Scen Sundsvalls bokklubb tog sig an romanen Spöket på Canterville av Oscar Wilde inför Riksteaterns föreställning i Sundsvall 19 februari 2025: INTRO må 3/2 -  BOKSAMTAL ons 12/2 - FÖRESTÄLLNING ons 19/2 - EFTER-TEATER-SAMTAL ons 26/2

        

Några i bokklubben hade läst annat av Oscar Wilde bl.a. Dorian Grays porträtt. Den har jag tidigare skrivit om här i bloggen. Enligt förlaget är Oscar Wilde på ett lysande humör i denna kortroman. Skämten är många och fantasin fri med en härlig tillsats av elakhet, som ökar läsglädjen. Spöket, slottets forne ägare, Lord Canterville, blir upprörd, frustrerad och till slut mycket deprimerad över att familjen Otis inte tar honom på allvar. Detta tar udden av det fasliga spöket och samtidigt framställs de 'moderna', icke vidskepliga amerikanarna som hjärtlösa och grymma människor. Allt är upplagt för ett synnerligen dramatiskt slut.

Oscar Wilde föddes 1954, debuterade med denna spöknovell 1887, vid 33 års ålder. Han avled år 1900, bara 46 år gammal, efter ett omfattande författarskap av noveller, dramer, romaner essäer.

Några röster om vad vad/vem som berörde mest: Spöket som inte fick spöka; Dödens trädgård; Stackars spöke; Det kärleksfulla mötet mellan Virginia och spöket; Lord Cantervilles hustru som han dödat; Spökets berättelse som berörde Viriginia starkt; Att man redan då, 1887 såg amerikanskt som modernt och att pengar var lösningen på allt. Varför rodnar Virginia av makens fråga i slutet?

Budskap: Om ånger och förlåtelse - i en glättig, ironisk, respektlös och krasst amerikansk materialistisk stämning. 

Språket: beroende på upplagan - i gammaldags stil men anpassat språkbruket till tiden; 

Något extra ur berättelsen: odört en starkt giftig ört; egna 'märkliga' händelser i livet, med tanke på spökhistorien, som är svåra att förklara.

Omslagsbilden varierar för varje nyutgåva (den senaste visar en världsvan, aristrokratisk och självsäker författare i sina bästa år! 

Titeln säger exakt vad det handlar om. 

Föreställningen spelades  på teckenspråk och på talad svenska. 'Spöket' här, är en världsunik 3D-animerad live-avatar, som interagerade (bråkade) med slottets inkräktare. I ett efter-teatersamtal diskuterade vi den för oss helt nya tekniken , där 'spöket' fysiskt befann sig i Riksteaterns studio i Hallunda, Stockholm och de övriga skådespelarna agerade på Sundsvalls teaterns scengolv! Och samspel uppstod här!

Vilket otroligt historiskt möte: En novell skriven 1887 - gestaltas 2025 med supermodern teknik, som möjliggör så mycket

Mer att se: Film från 1996; Stig Järrel berättar

Avslut: En kortroman på 35 sidor, skriven 1887, som läses och ges ut om och om igen. Den har filmatiserats (1 h 30 m lång) flera gånger samt läst in flera gånger, det vittnar om stor berättarkonst. 

Vi var överens om att Scen Sundsvalls koncept med bokklubb - läsa- samtala - se föreställning - eftersamtal, är intressant, inspirerande och bildande! Frågan om vad som väntar bokklubben i höst, kom upp redan nu? Så roligt!

//Eveline

I februari läste vi klassikern Doktor Glas, den 120 år gamla romanen, som Hjalmar Söderberg skrev 1905 då han var 36 år. Romanen har utgivits många gånger under årens lopp, nu senast 2025 i ny inbunden form, lagom till årets bokrea. En av svensk litteratur viktigaste romaner, som fortsätter att förundra, förskräcka, förbrylla, fascinera och engagera generation efter generation. Nu högaktuell med live- högläsning på SvtPlay (till 6 jan 2027). Flera författare har parafraserat romanen: Mordets praktik 2009 av Kerstin Ekman (som vi läste i cirkeln 2013);  Fru Gregorius 2024 av Åsa Nilsonne; En annan doktor Glas 2025 av Malin Lindroth samt Bengt Ohlsson, som har skrivit pendangerna Gregorius 2004 och Helga 2024. Boken är skriven i dagboksform (12 juni - 7 oktober).

Vad/vem berörde extra: Den starka avsky doktor Glas känner för prästen Gregorius är själva essensen av hela romanen; Dr Glas är så ensam och deprimerad, så det är synd om honom; Han ser ner på folk, tycker sig själv vara bättre, gnäller och är missnöjd; Han har en brist, att inte ha lärt sig kärlekens villkor; En så olycklig person med så dyster människosyn; (17 juli):Det 'handikappade' barnet (vidundret, en idiot som han kallade pojken), vars mor han förvägrat abort p.g.a. plikten; Aktuell för sin tid med teman som psykisk ohälsa, suicidproblemen, abortfrågan och laglig dödshjälp, är fascinerande och tankeväckande; Vad gör inte en människa för kärleken; Känslan av 'futtighet' inför hans handling och så onödig; Han tänker modernt i ett omodernt språk; En 'förkrympt' ensam man, som inte fått leva ut sin ungdom; Alla han brydde sig om är borta. Kvinnans underordning och mannens självklara rätt att tilltvinga sig samlag. (23 augusti):Det finns gränser för vad en kvinna får förstå; Doktorns/författarens negativa och dömande människosyn, anser att fattigt folk är osympatiskt, bekanta han måste prata med. (15 juni):Framför allt ogillar han kvinnor i grossess, nyfödda barn och själva sexualakten. 

Handling: Doktor Glas, en komplicerad och säregen ensling, en utanförmänniska, som vid fyllda trettiotre år aldrig varit när en kvinna översköljs av hat gentemot pastor Gregorius, som han redan i unga år känt stor avsky emot. Pastorns unga och vackra hustru Helga ber doktorn om hjälp. Hon vill slippa ifrån sitt samliv med pastorn, som hon numera känner stor motvilja inför. Helga älskar en annan man, vilket gör saken ännu svårare för henne. Doktor Glas har en längtan efter att utföra en stor handling, att gripa in i en annan människas liv. Han bestämmer sig för att rädda pastorns hustru ur ett, som hon säger plågsamt äktenskap. Efter ett par försök att påverka pastorn att frivilligt avstå från sina äktenskapliga rättigheter, vilket inte lyckas, anser doktorn att det enda som kan hjälpa kvinnan han 'älskar platoniskt', är att mörda hennes man. (7 augusti):Doktor Glas beskriver sina känslor i dagboksform, som han låser in i sitt arbetsrum. Hans motstridiga tankar på hur och om får fäste ibland och irrar omkring ibland. (14 augusti):Han önskar att han hade en vän som han kunde rådgöra med, men han har ingen. Han förbereder sig men låter saken bero, lämnar det hela åt 'slumpen', eller åt en 'högre makt'? Och sen spelar allting honom i händerna! Blir Helga räddad för att leva med sin kärlek av Doktor Glas? 

