Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Läst till träff #4 med Vängåvans Litterära Sällskap mån 7 april 2020. Även denna gång ordnade Lennart Bergström digital träff pga Corona-viruset och myndigheternas rekommendation att inte samlas i grupper, ffa för utsatta grupper, bl.a.a 70+are. Denna gång träffades vi först i ett videomöte kl 18.00 och därefter i ett telefonmöte kl 19.00. Två möjligheter att delta i samtalet, blev lyckade arrangemang.

Lennart inledde båda träffarna med att hälsa välkommen och informerade hur deltagarna skulle göra för att delta i samtalet. Skillnaden på dessa digitala former är att samtalet flyter lättare i ett videmöte, då man ser varandra.

Bokval av Monica Gullman/bokhandeln: En stark och gripande roman om en tid om flickors utsatthet, om kvinnlig vänskap, om ett samhälle i förändring.

Kvällens samtalsledare Eveline Santner: mitt intresse för litteratur gör att jag sedan 2012 leder läsecirklar på Stadsbiblioteket/Folkuniversitetet. Sedan hösten 2019 leder jag en bokklubb på teaterföreningen Scen Sundsvall/Esters gym. Ett projekt där vi först läser boken, ser föreställningen som boken bygger på tillsammans och därefter diskuterar och jämför bok/teater. Och nu är jag medlem i detta förnämliga Vängåvans Litterära Sällskap.

Kvällens författare:

Susanna Alakoski, född i Vasa Finland, kom till Sverige och Ystad som liten. Hennes uppväxt präglades av invandrarens dubbla tillhörighet, det finska i hemmet och det svenska i skolan och bland kompisar.

I en intervju från Bok-&Biblioteksmässan 2019 beskriver Susanna Alakoski att "hela hennes bas ligger i det svensk-finska". Hon säger att hon är mer en författare med klassperspektiv (kön och klass), än invandrar-/arbetarförfattare.

Hon har fått många utmärkelser, ex IvarLo-, Moa- och Augustpriset men har också tackat NEJ till ett pris: Jan Myrdals "Leningpriset" 2013, då hon inte vill förknippas med totalitära ideologier.

Susanna Alakoski skriver på nr 2 av romansvitens 4 delar! Lennart berättade att hon kommer till Vängvans Bokens Afton i september 2020 om risken att smittas av Corona-viruset då är över!

Bomullsängeln en mjuk titel till en hård verklighet!

Vad/vem berörde extra under läsningen – några röster:

- otroligt imponerad av författarens forskning men fastnade inte helt för själva berättelsen – inte odelat positiv

- tycker väldigt mycket om Alakoskis berättarstil – växlingen i framställningen

- otroligt fin bok – så mycket om Finlands historia som jag inte alls kände till – skillnaden i beskrivningen av landsbygd =mjuk/målande / stad=hård/kall

- tycker om boken – men för mycket fakta så den tappar själen

- en fantastisk bok – viktigt kvinnohistoria belyses – bra att författaren lämnar "öppet" till läsaren

- fin beskrivning av kvinnorna – lärorik – t.ex. sättet att ordna barnpassning

- en underbar bok – kom in snabbt i berättelsen – om barnet Hilda, om den istf modern fostrande Sanna-Täti, om kärlek – (jmf med Selma Lagerlöf o hennes farmor) – starka band – en varm bok

- husfaderns ord om kvinnohistoria: s64) flickans öron växer, pojkarnas krymper; husfaderns dom och ord om Hildas synd (s88-89) - när Hilda tar på sig synden (s85) – om gårdsnamn som efternamn / tillhöra gården (som en slav utan egenvärde)

Miljöer: landsbygd och starkt bibeltrogna – med skam/skuld/klasskillnad – tacksamhet (s346) kontra stadsmiljö med mer samhällsinsikter och mindre bibeltrogna.

Karaktärer: Viola Vuori en stark kvinna med kloka tankar; Hilda & Helli är så olika men så varma i sin vänskap; Hilda trofast i sin tro och Helli stridbar i sin politiska åskådning; fabrikörerna är som förväntat – som fabrikörer mestadels är; Arvo är kulmen av väme och klokhet – så fint sagt att Emil är ett vackert namn, när Hilda berättar om sin synd och skam (s263)! Sanna-Täti med sin klokskap, så levnadsvis; fabrikörerna – för sin kontrast till arbetarna!

Språk: tätt men lättläst, vackert, beskrivande, bildlikt, omständligt som passar berättelsen, poetiskt, flyter fint framåt. Språket skiljer Hilda som barn/vuxen – vilket förutom åldern också kan bero på skillnaden i tal landsbygd/stad.

Talande nybildade ord: mostermännen, tänktystnaden, längtansorden, hemligorden och bokens längsta arbetarföreningskvinnoklubben 29 bokstäver!

