Så roligt att läsecirkelns oktoberbok Sverigevänner:historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari är nominerad i genren årets fackbok!

Och i morgon tisdag 20/10 har vi vår digitala cirkelträff och ska samtala om just den boken. 

Vilken timing!

Här är listan över samtliga nominerade:

/Eveline

2020 års Nobelpris i litteratur går till den amerikanska poeten 

Louise Glück. 

Svenska Akademiens motivering lyder: ”För hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”

Diktsamling översatt till svenska är: Averno - Ararat - Vild iris

Du kan lyssna på dikterna här:

/Eveline

Till Vängåvans Litterära Sällskaps andra träff mån 5 okt 2020, lästes Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson. Vi blev ca 16 personer som samtalade digitalt via Zoom + fysiskt på Vängåvans Bokens Afton och författaren deltog via länk. Bokhandlare Lennart Bergsröm inledde med att presentera författaren, som deltagit vid Bokens Afton i Sundsvall ett par gånger tidigare. En omtyckt gäst, med ett intressant och brett författarskap i mellanmänskliga relationsteman. Samtalsledare var jag, Eveline, som skriver sammandraget. Det blev ett mycket intressant samtal kring samspelet och relationer i familj-, vän- och kompiskretsar. 

Midsommarnattsdrömmar     Bengt Ohlsson

Kort beskrivning: Läsaren får följa ett kompisgäng under tre olika tidsnedslag 1988 - 2003 - 2018,  från 25 - 40 - 55 års ålder. Frågor vi diskuterade var: vad hade hänt i karaktärernas liv, vad hade format dem, vad hade de drömt om, vilka förhoppningar hade infriats, vilka hade grusats, hur hade de utvecklats som individer? Spännande och tänkvärda ansatser och mönster i våra livsprocesser. För visst är det så som författare beskriver tankemyllret i karaktärernas hjärnor; det är ett pågående flöde i våra hjärnor, som ständigt påverkar oss. 

Hur kom romanen till: Bengt Ohlsson säger ungefär så här: På en återträff med skolkamrater observerade jag hur ett par av kamraterna förändrats mycket sedan ungdomen. Hur de nu många år senare betedde sig precis tvärtom mot hur de gjorde då. Det förvånade mig och gjorde mig nyfiken på att fördjupa mig i hur vi som människor förändrar våra karaktärer över tid. Jag sneglade lite på Thomas Manns  "Buddenbrooks; en familjs förfall". 

Karaktärerna beskrivs mest negativt tyckte vi som läsare: cynism, bitterhet, högmod, människans mindre goda sidor. Är de tagna ur verkligheten eller är de fiktiva? B.O. säger att de är fiktiva, men löst baserade på människor han känt för länge sedan och följt på avstånd. 

Vilken del var roligast att skriva? Att sätta igång, säger B.O. det är som att ge "löparna" kompass & karta!

Intressant "laget runt": de två första träffarna frågade de varandra om framtidsdrömmar, men inte den sista? För visst finns det ff mycket att drömma om vid 55 års ålder, menade vi. Och jo, det höll B.O. med om, med ett leende!

Frågor till B.O. Du slutar när karaktärerna är i din egen ålder. Planerar du en fortsättning om 15 år? Nej! Om jag lagat en god lasagne, så blir den inte lika god nästa gång.  Har det hänt att du ändrat din egen inställning till din text efter möte med dina läsare? Jo, det har hänt, vilket ger ett intressant perspektiv. Vill du säga något om din nästa bok? Nej inte än! Fast jo, jag har skrivit en barnbok för mellanstadieålder, "Pengarna" om en pojke som hittar en påse med pengar!

Frågor att samtala om: Vem/hur är samtidsmänniskan egentligen? Är det genom att förtså andra, som man förstår sig själv? Om jag valt den andra vägen, hur hade mitt liv sett ut då? Vad gör våra val med oss?

Vi sätter punkt: fast det finns mer att fråga om och tackar Bengt Ohlsson för ett mycket intressant innehåll i hans senaste roman och ett mycket givande samtal!