Miljön: fantastiska skildringar av Stockholmsmiljöer från början av 1900-talet, (3 augusti):om olika månar och om Darwinism; 

Titel/Omslagsbild: Bara i vår bokcirkel finns 5-7 olika utgåvor och omslagsbilder. Titeln är densamma och huvudkaraktären är Tyko Gabriel Glas. 

Språket: fantastiskt; lättillgängligt; berättarteknik i dagsboksform; anpassat i senare utgåvor efter dagens språkbruk, med en bibehållen tidsanda från 1905.

Humor: (24 augusti):Det är på det hela taget ett förbannat språk vi ha. Orden trampa varandra på tårna och knuffa varandra i rännstenen. Allt blir så påtagligt och rått. Inga halvtoner, inga lätta antydningar och mjuka övergångar. 

Meningar: (5 juli):Jag tycker inte om skärgården, ett landskap hackat till kalops; (13 juli):Jag har gråa dagar och svarta stunder; (7 augusti):Liv är handling; (9 augusti): Att vilja är att kunna välja: (7 september m.fl.):Liv jag förstår dig icke; (20 september):Mig gick livet förbi.

Stycken: (8 augusti)Det är underligt med melodier och deras smitta ....... och mannen blåser den med känsla på sin flöjt; Intermezzo ur Cavalleria Rusticana av Pietro Mascagni . (Melodin smittade mig när jag läste romanen till bokcirkeln/Eveline); (25 augusti):Jag såg i drömmen gestalter från min ungdom ...... Då jag vaknade, brast jag i gråt.

Övrigt vi samtalade om: En stark roman/psykologisk thriller, som för tankar till om människan kan manipulera sig själv till otänkbara saker. Vi fascinerades av romanen som är ett odödligt dokument, med den evigt existentiella frågan: Har vi rätt att ta ett liv för att rädda ett annat? (10 juli 1905):Om dödshjälp; Den dag skall och måste komma, då rätten att dö blir erkänd som en människorätt. Tips från cirkeldeltagare: Nu 2025 finns föreningen RTVD-Rätten till en värdig död - Att bestämma själv. På SvtPlay finns serien: Sista hjälpen i 4 avsnitt.

Recensioner: DN/Jesper Högström 05.02.2015 - En författare som är ständigt levande i sitt avståndstagande. Man slutar aldrig vända och vrida på Hjalmar Söderberg. Som få andra författare lockar han till lojalitet och sympati. Så bortvänd, så aktuell, så tydlig, så undflyende. Så lätt att identifiera sig med och sympatisera med, så lätt att irritera sig på i nästa ögonblick. Det är därför han lever.

Just nu-Just här /blogginlägg 03.03.2020: Jag upplevde Doktor Glas som melankolisk, men i själva verket kanske han var känslokall, på samma sätt som hans skapare Hjalmar Söderberg måste ha varit. 

Lektörsomdöme/Brita Enoksson: Man imponeras och grips, så mycket inom så få sidor. Med utsökt stilkonst ges här porträtt av en säregen människa, för vilken kärleken är dröm och längtan. Boken är både en intim själsskildring och en idédiskussion. Söderbergs antiklerikala syn får ett drastiskt uttryck i äckelporträttet av pastor Gregorius. 

Extra: I utgåvan 2024 finns ett intressant 'Efterord' av Bengt Ohlsson, där han reflekterar över sin fascination över Hjalmar Söderbergs stilistiska grepp och om Doktor Glas tvehågsenhet inför sitt 'livs handling'. Citerar ur Efterordet: Det handlar helt enkelt om dynamik, om att växla mellan lätt och tungt, mellan det betydelsebärande och 'virket', de anonyma balkarna som bygger världen vi rör oss i under läsningen. Om dagboksbyggandet, där vi kan ta med det vi vill om oss själva. Men också det som vi utelämnar kan anas, mellan raderna och meningarna. Slutmeningen i romanens näst sista kapitel (20 september) "Mig gick livet förbi", slår fast det som vi länge haft på känn och sätter ord på det misslyckande som värkt i oss ända sedan mordet. 

Avslut: Doktor Glas hade ingen att rådgöra med, till skillnad från författaren. Hjalmar Söderberg hade flera manliga vänner, som hjälpte honom i hans privata och mycket problematiska livssituation. En lösning av en situation, som även generationer efter oss kommer att läsa, förundras över, fascineras av och reflektera över.

LÄSTIPS enligt början av inlägget: Doktor Glas - Gregorius - Helga med flera titlar och SE/LYSSNA på högläsningen. SE filmen från 1968 med Per Oscarsson som Doktor Glas. 

//Eveline

Vi fortsätter med samma tema i Bokcirkeln, som i höstas: Liv ur olika perspektiv. Vårens första roman Glöm bort din saknad av den finlandssvenska författaren Ann-Luise Bertell är en "syskonroman" på Vänd om min längtan. Här beskrivs återkomsten till "Hemlandet" ur barnet Marlenes perspektiv, som var 9 år när familjen kom tillbaks till Finland. Marlenes familj består av mamma, pappa och tvillingsystern Susan.

Förlagets info: Familjen flyttar hem från Kanada men återkomsten blir inte som de har hoppats. Marlene är nyfiken och vill få reda på allt, om bygdens mystiska platser som "Kirksal", om ur man gör barn och tvättar lik. Hon betraktar föräldrarnas förbittrade ställningskrig, hör grannarnas illvilliga skvaller, känner sina egna lustar ila i kroppen och lär sig sin mormors uråldriga läkekunskap. Men ingen talar om varför pappas resväska en dag står packad. Hur blinda för varandra kan mödrar och döttrar vara? En människa kan sakna en annan så mycket att hon slutar se dem hon lever intill.

Romanen inleds på s5) med Någonstans börjar berättelsen och så gör även samtalen i de två cirkelgrupperna, med sammanlagt 18 deltagare! 