Bokens uppbyggnad: bra kapitelindelning, följer kronologisk ordning, håller intresset vid liv. Gillar punkteringarna när författaren vill betona; In. I. Huvudet. (s179)

Titel och omslag: den passande titeln återges på s417; vackert omslag som stämmer med berättelsen.

Budskap: kvinnors livsvillkor i fokus, krigsvillkor i vardagslivet, facklig kamp och Finlands historia

Referens till: PA Fogelström Stockholmsserie; Gunnar Bolin Hovjuvelelarens barn; Nina Wähä Testamente; Kjell Westö Där vi en gång gått

Bomullsängeln är en sinnligt och bildlikt beskrivande roman (ex s109 om hemmalukten) med mycket informativt innehåll ex om anpassning och kontrasten mellan arbetsliv, samhälle och de som bestämde, om jordbruk, industri och krig. Författaren bygger upp starka händelser så skickligt att läsningen känns i varje nerv (ex s286 och s298). Romanen kan inte sträckläsas, man måste stanna upp och reflektera.

Mitt ord: OMVÄLVANDE! Romanen innehåller dikter lite här och där och jag avslutar med en ur Kalevala-eposet och Väinämöinen: s97) Det går ett märkligt tal om månen, sällsam saga sägs om solen, vart har väl vår sol försvunnit, vart har månen tagit vägen.

Dags att läsa om Kalevala!

//Eveline

Mitt boktips MÅSEN Berättelsen om Jonathan Livingston Seagull av Richard Bach

En liten pärla bara 92 sidor med fantastiska bilder. Den läser jag varje vår, när jag hör första skriket/skränet. Måsen har ett fruktansvärt läte men är så vacker när den stiger upp mot skyn.

Lyssnar också på Neil Diamonds musik till Måsen!

https://youtu.be/k028-NETGOQ

Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin

Läst till träff #3 med Vängåvans Litterära Sällskap onsdag 8 april 2020 kl 18:20-ca 19:30.

På grund av Corona-viruset hade Lennart Bergström ordnat med telefonmöte, så att de som ingick i s.k. riskgrupp och inte kunde närvara fysiskt. ändå kunde delta. Mycket bra initiativ.

Mötets samtalsledare Ellen Skarp: som skulle ha varit på plats i Bokhandeln, men pga Corona befann hon sig kvar i sitt hem.

Lennart hälsade välkommen till denna premiär, sällskapets första telefonmöte. Han informerade hur vi ska göra för att inte pratar flera på en gång. När vi vill delta i samtalet, säger vi namnet och väntar på Lennarts varsågod!

Ellen inledde med att berätta att hon föreslagit aktuell bok, efter förfrågan från Lennart. När hon läste den fascinerande biografin tyckte hon bl.a. mycket om de ryska och aristrokatiska inslagen. Ellen hade hört Gunnar Bolin föreläsa om den och menade att det var en fantastisk biografi att samtala kring. Lennart informerade att Gunnar Bolin är en av författarna i Vängåvans Bokhandel under nationaldagen 6 juni. Det ser vi i sällskapet fram emot, förutsatt att planeringen håller mtp Corona.

OM BOKEN: Sällskapet var enigt! Detta är en berikande – upplysande – berörande familjekrönika med viktiga inslag av politik, krig och utveckling!

Inledningsvis ett myller av namn att hålla reda på, så tack till författaren för "släktträdet" i början och även viktiga årtal i slutet. 

Synpunkter från deltagarna i korthet: en del tyckte att tidshoppen störde läsningen, medan andra tyckte att de lyfte boken. Samtalet uppehöll sig mycket kring Karin och sonen Gerhard  (Gunnar Bolins farmor och far), vilka också hade en framträdande roll i berättelsen. 

Författaren tecknar i huvudsak sin farmor Karins livsresa, hans "Baba"! Ett kärleksfullt och personligt porträtt, med hennes förtjänster och brister. Även farfadern Ernsts karaktär är i fokus, men framför allt  faderns, Gerhard, som han också samtalar med under berättelsen. Vi pratade mycket om Karin och hennes val att lämna sonen Gerhard hos faster Hilda och Hugo, att hon kände starkt obehag och ändå fullföljde planen. Det är lätt att undra över människors ageranden, men också lätt att glömma hur samtiden utspelade sig. Vad som gällde för att överleva och komma vidare. 

Boken är lätt att läsa, men innebörden svår att ta in. Intressant med de olika språkinslagen och speciellt med inslagen av Wienerisch, t.ex. Jause som ju är Fika kort och gott!

Det politiska innehållet blev en ögonöppnare för flera i sällskapet. För mig en fördjupning i min egen bakgrund, med föräldrar som båda var österrikare, blev tjeckoslovaker, blev tyskar, blev tjeckoslovaker igen, blev statslösa, blev österrikare igen och till sist svenska medborgare.

