar om att återvända och om bymentalitet gentemot inflyttare. I junihettan 1934 stannar en buss på torget i Lizzanello och Carlo Greco kliver av tillsammans med sin hustru Anna. För Carlo är det en efterlängtad hemkomsten, men för Anna, uppvuxen i norr, innebär flytten en stor omställning.  

Boken är vinnare av italienska bokhandlarnas pris Premio Bancarella. 

Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone

Att Anna får tjänsten som byns brevbärare tilltalar inte Carlo, men han motsätter sig inte hennes beslut. Anna är stark, beslutsam och vet vad hon vill. Carlo älskar sin Anna och är en 'modern' make. De traditionstyngda byborna förfäras av Annas självständighet. Hon går inte i kyrkan, älskar att läsa böcker och sköter varken hemmet eller rollen som hustru som förväntat. I över tjugo år delar Anna ut posten i byn. Hon läser högt för de som inte kan, skriver dolda budskap till älskande par och levererar brev från män vid fronten. Som brevbärare vet Anna mer än de flesta om människornas liv – men hon vet inte allt.

Brevbäraren i Lizzanello är en storslagen familjesaga om familjen Greco och om livet i byn, genom andra världskriget och framväxande kvinnorörelser. En berörande historia om könsroller som rubbas, förlorade chanser, mod, frihet och tillhörighet. Om olivolja, vinproduktion, pesto och bakverk.Om två oskiljaktiga bröder, dömda att älska samma kvinna och starka familjeband. Handlingen är inspirerad av författarens egen gammelmormor. 

Berättelsen tilltalar mig på flera plan. Lättläst med ett vackert språk. Här finns alla ingredienser till en intressant 'bladvändare'. Anna, Carlo och Roberto, Antonio, Agata och Lorenza, Carmela och Daniele, Giovanna - trovärdiga personbeskrivningar med både positiva och mindre positiva drag. Jag kan lätt se den italienska naturen och miljön framför mig, uppleva vardagslivet och föreställa mig alla skiftande händelser Med ett slut, som jag inte hade förväntat mig, men så som författaren skrivit fram karaktärer och händelser, kunde slutet inte bli på något annat sätt, egentligen.

Bokomslag: Tilltalande både i färg och form, som ett frimärke med bild av Marie Kröyer ur Porträtt av Skagenmålarna , Marie och P.S. Kröyer. 

Översättare Malin Emitslöf driver bokförlaget Contempo, italiensk litteratur på svenska. 

Avslut: Att läsa en bok är för mig mer än själva berättelsen. Det finns beröringspunkter som möter mitt eget liv i 'varje roman', vilket breddar mina insikter och kunskapet om mitt eget liv. I den här berättelsen är det trakten, där den utspelar sig, som möter mitt liv. Apulien och orten Taranto (på den italienska 'klacken') känner jag till genom min far, som väl inte hade de bästa minnen från sitt liv där, men ändå, de berör mig av personliga skäl. 

//Eveline

Sammandrag av årets sista boksamtal, en bok som passar bra in på temat: Livet, filosofi, människors villkor. Vi som samtalade var Andreas, Ellinor, Eva, Gunilla, Kerstin, Margareta, Maria, Berit samt Karin, Marie, Sara, Siv och Eveline. Citat ur boken: Alla verkliga personer i den här romanen är påhittade, bara de påhittade är verkliga.

Tidstillflykt  av Georgi Gospodinov

Översättning: Hanna Sandborgh översätter från bulgariska, georgiska och ryska. (Läs i UNT:s kommentar i recensionen nedan*).

Handling: En 'gåtfull flanör' och resenär i tiden, som öppnar kliniker för alzheimersjuka utanför Zürich. På skilda våningsplan återskapas olika epoker, dit de sjuka kan gå för att finna tröst i sina minnen. Så småningom börjar också friska människor att söka sig dit. Till slut hela länder. Vilka var egentligen de 'gamla goda tiderna'? En folkomröstning i Europas länder om det förflutna ska ge svar. En lekfull, filosofisk och dystopisk komedi!