Vem /Vad berörde oss mest? Att bemötas med kyla och inte få höra till; Marlenes och den ensamme, sjuke Sigurds vänskap; Marlene och Mommo fick snabbt en fin relation, de hade mycket gemensamt; Profilerna, miljön, skvallret känns igen från uppväxter i små samhällen; Tystnaden, precis som i "Vänd om min längtan"; Kvinnornas situation i alla tider; Emigrantens öde - att inte kunna glömma sin saknad efter det "gamla" landet; Förmågan att kliva in i barnets perspektiv; En medmänsklig skriven roman med insikt i människors sätt att vara; Den sociala kontrollen - att vara en "kläpp" - en oäkting; Den skavande mor/dotter-relationen, Marlene/Maria - Maria/Mommo; Pappans besvikelse över det svek han utsattes för, som gjorde honom svag och handlingsförlamad; Mommo är som karaktär fascinerande och stark i denna roman, till skillnad från "Vänd om...", där hon hade en underordnad roll; Jämförelsen mellan systrarna där Susan var den söta, som alla såg och berömde, medan Marlene inte fick någon bekräftelse, inte ens för allt det hon hjälpte till med; 

Budskap: Hur svårt det är att vara annorlunda, att sticka ut; Att vara barn och inte passa in någonstans; Att ensam treva sig fram till vuxenvärlden, utan en varsam ledning. Marlene ville förstå sig själv, sin kropp, puberteten, sexualiteten och vuxenvärlden. Hon iakttar och 'tjuvlyssnar' med hela sin kropp, på alla när ingen förklarar eller berättar något för henne. 

Om tystnaden, som beskrivs så väl på s16) Människor använder en massa ord, men det är som om de också talar med varandra ordlöst. Det händer mycket där bakom orden, eller mellan dem. Det är tankarna som syns i händerna eller i ögonbrynen. Det som de egentligen säger kommer fram i suckandena eller hur de håller andan och sedan blåser ut den. Hur de svänger sina mungipor. 

Tid o miljö: 1950-tal kändes som 1940-tal. Att Finland hade genomlevt flera krig märktes i romanen. Bymentalitet och landsbygdsbeskrivning känns igen. s245-246 Vackert om den alltid närvarande ån, hundratjugotvå steg från huset. 

Språket: lättsamt, enkelt, vardagligt men också intressant dock mindre poetiskt än i Vänd om.... I ett par meningar lyser finlandssvenskan igenom t.ex. s75) Omgivningslära; s278) Kemikaliehandeln; s183) Mamma frågade flera gånger av mig .... s184) Hon bara fnös då jag fråga det av henne; Fina övergångar: s293) Fjädern vid Sigurds grav beskrevs som en trana; 

Omslagsbilden: vacker med tranan och det röda på hjässan - som kan symbolisera moderns röda hatt, som hon slängde ut genom tågfönstret i Vänd om...

Övrigt vi diskuterade: skvallret s37-38) Marlene vill veta vad folk säger efter att ha hört "kvinnornas röster och alla saxar och knivar som fanns i dem, talade om min mamma och vår återkomst...; Mommos viktiga råd till Marlene 265) Du ska alltid välja det som skrämmer. Om du har ett val; s292) Hur stor kan saknaden vara? Och hur mycket kan saknad bära?  Humor om skvaller: s278) till byns telefonist Helena, du behöver inte bry dig om din tystnadsplikt den här gången heller!

Recensioner: Vi läser/Yukiko Duke: Romansviten ringar på ett fantastiskt sätt in österbottniska öden. Denna gång ur Marlenes ögon om resan till det för henne okända hemlandet. 

Yle/Marit Lindqvist: En berättelse om sorg, saknad och svek. En flickas utvecklingshistoria. Hon iakttar, lyssnar och skapar en egen bild av allt.

Från "Förlagets" hemsida: Vasabladet: Så svårt det var att sluta tänka på gestalterna i den här romanen. DN: Jag tänker på Selma Lagerlöf, PO Enquist och Sara Lidman. Sådana som vet vad platsen gör med människan. Och som vet att litteraturens uppgift är att teckna hennes geografi. 

Lektörsomdöme/Inger Wassenius: På ett vackert och sinnligt språk skildrar författaren mötet med det karga och gyttjiga landskapet och dess avståndstagande invånare, sett ur en ung flickas perspektiv. Marlenes röst är stark och hennes egen. Betyg 4.

Viktiga frågor: Hur lär sig ett barn om klass och könsroller? Hur blinda för varandra kan mödrar och döttrar vara?

Avslut: Titeln Glöm bort din saknad kan tolkas som en uppmaning av Marlene till mamma Maria - men själv levde hon med sin saknad efter pappan s295)...doften är det allra sista som lämnar en människa då han far! 

//Eveline

Charlies hämnd är första delen i en ny serie "spänningsromance". Jag ville läsa något som skulle ta mig in i en bokvärld, som jag då och då vill uppslukas av. Inga djupare analyser eller reflektioner, bara spänning, utan mord och med en upplösning som förhoppningsvis skulle tilltala mig. Och ja, den gjorde det. Dessutom läste jag att författaren har sina rötter i samma land som jag själv. Tja, det finns många aspekter på ett bokval!

Charlies hämnd   av Simona Ahrnstedt

Charlene Anderson "Charlie" är en stark, självständig och framgångsrik kvinna, med drömjobb på en auktionsfirma, egen lägenhet och familj som hon älskar. Hon lever ett ordnat liv när hon träffar Philip, som tar henne med storm. Charlie har aldrig tidigare känt sig så tillfreds och lycklig. Efter en resa till Paris med Philip, ordnar han en lyxig födelsedags-/förlovningsfest. Under festen dyker polisen plötsligt upp och Charlie tas till förhör! Hon anklagas för allvarliga brott och blir oskyldigt dömd till flera års fängelse. Charlie, som alltid varit laglydig förstår ingenting, inte heller hennes familj eller Philip.

Under tiden i fängelset fortsätter det att hända märkliga saker. Hennes konton töms, hon blir av med alla sina tillhörigheter, även sin lägenhet. Hennes familj drabbas hårt på olika sät. Hon kan inte träffa dem och från Philip hör hon ingenting. Charlies tillvaro har helt slagits i spillror. Hon får nya vänner i fängelset bl.a. Sif som hon delar cell med. När Charlie blir fri har hon lärt sig mycket om hur hon ska återta kontrollen över sitt liv. Charlie har trots allt inte tappat sin styrka och tro på livet. Hon ska söka rättvisa och även hämnas den/de som krossat hennes tillvaro. 

Författaren lyckas hålla mig på helspänn. Jag sträckläste om Charlies mödosamma återgång till ett s.k. normalt liv. Hon får också hjälp från oväntat håll. 