Av den omfattande Österrike-Ungerska monarkin, blev Österrike bara en "tummetott" efter 1:a världskrigets fredsuppgörelse, en förintelsefred för landet Österrike. En del av landet som var en del av den tyskspråkiga befolkningen skulle tillhöra Ungern, Italien och Tjeckoslovakien, som bildats som ny stat. Österrike blev ett litet fattigt land, industrier gick till Ungern och jordbruken till Tjeckoslovakien. Vad blev kvar för landets tillväxt och medborgarnas välstånd?

Under 2:a världskriget annekterades Österrike av Nazityskland, förlorar sin statssuveränitet och blir Ostmark. Efter andra världskriget ockuperades Österrike av segermakterna och Wien delades in i 4 zoner. Blev självständig stat igen först 1955. 

Författarens far och farbror hade möjlighet att i Sverige bygga sig en framtid genom att släkten Bolin var etablerade i Stockholm. Hovjuvelerare W.A.Bolin är ff kungahusets hovjuvelerare (enlig google). Åren i sommarhuset Småryd beskriver författaren som en lantlig idyll även under krigsåren i Europa, med alla släktingar som kom och for. 

Budskap: på Lennarts fråga vilket budskap boken ger blir svaret; att inte ta demokratin för givet

Språket: kompakt men håller fin klass, lättläst med ett genomgående flyt. Bra kapitelindelning och blandning av nu och då, av karaktärerna samt samtalen mellan författaren Gunnar och pappan. Ödmjukt, men ändå rättframt och naket.

Meningar att minnas: s138)Han äter det mesta utan överdriven entusiasm. s359) Vardagen har en oslagbar förmåga att äta upp ett förflutet obehag.

Lennart avslutar med att tacka samtalsledaren Ellen och mötesdeltagarna, för ett givande och bra genomfört telefonmöte. Även träff #4 den 27/4 kommer att genomföras via telefon/videosamtal. Till dess läser vi Bomullsängeln av Susanna Alakoski.  Samtalsledare då är jag, Eveline.

Recensioner: 1) Göteborgs-Posten Johan Werkmäster 16.09.2019

https://www.gp.se/kultur/recension-hovjuvelerarens-barn-gunnar-bolin-1.18048472

2) Expressen/ Sven Olov Karlsson 24.09.2019

https://www.expressen.se/kultur/bocker/borgarfamiljens-skakiga-klassresa-lite-snett-nedat/

3)Aftonbladet / Barbro Westling 14.09.2019

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/AdkPOn/ger-framfor-allt-en-kansla-av-svunnen-tid

4)Sveriges Radio / Marareta Flygt 11.09.2019

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7294466

/Eveline 13.04.2020

Mycket som jag inte känt till och fått lära mig om mitt "födelseland".

TACK till författaren och VLS som öppnade boken för mig!

Jag fick en förfrågan av författaren att läsa och ge synpunkter på romanen:

Gammal är alltid äldst av Carl Plogbäck

Tack Carl Plogbäck för förtroendet att läsa och skriva om din bok. Tyvärr är genren inte "min melodi" så att säga. Jag har inte heller tagit mig igenom anda liknande skrönor, så det beror inte på din boks innehåll i sig, utan handlar mer om att min läslust inte väcks. Och läslusten är motorn i mitt läsande.

Jag har skänkt den till kvarterets Plusbibliotek och där finner den säkert sina läsare!

//Eveline

Läsecirkelns träff den 24 mars ställdes in, pga Corona-viruset och vi prövar att mejla våra synpunkter till varandra. Det blir inget samtal, utan jag citerar Annettes, Berits, Gunilla Ö:s, Kerstins, Margaretas, Marias, Mirjams, Tonis och Evelines synpunkter i korthet.

Flätan                av     Laetitia Colombani

Sammantaget tyckte alla om boken – en berättelse om tre kvinnor eller är det fyra? Smita i Indien, Guilia i Italien, Sara i Kanada! Men vem är det som skriver de kursiva mellanspelen? Är det författaren, en anonym kvinna eller är det ändå Guilia: citerar början av epilogen Mitt verk är avslutat. Peruken ligger där framför mig. Samt i slutet står där jag sitter instängd i min ateljé. Ja, det undrar vi!

Vårens tema: Makt-Villkor-Kärlek finns i alla tre berättelser

Ord som sammanfattar läsupplevelsen: styrka, kvinnokraft, beslutsamhet, förtryck, livsvilja, mod, mänsklig styrka (inte kv/ma), engagerande.

Våra synpunkter i korthet:

- Jag läste inte med bokcirkelögon, inga analyser. Jag fastnade i historien!

