Boksamtal 4 i höstens tema Livet och människans drivkrafter

 I skymningen sjunger koltrasten   av Linda Olsson

Litteraturen är drivkraft i romanen och för karaktärern= Otto-önskan om närhet; Elias-rätten till kärlek; Elisabeth-få sluta leva.

Om denna roman, Linda Olssons fjärde, tyckte deltagarna ganska olika. Vi var flera som blev frustrerade av slutet, som vi tyckte var otydligt. Men när historien fått sjunka in, accepterar vi det slut som vi tror att författaren har tänkt sig och tycker att det gör berättelsen mer trovärdig. Men det finns utrymme för olika tolkningar. Hopp och Förtvivlan! Någon förklaring till slutet ger inte författaren - det är upp till läsaren (som svar på min fråga under föreläsningen se artikel 02.12.2015). Vi tyckte som sagt olika - allt från att Elisabeth dränker sig till att hon tar ett härligt morgondopp och återvänder till Otto i sovrummet!

Romanen vinner på att läsas två gånger - Handlingen kräver ett sambandssende av läsaren. Kul med Linda Olssons boktips och musikteman i sina böcker. (se artikel 02.12.2015 från författarföreläsningen).

Romanen handlar mycket om kärlek, om hopp och om besvikelse. ”Vi är alla rädda, det måste du väl veta? Om vi lever, har vi hopp. Och när vi har hopp, har vi någonting att förlora.

Vi jämförde med Anna Gavaldas bok Tillsammans är man mindre ensam, som också handlar om tre ensamma själar som bor i samma hus och blir vänner, dock med mer livsglädje och framtidstro - mer dramatik.
Dessa tre människors öden vävs ihop på ett mycket stillsamt sätt, med många tankar och känslor, fint skildrade. Ottos vackra och stillsamma berättelse om sitt äktenskap - om ensamhet i en tvåsamhet. Så berörande! Ett drama blir det också, vid två tillfällen under berättelsens gång. Elias har blivit nerslagen och ligger blödande på trottoaren under Elisabeths fönster. Den andra gången är nära slutet, när Elisabeth uppfattar negativa signaler från Elias´ nyfunna kärlek: Men hans ansiktsuttryck hade plötsligt känts hånfullt. Är det svartsjuka mot Elisabeth eller betyder det något mer?

Några av deltagarnas korta synpunkter: mer lättläst än hennes förra - ett drömspel - stillsam - bladvändare - väldigt Linda Olssonsk - försiktig och förutseende - allt går sin gilla gång - hopp- öppnar upp så fint - fin vänskap

Linda Olsson skriver berörande vackert om relationer och alla våra rädslor. Om vänskap, kärlek till människor, till litteratur, till musik, bild, mat och dryck. Det goda i livet och Det onda i livet.

Språket är saktmodigt, poetiskt och skapar de rätta stämningslägena i bokens olika skeden.

Recensioner: GP 7.10.2014 Björn Gunnarsson - Koltrasten - Inte helt trovärdig 

DD 4.10.2014 Yvonne Gröning - När kärleken inte räcker till för den som inte vill leva  -

Linda Olsson refererar till ett flertal boktitlar i denna roman - läs hennes boktips här bl.a. Rainer Maria Rilkes lilla bok Brev till en ung poet, " Där jag den här gången, liksom vid varje tidigare läsning, hittade nya små klokheter om konsten, kärleken och livet."

/Eveline

Den som söker finner! Och nu har jag återfunnit det jag sökt bland alla mina "klipp" som är bra att ha :-)

Jag har under detta år då och då sökt efter nedanstående bild, som jag klippte ur Sundsvalls Tidning 05.12.2014. Bilden är från en litteraturcirkel "I böckernas värld" för 50 år sedan.

Det är aldrig försent - inte ens ett helt år efteråt! Kanske någon av de "litterära damerna" känns igen av någon i dagens cirklar?

Eveline
 

Precis som jag trodde, blev det en intressant och givande föreläsning - med ett annorlunda avslut.

Linda Olsson berättade sin bakgrund till varför hon debuterade i mogen ålder. Hon hade länge närt författardrömmar, men "livet som pågår medan vi planerar det", flöt på och skriveritanken sköts på framtiden många gånger.  Iaf är vi, hennes läsare, glada åt att hon fortsätter att skriva om oss människor i vardagliga situationer. 

Hennes nästa bok, "En syster i mitt hus" utspelar sig i ett hus i Spanien, där två systrar träffas och diskuterar livet och framförallt deras gemensamma barndom, men hur minnena skiljer sig åt. Linda Olsson avslutade med att läsa några sidor ur den nya boken samt spelade ett musikstycke, med sång på katalanska. 

I varje bok har Linda Olsson ett musiktema - i "Det goda inom dig"  finns pianostycket "Peace Piece" med Bill Evans (s 229 - klicka o läs sammandrag från läsecirkeln 2013),  i "Koltrasten" olika pianotrion som Otto lyssnar på (s 187) och i den nya romanen katalansk sång!

På min fråga om musiktermerna i fler av boktitlarna har koppling till musikteman i böckerna, svarar hon, att så har hon inte tänkt. Vilket jag har trott!