Förutom Sif finns kompisen Robyn som ställer upp för Charlie. Flertalet av karaktärerna runt Charlie är tvivelaktiga och väcker frågetecken; fästmannen Philip Enqvist, brodern Casper Anderson, försvararen Kajsa Lilja, gängledaren Michael Ackerman. Även åklagaren Joel Nordström, som i efterhand kan ha tänkt om vad gäller Charlies skuld. 

Författaren låter läsaren få inblick i hur den skrupelfria världen fungerar. Hur maktlösheten kan förlama en vanligt fungerande människas livssituation. Hur viktigt det är att andra sluter upp kring den drabbade och stärker hennes beslutsamhet. För att få upprättelse måste Charlie avslöja den/de, som har förstört hennes liv. Hur långt kan en människa gå för att söka hämnd och upprättelse? Det är en fråga jag fängslas av! Den väcker tankar om tilltro på rättvisa och moral. 

Fick Charlie sin hämnd? Ja, fast inte utan 'maktmedlet' pengar? ! Och frågor kvarstår som författaren lämnar öppet till nästa bok i serien. Tror jag i alla fall! Jag kommer absolut att läsa nästa del, när den kommer ut!

Avslut: Enligt förlaget handlar boken om osynliga fiender, svek, hämnd och omöjlig kärlek. Jag tycker också att den handlar om hållbart systerskap, vilket inger hopp! 

//Eveline

Höstens sista bokcirkelsamtal 17.12.2024 blev en intensiv och intressant diskussion, mellan tolv deltagare i två cirklar. Romanen Egendom, en mysterieberättelse om den amerikanska börsmarknaden, var en av mina tips i årets bokreakatalog. Jag blev nyfiken på pengars makt och påverkan samt hur det är att vara kvinna i en förljugen finansvärld. Det hela skildras ur fyra olika perspektiv och stämmer bra in i höstens tema: Liv ur olika perspektiv.  Författaren vann Pulitzer-priset 2023 för romanen. 

Egendom            av Hernan Diaz

Översättare: Fredrika Spindler som också översatt Hernan Diaz debutroman På avstånd (In the distance). Den har nyligen kommit ut på svenska. 

Handling: Egendom utspelar sig före, under och efter 1920-talets börskrasch. Förlagets beskrivning: Här döljer sig mörka historier om bruten lojalitet, makt och svek. Att läsa Egendom är som att öppna en rysk docka. Lager på lager lyfts av och kvar finns en berättelse om ensamhet och att vara kvinna i en förljugen finansvärld. 

Del1) Förbindelser av "Harold Vanner" om den gåtfulle affärsmannen Benjamin Rask och hans hustru Helen; Del2) Mitt liv den tillrättalagda biografin där Andrew Bevel beskriver sitt och hustrun Mildreds liv; Del3) En biografi, ur minnet där Ida Partenza, 'spökskrivaren' till Andrew Bevel i del2), skildrar sin sanning om biografin samt delar ur sitt eget liv; Del4) Bokslut ur Mildred Bevels dagbok postumt. Författaren säger: Det är upp till läsaren att fundera hur de fyra delarna hänger ihop. Fick vi ihop dem? Ja, in i halva boken, blev berättelsens budskap klart för de flesta av oss och i slutet blev sammanhanget tydligt. 

Titeln började vi samtalet med: Egendom=Äga på svenska och Trust=Tillit i original. Vi tänker det vore intressant att höra med Fredrika Spindler hur hon tänkte i valet av den svenska titeln. I Lundströms bokradios intervju säger författaren: TRUST/tillit är det som demokratin bygger på och även TILLIT till författaren. Kan vi lita på berättaren? Vad är sant!  Här finns blinkningar till en amerikansk president, så som i boken Anomalin!

Vad/Vem berörde: Hur finansmännens kvinnor Helen/Mildred framställs i olika beskrivningar, hur de låter sig 'hanteras'; Att få inblick i finansvärlden och hur är det idag; Ida Partenzas avsnitt; Illa berörd av hur realism och cynism skrivs fram; En komplicerad roman; Plågsamt att läsa om Helens liv, hennes maniska och deprimerade perioder; Inledningen om ekonomi är tråkig/finansvärlden inget för mig; Beskrivningen kändes gammalmodig; Den ständiga manipuleringen; Far-dotter-relationer (Helen-Mildred-Ida); Ensamhet i tvåsamhet; Tystnad; Acceptans; Hysteri - fyra starka ord vi samtalade mycket kring. 

Budskap: Hur många ansikten kan en människa ha? Vem äger sanningen? Från sin farfarsfar William Bevel följde Andrew principen: s158) Vi skapar våra egna tillfällen; personlig vinning borde utgöra en tillgång för allmänheten. Men var sanningen den, att Benjamin/Andrew stod för egen vinning och Helen/Mildred för tillgången till allmänheten? s371)För att mina behov speglar det allmännas innebär inte, att vi har ett 'gemensamt' mål. Det innebär bara att vi har 'samma mål'. Samarbete när det syftar till personlig vinning får aldrig förväxlas med solidaritet.

Vi diskuterade: att pengar och makt korrumperar och korrigerar sanningen; att kvinnor aldrig fick berätta eller förekomma i historier; att de till synes var passiva, men kunde påverka sina män om de var tillräckligt 'smidiga'; att Andrew Bevel var helt övertygad om sin egen intuition och förträfflighet (men var det sanningen?); att kvinnor inte hade tillträde till finansvärlden, inte var tillåtna på börsen (det fanns ju inga toaletter för kvinnor!); 

Karaktärer: Benjamin/Andrew är huvudkaraktär för berättelsen medan hustrun Helen/Mildred 'till synes' är bifigur. Idas far med stark arbetsvärdering och fästmannen är dominerande 'män av sin samtid'. Ida Partenza är den trovärdiga övergripande berättarrösten. Visserligen först som Andrew Bevels spökskrivare, men efter hans död berättar Ida 'Mildreds sanning'. Då, som ingens 'egendom', får Ida läsarens 'tillit'?

Miljö: överklass-underklass; Manhattan-Brooklyn; Vackert och tvetydigt: s407) Åsynen av berg....rader av mutationer. s434) Dalen inkapslad i sten under ett skal av pärlemorfärgad himmel.Tid: 1920-tal; 1938-tal; 1980-tal;

Språket: distanserat, elegant, instrumentellt, kyligt, krystat; använder språket för att kontrollera innehållet; manligt som 'snillrikt'; kvinnligt som 'det lilla perspektivet'; författaren har en enastående berättarteknik; konstruktionen är tilltalande; många ovanliga ord att slå upp t.ex. anakronism, interlokutör, marokängband, repulsion, anomalier, blankning. 