- De tre kvinnorna har ingenting gemensamt men förenas ändå på ett oväntat sätt.

- Unga, starka och utsatta för ett samhällssystem som kväver och kväser.

- Kvinnorna slutar aldrig att hoppas, trots deras mycket olika förutsättningar.

- Kvinnor i livsavgörande händelser. Varje historia har stoff till en egen bok.

- Alla tre kvinnorna har en fast vilja till förändring.

- Smart upplägg att låta ordet Flätan hålla samman de tre berättelserna.

- En liten njutbar "pärla" trots de hårda livsvillkoren i tre helt skilda världar.

Bokcirkelfrågorna i boken var bra när vi inte kunde träffas:

1) Tankar om bokens titel: -Att något ska "flätas" ihop, men vad? Samhörighet eller? -Om livets olika skeenden som sammanflätas utan att vi eg noterar det i vardagen.

-Mångbottnad...bokstavlig och också tre kvinnoöden som flätas ihop.

2) Kvinnornas drivkraft: - Styrka att ta beslut och handla därefter. -Lalitas framtid, familjeföretaget, att slippa gifta sig för pengar. -Hitta sitt liv. -Skapa en bättre tillvaro för sig själva och sina nära. -Kvinnorna är starka i en miljö med vårens tema. - Att behandlas och bemötas som människor och inte som kvinnor och därigenom mindre kunniga/värda/betydelsefulla. -Handlingskraft, viljestsyrka och mod att gå emot konventioner. -Alla tampas med motstånd från familjekrets, make eller arbetsplats.

3) Språk och stil: -Rakt på sak o ett flyt så uppmärksamheten låg på kvinnorna. -Lättläst och drivande. Historierna varvas framåt, i bilder, målande och spännande. Man vill veta vad som händer härnäst? -Författarens språk är njutbart med bra kapitelindelning och starka övergångar. -Lite "rakpåsak" lätt att rekommendera och ge bort att läsa. -Flyhänt språk, men hade önskat ett rikare och mer varierat språk med mer nyanser, det tycker jag historierna var värda.

4) Filmmanus Ja, det kan bli en bra film m fokus på miljö-kultur-människans villkor.

5) Vad dröjer sig kvar: -I första hand Smitas liv och situation, hur hon målmedvetet vill förändrar sitt liv. -Smita och Lalitas offer. -Intressant att få lära mer om sikherna och få repeterat hur grymt hinduismens kastsystem var/är? -Daliternas, de genom religionen oberörbaras livsvillkor är fruktansvärt ovärdigt. Skitsamlare och råttfångare... med sina bara händer! Upprörande! -Sarah är den som berör mig mest. Hon genomgår en total förändring av sina värderingar. -Den som var mest ny och intressant var Smitas historia. Dock har partierna som skildrar henne lite för mycket av lärobok över sig.* Författaren klämmer in så mycket om samhället och kastsystemet att jag tappar fokus på huvudpersonen och vad som sker med henne.

6) Miljöskildringarna: -Tänkte inte på det, fokuserade på kvinnorna. -Filmiska och målande o skapar bilder i mitt huvud. -Sarahs miljö lite väl förutsägbar - beskrivs FÖR kall och hård! -Smitas täta, heta, luktande utomhusmiljö, Guilias heta, havsfläktande fabriksmiljö, Sarahs kyliga, asketiska arbets-/hemmiljö. 

7) Knyter författaren ihop berättelserma: -Genom de kursivt skrivna "mellanlandningarna", som jag tycker mycket om. -Oväntat och suveränt. -Alla tre genomgår en metamorfos och är på väg att bli nya starka kvinnor, som vågar ta tag i sina drömmar och lyckas uppnå dem. -Kul hur de tre kvinnorna ”flätas ihop” på slutet. -Hon har skrivit de tre starka kvinnornas berättelser på ett trovärdigt sätt, jag har varit med dem, i dem. -Ja, genom kvinnornas livsbetingelser, vilja, hopp och möjligheter. -Tidigt i historien förstår man att kvinnornas berättelser kommer att flätas ihop.

8) Vad tycker vi om öppet slut: -Ja, lyckliga slut! -Bra, ger möjlighet att fundera på de olika öden och en och optimistisk känsla. -Tycker om att vi inte får veta hur det går till slut. -Bra, så långt vi vet har de ett bra slut! -Nöjd med det öppna slutet. -Smita skulle kunna bli en egen bok. -Varje historia har stoff i sig till en egen bok. 

Övrigt: -Starkt att Smita givit löfte till sig själv att aldrig mer leva med "andningsuppehåll" pga av stanken.

