Med spänd förväntan samlades vi i cirklarna för att samtala om februariboken Tre män i en båt (för att inte tala om hunden). Vi brukar välja något av senaste nobelpristagaren, men av Laszlo Krashnahorkais böcker fanns inget i pocket än. Så det blev en klassiker, skriven 1889 och utgiven i pocket 2025 - 136 år senare! Valet av just denna litterära klassiker var att en fråga och ett svar på baksidan av boken väckte min nyfikenhet: "Är detta världens roligaste bok? Ja, det är det nog." 

Flera har läst den både en och två gånger tidigare, så intresset var stort att nu också samtala om den. Vad diskuterade vi i grupperna? Amanda, Andreas, Ann, Ellinor, Eva, Kerstin, Margareta och Gabriella, Inga-Lill, Gunilla, Karin, Lina, Marie, Sara N, Tove och Eveline. Berit, Elisabeth och Annette deltog via mejl och telefon. 

 Tre män i en båt    Jerome K. Jerome

Ny svensk översättning av Erik Thompson, översättare, journalist, skribent i Sweden Rock Magazine.

Handling: England, sent 1800-tal. Tre män (och en hund) konstaterar att de är "överarbetade" och behöver semester. Efter en tids kontemplerande och synnerligen friska diskussioner om vad som kan vara den bästa medicinen mot det vardagliga livets vedermödor, bestämmer sig trion för att medelst båt fara uppför floden Themsen, från Kingston upon Thames i London till Oxford och tillbaka igen. En tidlös och halsbrytande komisk roman med kvicktänkt humor i stil med Monty Python. Enligt berättaren J. förbereder de sig grundligt för åkturen och råkar sedan ut för en rad missöden längs vägen. 

Våra korta reflektioner: Ett tidsdokument med cementerade åsikter om samtiden; Uppskattar miljöbeskrivningarna, natur/kultur/reseguidbok/historia; Humorn; Medelklassynglingar / dagdrivare; Ganska kul; Poetiskt med en underton av vemod, självironi, sarkasm; Men de är ju så tafatta; J. är hypokondriker - lider av allt utom skurgumsknän - kul; Vi ville bara veta mer och sökte på nätet; Anekdotiskt; Mitt emellan Helan & Halvan; Så roligt -jag vill själv åka uppför Themsen; Studentikos/flamsig; Engelsk torr humor inte alltid kul; Tunga partier däremellan, som inte kändes aktuella i vår samtid; Intressant relatering till arbete - J. är energisk och tycker om arbete - alltså att se andra arbeta!

Språket: Så brittiskt, spirituellt, kvickt men föråldrat - kanske därför humorn blev tydlig. Trevligt med en "innehållsförteckning" inför varje kapitel.

Sammanfattning: Boken blev roligare och roligare allteftersom vi samtalade, utbytte humoristiska inslag från många sidor. Som när de planerar vad de ska ha med sig och upptäcker att det är bättre att de planerar det de inte kan vara utan. En trevlig blandning av historia och samtida samhällskritik, lättsamt och humoristiskt. T.ex. avsnittet om Manga Charta s127-131 - blev extra intressant att läsa med tanke på brottsmisstanken mot en manlig medlem av det engelska kungahuset. Intressant s67-69 att nutid alltid uppfattar dåtidens vardagsföremål och enkla prydnadssaker som "aktiviteter"! Hunden Montmorency tillskrevs närmast mänskliga drag. Han hade ingen egentlig talan men ändå viktig roll. Riktigt roligt s138-139 Montmorency och katten! Författaren "besjälar" ting, kitteln, bogserlinan, kapellet o.s.v. Om flickornas olämpliga klädsel i en båt - de var klädda för en fotoateljé, inte en picknick på floden s76); Om hur vårt intellekt regeras av matsmältningsapparaten s113); Ett exempel av dåtidens beskrivning av könsroller s202) Alla flickor log. Åh, så söta de var! Och karlarna hade rynkade pannor, och såg stränga och nobla ut.

Vackert: s117) Om natten; s70) Vi hör solen till, vi män och kvinnor. Vi älskar ljus och liv. 