Vad berörde oss mest i korthet: En historielektion blandad med humor och allvar; En vimsig inledning; Om minnet; Idén att kunna förflytta sig i tid; Skrämmande; Åldersrelaterad och budskapsbärande; Att förbereda, leva i och leva efter ett krig; En av de bästa böcker jag läst; Nästan kuslig med tanke på alla dementa som numera finns i ens bekantskapskrets; Beskrivning av åldrandet på ett obehagligt sätt; Folkomröstningen; Berättelsen om Löparen/Rymmaren; Bra tanke om olika våningar; Fel förväntan av boken; 

Vi samtalade kring: s118) Nu är den sista människan som minns mig som barn borta; s59) Om vi inte finns i någons minne, finns vi då överhuvudtaget? Antropocen = Människans tidsålder (1980-talet). Epok då mänsklig aktivitet har skapat bestående förändringar i jordskorpan, vilket kan observeras även miljontals år framöver. s48 o 312) Är den kryptiska maskinskrivningsraden en kod som aldrig kommer att knäckas? Menar författaren att världen är på väg mot ett tredje världskrig? Kapitel IV: Författarens beskrivning av hur länderna valde de 'lyckligaste' åren. s257) Den nya Europakartan efter hur länderna röstat fram sitt lyckligaste årtionde/årtal, de ville tillbaka till. s228) Och när de vände sig om, såg de sin framtid. Muséer och hembygdsgårdar som minnescentrum. 

Hur ska vi förhålla oss till ålderdomen? Vi diskuterade Reminiscensvård/Minneslådor - aktiviteter som skapar mervärde för människor med demenssjukdomar. Fascinerande tanke med boenden i minnescentrum. Intressant med Folkomröstningen - som tog temperaturen på människors saknad. Vilket årtionde skulle vi i cirkeln välja att återvända till?

Språket är lättläst och fängslande, men sprängfylld med referenser i tid och händelser i Europas länder. Mycket måste slås upp för helhetens skull, vilket gör att läsningen blir splittrad och ’tidsfördröjd’! Nya ord: s26) otillhörig, s107) tidstillflykt, s123) förflutenhet, 135) förflutnor :-) Mening att minnas: s230) Alla lyckliga stater liknar varandra, varje olycklig stat är olycklig på sitt eget vis. (Känns igen från familjer, individer osv.)

Humor/ironi: bl.a. s151) konversationen mellan passagerarna och flygvärdinnan om flugan, en oincheckad passagerare ombord!

Tidsmarkör: s39) Paraplymordet 1978 på Georgi Markov, visas som serie på SvtPlay.

Titeln Tidstillflykt s107) Experimentet gick ut på att skapa ett skyddat förflutet eller en skyddad tid - En tidstillflykt. och s295) biblioteken som tidstillflykt!

Omslagsbild: visar 'flyktiga' rum och föremål. 

Nytt för mig: s57) Det finns ingen 'lagringsapparat' för dofter - de har inga egennamn - de beskrivs t.ex. som 'viol', 'rostat bröd', 'regn' osv.

Recensioner: AB/Jerry Määttä En roman om vad det förflutna betyder för våra identiteter både som individer och som nationer. De flesta nationer kan dra näring ur sin unika historiska olycka, använda den som ett alibi eller som en ursäkt för olika slags anspråk. 

 VI/Peter Fröberg Idling: Det händer att man börjar att läsa en bok, men när man slutar läsa är det en annan bok. 'Tidstillflykt' är en sådan bok -men hinner dessutom vara en tredje bok i mitten. Intressant gestaltning av samtidens oro inför framtiden och populistisk vurm för föreställda förflutna guldåldrar. 

GP/Sanna Samuelsson: En sorglig, vacker och tankeväckande roman om det vi lämnat bakom oss, redan glömt och ändå inte kan släppa. De flesta öststater vill tillbaka till 90-talet, Skandinavien 70-talet, Frankrike 50-talet, Spanien 80-talet medan Schweiz vill stanna i exakt den tiden de är i.

Upsala Nya Tidning/Marta Ronne: Om tiden och minnet som för tankar till Prousts madeleinekaka. En ohämmad lek med illusioner bär författarens namn, erkänner att han skapade Gaustin för att denne skulle få skapa honom själv. *Hanna Sandborghs tolkning av Gospodinovs stil är slående vacker. 