Vackert: s25) Hon tyckte om att betrakta deras händer, som arbetade likt en armé av myror. s32) Hennes rörelser är exakta, orkestrerade som en militärsymfoni. s37)...medan hon överallt släpade runt på sitt dåliga samvete som en sköldpadda släpar på sitt tunga skal. 

Betyg: av 6 deltagare 1=2*, 3=3,5*, 2=4*

*Min fundering: Kanske inte karaktärerna är kärnan i berättelserna, utan samhällssystemen och livsvillkoren för människorna. Precis det som läsaren tycker tar bort fokus från karaktären. Kanske det är författarens "budskap" – och karaktärerna enbart "budbärarna"?

/Eveline

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna Karin Palm 

Till sällskapets 2:a träff måndag 16 mars 2020 välkomnade vår bokhandlare Lennart Bergström medlemmarna + övriga deltagare till en träff, mer som en Bokens Afton med författare Anna-Karin Palm och skådesspelare Görel Crona, som gäster. Det blev en oförglömlig tillställning, som inramades av att bokhandelns personal ordnat med gott tilltugg till kaffe/te. Mingel före författarföreläsningen och under pausen inför teaterföreställningen. Det var bara att njuta, trots den Corona-försiktigheten som visade sig genom ett antal tomma stolar.

                                     OBS! Gässen i klänningsmönstret!

Jag vill sätta världen i rörelse  av   Anna-Karin Palm

   Görel Crona gestaltar Selmas Samlade Vrede  av Margareta Skantze

En magisk kväll skrev Lennart i sitt medlemsmejl och ja, fantastiskt magiskt. Att först få lyssna till en suverän föreläsning om Selma Lagerlöfs liv och livsverk av författaren Anna-Karin Palm och därefter få uppleva Selma Lagerlöf  i Görel Cronas gestaltning. Suveränt det också! Jag har lagt in ett youtube-klipp här.

Denna 638 sidor långa skildring är kunskapsrik, utvecklande, bildrik både med vackra foton och beskrivande text. Det är en språkutvecklande, känsloberörande skarp beskrivning av en kvinnas yrkes- och relationsval. Jag berusas av språkbruket i de brevavsnitt, författaren vävt in. 42000 brev som för 30 år sedan 1990 blev offentliga, 50 år efter Selma Lagerlöfs död den 16 mars 1940. Och samma dag 80 år senare, den 16 mars 2020 samlades vi i VLS för föredrag och skådespel av hennes liv och verk - En omedveten hyllning till Selma Lagerlöf !?

Språket: Selmas är fantastiskt - jmf med dagens "förflackning" ! T.ex. innervarelse=att vara sann mot sig själv, undermänniska, evighetskskärva, författarblicken, evighetsblicken, evighetskyla i blicken. Anna-Karins är lika fantastiskt, fängslande, tydligt, srukturerat, bildlikt.

Karaktären Vilket kolossalt mod, styrka, målmedvetenhet, tilltro till sig själv/självinsikt/självförtroende (välj vad som passar!) denna starka människa hade. Hennes självtro kunde låta så här: Min kompositionsförmåga är lika väldig som min fantasi! Beundransvärt och föredömligt! 

Selma Lagerlöf hade många goda mentorer, kvinnor med egna framgångar eller med män som hade makt. Helt igenom en intressant och insiktsfull kunskapsroman om hur svårt, nästintill omöjligt det var, att som kvinna vilja ägna sig åt författarskap eller annat konstnärligt yrke vid sekelskiftet 1900. Selma Lagerlöf hittade tidigt sin författarröst och hon ville INTE inordna sig i könsbegreppet - hon ville skriva som människa. Inte så lätt när det bara fanns 3 kvinnliga kritiker av ca 50 kritiker. Hon beskrevs av många manliga kritiker som En liten skolmamsell och hennes verk som kvinnlig indignationslitteratur. 

Mina speciella nedslag i boken s27 Jag vill bli en stor författare, se där allt. Jag låter verlden, skolan, min familj lefva hur de vilja, jag har verkligen bara ett intresse. Jag skulle önska, att det ej vore så, men jag kan ej strida mot det, nu medan jag kämpar mig framåt; lyckas jag blir jag väl menniska igen.

s593) Selma Lagerlöf drev sig själv hårt och fick inspiration när insatsen gav resultat. Som hon skriver till sin gamla vän Anna Oom: Jag, eller rättare sagt mitt omedvetna jag, tycker om att på det där sättet ha piskan över sig.....Du vet, arbete befordrar hälsa!

Författaren beskriver med inlevelse, respekt och känsla för människan Selma Lagerlöf, både i boken och under föreläsningen. Hon berör Selma Lagerlöfs tankar beträffande nationalism, andlighet, politik, krig och andra stora världsfrågor varsamt. Lagerlöf ville inte gärna gå i debatt i någon världslig fråga. Selma Lagerlöf var konflikträdd och sökte alltid balansera mellan olika offentliga yttranden och mellan sina rivaliserande kvinnor.