Recensioner: Vi läser Författaren skulle skriva en seriös reseguide, baserad på en båtfärd han gjort. Hans formuleringskonst och öga för komiska situationer omöjliggjorde projektet. Det blev en elegant, brittisk humorklassiker i stället.

Litteraturburen: Humorn känns fräsch och tämligen odaterad. Det blir bara lite för ofta och till slut är humor helt enkelt uttröttande. 

Lektörsomdöme - utdrag: De många utvikningarna, anekdoterna och bakgrundshistorierna hör till romanens stil; en slängig, personlig form av essäistisk loggbok med en del naturlyriska inslag, som också de med sitt sentimentala tonfall blir en del av den komska färgningen. Marie Tonkin ger helhetsbetyg 4. 

Avslut: Kerstin hade skrivit ut en trevlig karta över Themsen åt oss alla, så vi kan följa George, Harris och Jerome under deras många stopp längs båtfärden. Kan boken locka yngre läsare? Vi var i alla fall överens om att boken väckte lust till en egen båtfärd på Themsen. Vem arrangerar vår gruppresa? ;-)

Lyssnartips: Boken är inläst och jag lyssnade på Bookbeat med Thomas Löfdahl som uppläsare - riktigt njutbart faktiskt.

Den här romanen ingår i 2026 års nomineringar till Sveriges Radio Romanpris.

Jag lyssnar dnna gång och återkommer med tankar och känslor//

På Bokens Afton den 4 december föreläste Tove Alsterdal om sin senaste bok, som handlar om hennes far Alvar Alsterdals liv och leverne. Mina spontana tankar är fascinerande, nära, utlämnande, ärlig, nyfiken och kärleksfull. Jag återkommer med mina tankar när jag läst klart boken. 

Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal

---forts följer...

En bladvändare och starkt fascinerande berättelse - som pendlar mellan tre kvinnoporträtt, Nienna, Maud, Majalis under tre tidsepoker, 1650-1970-2020-talen!  Det blir spännande cirkelsamtal på tisdag, skrev jag en dag innan och det blev det! Vårens första med några nya deltagare i båda grupperna, så trevligt! Vi som samtalade var Amanda, Andreas, Elisabet, Ellinor, Eva, Kerstin, Margareta, Maria, Romina och Inga-Lill, Karin Lina, Marie, Sara, Siv, Tove, Gunilla samt Eveline. Berit och Annette lämnade sina synpunkter via mejl och telefon. 

Mödramärg     av Tina Harnesk

Cirkeldeltagarna önskade en "bladvändare" efter höstens ganska tunga och omfattande titlar. Det tog lite tid att hitta rätt, då kriterierna är specifika, bl.a. ska böckerna finnas i pocket och som låneexemplar på bibliotek. Jag har läst Tina Harnesk debut Folk som sår i snö (årets bokvinnare 2023), som lämnat djupt avtryck i mig. Valet blev enkelt, det är författarens andra roman, finns i pocket och "en-måste-läsa-bok" enligt omslaget.

"Harnesk skriver med glöd", citat från förlagets bokomslag: I Mödramärg fördjupar sig Tina Harnesk i en annan del av den samiska historien och sin egen lulesamiska släkts öden.

Handling kort: I nutid följer vi Majalis graviditet och tillsammans med Stigga, Anne, Torsten och Paula i deras försök att stoppa den hotande exploateringen av marken och berget Fálfforijdda samt Majlis föräldrar, Maud och Allans samliv. I dåtidens 1600-tal kämpade Nienna, mannen Antur, deras dotter Várvá med noajdden Sjul Diehttis förbannelse och mot herrarnas, bergmästare Spiuts råa ignorans av naturens krafter. Moderskap och exploatering av Sápmi står i fokus. Det nutida gruvhotet i romanen är fiktivt, men det pågår ett flertal liknande processer i Sápmi där samer och naturskyddsorganisationer slåss för att freda markerna. 