Avslutar med några citat ur boken: s187 man äger inte bilden av sig själv, det är andra som gör det; 247 i tystnaden vågade sig sorgen fram; s319 det var ett ögonblick när tiden skapade ett korsdrag i henne;

Några egna reflektioner: Tomas filosofiska karaktär berörde mig mycket. Om det trots allt blir en fortsättning om ca 15 år, vill jag gärna veta hur det gick för honom. Jag tyckte om hans tankar s 127-129)om att bli vuxen; s132)om alltings samband - ond och god kraft - om tankefrön; s303)tankar om att inte vara fången i sin smärta;  s303)om vänskap;  s310+431)om blommor som kräver ständig tillsyn (små sår och goda vänner!) 

Fascinerande hur författaren knyter ihop början med slutet om grävlingen s9, 430, 432 = att hitta nya vägar ut - en realitet för djuret - en metafor för människan.

Romanen väcker tankar: "Hur ska man vara som människa - för att vara just en människa?"

/Eveline

Corona-viruset fortsätter att begränsa våra fysiska träffar, men inte vår lust att samtala om böcker vi läser. Hösten går i digitala tecken och via plattformen Teams. 23/9 samtalade  Margareta, Kerstin, Gunilla, Barbro, Anette M och Eveline. Tekniken ordnade Angelina Arkdag, Folkuniversitetet. Annette S-G, Berit, Gertrud och Toni har förmedlat sina synpunkter via mejl och telefon. 

Fartygets ögon av     Roy Jacobsen

Höstens tema: En etablerad författare och 3 debutanter. Våren 2016 läste vi del1) och hösten 2017 del2) om Ingrid Marie Barröy. Vi har länge väntat på rätt tillfälle att läsa och diskutera del 3). Roy Jacobsen blev den perfekte etablerade författaren i höstens tema.

Korta synpunkter vad/vem som berörde extra: Bra att Ingrid inte hittade Alexander, berättelsen blev trovärdig så och en bättre bok. Starkt att Ingrid hittade historien om Alexander, som hon kan föra vidare till barnet. Hon hittade en slutpunkt och blev av med sin längtan. Berättelsen grep tag och Ingrid känns modig och målmedveten. Stämningen som författaren lyckas beskriva berörde mig mycket. Även krigstraumat för människorna i Norge som vi i Sverige inte kan förstå. En trovärdig skildring av tidsperioden 1946 och av uthållighet, envishet och kvinnokraft. Den starka skildringen av Ingrid som sökande efter sin "man" och sanningen, berörde mig djupt. Vändpunkten blev en acceptans av livets realiteter. 

Vilken intensitet berättelsen har! Författarens research och karaktärerna tycks tagna ur verkligheten. Jag fastnade direkt i boken och bitvis finns något vilsamt i berättelsen, trots den hårda tillvaron. Miljöskildringarna är en förutsättning för handlingen. Skildringen om flyktvägarna kändes trovärdiga. Författaren skildrar människor och miljöer på ett makalöst sätt. Jag är med i handlingen när Ingrid går längs tröstlösa vägar, som aldrig tar slut. 

Karaktärer och huvudpersoner: Ingrid som leder berättelsen framåt är målmedveten, nästan liknöjd för omgivningen men fokuserad på sitt mål, trosviss, stark i sitt sökande efter sanningen; barnet Kaja som Ingrid håller upp som ett bevis på att hon har rätt i sitt sökande/frågande; Alexander som betytt mycket även för Mariann, en överlevare. Eller utnyttjare, som nästlar sig in för att få hjälp?  Henrik som satt inne med delar av sanningen, rädd för att bli upptäckt el upptäcka att kriget faktiskt var slut! 

Handlingen: Vi var övervägande överens om att det är en fantastisk, spännande, berörande, upplysande och trovärdig historia om enskilda människors roll i krig och kriser. En berättelse med många bottnar om människans styrka i kampen för kärlek och ett värdigt liv och hopp att nå sitt mål. Vi tyckte om det "öppna slutet" med två kvinnors förening via mannen som hade kommit och gått till dem båda! Alexander hade förståeligt ett annat mål och mening med sina "uttryck och behov" - att komma därifrån - hem till sitt land och sina kära. Författaren kan sin "research" och pekar på många skeenden som blir en tankeväckare om vi jämför vår oerfarenhet som inte haft krig på flera hundra år. Fanns dessa öden i "rullarna" som RJ hittade under sin research, undar vi? Vi pratade om gränstrakter, kurirverksamhet, tystnadskultur, angiveri, fångläger och vad en ockupation av ett land kan göra med dess folk. Om de svåra minnen som gör att ett krig kanske aldrig tar slut! Och om att inte ge upp, vilket vi gör så lätt idag.