Förutom sitt författarskap drev Selma Lagerlöf jordruk, företag, var bygg"herre" för sina 2 hus, sörjde ekonomiskt för familj och andra behövande.

Min största behållning av Anna-Karin Palms utomordentligt gedigna biografi var att få inblick i upptakterna till Selma Lagerlöfs många olika verk - hur de kom till - hur hon tänkt kring verken. Även de fint invävda brevväxlingarna, inte för innehållet i sig, utan för det vackra sirliga språkbruket. 

Författarens boktips att börja läsa Selma Lagerlöf: En herrgårdssägen 

Extra tips på TVPlay visas Charlotte Löwensköld och Anna Svärd ett kostymdrama i 5 avsnitt fr 1981 - visas tills vidare!

Nobelpristagare:hör Selma Lagerlöfs tal från Nobelbanketten på Grand Hotell i Stockholm den 10 december 1909.

STORT TACK än en gång till Anna-Karin Palm, Görel Crona och VLS Lennart Bergström för en oförglömlig kväll.

Ett youtube-klipp  från en intervju hos Malou von Sivers 5 dec. 2018 med Anna Nordlund, forskare i litt.vetenskap och författare till boken Selma Lagerlöf; Sveriges modernaste kvinna samt Ebba Witt-Brattström professor i litt.vetenskap. Intressant samtal om kvinnliga författare och en bit in i klippet visas Selma Lagerlöf i ett bildsvep från ung till äldre - vackert!

/Eveline

Margareta tog upp frågan: "Vad ska vi fokusera på att bedöma?" Innehåll, språk, form, författarens budskap, personteckningen, en skicklig och finurlig intrig, relationsdrama, bladvändarfaktor, faktabok mm.

Efter att alla sagt sitt, kom vi överens om att försöka se på helheten. Det är bara på kul, i all enkelhet!

Jag hade stora förväntningar på samtalet tisdag 25 febr, vilka också infriades. 2019 års Nobelpristagare i litteratur Peter Handkes roman väcker många känslor och vi som samtalade var: Annette, Ann-Louise, Barbro, Gertrud, Gunilla Ö, Margareta, Maria, Mirjam, Gunilla E och Eveline. Vi fick till en konstruktiv, livlig diskussion om romanens innehåll, författarens språkbruk och att den kan sorteras under VILLKOR i vårens tema; Makt-Villkor-Kärlek.

Långsam hemkomst                Peter Handke

Ord/Mening: krävande, arbetsamt, plikt (att läsa för att det är en läsecirkelbok), stark igenkänning (behov av), storsinne, otillgänglig, ensamhet, längtan, obegriplig, tråkig, svårtillgänglig, inskränkthet, finnas, ordkonstnärligt.

Karaktären: Valentin Sorger ger ett sorgligt, sorgmodigt, depressivt och allvarligt intryck, som vi som läsare "tycker synd om". Han har en önskan om att vara snäll, att vara människa. Han är över 40 år, söker sin identitet, makt och storhet. Sorger är en pliktmänniska utan social förmåga. Han hittar sin trygghet i sitt arbete. Han är otillgänglig och onödigt svår, man får inget grepp om honom - en urtråkig karaktär. Genom sitt arbete får han en identitet. Drömmare, inåtvänd, betraktare, rotlös, ensam! En superreceptiv iakttagare. Men vilket sorgesamt liv!

Vad vill författaren belysa: Hur ensamheten kan beskrivas? Valentin Sorger är en ensamvarg, som ändå söker och vill bli sedd, vill bli omtyckt, trots sitt starka behov av avskildhet. Familjen är på långt avstånd! Sorger säger på s54) Var snälla och glöm mig till de två vännerna. En arbetsnörds sökande efter former och detaljer inom och runtom sig själv, för att söka förstå alltings mening. Om berättelsen beskriver en "mental" resa, så kan Handkes sätt att skriva bättre förstås, då människans tankar kan irra hit och dit – surrealistiskt!

Fina formuleringar: s13) den knappast någonstans hemmahörande, för övrigt ingenstans skriven; s43) över en stol i huset hänger en skjorta genom vars översta knappgål den lågtstående solen skimrar; s64) värmd av efterkänslan i vänskapen med de kvarlämnade; s76)varje enskilt ögonblick av mitt liv går ihop med varje annat – utan mellanled";s128) i sängen slog han ut den sista ensamheten på madrassen och önskade alla allt gott! 97)ex på detaljer: europeisk kamgarnskostym, vars byxor satt åt lätt i knävecken och tunna yllesockor, som genast vänligt värmde honom nedifrån och upp; hans skor var snörstövlarna från norden. Blickande nedåt sig sjäv höll han ett tacktal till sina trogna klädesplagg.