Vad berörde oss mest: Många olika intressanta ingångar, släkten Mársso, samernas behandling och levnadsvillkor på 1600-talet; Ögonöppnare; Magisk realism 1600-tal; Anturs livsöde och Niennas känslor; Grannsamverkan; Sorglig mor-dotter-relation; Språket, konstant dysterhet; Dagboksbladen där läsaren anar en annan bild av skeenden; Precist språk, humor, kärleken; Prologen gäller alla mödrar; Familjehemligheter, kampen då och nu; Styrkan i beskrivningen av en födsel i prologen sätter tonen för hela boken; Mycket i de två berättelserna, begmästarens kamp; Styrkan i den samiska själen; Förklaringen om Allan; Silverskatten en skröna? Gruvbolagets grymma behandling av samerna (lapparna); Mauds positiva förhållningssätt till Allans alla barn med familjer, utanför deras äktenskap; Den fina vänskapen som växte fram mellan Majalis och Paula; Den starka tron på naturens visdom.

Budskap: Allt går igen, exploatera, effektivisera, tjäna pengar på bekostnad av natur, kultur, människor och platser; Ett politiskt budskap med snygg 'förpackning'. Vi måste vara vakna och lyssna på det som är underförstått; Kämpa för naturen och människors överlevnad i den; Dubbelheten i föräldrars beteende, där bådas 'falska' livsval gör barns liv oäkta. Och nu finns ingen kvar att ställa till svars. Människan klarar sig inte ensam, har behov av vänskap. 

Både i föräldraskapet och samhälleligt - de som tidigare bestämt förödande villkor, kan inte ställas till svars. Ett förlåt från någon som är ansvarig, många led senare, är ändå en väg till försoning. Om svek, skuld och förlåtelse. s152) Nienna vill trösta, letar efter förlåtelse i sitt hjärtas skrymslen, men fann intet. Sveket var en kil mellan makarna. (Även mellan Maud och Allan).

Mystik: s84) Vad kallas det, undrade Majalis, när man fortsatte höra någon "gå före sig", trots att ingen kom? Omen?

Språket: Varmt och njutbart. Tina Harnesk besitter en unik språkglädje, med ålderdomliga ord som t.ex. "ånyo" på s316 :-). Från starka uttryck till mjuka varma meningar t.ex. s31) Han saknade henne, kanske till och med mer än han längtat efter henne när hon levt. Lättläst med en berättarstil som håller läslusten levande - en riktig "bladvändare". Beskrivande in i minsta detalj, t.ex. s192) när Nienna såg bestraffningen av Orddot Gilli på trähästens egg. En sådan grymhet, måste vi som läsare reagera på! Avvägda kapitel med anpassade titlar till berättelsen i då- och nutid.

Humor: När Stigga (surgubben) lurar Sven från gruvbolaget åt andra hållet i sjön och då han fördröjde "herrarnas" ankomst till Vuojat s222).

Titel: Mödramärg=Essensen av en mor och moder naturs själ s452) Hur man fortsätter leva efter att man brutit märgen ur sin egen kropp och släppt själen att leva i exil utanför.

Omslagsbild: En järv/Bergsmästare Spiut; Fjället Fálfforijdda; fågeln utför fjällbranten (Fálffor betyder svala) eller är det dödsfågeln Guottalm/skuggfågeln (s349); 

Meningar/Metaforer: s128) Stämningen var tät som frusen blåbärssoppa i rummet; s319) Också familjehärvan var kletig massa i munnen; s320) Majalis = Convallaria majalis = Liljekonvalj. s142) Tankarna fick inte fäste i någonting. De flesta var hala och gled undan för henne som glatta bergssidor efter regn. De andra sjönk som tunga malmklumpar mot sjöbotten.

Stycken: s32) Var det det som kallades för trandans? Att röra sig så på tå, tills vingarna sträcktes ut och bar en bort? s61) Ingenstans hejdades synen av oväsentligheter. Allt som var där.....frusen vass om senhöstarna. s129) Händer..., mumlade Nienna till natten och såg framför sig Anturs starka, grova tummar. Den högra handen, lytt men perfekt med sina tre fingrar.......Två fingrar för lite var han född med, men ändå var hans fingrar de vackrast tänkbara.

Recensioner: kapprakt.se  Stark och underhållande uppföljare. Tina Harnesk gjorde en riktig succédebut med sin Folk som sår i snö. Nu är hon tillbaka med uppföljaren Mödramärg, kvar i sina samiska rötter utforskar hon, som titeln antyder, mödraskap, men också exploateringen av Sápmi i två olika tidsepoker. Det är en modern version av Davids kamp mot Goliat, eller snarare två versioner, två olika kvinnor som slåss mot två olika övermakter i två olika tider. Och så mycket mer än det, bjuder författaren oss läslyckliga mottagare på. 