Humor: s268) Promenader under vilka han (Jack) tyst räknade ut vilken plats som skulle lämpa sig bäst för nästa kyss, medan jag (Ida) försökte bestämma mig för om jag hade lust att bli kysst. :-)

Omslagsbild:New Yorks skyskrapor, s224) Rockefeller Center byggdes 1929-1940; se den berömda bilden Lunch atop a Skyscraper och en video av en arbetsplats som till synes saknar säkerhetsanordningar! Mitt i ser vi huvudkaraktären Mildred!

Meningar: s170) Ingen investering ger bättre avkastning än utbildning; s195) En självisk hand har kort räckvidd; 

Recensioner: Expressen/Amanda Svensson 29.5.2023: I den tekniskt originella romanen bjuder Diaz in till en kalejdoskopisk litterär lek, som eskalerar till strid om själva sanningen. 

Vi läser/Yukiko Duke  "Egendom" är bland det mest njutbara, överraskande och tankeväckande jag har läst på länge. 

Sveriges Radio/Jenny Teleman 3.8.2023: En roman om pengar som mönster, matematik, andelar, rörelse och komposition samt ett äktenskap i centrum. 

DN/Jesper Högström 11.5.2023 Storartad, om att ge en "sann" bild av en släkts historia genom att kontrollera och tillrättalägga verkligheten. Låst artikel.

Lektörsomdöme/Anna Thurfjell: Berättelsen består av delar som sinnrikt vävs samman - samtidigt som perspektiven löper parallellt och visar fler sidor av samma skeende. Vem är egentligen huvudpersonen i Diaz intrikata roman. Romanens karaktärer speglas både i varandra och i berättarrösterna, vilka skapar en komplexitet som gör berättelsen originell och skickligt berättad. Betyg 4. 

Övrigt: Tveksamt om vi någonsin diskuterat språket så ingående. 

Extra info: HBO max planerar en miniserie av romanen, med Kate Winslet i huvudrollen. Den blir intressant att se!

Avslut: På s219) ändrades fokus från intellektuellt till emotionellt; tydligt på s275) den undflyende regionen mellan förnuft och känsla. Det tilltalade!

Vi konstaterade också att både romanen Anomalin och Egendom innehåller en roman i romanen - Ett inressant litterärt grepp!

//Eveline

Min julbok - en berättelse per kväll inför julhelgen fram till trettondagen....

..återkommer med tankar kring berättelserna....

I Scen Sundsvalls Bokklubb har vi läst och diskuterat dikter av Kristina Lugn. De valda dikterna är tonsatta av Daniel Östersjö och framförs av Elin Lyth. De finns på musikalbum Galopp, Galopp och på  Youtube . Vi läste också en liten volym av Kristina Lugns texter, som hon i egenskap av akademiledamot, föreläste vid olika tillfällen i Svenska Akademien. Volymen Mellan förtvivland och förtvivlans mod är sammanställd av akademien med förord av Peter Englund. 

Hur samtala om lyrik jämfört med prosa? Ingen av oss 12 i gruppen, har tidigare samtalat kring dikter, så jag rådfrågade Marcus (son till min brorsdotter). Han skriver dikter och är en van diktläsare. Marcus beskrivning av att skillnaden kan vara i rytmik och struktur (radbrytning/rimstruktur) samt i bildspråk och den roll det har hos just den aktuella diktaren, öppnade för ett konstruktivt samtal. Små ögonblick eller enstaka bilder och känslor kan bli huvudfokus på ett annat sätt än i en roman. 

Några rubriker som vi förhöll oss till under samtalet: Vad handlade dikten om? Vilka motiv finns i dikten? Vilka känslor väckte dikten? Vilken diktform, t.ex. bunden vers (viss rytm på rim, fri vers (saknar rim), blank vers (regelbundna radavslut)? Förekom symboler, liknelser i dikten?

De 14 tonsatta dikterna är ett urval ur flera diktsamlingar under åren 1976 - 2003: Till min man om han kunde läsa; Döda honom!, Bekantskap önskas med äldre bildad herre, Hundstunden, Hej då, ha det så bra! + Inte alls dåligt:efterlämnade dikter 2022. 

Vårt samtal rörde sig kring vår egen läsvana och att tonsättningen underlättade att bättre förstå, i alla fall några av dikterna. Kristina Lugns dikter är mörka, handlar mycket om döden, om demoner, ensamhet men här och där glimmar hennes egenartade humor och ironi fram. Då blir det nästan komiskt roligt - eller tragikomiskt. Även frånvaro av män i dikterna är ett tema som förstärker diktarjagets starka motvilja mot rådande patriarkat. 

Kristina Lugns språkbruk är enkelt och vardagligt. Hennes sätt att sätta samman ord skapar dramatik med en surrealistisk tankeväckande effekt. 

Våra diktval: Liselott; Det finns en massa kvinnor i min ålder; Jag ville egentligen inte dö; Det var stiltje; De som gått ifrån mig; Ögonkast; Nu för tiden; Från vårt lilla hus vid stranden; Himlen glänser; 

Mellan förtvivlan och förtvivlans mod. På baksidestexten står det: Kristina Lugn var en alldeles egen röst i Svenska Akademien, en röst som tystnade alltför tidigt. Och vi kan bara hålla med! Texterna från tal till Lars Gyllensten, Jon Fosse, Karl Vennberg, Kjell Askildsen och Ur en kommande memoar, till minnesteckning över Allan Edwall är alla intressanta, utvecklande, intellektuella och ärliga betraktelser/berättelser för oss läsare att ta lärdom av. Ur texten om Allan Edwall citerar jag från sid80)En av de värsta nackdelarna med att förlora Allan till döden är att jag för alltid förlorade den människa jag var i hans synfält. (Just så är det) och s82) Allan Edwall hade de mest himmelsblå ögon jag någonsin mött och undvikit. Det var bland annat därför jag uthärdade att han alltid åt isterband till frukost. Så Kristina Lugnskt - vemodigt, ärligt, eftertänksamt och humoristiskt!

Recensioner: AB/Claes Wahlin - Lugn kommer inte att lämna oss i ro. Sorgen kan inte konkurrensutsättas. Den är vars och ens och tål inga jämförelser. Kristina Lugns humor växlade mellan det dråpliga och det lakoniska, men alltid med under- eller övertoner av svärta – ett slags klarhet inför livets villkor, om man så vill. "Mellan förtvivlan och förtvivlans mod", en bok så mycket större än dess ödmjuka format.

