Nobelpriset i litteratur tilldelades:

år 2018 den polska författaren Olga Tokarczuk För en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform.

år 2019 den österrikiske författaren Peter Handke För ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet.

Cirkelns decemberbok Till sista andetaget  skulle komma i pocket under oktober. Nu har förlaget meddelat att detta inte sker förrän febr-2020.

Vi vill läsa något av de nya akademiledamöterna och byter till romanen Vera av Anne Swärd.

Dags för första läsecirkelträffen på stadsbiblioteket i Sundsvall. Vi som samtalde tisdagen 24 september var Toni, Anne-Louise, Annette, Barbro, Kerstin, Gertrud, Gunilla Ö, Gunilla E och Eveline. Berit i Halmstad har mejlat sina synpunkter.

Husmoderns död ...          av        Sara Danius

ORD/KÄNSLOR boken väckte: klokskap, beläst, betraktelser, influenser, inspiration, humor, mångsidig, skärpa, smått&stort, perspektiv, bildningsbok, bildningsresa, litteraturhistoria

2) Aftonbladet 4 nov 2014 Claes Wahlin https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/WLJXaL/danius-forvandlar-proust-till-majonnas

3) Sydsvenskan 5 nov 2014 Eva Ström https://www.sydsvenskan.se/2014-11-05/frascha-ogon

4) dagensbok.com 4.11.2015 Saga Nordwall https://dagensbok.com/2015/04/11/i-en-bildad-kvinnas-sallskap/

5) Kulturbloggen.com nov 2014 Sigrid Abeni https://kulturbloggen.com/wp-content/uploads/2014/12/Husmor.jpg

6) Lektörsomdöme – Rickard Lindholm: Det är litteraturhistorien som dominerar. Sara Danius språk är en fröjd att läsa. Hon är definitivt en mycket framstående stilist som dessutom besitter konsten att förena det lilla och det stora perspektivet i sina texter. Hennes bildning är djup och hon förmår sätta in texternas skilda ämnesområden i historiska perspektiv. En mycket intressant och givande bok som bjuder på såväl allmänbildning som reflektion och polemik. 

Poäng 1-5: Av oss 9 fick boken 4* av fyra och 5* av fem - en riktig höjdare alltså  

TEMA hösten 2019. 

24/9 Husmoderns död och andra texter av Sara Danius

MAJ 2019: Författaren Kadir Meral kontaktade mig i våras och undrade om jag ville läsa och ge synpunkter på boken han just fått publicerat "Pojken som följer sin skugga". En relationsroman om utanförskap, integration och kärlek som sträcker sig långt över gränserna. En berättelse om att bryta sig loss, om att ta hänsyn, om att försöka ena kulturella skillnader, om att ta hänsyn till strukturer och om att möta lära sig nya strukturer. Allt i ett nytt land med det gamla landet som grund.

Jag läste den i början av sommaren och började mina reflektioner så här: jag berördes av författarens sätt att belysa den kulturella skillnaden men också likheterna i det att alla kulturer "värnar och håller på sitt" på olika sätt. Jag är själv invandrarbarn i första generationen och vet hur bemötande från de "infödda" kan te sig och kännas. Hur svårt det kan vara för föräldrar till invandrarbarn, att låta barnen anpassa sig. Tanken finns alltid där, att familjen kanske kommer att återvända. I mitt fall rörde det sig bara om invandring från Centraleuropa i början av 50-talet. Dock var tiden mycket annorlunda då och assimilationen (som dagens integration hette då) var svår trots många kulturella och etiska likheter. 

Innan jag hunnit skriva ner mina tankar om själva boken slogs mitt liv sönder och allt blev onödigt, oviktigt, omöjligt och förkrossande. 

SEPTEMBER 2019: Berit, en deltagare i läsecirkeln jag leder, läste boken och jag återger delar av hennes synpunkter:

"En berättelse om en familj som kommer men också om mottagande. En berättelse om okunskap hos båda sidorna. Hur ska de som kommer veta hur de tar sig in i en främmande kultur och hur ska de som tar emot veta hur man tar emot människor från en främmande kultur. 