Svt nyheter/Ida Åstot: Författarsamtal - Tina Harnesk om boken Mödramärg Harnesk är tillbaka: Svenska folket behöver en käftsmäll.

 Amnesty Sápmi : Mödramärg Jag ville rikta ljuset mot vad som sker i Sápmi och vad som länge har pågått här. "Mödramärg" är både essensen av en mor och moder naturs själ.

Feministbiblioteket/Hanna Lager: Boken blev mer och mer en politisk pamflett. Man kan väva in politik i romaner, men inte så övertydligt. Mödramärg var ingen dålig bok och Tina Harnesk skriver med bra driv, men den föll helt enkelt inte mig i smaken. 

Lektörsomdöme/Ines Lohr: Boken är mäktig tack vare två fascinerande skildringar - nu och förr - som flätas ihop, samma område, samma konflikt. Om samernas historia, traditioner och seder, vilka ibland känns som gåtor. Det gäller att ge sig tid och inte tappa fokus i den angelägna men för långa romanen. Synd att den inte stramades åt eller delades upp i två band. Helhetsbetyg 4.

Min personliga avrundning: Ett imponerande romanbygge. En underbar, intressant och viktig bok, som tar upp gamla och nya oförrätter. Med magiska/övernaturliga inslag - finns/finns inte!? Svårt att sluta läsa/lyssna, som jag gjorde med Patricia Fjällgrens fina inläsning. Till skillnad från förlaget och recensenterna, är det TRE kvinnor och TRE årstider för mig, då Mauds berättelser via årsdagböckerna också är ett viktigt kvinnoporträtt. 

Rekommenderas - med ett "aber": en ordlista över alla samiska ord och uttryck skulle underlätta och inte stoppa upp läsflödet. Eller är det en medveten tanke hos författaren, att läsaren ska ana hur det är, att inte ha tillgång till språket? Snyggt i så fall, tänker jag!

//Eveline

Charlies fiende är den andra delen i serien om Charlie Anderson. Jag läste den första Charlies hämnd och skrev om den i bloggen den 4.1.2025. Jag behövde läsa något lättläst, efter höstens ganska tunga titlar i bokcirklarna. Och som omslagstexten beskriver, är det en lättläst, lättlyssnad bok. Ja, jag har börjat lyssna på vissa genrer.  

Charlie Anderson fortfarande bitter på samhället i stort, i synnerhet på opålitliga män. Hon är fri, har ärvt mycket pengar och bestämmer sig för att hjälpa andra kvinnor som råkat illa ut. 

--forts följer

När jag i höstas gick igenom Akademibokhandeln Vängåvans  Låna&Läs-utbud 2025-26 blev jag bl.a. nyfiken på denna bok om "Fru Brevbärare", som karaktären Anna Allavena g. Greco kom att tituleras, när hon sökt och fått tjänsten som den första kvinnliga brevbäraren i Lizzanello, en liten by i södra Italien. Boken handlar om att återvända och om bymentalitet gentemot inflyttare. I junihettan 1934 stannar en buss på torget i Lizzanello och Carlo Greco kliver av tillsammans med sin hustru Anna. För Carlo är det en efterlängtad hemkomsten, men för Anna, uppvuxen i norr, innebär flytten en stor omställning.  

Boken är vinnare av italienska bokhandlarnas pris Premio Bancarella. 

Brevbäraren i Lizzanello av Francesca Giannone

Att Anna får tjänsten som byns brevbärare tilltalar inte Carlo, men han motsätter sig inte hennes beslut. Anna är stark, beslutsam och vet vad hon vill. Carlo älskar sin Anna och är en 'modern' make. De traditionstyngda byborna förfäras av Annas självständighet. Hon går inte i kyrkan, älskar att läsa böcker och sköter varken hemmet eller rollen som hustru som förväntat. I över tjugo år delar Anna ut posten i byn. Hon läser högt för de som inte kan, skriver dolda budskap till älskande par och levererar brev från män vid fronten. Som brevbärare vet Anna mer än de flesta om människornas liv – men hon vet inte allt.