Miljö: fantastiska miljöskildringar i natur och tidspespektiv. En ur gruppen: "jag läste med geografin i fokus - intressant att följa med i flyktvägen.

Språket: Författaren besitter en makalös språkförmåga och så gör även översättaren Staffan Söderblom. Stilrent, lättläst, vackert, enkelt men inte platt, väcker känslor, livfulla beskrivningar. På s13 anas samma "fågelperspektiv" som i inledningen i August Stridbergs Röda Rummet. Något romantiserat berättat enligt en deltagare.

Titel: Varför Fartygets ögon? Vi tyckte att ögonen mer associerade till Kajas ögon? Det var hennes ögon som blev ingången till alla möten. Omslagsbilden av Stian Hole är perfekt..så betagande.. Ingrids gång i rörelse förstärks i kjolfållen och Kajas intensiva ögon kikar fram över Ingrids axel. Superfint!

Meningar som sitter kvar: s66)Ljudet blev mjukt och lugnt som hjärtslagen hos ett djur. s79)Nu gick hon inte längre lätt, utan hektiskt som en rymling. Kaja var inte längre en gudomlig börda, utan ett levande vrål. s85)Du går på en väg av dåligt samvete, lilla vän. Och ett stycke: s208)De fick ligga i samma vackra rum....blickade utåt mot Barröy, en tydlig och blå silhuett vid horisonten...svart innan den försvann. Cirkeln sluts - storstilat!

Humor: Vi hittade humor även i denna allvarliga berättelse - Protokollet - s174!, som inte var ett papper utan kvinnan som ansvarade för den kvinnliga fångläderdelen!

Negativt: irriterande att författaren lät Ingrid hånas/härmas för sin dialekt - kan upplevas som ett "fördummande" av henne?

Budskap: Ge inte upp! Ett sökande slutar inte alltid i en sanning! Ett sökande kommer till vägs ände som blir till en vändpunkt! I krig och kärlek är allt tillåtet! Trauman som får konsekvenser för ett land! Att ge barnet sin historia!

Ett ord: sökande, sökare, livstro, livskraft, målmedvetenhet, uthållighet, envishet, kvinnokraft, beslutsamhet, oförvitlighet, överlevare, misstänksamhet.

Helhetsbetyg 1*-5*: 3*=1, 4*=5, 4,5*=1, vet ej=2 och 1 "älskade boken"

Vilken del gav störst läsupplevelse: del1) allt nytt läsaren möter i den berättelsen; havsnära miljö, ett kargt ö-liv kontra fastlandsliv; del2) författaren beskriver tidsepoken och överlevnadsvillkoren under kriget samt att vi idag inte rustas för vedermödor; del3) en hoppfull skildring av medmänsklighet.

Del 4) ? Det sägs att det kommer en del till! Då vill vår läsecirkel läsa mer om fångarna/flyktingarna i Norska fångläger. Alexanders vilja och hopp att komma hem till de sina krossades på det brutalaste sättet. Hur gick det för andra? Förhoppningsvis fick de ett värdigare mottagande i sina hemländer och ett fortsatt liv!

Recensioner: 1)Aftonbladet  2)Göteborgsposten 3)Sveriges Radio 4)Uppsala Nya 5)Borås Tidning

Lektörsomdöme: Norske Roy Jacobsen (f. 1954) har en framträdande plats i den nordiska samtidslitteraturen. Liksom i de tidigare romanerna om Ingrid Barrøy är hon centralgestalt även i detta drama, som utspelar sig under sommaren 1946. Likt resande gestalter i en folksaga möter Ingrid och Kaja många människor och öden, bisarra, gripande - en provkarta på vad livet och kriget gör med människor. Romanen är en stor berättelse om en människas styrka i kampen för kärlek och ett värdigt liv. Staffan Söderbloms översättning är lysande. Helhetsbetyg: 5. - - Arne Johnsson..

Avslutar med att citera en mening ur Borås Tidnings recension: 

Att vandra är att gå långsamt, att tänka tankar långsamt - och färdigt!