Jag lever mig in i berättelsen direkt. Berättelsen om Memo börjar som en solskenshistoria, lärarutbildning, svensk flickvän, men grupptrycket från gamla gänget är svårt. Fadern klarar inte av att erkänna och acceptera en annan kultur. Vägrar att beblanda sig med svenskar och förbjuder även familjen att göra det. Vi får följa Memos tankar om fadern men inte faderns tankar. Fast vi får veta att fadern inte känner sig behövd och saknar värde i det nya landet. Modern är mer tolerant men bunden till sin man och den gamla kulturen. Det blir en svår balansgång för Memo.

Eriks föräldrar beskrivs lite för idyllisk, även Amandas (eller är det för att vi känner igen livsstilen så väl). 

s 121: ett intressant stycke: Det är som med mina föräldrar och många av deras vänner. De är inte rasister men är trångsyna mot den svenska kulturen. Ovetskap om andra kulturer och människor skapar rädsla och rädsla skapar främlingsfientlighet"" 

Avslut: Romanen är enkelt berättad i positiv bemärkelse, helt passande för handlingen. Den är lättläst med ett enkelt och lätt språk. Författaren förmedlar en livssituation på ett utmärkt, vardagligt och konstaterande sätt. /Berit Jansson

Mitt tillägg: Jag vill skjuta in en väsentlig skillnad från min uppväxt. Vår far var alltid noga med att framhålla att vi, som invandrare, måste göra vårt bästa för att passa in, så att vi fanns värdiga att bo här. Även om vi i vårt hem höll oss till vår kultur och våra traditioner, så skulle vi när vi vistades ute i samhället förhålla oss till det som gällde där. En klok insikt! Och vi förbjöds aldrig att umgås med någon kultur. 

/Eveline 

Torsdagen 25 april 2019 var jag med goda vänner på en helkväll på Knaust i litteraturens, konstens och musikens tecken till god mat och dryck. 

Bra genomfört arrangemang i samverkan mellan Dorotea Bromberg och Sundvalls eminenta bokhandlarpar Lennart och Eva Bergström. Intressant att lyssna till de strålande kvinnornas samtal om sina böcker. Om Mona av Marianne Lindberg de Geer och  Maj av Kristina Sandberg. (Maj som skulle kunna vara mor till Mona). 

Marianne Lindberg de Geer & Kristina Sandberg

//Eveline

Poäng                                 1        2        3        4        5       vet ej          =  11

1) Tidsklyftan                                          5        5                    1            =  11

2) På tunn is                                          2         6                    3            =  11

3) Finna sig                        1         4       4         1                    1            =  11      

4) Tills vattnet stiger                                          4        4          3            = 11

Vårens sista bokträff och samtal tisdagen 23 april blev en härlig avslutning. Vi var alla överens om att detta var en höjdare - en toppenbok - med 5* av 4 och 4* av 4 och 3 "vet inte"! Vi som diskuterade livligt var Barbro, Kerstin, Anne-Louise, Toni, Margareta, Gunilla, Annette och jag. Berit deltog med sina synpunkter på distans från Halmstad. Maria mejlade att hon inte kunde komma och Gertrud meddelade återbud per telefon. 

ALLA ville säga något om vårens "bästa" cirkelbok! 

Som i alla delar stämde in med vårens underteman: lust - svartsjuka - hämnd - förlåtelse