Jag gillar detta med musiktema i hennes böcker! Och avslutet med musiken efterlämnade en härlig känsla i kropp och själ.

/Eveline

Det är åter dags för en intressant författarföreläsning i Kulturmagasinets programsal, Sundsvall.

Biljetterna kostar 100 kr och kan köpas direkt i receptionen på Kulturmagasinet 060-191800 eller Entré Sundsvall 060-155400

Denna gång är det Linda Olsson som föreläser om sin pågående bok En syster i mitt hus

www.adlibris.com/se/sok?q=linda+olsson&pn=1

Extra intressant då vi i läsecirkeln på stadsbiblioteket precis läser hennes "I skymningen sjunger koltrasten" och ska diskutera den nästa cirkelträff den 8 dec!

/Eveline

Årets svenska skönlitterära bok:

  Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. En stark och vacker historia om kärlek, vänskap och våld där olika personerna minnen flätas samman och skapar berättelsen.

Årets svenska fackbok:

Min europeiska familj: De senaste 54 000 åren av Karin Bojs. En allomfattande släktkrönika, där dna ger ny kunskap om européers högst blandade ursprung.

Åres svenska barn- och ungdomsbok:

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer. En berättelse om kärlek, om hur lätt det är att dras med och om önskan att få till

Januariboken är är klar - Kanada av Richard Ford (Kerstins tips)

Så har jag/vi en lista som inte alls är bearbetad - bara spånar i olika titlar och ska diskutera vidare med bibliotekarie Ulf Johansson och i cirkeln.

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Phillipp Sendker (Annettes tips?)

De osynliga av Roy Jacobsen

Världens mått av Daniel Kehlmann

Dorian Grays proträtt av Oscar Wilde

Ett långt farväl av Claes Hylinger

Män utan kvinnor  ännu inte i pocket - eller annat av Haruki Murakami

Som av en händelse fick jag Konsten att höra hjärtslag av min kära brorsdotter Annette i tisdags.

Två själar en tanke!  Kul !

Vi får se vad det blir....

Nordegren och Epstein i P1. Louise Epstein efterlyser ett museum som skildrar Sveriges moderna politiska historia, men kan det leda till allvarliga konflikter? Det tror Yvonne Hirdman, professor emeritus i historia vid Stockholms universitet. Hon medverkar tillsammans med Ekots Tomas Ramberg som berättar vad han
helst skulle vilja se skildrat på ett svenskt demokratimuseum.
Det är publicerat på nätet måndag den 9 november. 

 sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=6297862


 

 

    Yvonne Hirdman föreläser om sin senaste bok Medan jag var ung: Egohistoria från 1900-talet

En intressant, givande, frisk, frejdig, rolig, faktafylld och tankeväckande föreläsning. Det var ca 50 personer i programsalen i Kulturmagasinet, Sundsvall. Övervägande kvinnor och några män, som Yvonne Hirdman kommenterade med "som små russin (i kakan)". Skämt åsido, en mycket inspirerande och passionerad framställning.  Jag har också fått många härliga kommentarer från publiken, som kände igen sig i mycket du sa och som av egna bakåtblickar kände "baklängtan" (för att använda ett av dina uttryck) till tiden som flytt!
Läs boken!  Det finns mycket att känna igen och nytt att få inblick i och insikt om.

Några bilder från föreläsningen:

  Yvonne Hirdman o Eveline Santner (från Tidsspegeln)

/Eveline

Här följer ett sammandrag hämtat från Bokslukarna i Sundsvalls blogg, då vi läste denna bok till augustiträffen 2012.

Den röda grevinnan     av Yvonne Hirdman

Tiisdagen den 12 juni 2012 träffades vi i Bokslukarna i Sundsvall och diskuterade Den röda grevinnan: en europeisk historia.
Att göra ett sammandrag av våra ibland lika och ibland olika upplevelser och synpunkter är denna gång något knepigt. :-o
Jag väljer att beskriva vad vi tyckte och samtalade om så här: intressant och spännande; Europas historia; Weimarrepublikens ”öppna” syn på ”den nya kvinnans” blomstring, livsnjutning och frigjordhet men också politisk medvetenhet; fördjupning politiskt framför allt om Kominterns starka förgrening i och utanför Moskva; omväxlande men också rörig; mycket att hålla reda på; mångfaldigt och skiftande persongalleri; många ”jobbiga” passager; stark skildring av Lottes familj med kärleken till systern, brodern och framför allt till modern, den starka och kreativa i nöd och lust och till fadern, den litteräre och känslige.
Sedan livet i Sverige med familj och försörjning i ett nytt, främmande, mörkt och kallt men fredligt land.
En känslig och detaljerad prolog där författaren väcker en fråga som vi diskuterade kring: ”Vad var orsaken till att fadern hade kastat moderns dagbok?”
Vi diskuterade också författarens och hennes syskons uppväxt, som måste ha påverkats starkt av moderns mycket speciella bakgrund. I ett Sverige, som på 50-talet var väldigt återhållsamt till allt som var ”annorlunda”. Det tyckte vi saknades i boken – men det är antagligen stoff till en annan bok.