Språket: Peter Handke experimenterar med språket, vilket ställer krav på läsaren (och är en utmaning). Det är vackert, svårtillgängligt, krångliga och långa meningar, bisats på bisats och adjektiv i mängder. Inskjutna satser gör läsningen komplicerad, måste läsa om. Men vackert språk och ordkonstnärligt t.ex. s15) heldagskvällslätthete; s26) om katten: absurda kräk, djävulska nattorganism, slaviskt disponibla jämförelsemöjlighet;  s33) landskapets färger - grusrött, bensinfatsblått, lansettbladsgult, björkstamsvitt; 

Helheten: Valentin Sorgers känsla och sinnesstämning beskrivs och väcker nyfikenhet på yrke, miljö och omgivning.Få sidor, men ack så svåra att läsa. Läser gång på gång för att förstå. Sorger flyttar och byter miljö ofta och har utarbetat ett eget sätt att försöka känna sig tillfreds med livet och platser. Måste läsas flera gånger för att förstås. Det finns poetiska inslag i den fascinerande beskrivningen av naturen. En fin skildring av skolkamraten s104-107 och om att aldrig vilja vara ensam mer s114. Då och då återkommer att han befinner sig långt, långt borta, den ofattbara sträckan mellan honom och en annan punkt, både kroppsligt och själsligt. Inför avresan i första delen uppmanar "Talaren" honom att vara glad över sig själv - Något vi alla borde tänka på! I del II: innan flyget hem där han vid ett telefonsamtal upptäcker att han inte alls behövs där hemma! Det drabbar honom som ett slag. Naturens och omgivningens skiftningar och beskaffenhet är som ett grundtema i en stor del av boken.

Obesvarade frågor: Hur kunde Sorger bli så sorglig? Man blir nyfiken på hans barndom, hans uppväxt. Kom han hem, det får man inte veta? 

Ett ordkonstverk – jmf med en målning, som jag inte förstår till alla delar, men ändå kan ha behållning av! Nyfiken på Handkes övriga verk? Ja, tycker jag och några till.

Recensioner: 1) Göteborgs-Posten 10 okt, 2019 Mikael van Reis

https://www.gp.se/kultur/mikael-van-reis-peter-handke-%C3%A4r-l%C3%A5ngsamhetens-f%C3%B6rsvarare-1.19051008

2) Corren.se 10 okt 2019 Erika JosefssonTT/Elin SwedenmarkTT

https://www.corren.se/kultur-noje/att-lasa-handke-ar-som-att-ta-ett-rent-bad-om6333230.aspx

3) Sveriges Radio 11 okt 2019 Ulrika Milles

https://www.svt.se/kultur/har-ar-handkes-och-tokarczuk-mest-lasvarda-verk

4) Privat blogg 22.11.2019 Gunnar Strandberg

https://gunnarstrandberg.wordpress.com/2019/11/22/kort-om-peter-handke-och-var-oformaga-att-lasa-nyanser/

5) Lektörsomdöme: Långsam hemkomst en av Peter Handkes mest lästa böcker. Den handlar om geologen Sorger som upptas av "sökandet efter former" - vilket kan sägas vara precis vad Handke själv ägnat sig åt, kanske särskilt i sitt tidiga författarskap. Andra delen av boken är mer självbiografisk och berör kreativiteten och skapandet, medan den avslutande delen kretsar kring faderskapet. - - Red..

Slutord: Långsam hemkomst är en utmaning att läsa – den tilltalar på "ett annat plan" Det är ingen bra bokcirkelbok – men ett utmärkt underlag till ett filosofiskt samtal. En tankebok! Ett sökande efter sig själv!

Poäng 1*-5*: 3=2*, 1=2,5*, 3=3*, 1=3,5*, 3=4*, 2=vet ej

Eveline rekommenderar Berättelsen om ett liv, om Peter Handkes mor. Så berörande och kanske besvaras några av ovanstående obesvarade frågor!

Måndag 17 febr träffades Vängåvans Litterära Sällskap för första gången i samtal kring boken

 Vem kan segla av Eva-Marie Liffner. 