AFTERNOON-TEATER Galopp, Galopp framfördes den 16.11.2024 på Sveateatern i Sundsvall, inför vilken bokklubben läst dikterna. Efter det finstämda framförandet av de vackra tonsatta dikterna, fick bokklubbens deltagare möjlighet att samtala med Elin Lyth och Daniel Östersjö.

- Vad gjorde att ni valde Kristina Lugns dikter att tonsätta? - Elin hade sjungit Alf Hambe och ville sjunga Kristina Lugn, så Daniel tonsatte.

- Vad ser ni för samband mellan de aktuella dikterna? - Språket, det drastiska, humorn och ironin, mörkret mest.

- Hur var det at öva in musiken till texten? - Lekfullt och improviserande.

- Har ni ändrat något i texterna? - Nej, det är helt de ursprungliga dikterna.

- Kommer det fler inspelningar med Kristina Lugns dikter? - Ja, vi har släppt några nya visor på YouTube bl.a.: Det var en mycket vanlig dag; Min vän du är ett smycke.

Kuriosa: Elin Lyths mormor Verna Jonsson från Stöde i Sundsvall, var också sångerska. Hon vann en talangtänling för äldre i Tonhallen 1993 - se Sundsvalls Tidning 13 februari 2018 (om ni har tillgång till den). Hon sjöng bl.a. All om Me och på bilden i tidningen flankeras hon av AnnaLisa Ericson och Sickan Carlsson.

En liten bok på bara 180 sidor, men med stort innehåll! Så "kort" skulle man kunna sammanfatta den första delen av romantrilogin om Österbotten, som bokcirkeln samtalade kring tisdag 19 november. Författarens mormor är förebild till romanens Maria Alina Rönnblom. Boken är dedikerad Till min mormor Maria alina Ohlis och hennes tre bröder. Att berättelsen helt klart passar höstens tema: Liv ur olika perspektiv var vi 14, som samtalade i båda grupperna, överens om. Cirkeln har tidigare läst om migration, men inte om återvändning och längtan tillbaka till sitt ursprungsland. 

Vänd om min längtan av Ann Luise Bertell   

Handlingen enligt förlagets beskrivning: Ett utvandrarepos i fickformat, kristalliserat i scener ur Maria Alinas liv. Hon som hade en far som dog för tidigt och en mor som kunde vända hästars längtan. Lillebror Jakob drömde om att bli fågel och storebror Harald ger sig av till Kanada. Han skickar sedan pengar så den sextonåriga Maria kan följa efter. Men ens längtan leder inte alltid rätt. En roman om att först i dödens väntrum berätta det mest väsentliga. Om människor som tiger i flera generationer. Om tårar som skall stanna på insidan (s56) - fast för läsaren blir det så gott som omöjligt.

Vad/Vem berörde mest: Marias brev till Lidia; ånger och längtan; Margaretas kunskap om hästars längtan; kvinnans bedrövliga ställning; Ellen som var Marias bästa vän; utvandringen som inte blir som tänkt; främlingskapet; det hårda livet i okänd kultur för både män och kvinnor; drömmen att återvända till det kära kända landet (som också förändras under tiden!); den sorgliga tystnaden mellan människorna; jag läste med gråten i halsen; hela boken berörande; faderns olycka; Maries val att lämna Lidia till fadern-hur kunde hon? Jakobs begravning; Axels tysta liv och svårigheten med orden, efter att Maria åkt till Kanada; rörig att läsa i början - när karaktärerna kommit på plats kunde jag inte släppa den!

Det finns så mycket att diskutera i denna fängslande och läsvärda roman, som belyser konsekvenser av livsavgörande val. Den utspelar sig i en karg, fattig och hård miljö, både i Österbotten, Finland och i Kirkland Lake, Ontario, Kanada. Om förhoppning att livet skulle bli bättre i det nya landet. När det inte blev så, väcktes längtan tillbaks till det gamla landet. Men det krävs också mod att återvända och insikt att även hemlandet förändras på 20 år - och kvar fanns bara tystnad, förtvivlands tystnad och tomhet! Barnberättelsen är också så gripande. Den nära relationen mellan Maria och Harald gick förlorad i och med lillebror Jakobs död. Deras skuldkänslor, att de var orsaken till hans olycka, griper tag i läsaren. s110)Eddies inre eld, som tände passionens glöd i Maria, byttes ut till hat, aggressioner och misshandel. s145)Maria: Längtan till denne man måste vända om. Konsekvenser av svåra livsval, vilka känns rätt när de görs, men som skaver livet ut; Hilda, en arg och besviken kvinna, som efter sin död fick en sådan dråplig "sista resa"! Sorg, vrede och många blandade starka känslor betecknar hela läsningen. Breven till Lidia: så nakna, utlämnande och hjärtskärande. s51)Detta är berättelsen om vad mina ögon såg. s59) Det gör ont att minnas. Men en människa behöver liksom träden sina rötter. Och vad är rötter annat än i historier, ord om de liv som funnits före oss. Rötter förgrenar sig, letar sig framåt och ibland brister de.  

Miljö: lands- skogsbygd, där korna ständigt är i Marias liv och tankar; kalven som följde Maria ända in i livets slutskede; gruvmiljö i Kanada;

Tidsmarkör: kosacker, ryska soldater i Finland i början av 1900talet;  Lidias besök 1955; J.R.Ewing i Dallas 1978-1991;

Omslagsbild av Sanna Mander: Ett fågelbo, upp och nervänt, från vilket ett ägg ramlar ur ( eller kastas ur)? Vi diskuterade kring Harald (s79), 'gökungen' som styvfadern August inte kunde tåla.; 

Titel: på sid 19)omkastat Längtan som vänder om; om hästars längtan, men det kanske fungerar så med människor också! s168)Och min längtan drog mig hemåt, jag ville träffa Axel och mor. s171)att vända om längtan. Men hur gör man?

Språket: lätt flöde trots tungt innehåll; beskrivande, poetiskt och rått, som livet är; de flesta kapitlen inleds med: Mina ögon såg... s110)Mina ögon såg mannen som var som en av mina borttappade lemmar. 160)så vackert om vallmorna i Saktmodet; s170)Mina ögon såg trevande händer, bortvända ansikten och inväxt skam; 

Humor: Ja faktiskt det finns: s86) mfl om J.R.Ewing i Marias drömmar och dementa världsbild; s107)tragik-humor: när kistan med Hilda glider av vagnen och försvinner - vart? s24)Om att lära sig prata med hemhjälpen på ett annat språk: Jag minns hur svårt det var att börja vända tungan i nya riktningar.