Lektörsomdöme/Anna Hasselberg: Det förflutna kan ibland bli högaktuellt, eller "Se upp, historien är alltid närmare än den verkar i backspegeln", enligt Gaustin. Inledningsvis är romanen absurt komisk, men utvecklas i dystopisk riktning. Alla lever som i sitt eget årtionde, men nu börjar också historien att upprepa sig. En välkomponerad roman, som stannar kvar länge. Boken är utmärkt. Helhetsbetyg:5.

I en intervju i VI LÄSER nr 3/2024 av Peter Fröberg Idling säger Georgi Gospodinov, att han fick idén till boken för många år sedan. Man skulle inrätta ett vårdhem där dementa kunde leva i den tidsperiod som de kände sig mest hemma i - där man återskapade inredning, musik, lukter o.sv. När populisterna började använda det förflutna politiskt påmindes jag om mitt uppslag. 2026 kom Brexit och Trump. Det kändes att det blev viktigt att boken blev skriven. Romanen handlar om minnet som en röd linje, som håller oss kvar i nuet och i det förflutna. När minnet blir sämre överskrider det förflutna linjen. Nu när allt färre har egna minnen av andra världskriget, så kan krig åter bli möjligt. Vi har ett överskott av det förflutna och ett underskott av minnen. 

Mina personliga tidstillflykter:s23) En fest för livet (i Paris cafékvarter, Gertrud Stein, Sylvia Beachs bokhandel Shakespeare & Co; s238) Sverige 1951; s243) Sudeterna 1945 och Tjeckoslovakien/Pragvåren1968; s246) Österrikes Anschluss 1938; s248) Berlinmurens fall 1989; s296) Om historiskt återskapande - som i nutidens 'tidstillflykter' i form av stadsvandringar i händelser från förr, författares och andra betydelsefulla människors spår. 

Avslut: Höstens titlar har alla haft ett allvarligt och lärorikt innehåll om Livet, filosofi och människors villkor. Denna var den mödosammaste att läsa, samtala och att skriva ett sammandrag om. Den hade behövt tre samtalstillfällen. Nu vill vi läsa en 'bladvändare'! sa en deltagare. Och jag tipsar att läsa Mjölkharen av Tina Norin.

//Eveline

Som Sundsvalls Läsfrämjare får jag en hel del trevliga erbjudanden. I december blev jag inbjuden till Sundsvalls Soroptimistklubbs julmöte, för att bokprata och lämna tips på litteratur av och om starka kvinnor, då och nu. Se inlägg på klubbens Facebook

Sundsvalls Sorptimistklubb ingår i Soroptimist International, en av världens största partipolitiskt och religiöst obundna kvinnoorganisationer med ca 70 000 medlemmar i 120 länder. Genom ett starkt nätverk av yrkesverksamma kvinnor, bidrar de tll att stärka kvinnors ställning globalt, nationellt och lokalt. 

Det var särskilt roligt att som medlem i Frida Stéenhoff-sällskapet få lyfta fram kvinnor ur historisk och samtida miljö, för dessa aktiva kvinnor. 

Titlar jag valde att prata om:

1)       Frida Stéenhoff:                      Penningen och kärleken - Lejonets unge

2)       Yvonne Hirdman                     Korta ögonblick av liv ett par dagar 1967

3)       Mia Kankimäki                         Kvinnor jag tänker på om natten  

4)       Anna Takanen                         Sörjen som blev

5)       Tina Harnesk                            Folk som sår i snö

6)       Maggie O`Farrell                      Hamnet

7)       Agneta Pleijel                            Dubbelporträtt

8)       Malin Haawind                          Den som följer en stjärna vänder inte om

9)       Carina Burman                          Döden tar semester – God Natt Madame

10)    Tina Norin                                  Mjökharen

11)    Narine Abgarjan                         Tre äpplen föll från himlen

12)    Katarina Wennstam            Sekelskiftesmorden: Döda kvinnor förlåter inte; Död mans Kvinna; Lucia är död

Titlarna i blått finns recenserade av mig i denna blogg. Övriga titlar är ännu inte inlagda i bloggen.