Lennart Bergström öppnade sällskapets 1:a träff och hälsade älkommen. Kvällens samtalsledare var Anders Larsson (kapprakt). Efter några inledande ord om författarens övriga verk bl.a. Lacrimosa från 2011, som Anders rekommenderar, övergick han till att följa den samtalsguide, som delats ut. Sällskapet var över lag förtjusta i romanen om Fredrik af Chapmans liv och leverna på 1700-talet. Men är det en skröna, eller historisk roman? af Chapman ligger på ålderns höst i sängen och funderande på "hur livet blev"! En mycket intressant, trevlig och ffa annorlunda kväll blev detta. En av bokhandelns kunder strax före stängning var skådespelaren Görel Crona, som dagen därpå skulle hålla sin monolog om Selmas Samlade Vrede som lunchteater. Ett trevligt sammanträffande, då sällskapets nästa bok handlar om Selma Lagerlöf. Görel Crona bjöd oss, som tack för att hon bjöds in att delta, på en smakbit av sin monolog: så kraftfull! Dessutom hade Görel Crona anknytning till Karlskrona och kunde berätta om af Chapmans grav och Chapmangården, som idag ägs av en tysk, men delar av gården visas för allmänheten. Semestertips!.

Mina reflektioner: - Författaren är ny för mig. Det är inte viktigt att veta något om författaren innan jag börjar läsa. - Berättelsen är i jag-berättarform. - Jag tycker om historiska romaner. En inblick i en värld och människors levnadsvillkor, så annorlunda våra. Och jag tycker mycket om denna berättelse! Här fick jag också le och skratta: 1:a sidan) Nu svänger herr Chapman de magra gubbabenen över sängkanten. Hej och hå! Golvet är isande kallt och då jag fumligt slår eld, grinar elfenbenständerna mot mig ur sitt vattenglas. Bruna av snus och te och kaffe, allt kan man få i denna stad av vindar, värn och hav; bröstsocker på kredit så att tänderna trillar ut; - s6) Sängen är en flotte, man ej bör lämna;  Så bildligt formulerat: s23) Ett moln av lukter och dofter, goda och fräna, stanken av skräck i näsan då ett slavskepp seglar förbi!. Levande beskrivningar om havet på s103)upp på en vågkam, ned i en dal, gjorde mig fysiskt illamående (blir lätt sjösjuk)! 

- Karaktärerna beskrivs som positiva, levnadsglada, rejäla, arbetssamma och kärleksfulla.  Bra karaktärsbeskrivningar tycker jag. 

- Språket är lättläst, en skröna som roar att läsa, med inslag av "gamla ord och uttryck" att slå upp t.ex. Obsoleta=föråldrad; Obol=antikt grekiskt mynt; De välska=främmande/utrikes; -  Lekfullt och fantasirikt! Rätt ton för historien. Jag förundrades över språkbruket, de gamla sjuttonhundratalsorden, som författaren återskapat genom en noggrann research i arkiv!

- Budskap Författaren håller sig tillhistoriska Händelser - Gåtor - Budskap? Viss övernaturlighet känns av i berättelslen. Jag kände mig förflyttad till den tiden. Vikten av eftermälen!

- Handling En myllrande skildring av ett annat århundrade, livsbetingelser, miljö och yrkes/arbetsförhållanden. 

- Särskilt s23) om lukter; Kärleken fint skildrad mellan Chapman och Lisen. Jag blev nyfiken på Lisens liv och livsval? 

- Insikt Ja, men inte ny - jag är en romantiker! Nytt för mig: VINETA en mytisk stad som ligger i Östersjön utanför Oders mynning (likt Atalntis)?

- Ett vackert stycke s187) Jag tystnar och med ens sitter vi båda i trillan, på skumpig färd genom tuktade alléer förbi disigt göna slåtterängar och de täckaste av trädgårdar...Doften av blommande schersmin når oss i vågor, fåglarna vaknar och flaxar, vagnshjulen knastrar, häsen pruttar, kusken visslar, klädda till herrskap är vi.... Jag känner in, hör och doftar allt !

Rekommendera Ja, för sin blandning av verklighet och fantasi.

Omslagsbilden passar till titeln och  titeln till innehållet.

Läst liknande 1) Fukta din aska (om Bellman) av Ernst Brunner;  2)Mary Jones historia (om Dolores o John Silver i Skattkammarön) av Elin Boardy

Ord/Känsla romanen väcker: Overklighet; Intellektuell lekfullhet;

/Eveline

Sundsvalls eminente Bokhandlare, Lennart Bergström har startat VÄNGÅVANS LITTERÄRA SÄLLSKAP. Under våren träffas ca 20-30 bokintresserade och samtalar kring följande böcker:

1) 17 febr Vem kan segla av Eva-Marie Liffner

2) 16 mars Jag vill sätta världeni rörelse, en biografi över Selma Lagerlöv av Anna-Karin Palm

3) 8 april Hovjuvelerarens barn: en berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer av Gunnar Bolin

4) 27 april Bomullsängeln av Susanna Alakoski

5) 18 maj Ljuskällan av Hanna Landahl

Det blir olika samtalsledare och vid några tillfällen kommer även författaren att delta.

Så spännande och jag ska försöka sammanfatta träffarna här i min blogg. 

Jag känner mig hedrad att ingå i detta litterära sällskap!

/Eveline