Några vackra skildringar finns: s45)dottern Lidias födelse; s82)hos Rut och Gunnar; s152) Ellen;                                                                                              

Recension:  Huvudstadsbladet/Anna-Lina Brunell 27.10.2016 Ett dramatiskt livsöde, märkt av våld och tystnad, skildrat i korta kapitel.

Teaterrecension: Yle/Kultur/Jessica Morney 17.09.2023 Att minnas eller inte minnas är det svåra! Vad minns man när en demenssjukdom slagit till?

Avslut: Cirkeln rekommenderar boken till den som gärna läser om relationer och migration med verklighetsbakgrund. 

De två andra titlarna i Österbotten-trilogin är Glöm bort din saknad  (Marias dotter Marlenes berättelse om återvändning med drag av  författarens mormor) som föreslås till cirkelbok januari 2025. Romanen Heiman (en fristående roman med drag av författarens farfar). 

//Eveline

Höstens tema: Liv ur olika perspektiv stämmer väl in på denna boks innehåll, där alla karaktärers liv verkligen är ur olika perspektiv. Jag blev intresserad av titeln i våras då den fanns med i 2024-års REA-katalog. Förlagets beskrivning fascinerade mig: "Logik brottas med det obegripliga". Författaren har skrivit en "riklig" mängd skönlitterära verk. Anomalin är den första som är översatt till svenska. Tänkte det blir en bra cirkelbok. Att den skulle bli så diskuterad och omtyckt av flertalet i båda grupperna, var överraskande och jättekul. `Den bästa bok vi läst, uttrycktes och då har vi läst många bra titlar under åren. Författaren tilldelades hösten 2020 Goncourpriset, det finaste franska litterära priset.

Anomalin     av     Hervé Le Tellier

Översättare: Cecilia Franklin - Citerar ur boken s28): Victor Miesel, författare till boken Anomalin i romanen: Översättarens roll är att "befria det rena källspråket som är verkets fånge genom att överföra det" .

Omslag: gray318 /designer Jonathan Gray, London, England. En snygg utformad bild, det lugna vädret före och efter det turbulenta och skrämmande ovädret kallat "Centrifugen". 

Bakgrund: Passagerarna på Air France 006 är på väg att landa i New York, då planet skakas av fruktansvärd turbulens. Väl på andra sidan ovädret väntar en verklighet, som både är välbekant och oerhört främmande samt kräver ställningstagande och mod. På sätt och vis levde de alla ett dubbelliv när de klev på flyget från Paris. En litterär, spännande roman, som på många sätt skakar om vår bild av verkligheten. Vilka skulle vi vara om vi hade valt annorlunda? Får bokens huvudkaraktärer och framför allt läsarna reda på detta, eller? Anomalin tilldelades 2020 Goncourtpriset. 

Kort reflektion: En roman om att möta sig själv; Författarens förmåga att fabricera en handling som är svår att förstå också med dråpliga inslag; Intressanta huvudkaraktärsbeskrivningar - flygplanet är också huvudkaraktär; Imponerad av författarens kunskap inom filosofi, film, musik; En märklig roman, ½ science fiction och ½ AI ?; En otrolig berättelse, med spår som går långt tillbaka i tiden och för tankar till Pedro Calderóns Livet en dröm,  Barocken (överdrift och hopning, paradoxer och antiteser), Platon, Descartes och världsalltet; Slutet av boken är skrämmande - jämförde med De förlorade minnenas ö, (som cirkeln läste okt-23); Bra skrivet om allt som skulle kunna hända i den värld vi lever i, med tanke på allt som kan ske på nätet; Karaktär/-en/-erna Victor Miesel - är båda berörande perspektiv; Svårbegriplig med parallella verkligheter; Livsbetingelser, samhällskritik, orättvisor; Jody - Davids hustru, som måste gå igenom makens död 2 ggr, berörde starkt; Min nyfikenhet ökade för varje karaktärsskildring

Efter de korta reflektionerna övergick samtalet i en intensiv diskussion kring bokens innehåll och "Händelseutveckling 42" (s107+128) om simulering, dubblering, världshändelser, dolda agendor, sannolikhetsteorier. Flygplanet från Paris, som landade i New York i mars, landade än en gång i juni, med samma besättning och samma passagerare! Hur är detta möjligt? Karaktärerna ställs inför det ofattbara - att möta sig själv tre månader senare. Karaktärerna Mars har fortsatt sina liv, medan karaktärerna Juni har ett avbrott i sitt liv på tre månader? Författaren driver skickligt och strukturerat berättelsen fram och tillbaka mellan mars och juni, i ett enkelt språk. Trots sitt ibland ofattbara innehåll, är boken lättläst och medryckande, men kräver en koncentrerad läsare. Verklighetstrogen skildring om den faktiska miljön i Hangaren och om stormötet med representanter för alla världens religiösa samfund. Vi diskuterade livligt varje enskild karaktärs livsperspektiv, som författaren skildrar mycket levande och detaljerat. En skrämmande jämförelse på s9) av yrkesmördaren Blake: När en hälsominister skär i budgeten, när han stryker en magnetkamera här, en läkare eller upplivningsenhet där, vet han mycket väl att han förkortar livet för tusentals okända människor. Ansvarig, inte skyldig!

Hur mycket vet vi egentligen om vår tillvaro? Vad skulle hända om vi måste konfronteras med vårt original? s293)Befinner vi oss alla i en datasimulering? s294)Hoppas att programmerarna i så fall har en bra ursäkt, för världen de har skapat är trots allt en satans jämmerdal.

Fler teorier om datorsimulering: Matrix en science fiction/action-film 1999 (där Agent Smith visste att han var en datorsimulering); Lost  tv-serie 2004-2010, om en flygolycka med en huvudhistoria och under samma tid en sekundär berättelse från en annan tidpunkt i en rollfigurs liv); Fysikern Seth Lloyd vid Massachusetts Institute och Technology antyder att hela universum skulle kunna vara en gigantisk kvantdator, som producerar det vi ser omkring oss, och oss själva! Elon Musk affärsmagnaten sa 2016 "Mest sannolikt är att vi befinner oss i en simulering" Läs mer om simuleringshypotesen! Jämför denna länksammansättning https://en-m-wikipedia-org.translate.goog/wiki/Simulation_hypothesis?_x_tr_sl=en&_x_tr_tl=sv&_x_tr_hl=sv&_x_tr_pto=rq med bokstäverna i slutet av boken!

En fundering: Varför ska vi återskapa en verklighet, som är lika jämmerlig som den vi i så fall lämnar? Har vi möjlighet vill vi väl göra världen bättre!