/Eveline

Tis 15 sept deltog jag i en skrivarkurs online - 1 tim kostnadsfritt - med Veronica Grönte. Jag hade fått en förfrågan att skriva en biografi och letade efter skrivarkurser på nätet. Hittade #författarskolamedveronica" och anmälde mig till den digitala kursen. Vi var 5 deltagare med skiftande uppslag och frågorna till Veronika Grönte löd ungefär så här: Hur ska jag tänka med bikaraktärer? Hur lägger jag upp biografiskrivande? Hur får jag bra struktur? Hur kan jag "starta upp" en tidigare påbörjad text?  Hur börja - jag har massa idéer men inget flyt?

Veronica Grönte gick väldigt noga och engagerat igenom varje fråga och påvisade vikten av att tänka på den dramaturgiska "hinderbanan", som hon kallade processen. Om självbilder, tidslinje, budskap, målgrupp, årstider, viktiga händelser i berättelsen, karaktärer handling. Viktigt: att ge människan hopp och meningen med en berättelse. 

Timmen gav mig en insikt att ta reda på mer om projektet och noga överväga innan beslut. Om jag beslutar att göra det, kan en grundkurs i självbiografiskt skrivandevara till hjälp, helst fysiskt men online kan också fungera. Det finns ett antal att välja på www.forfattarskolan.se

/Eveline

Höstens första VLS-träff tors 10 sept arrangerade Lennart Bergström samtidigt med Bokens Afton, både fysiskt i bokhandeln och digitalt via Zoom. Ett välbesökt boksamtal med 30 deltagare i bokhandeln och 23 deltagare digitalt. Via länk från Piteå deltog kvällens författare Karin Smirnoff och den aktuella boken var Sen for jag hem, den avslutande delen i trilogin om Jana Kippo.

Sen for jag hem av Karin Smirnoff         

Lennart inledde med en presentation och samtalade med Karin Smirnoff om och kring hennes författarskap. Hon beskriver sitt skrivsätt som ett ”flow” där tankar och idéer kommer till henne intuitivt. Om västerbottniska författarförebilder, egna erfarenheter och den eviga dragkampen mellan stadsbor – landsortsbor. Människorna är duktiga var de än bor, menar hon: stadsbor på att konkurrera och samtala – landsortsbor på fysiska yrken och minimala samtal.

På frågan om det blir en 4:e bok säger författaren att hon tänkte fördjupa sig i modren i den 2:a delen, men idéer lever sitt eget liv och bär iväg. Kanske att hon någon gång i framtiden skriver om modren och janakippos förhållande till henne och till dottern Diana.

Smirnoff säger att trilogin handlar om ”en uppgörelse med männen”, att hon skriver socialrealism, där miljöerna korsas i olika berättelser med karghet, våld, alkoholism, humor, kärlek, värme som beröringspunkter.

Kvällens samtalsledare Eivor Schultz beskriver hur hon kände glädje över att Sen for jag hem tog upp huvudkaraktärens konstnärskap. Som själv konstnär, keramiker, gav henne berättelsen en vidare dimension och att janakippos fokus blev ett framåtblickande och mer handlade om att komma vidare. Och ja, både modrens, fadrens och Brors karaktärer och händelserna bakåt var klarlagda. Nu fick vi se en annan sida av janakippo och veta mer om vilka val hon hade gjort och gör. Hennes hårda livshändelser för tankarna till en annan overklig kvinnokaraktär: Lisbeth Salander i Millenium-serien.

Deltagarröster: En stark och gripande trilogi! Jag vill bara säga tack för en enorm läsupplevelse! Så lustfyllt att läsa, lite trögt inledningsvis! Speciellt kippospråk! Ett starkt romanbygge! Delen med religion/sekt så trovärdigt.

Mina reflektioner: karaktären janakippo är karg, tillknäppt, handlingskraftig, snäll, stark, klarar kyla och ondska. Som ung ramlar hon in i samma destruktiva liv som modren och den vanliga kvinnofällan, män som säger att de slår av kärlek, då det eg handlar om makt. Övriga karaktärer är okså starka personligheter, trots allt elände.

Romanen känns överlastad, hårt tempo, många overkliga händelser, men även de klarar hon av? Den väckte starka känslor i mig: ilska, äckel, rädsla och ömhet.