Brevbäraren i Lizzanello är en storslagen familjesaga om familjen Greco och om livet i byn, genom andra världskriget och framväxande kvinnorörelser. En berörande historia om könsroller som rubbas, förlorade chanser, mod, frihet och tillhörighet. Om olivolja, vinproduktion, pesto och bakverk.Om två oskiljaktiga bröder, dömda att älska samma kvinna och starka familjeband. Handlingen är inspirerad av författarens egen gammelmormor. 

Berättelsen tilltalar mig på flera plan. Lättläst med ett vackert språk. Här finns alla ingredienser till en intressant 'bladvändare'. Anna, Carlo och Roberto, Antonio, Agata och Lorenza, Carmela och Daniele, Giovanna - trovärdiga personbeskrivningar med både positiva och mindre positiva drag. Jag kan lätt se den italienska naturen och miljön framför mig, uppleva vardagslivet och föreställa mig alla skiftande händelser Med ett slut, som jag inte hade förväntat mig, men så som författaren skrivit fram karaktärer och händelser, kunde slutet inte bli på något annat sätt, egentligen.

Bokomslag: Tilltalande både i färg och form, som ett frimärke med bild av Marie Kröyer ur Porträtt av Skagenmålarna , Marie och P.S. Kröyer. 

Översättare Malin Emitslöf driver bokförlaget Contempo, italiensk litteratur på svenska. 

Avslut: Att läsa en bok är för mig mer än själva berättelsen. Det finns beröringspunkter som möter mitt eget liv i 'varje roman', vilket breddar mina insikter och kunskapet om mitt eget liv. I den här berättelsen är det trakten, där den utspelar sig, som möter mitt liv. Apulien och orten Taranto (på den italienska 'klacken') känner jag till genom min far, som väl inte hade de bästa minnen från sitt liv där, men ändå, de berör mig av personliga skäl. 

//Eveline

Sammandrag av årets sista boksamtal, en bok som passar bra in på temat: Livet, filosofi, människors villkor. Vi som samtalade var Andreas, Ellinor, Eva, Gunilla, Kerstin, Margareta, Maria, Berit samt Karin, Marie, Sara, Siv och Eveline. Citat ur boken: Alla verkliga personer i den här romanen är påhittade, bara de påhittade är verkliga.

Tidstillflykt  av Georgi Gospodinov

Översättning: Hanna Sandborgh översätter från bulgariska, georgiska och ryska. (Läs i UNT:s kommentar i recensionen nedan*).

Handling: En 'gåtfull flanör' och resenär i tiden, som öppnar kliniker för alzheimersjuka utanför Zürich. På skilda våningsplan återskapas olika epoker, dit de sjuka kan gå för att finna tröst i sina minnen. Så småningom börjar också friska människor att söka sig dit. Till slut hela länder. Vilka var egentligen de 'gamla goda tiderna'? En folkomröstning i Europas länder om det förflutna ska ge svar. En lekfull, filosofisk och dystopisk komedi!

Vad berörde oss mest i korthet: En historielektion blandad med humor och allvar; En vimsig inledning; Om minnet; Idén att kunna förflytta sig i tid; Skrämmande; Åldersrelaterad och budskapsbärande; Att förbereda, leva i och leva efter ett krig; En av de bästa böcker jag läst; Nästan kuslig med tanke på alla dementa som numera finns i ens bekantskapskrets; Beskrivning av åldrandet på ett obehagligt sätt; Folkomröstningen; Berättelsen om Löparen/Rymmaren; Bra tanke om olika våningar; Fel förväntan av boken; 

Vi samtalade kring: s118) Nu är den sista människan som minns mig som barn borta; s59) Om vi inte finns i någons minne, finns vi då överhuvudtaget? Antropocen = Människans tidsålder (1980-talet). Epok då mänsklig aktivitet har skapat bestående förändringar i jordskorpan, vilket kan observeras även miljontals år framöver. s48 o 312) Är den kryptiska maskinskrivningsraden en kod som aldrig kommer att knäckas? Menar författaren att världen är på väg mot ett tredje världskrig? Kapitel IV: Författarens beskrivning av hur länderna valde de 'lyckligaste' åren. s257) Den nya Europakartan efter hur länderna röstat fram sitt lyckligaste årtionde/årtal, de ville tillbaka till. s228) Och när de vände sig om, såg de sin framtid. Muséer och hembygdsgårdar som minnescentrum. 