Det var en mycket intressant information jag fick ta del av, då jag inbjöds att delta i Soroptimisternas decembermöte.

Tack för en synnerligen berikande kväll!

//Eveline

Bokklubben i Vängåvans Bokhandel, Sundsvall hade planerat att läsa Trakten  Anna-Karin Palm till hennes författarbesök på Bokens Afton 23/10. Nu blev det ingen bokklubb - inget författarbesök - men jag läste såklart boken. Novellsamlingen, om uppbrott, om att stanna kvar, om en åldrandets lättnad i att välja bort, om ensamhet i fåglars sällskap. I en vardaglig och lågmäld berättarton med inslag av saga och folktro.  

Trakten       av        Anna-Karin Palm 

forts följer....

Två spännande litteraturpris efter varandra denna tid varje år. Först Nobelpriset och nu AGUSTPRISET

Av de nominerade blev jag mest intresserad av: En inre angelägenhet av Kristian Fredén.  Den titeln talar till mig!

Dessa är vinnarna:

Årets svenska skönlitterära bok: Liken vi begravde av Lina Wolff

Årets svenska barn o ungdomsbok: Klara-Tvätbjörnas stad av Fabian Göranson

Årets svenska fackbok: Vitön. av Bea Uusm

//Eveline

Höstens tema: livet, filosofi, människors villkor är centralt i denna skakande berättelse baserad på verkliga händelser. I Bolivia skedde under åren 2005-2009 nattliga övergrepp på kvinnorna i en mennonitkoloni (en strikt hållen gren av kristendomen vars mest kända del är amish). Romanen är om religion och patriarkalt förtryck, motstånd och kärlek. Den skakade om oss alla i båda cirklarna; Ellinor, Margareta, Kerstin, Siv, Eva, Maria, Andreas, Gunilla, Berit samt Annette, Sara, Karin, Gabriella och Eveline. 

Kvinnor som pratar av Miriam Toews

Översättare: Erik Andersson - författare och en av Sveriges mest hyllade och uppskattade översättare från engelska till svenska. 

Handling: I en avsides mennonitisk koloni i Bolivia samlas i hemlighet åtta av byns kvinnor på ett höloft för rådslag. Under flera år har de om nätterna drogats och våldtagits. Överfall som tillskrivs spöken och onda andar. Av visa medlemmar i samfundet anses kvinnornas lidande vara straff för deras synder eller ett resultat av kvinnliga fantasier. Nu ska de diskutera om de ska stanna i kolonin och förlåta sina plågoandar eller i hemlighet ge sig ut i en för dem okänd omvärld. August Epp, en av männen i byn, har av kvinnorna utsetts till att skriva protokoll under mötena i Molotschnakolonin. Kvinnorna kan inte läsa, inte skriva och vet egentligen ingenting om hur det ser ut utanför kolonins område. August Epp har levt utanför, i London, under ett antal år av speciella orsaker, som framkommer allteftersom läsaren följer berättelsen. Han anses också vara 'utanför' i männens ögon, en 'icke-man', vilket gör att han har kvinnornas förtroende att delta, iaktta och notera.

Vad berörde extra: religion är skrämmande - den begränsar personlig frihet; kvinnorna får inte lära sig läsa/skriva, de vet inte ens var i världen de bor; att kvinnor som inte fått möjlighet till någonting kan filosofera - lära av livet; kvinnornas sätt att argumentera för och emot till ett beslut - förlåtelse/hämnd - kärlek/hat; De åker iväg!; barnens rädsla för extremister; utsattheten - grymma/farliga relationer - makt i isolering; trots motstridiga synpunkter blir slutsatsen lugn och sansad; Augusts och hans föräldrars uteslutning ur kolonin, när han var 12 år, p.g.a. en påhittad anledning - senare framgår den verkliga orsaken; den otroliga verklighetsanknytningen; Onas insikter och intelligens; kvinnokraft och kämpaglöd; August får komma till sin rätt; ej som jag föreställt mig; en otrolig historia, ännu mer otroligt att det finns verklighetsanknytnng; boken var tuff, det gjorde ont i magen; det religiöst patriarkala förtrycket och den kvinnliga fantasins kraft. 