Språket: korthugget, ovana meningsbyggnader, avsaknad av av skiljetecken förutom punkt, allt skrivet i gemener. I 3:e delen kunde jag bortse från detta, då berättelsen tagit en annan och mer konstruktiv framåtblickande vändning.

Övrigt: jag tackade författaren för att de gamla omnämns som ”vårdtagare” även ”kunder” är OK (då äldreomsorgen privatiserats) istf uttrycket ”brukare”, som jag starkt värjer mig för. Ett uttryck som hängt med sedan ädelreformen 1989 och som borde bannlysas (men det är en annan kamp)!

Avslutar med en reflektion till Bibeln. Johannes skriver i Uppenbarelseboken: ”Alla som jag älskar dem tuktar och agar jag” .. till vardags hör vi också ”den man älskar agar man” .. Är våld i nära relationer acceptabelt för att det står i Bibeln? Nej!

Inget lidande utan lidelse – Ingen lidelse utan lidande

/Eveline

Vi måste ändra dag för läsecirkelns start till onsdag 23/9 samma tid och via plattformen Teams

/eveline 

P.g.a. smittorisken för Corona-viruset, som ff finns omkring oss och Folkhälsomyndigheten inte släppt restriktionerna för 70+are, kommer höstens läsecirkel att genomföras digitalt. Vi gjorde en cirkel i våras via plattformen Teams och även nu får vi teknisk hjälp av Folkuniversitetet.

Vi kör en testgenomgång tisdag 15/9 kl 16:00, där vi går igenom och testar vår egen tekniska utrustning. Vi får en testlänk i god tid före med instruktioner. 

Jag tycker det är intressant med den digitala lösningen, även om jag absolut föredrar att träffas fysiskt. men istf att ställa in alldeles, vill jag hålla "läsecirkelandan" i gång.

Obs! ändringen av decemberboken...vi läser Isabelle Ståhls roman istf Gina Dirawis, som kommer i pocket en månad för sent för oss. Men den tänker jag vi läser i januari 2021.

Hör av er till mig om ni undrar över något.

/Eveline

Jag fick frågan av författaren om jag ville läsa boken och ge ett utlåtande i min blogg. Jag läser inte gärna dystopier eller fantasy så jag frågade en släkting till mig, som är ett stort fan av båda genrerna. Han är också själv en skicklig skribent och mycket kritisk till det han författar och därigenom även till det andra författar.

        Vandring i en förlorad värld

Här följer delar av recensionen: 

"Det är en slags dystopi - om än att det knappt märks - med inslag av samhällskritik och ett fokus på miljöfrågor. Tyvärr är den som framkommer av betyget inte bra (1* av 5). Det märks att det är författarens debut och dessutom utgivet på en Vanity Press (dvs ett förlag som tar betalt för att trycka upp det du skickar till dem), snarare än ett mer professionellt förlag.

Lindskogs språk är enkelt och klumpigt, vare sig rakt eller komplicerat. Det ges aldrig en riktigt klar bild av världen eller historien bakom den; dialogen är oftast stel och onaturlig, liksom karaktärerna i sig.

Den tyngd som boken vill få till med karaktärsförhållanden finns helt enkelt inte, vilket gör att det blir ganska drygt att läsa gång på gång om hur nära folk stod varandra utan att det visades i texten. Speciellt huvudkaraktärens förhållande till en familj från Jemen, som kommer från absolut ingenstans.Mer tid borde ha lagts på att fördjupa det hela. Istället, som med så många andra saker, så skriver författaren helt enkelt att de blivit nära vänner på en kväll. Av någon anledning som heller aldrig blir logiskt förklarad så envisas han med att ta med en av dem på uppdraget, något som det poängteras om och om igen är farligt. De flesta karaktärer reser sig aldrig över att vara stereotyper (den hårda militären etc), dessutom.

Samhällskritiken är väldigt ytlig och känns nästan pompös när den ska matchas med världen den utspelar sig i. Ett riktigt slut finns inte (inte för att det i sak stör mig, The Man in the High Castle är en av mina favoritböcker och har ett narrativt - men istället tematiskt avslut som passar perfekt - antiklimax av rang), utan det bara rinner ut i sanden.

Lindskog hade behövt låta idéen vila och helst arbeta ut den bättre då den i sig inte är dålig, skaffa en riktig redaktör mm."

Hela recensionen går att läsa här /7thTrooper`s Reviews aug 19, 2020

/Eveline