Hur ska vi förhålla oss till ålderdomen? Vi diskuterade Reminiscensvård/Minneslådor - aktiviteter som skapar mervärde för människor med demenssjukdomar. Fascinerande tanke med boenden i minnescentrum. Intressant med Folkomröstningen - som tog temperaturen på människors saknad. Vilket årtionde skulle vi i cirkeln välja att återvända till?

Språket är lättläst och fängslande, men sprängfylld med referenser i tid och händelser i Europas länder. Mycket måste slås upp för helhetens skull, vilket gör att läsningen blir splittrad och ’tidsfördröjd’! Nya ord: s26) otillhörig, s107) tidstillflykt, s123) förflutenhet, 135) förflutnor :-) Mening att minnas: s230) Alla lyckliga stater liknar varandra, varje olycklig stat är olycklig på sitt eget vis. (Känns igen från familjer, individer osv.)

Humor/ironi: bl.a. s151) konversationen mellan passagerarna och flygvärdinnan om flugan, en oincheckad passagerare ombord!

Tidsmarkör: s39) Paraplymordet 1978 på Georgi Markov, visas som serie på SvtPlay.

Titeln Tidstillflykt s107) Experimentet gick ut på att skapa ett skyddat förflutet eller en skyddad tid - En tidstillflykt. och s295) biblioteken som tidstillflykt!

Omslagsbild: visar 'flyktiga' rum och föremål. 

Nytt för mig: s57) Det finns ingen 'lagringsapparat' för dofter - de har inga egennamn - de beskrivs t.ex. som 'viol', 'rostat bröd', 'regn' osv.

Recensioner: AB/Jerry Määttä En roman om vad det förflutna betyder för våra identiteter både som individer och som nationer. De flesta nationer kan dra näring ur sin unika historiska olycka, använda den som ett alibi eller som en ursäkt för olika slags anspråk. 

 VI/Peter Fröberg Idling: Det händer att man börjar att läsa en bok, men när man slutar läsa är det en annan bok. 'Tidstillflykt' är en sådan bok -men hinner dessutom vara en tredje bok i mitten. Intressant gestaltning av samtidens oro inför framtiden och populistisk vurm för föreställda förflutna guldåldrar. 

GP/Sanna Samuelsson: En sorglig, vacker och tankeväckande roman om det vi lämnat bakom oss, redan glömt och ändå inte kan släppa. De flesta öststater vill tillbaka till 90-talet, Skandinavien 70-talet, Frankrike 50-talet, Spanien 80-talet medan Schweiz vill stanna i exakt den tiden de är i.

Upsala Nya Tidning/Marta Ronne: Om tiden och minnet som för tankar till Prousts madeleinekaka. En ohämmad lek med illusioner bär författarens namn, erkänner att han skapade Gaustin för att denne skulle få skapa honom själv. *Hanna Sandborghs tolkning av Gospodinovs stil är slående vacker. 

Lektörsomdöme/Anna Hasselberg: Det förflutna kan ibland bli högaktuellt, eller "Se upp, historien är alltid närmare än den verkar i backspegeln", enligt Gaustin. Inledningsvis är romanen absurt komisk, men utvecklas i dystopisk riktning. Alla lever som i sitt eget årtionde, men nu börjar också historien att upprepa sig. En välkomponerad roman, som stannar kvar länge. Boken är utmärkt. Helhetsbetyg:5.

I en intervju i VI LÄSER nr 3/2024 av Peter Fröberg Idling säger Georgi Gospodinov, att han fick idén till boken för många år sedan. Man skulle inrätta ett vårdhem där dementa kunde leva i den tidsperiod som de kände sig mest hemma i - där man återskapade inredning, musik, lukter o.sv. När populisterna började använda det förflutna politiskt påmindes jag om mitt uppslag. 2026 kom Brexit och Trump. Det kändes att det blev viktigt att boken blev skriven. Romanen handlar om minnet som en röd linje, som håller oss kvar i nuet och i det förflutna. När minnet blir sämre överskrider det förflutna linjen. Nu när allt färre har egna minnen av andra världskriget, så kan krig åter bli möjligt. Vi har ett överskott av det förflutna och ett underskott av minnen. 