Vad luktar det? cigarettrök, halm, lada, höskulle

Vilka ljud hörs? kvinnor som pratar, bråkar, höga röster, skratt, gråt, sång

Sammanfattning av vårt samtal: Förövarna var häktade och några av de övriga männen var i stan för att erlägga borgen för männen så de kan återvända till Molotschna och invänta rättegång. Kvinnorna får möjlighet att förlåta männen och tillförsäkra alla en plats i himlen. Om kvinnorna inte förlåter männen måste de lämna kolonin och flytta till en yttervärld som de inte vet något om. De har bara två dagar att komma med sitt svar. Kvinnorna listade tre val: 1)Göra ingenting 2)Stanna och slåss 3)Resa iväg. Kvinnorna anstränger sig till det yttersta för att komma fram till ett beslut. De pratar, diskuterar, bråkar skriker, sjunger, är rädda och tvekar. Ur detta 'pratande' glider de nästan omärkligt in i ett gemensamt beslut. Ett etiskt dilemma om hur gamla pojkarna ska vara för att få följa med sina mammor ifrån kolonin. 

Huvudkaraktärer: Loewen- och Frisenkvinnorna, Agata, August Epp, Peters och förövarna.

Budskap: Kvinnorna måste visa världen vad som händer i dessa slutna/stängda kolonier. 

Språket: Ett otroligt ovanligt ämne och sätt att skriva om. Bra läsflöde, trots det tunga innehållet. 

Recensioner: Aftonbladet/Inga-Lina Lindqvist Hur gör man en revolution? Vad är första steget? Och nästa? Världens mennoniter erbjöd kvinnorna i Bolivia hjälp med traumabearbetning på hemspråket, men männen tackade nej - och det är de som bestämmer.

Expressen/Ulrika Kärnborg En #metoo-roman för mennoniter. Toews undersöker hur kolonins kvinnor reagerar på det som händer. 

Vi läser Toews genidrag är att låta romanen kretsa kring ett rådslag där kvinnorna diskuterar 1) 2) 3). Kvinnorna kan inte läsa och de talar endast plattyska i en helt spanskspråkig omgivning. 

Lektörsomdöme/Lena Udd: I nästan varje ord, ibland i en bisats, visar denna roman upp en värld av organiserat förtryck. Diskussionen mellan dem handlar om livet, filosofi, människors villkor. Det är stora känslor, konflikter och medmänsklighet. Varje kvinna och den ende mannen som är med, gestaltas som en levande, tänkande människa, med allt vad det  innebär. En omskakande, intelligent, spännande och rasande roman om kvinnors villkor i vissa samhällen. Helhetsbetyg 4. 

Meningar: s14) att vi måste dela solen med andra platser på jorden –  att vi genom detta kanske skulle kunna lära oss att dela allting, lära oss att allt tillhör alla! s61) Män och kvinnor skall fatta alla beslut i kolonin gemensamt. Kvinnor skall tillåtas tänka. Flickor skall få lära sig läsa och skriva. Skolan måste hänga upp en världskarta så att vi kan börja förstå vår plats i världen En ny religion, grundad i den gamla med koncentrerad på kärlek, skal bygggas upp av Molotschnas kvinnor. 

Humor: s61) Greta har slutit ögonen. Hon upprepar ordet 'gemensamt' som om det är namnet på en ny grönsak hon aldig sett förut. Den meningen skulle kunna ha varit rolig om det inte var så tragiskt.  

Extra: Romanen filmatiserades 2022 ses bl.a. på SF/Anytime med Rooney Mara (Ona) Ben Whishaw (August) och Frances McDorman (Scarface Janz).

Avslut: Kvinnor som pratar är både ett skönlitterärt svar på dessa verkliga händelser och ett exempel på kvinnliga fantasier - skriver författaren i "En kommentar till romanen" - kan tolkas som att författaren har använt sin kvinnliga fantasi, eller är det kvinnlig fantasi som är grunden till övergreppen?

//Eveline