Humor: Finns det humor i denna science fiction-influerade roman - Jo, i alla fall komik i de passager som beskriver hur den amerikanske presidenten agerar och förhåller sig till det ofattbara på s166, 169 och 214, vilket övergår till Skräckcenariot på s346-348. 

Meningar: som gör att vi gärna skulle vilja läsa "romanen Anomalin"av karaktären Victor Miesel!  s5)En äkta pessimist vet at det redan är för sent att vara det. s7)Det finns något beundransvärt som alltid överträffar kunskap, intelligens och till och med genialitet, och det är oförståelse. s81)Inga människor lever så länge att de inser vidden av vårt ointresse för varandra. 

Recensioner: SvD/Kristoffer Leandoer 27.11.2022 Anomalin, d.v.s. avvikelsen, är en mörk och på samma gång uppsluppen lek. Hervé Le Tellier har skrivit en absurd spänningsroman med ekon av såväl Tintin som Frankenstein.  (låst artikel)

Vi läser/Yukiko Duke  Den här Goncourt-vinnande romanen, berättad med gnistrande gott humör, frågar oss hur mycket vi egentligen vet om vår tillvaro. Det är en intelligent existentiell thriller som både roar och oroar. 

Borås tidning /Fedja Wierød Borčak Detta är skruvad, underhållande och tankeväckande sträckläsning, som spränger genregränserna. Det är även en varm, inkännande berättelse om människor, som trots sina känslomässiga standardmått har stora inre vidder, som bara ska grävas fram. 

Lektörsomdöme /Joakim Andersson: Anomalin förmår ställa och pröva ett flertal stora, filosofiska frågor om våra virtuella liv. Inne i boken finns dessutom en annan bok med precis samma namn, och denna är skriven av karaktären Victor Miesel, en grafomanisk författare. Det är roande hur Le Tellier leker med detta påhittade författarnamn. Översättningen är följsam och precis så rakt på, som spänningen kräver. Helhetsbetyg 5. 

Vårt betyg: Vi enas om 4.2 som en blinkning till "Händelseutveckling 42"!

//Eveline

P.s. Intressant kulturdebatt i DN 12.12.2022 : Idén att arter kan "upptäckas" är potentiellt farlig.... D.s.

Positiva omdömen har denna roman fått: Underbar läsning - varm, underhållande och engagerande, Alexander McCall Smith (föfattare till Damernas detektivbyrå); Riktigt hjärtevärmande The Times; Enormt upplyftand och underbar, AJ Pearce. Den ingår i Akademibokhandelns Låna&Läs 2024-25 och när jag läste att den betecknas som 'observationskomik' blev jag nyfiken. Och ja, det är en trivsam brittisk relationsroman, full av pussel, gåtor, kärlek, värme och vånda, som jag läste med stor behållning. 

Pusselmakarnas Sällskap av Samuel Burr

Översättare: Åsa Brolin 

Huvudkaraktärer: Miss Pippa Allsbrook=kruciverbalist, grundare och sällskapets president; Mr Clayton Stumper=sekreterare och fastighetsförvaltare; mr Hector Haywood=motivpusselkonstnär och vicepresident; Mr Earl Vosey=labyrintmästare; Sir Derek Wadlow=kodknäckare; Miss Nancy Stone=quizdrottning; Miss Angel Webster=hushållerska mfl samt Neil=vårdare till Nancy Stones man. 

Pusselmakarnas Sällskap bildades 1979 med mottot: s41) Vi gör varandra starkare!

Handling: Om att hitta sina egna likar - oavsett ålder. Clayton Stumper må vara strax över tjugo, men han klär sig som en farfar och oroar sig som en moster. Ända sedan Clayton som nyfödd lämnades i en 'hattask' på trappan till Pusselmakarnas Sällskaps imponerande villa i utkanten av Bedfordshire, har hans bakgrund förbryllat medlemmarna. Det fanns inget namn i hattasken och ingen uppgift varifrån pojken kom, så sällskapet gav honom namnet Clayton Stumper = han var en gåta, precis som namnet antyder (stumper=extrem svår fråga, uppgift eller problem)! Sällskapet bestod av en grupp excentriska gåt- och korsordsmakare, som uppfostrade pojken gemensamt. Grundaren till sällskapet, Pippa Allsbrook var den som främst visade pojken moderlig omsorg. En omsorg hon inte hade haft möjlighet att visa ett eget barn. När hon dör, lämnar hon ett sista pussel till Clayton, som nu äntligen ska få ta reda på sitt ursprung. Han får ledtrådar allteftersom och konfronteras under sina efterforskningar med hemligheter, som förändrar honom och sällskapet för alltid.  

Berättelsen växlar med kapitlen i tid mellan 1979 - 1991- 2016. Jag läser i den ordningen de kommer, men då och då måste jag bara få veta mer om respektive tidshändelse, då kapitlen är ganska korta. Det går bra för sällskapet tills ekonomin börjar bli svår. Spänningen stiger när Pippa inser att hon inte klarar allt på egen hand (idén till sällskapet hade varit hennes). Med gemensamma krafter kan de klarar krisen. Åren går och sällskapet består, tills Pippa Allsbrook dör. Kapitlet med uppdelningen av Pippas kvarlåtenskaper s60-65 ger en god inblick i hur författaren gestaltat hennes person. Även Pippas första möte med den lilla pojken i hattasken, är så varmt och kärleksfullt beskrivet i prologen. Visserligen inte trovärdigt att hon/de behöll barnet, men det är ju en 'underhållningsroman'. Karaktärerna är genomgående fint beskrivna. 

Språket är lättsamt och lättläst, även om läsflödet ibland stoppas upp av för mig okända korsordstermer. I stort sett börjar varje kapitel med ett korsord eller gåta, som säkert stimulerar en driven 'kodknäckande' läsare att försöka lösa. Dock inte mig, utom när jag kom till TLUS! Då blev det enkelt!

Några extra tänkvärda meningar: s142)Enligt hennes (Pippas) åsikt borde folk göra så oftare: Ta en stund för sig själva den tid på dagen när de tänkte som bäst. För att reflektera över de ändlösa möjligheter dagen framför dem skulle erbjuda. Ta hand om sig själva innan världen började nagga dem i kanten. s269) Ensam är inte alltid stark; 297)Hon önskade sig det som var bäst för henne (Pippa) själv och inte nödvändigtvis det som var bäst för andra.

Avslut: s308)Käraste Clayton: Att lösa roblem för människor samman - kom ihåg dt. Kramar, Pip x

En trevlig roman med mellanmänskliga kvaliteter, som jag rekommenderar för sitt mysiga underhållningsvärde.  

//Eveline