Mina personliga tidstillflykter:s23) En fest för livet (i Paris cafékvarter, Gertrud Stein, Sylvia Beachs bokhandel Shakespeare & Co; s238) Sverige 1951; s243) Sudeterna 1945 och Tjeckoslovakien/Pragvåren1968; s246) Österrikes Anschluss 1938; s248) Berlinmurens fall 1989; s296) Om historiskt återskapande - som i nutidens 'tidstillflykter' i form av stadsvandringar i händelser från förr, författares och andra betydelsefulla människors spår. 

Avslut: Höstens titlar har alla haft ett allvarligt och lärorikt innehåll om Livet, filosofi och människors villkor. Denna var den mödosammaste att läsa, samtala och att skriva ett sammandrag om. Den hade behövt tre samtalstillfällen. Nu vill vi läsa en 'bladvändare'! sa en deltagare. Och jag tipsar att läsa Mjölkharen av Tina Norin.

//Eveline

Som Sundsvalls Läsfrämjare får jag en hel del trevliga erbjudanden. I december blev jag inbjuden till Sundsvalls Soroptimistklubbs julmöte, för att bokprata och lämna tips på litteratur av och om starka kvinnor, då och nu. Se inlägg på klubbens Facebook

Sundsvalls Sorptimistklubb ingår i Soroptimist International, en av världens största partipolitiskt och religiöst obundna kvinnoorganisationer med ca 70 000 medlemmar i 120 länder. Genom ett starkt nätverk av yrkesverksamma kvinnor, bidrar de tll att stärka kvinnors ställning globalt, nationellt och lokalt. 

Det var särskilt roligt att som medlem i Frida Stéenhoff-sällskapet få lyfta fram kvinnor ur historisk och samtida miljö, för dessa aktiva kvinnor. 

Titlar jag valde att prata om:

1)       Frida Stéenhoff:                      Penningen och kärleken - Lejonets unge

2)       Yvonne Hirdman                     Korta ögonblick av liv ett par dagar 1967

3)       Mia Kankimäki                         Kvinnor jag tänker på om natten  

4)       Anna Takanen                         Sörjen som blev

5)       Tina Harnesk                            Folk som sår i snö

6)       Maggie O`Farrell                      Hamnet

7)       Agneta Pleijel                            Dubbelporträtt

8)       Malin Haawind                          Den som följer en stjärna vänder inte om

9)       Carina Burman                          Döden tar semester – God Natt Madame

10)    Tina Norin                                  Mjökharen

11)    Narine Abgarjan                         Tre äpplen föll från himlen

12)    Katarina Wennstam            Sekelskiftesmorden: Döda kvinnor förlåter inte; Död mans Kvinna; Lucia är död

Titlarna i blått finns recenserade av mig i denna blogg. Övriga titlar är ännu inte inlagda i bloggen.

Det var en mycket intressant information jag fick ta del av, då jag inbjöds att delta i Soroptimisternas decembermöte.

Tack för en synnerligen berikande kväll!

//Eveline

Bokklubben i Vängåvans Bokhandel, Sundsvall hade planerat att läsa Trakten  Anna-Karin Palm till hennes författarbesök på Bokens Afton 23/10. Nu blev det ingen bokklubb - inget författarbesök - men jag läste såklart boken. Novellsamlingen, om uppbrott, om att stanna kvar, om en åldrandets lättnad i att välja bort, om ensamhet i fåglars sällskap. I en vardaglig och lågmäld berättarton med inslag av saga och folktro.  

Trakten       av        Anna-Karin Palm 

forts följer....

Två spännande litteraturpris efter varandra denna tid varje år. Först Nobelpriset och nu AGUSTPRISET

Av de nominerade blev jag mest intresserad av: En inre angelägenhet av Kristian Fredén.  Den titeln talar till mig!

Dessa är vinnarna:

Årets svenska skönlitterära bok: Liken vi begravde av Lina Wolff

Årets svenska barn o ungdomsbok: Klara-Tvätbjörnas stad av Fabian Göranson

Årets svenska fackbok: Vitön. av Bea Uusm

//Eveline