Jag, Eveline, var särskilt engagerad i denna historia – denna äventyrliga kvinnas spännande tillvaro i en tid, då Europa befann sig i ett starkt omvälvande skede, som så djupt och ödesmättat förändrade livet för så många människor i så många länder, däribland min egen familj och följaktligen också mitt eget liv. Jag kom också med min familj till Sverige från centraleuropa i början av 1950-talet, i syfte att få ett bättre liv här och större möjligheter för oss barn att utvecklas. Fast vad vet vi om det i längden blev bättre!

Jag kan därför ha missat ett och annat väsentligt ni andra belyste, så kommentera gärna mitt inlägg!

Yvonne Hirdman vann Augustpriset 2010 för denna fackbok.

Detta är litteratur, som ökar kunskap och vidgar perspektiv tycker,
/Eveline

Boksamtal 3 i höstens tema Livet och människans drivkrafter

Komma och gå av   Taiye Selasi  

Vi i läsecirkeln träffades tis 10 november och inledde samtalet på vårt nya sätt, att var och en säger ett ord/känsla som boken väckt (se kommentarsfältet nedan). Samtidigt nämner vi kort vad vi tycker om berättelsen. Därigenom har samtalet kommit igång och vi fått upp farten ordentligt :-)

Taiye Selasis debutroman KOMMA OCH GÅ inleds med att en man, läkaren Kweku, dör i hjärtinfarkt i sitt hus i Ghana. Mannens fyra barn, bosatta i USA, introduceras genom sina reaktioner på dödsbudet. Äldste sonen är läkare i Boston. Yngre sonen är känd brittisk konstnär, bosatt i New York. Hans tvillingsyster är akademiker. Yngsta dottern studerar vid Yale där hon blivit bästis med en (vit) överklasstjej. Romanen visar på osäkerheten och ångesten som rör sig under den fläckfria ytan - att passa in och framförallt att lyckas. Vi enades om att just detta att lyckas var drivkraften i denna roman.
Vi diskuterade detta att pappan i början föreställer sig själv som en person delaktig i en film eller dokumentär och har denna imaginära filmaren omkring sig. Hur tänker författaren här? Vad tillför det berättelsen? Någon i gruppen sa "att han ser på sig själv utifrån" - kanske en bra förklaring!
Stundvis fastnar berättelsen i för många detaljer – blir jobbigt att läsa och ta in – men som helhet, en fin och berörande berättelse.
Karaktärerna vi fokuserar på är pappan och mamman – deras kamp att komma in i samhället och bli accepterade. Denna kamp, som ofta förloras pga de hårt inrotade rasistiska fördomar som de flesta människor är fostrade med.
Den svenska titeln Komma och gå – kan ha sin förklaring i, att mannen som dör (går bort) är far, men en far som har lämnat (gått bort från) sin familj långt innan han lämnar denna värld.
Taiye Selasis språk är lättläst men den fragmentariska uppbyggdnaden och kronologiskt inkonsekventa handlingen, blir ibland ett hinder i läsningen. Någon menade också att innehållet inte är logiskt, att sammanställningen inte är bra. Någon tyckte det är en jättesvår bok - inte jämlikt förhållande - och denna tystnad inom familjen, som är så påtaglig och så svår. Och någon tyckte såklart jättemycket om boken.

Ett urval av starka meningar och citat på sid: 33 Frustration är ett annat ord för självömkan
40 De lugna ögonen hos ett barn som har levt och dött utblottat och vet om det som både accepterar det och trotsar det.
"All förödmjukelse pga deras fattigdom, att det verkade så oviktigt för omvärlden att de överhuvudtaget fanns till, en existens som var så vanvettigt oansenlig att den inte sträckte sig bortom en strand som de tillryggalade till fots på en halv dag – utan att se sig själv som ovärdig, oviktig eller liten".
45 Minnet var för tungt för att orka hinnas i fatt bakifrån….
53 Förnekat liv, närvarande bara i frånvaro och tystnad. Reducerad till ett begrepp. En tanke. En tanke som i sig själv var en samling ord, dvs ord som de inte använde – alltså var han en tanke som de inte tänkte.
141 Alla folkslag har fördomar om andra folkslag – kineser – afrikaner
192 ”Hon står i dörröppningen…..om det inte vore för hettan i hans fingertoppar.” LÄS !
246 Hoppa av juristutbildningen (moderns val som hon inte själv kunde fullfölja pga barnen) och ställa sin försvunne far till svars, han som inte förmått beskydda familjen
285 Han känner hur den tunga tystnaden byggs upp runt honom, den där välbekanta hinnan av tystnad som skyddar, stänger in – ensamheten.
284/285 o 370/372 om ansiktet i sanden (att det var Kehinde som i sanden ritade pappans ansikte, som mamman samtalde med på de sista sidorna)

Sammantaget: En gripande skildring om förlust - försoning - identitet (att bekräftas av andra att vi duger). Om att våga börja om på nytt.

Se sammanställning jag gjort av recensioner kopierade från webbsidord: Komma och gå.doc (37376)
/Eveline