Tills vattnet stiger        av       Maryse Condé 

Så samtalade vi: 1) Vad ska man börja med? Jo, en sån berättare hon är, Maryse Condé! Blev helt uppslukad  - sögs som in i ett hål och ville inte sluta läsa. Så bra med karaktärernas egna berättelser. Som läsare är man van med transportsträckor, men här hände det saker hela tiden. Så fängslad av boken och de levande naturbeskrivningarna. 2) Jag tycker mycket om boken, väldigt mycket. Fascineras av tempot, som "vågor som för framåt" - verkligen som i livet. 3) Vilket språk - man bara finner sig (!) - klasskillnader - värme - humor! 4) Jag läste gärna boken - men många personer och namn att hålla reda på - motsättningar otrygghet/trygghet - talar och skriver i bilder. 5) Svårt att komma in i boken - många platser att hålla reda på - behövde en karta - kul att läsa från en annan del av världen. 6) Tyckte mycket om boken - många fascinerande berättelser - ohygglig innehållsrik- andlös läsning - den delen av världen är så intressant - en sorts dokumentär roman (jmf med Annie John av Jamaica Kincaid - se vå-2017). 7) Kunde ej "bokcirkelläsa" under semesterresa,  tappade bort mig ideligen - som "semesterläsning" helt njutbar. 8) Jag älskar denna roman för sin storslagenhet - skildringen av människors värme, generositet, trots fruktansvärda levnadsförhållanden. Vad driver människan framåt? Jo, kärleken till vår nästa. Kan du inte känna kärlek - går du under. Och dessa karaktärer - huvudkaraktärerna - känner kärlek! 9) En stämning redan på första sidan - hur ska det fortsätta? Fängslande och härliga formuleringar. En högkvalitativ författare och jag tycker om att var och en får berätta sin historia. Lite förvirrande med alla okända platser och ord. Något hackig och svårläst - tappar fokus och sammanhang. Sista fjärdedelen började jag vänja mig och fick ut mer av boken. 10) Har läst boken och det var toppen! 11) Har bara hunnit halvvägs men tycker om att läsa den - annorlunda - man blir medveten om de små länderna och hur grupperingarna där är. 

Några meningar: s7) Hus uttrycker sig på sitt eget sätt. Det här talade om ensamhet och uteslutning . s207) Vad svårt det är att vara ett hjälplöst vittne till ett lands lidande.  s247) Ingen måste vara perfekt för att vara älskad. Isf skulle kärleken vara en belöning och inte ett mirakel! s262) Varför måste somliga ständigt gå med magen tom och ha tårar i ögonen? s268) Genom detta sökande visar författaren det kaos, lidande och de umbäranden som drabbar människorna i de länder Babakar vistas i. Ändå säger människor, som Jahira s283) Mitt hjärta är fäst vid det här landet. 

Språket: poetiskt s97) s:a stycket Nu var det slut på skogens fuktighet och svett..... husen likt hundvalpar kring sin mors mage smyckade landskapet. Vackert, bildlikt, talande och humor! s204) Livet är en haltande argbigga. s204) Bilden av Azélia var utbredd längst in i hans minne, som en gobeläng som ha inte kunde ta ner. s307) ...inte längre vara en biflod till ditt dåliga humör. Fascinerande även i det fasansfullt bisarra. s136) Vilken rik och bördig mylla misären är!  

Övrigt: Den döda moderns nattliga dialoger med sonen fascinerar - s96) om makt; s140-142) Babakars inre reflektioner s148) Haiti är allt detta tillsammans!  Här finns allt: Rasism s135); Mystik s144) Vidskepelse s145)  

Recensioner: 1) GP 22 okt 2011 Björn Gunnarsson  https://www.gp.se/kultur/maryse-cond%C3%A9-tills-vattnet-stiger-1.862299

2) Corren.se 2011-10-17 https://www.corren.se/kultur-noje/bocker/maryse-cond-tills-vattnet-stiger-5812396.aspx

3) Sveriges Radio Kulturnytt i P1 11 okt 2011 Bengt Packalén 2/2 https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4739107

4) Upsala Nya Tidning 2011-10-08 Magnus Dahlerus https://www.unt.se/kultur-noje/litteratur/stort-berattande-fran-karibien-1484994.aspx

5) Lektörsomdöme / Anne Marie Lundström. Maryse Condé arbetar med ett brett berättarperspektiv, personer med rötter i olika kulturer kommer till tals och i alla berättelse finns exilens smärta, politiskt våld, rasism, en korrumperad maktutövning och förhoppningar som grusas. Condé är en mästare när det gäller att gestalta nutida och historiska skeenden såväl som den karibiska naturens skönhet och våldsamhet. Utan att vara idealiserad ger Babakar prov på en beundransvärd humanism i denna mångfacetterade roman - med tillsats av magi - som löper fram till jordbävningen på Haiti 2010.

Avslut: Björn Gunnarsson/GP avslutar sin recension 22.10.2011 med: Om Svenska Akademien någon mer gång samlar tillräckligt mod för att utse en svart kvinna till Nobelpristagare, är detta den givna kandidaten.  

Min tanke 23.04.2019: Maryse Condé tilldelades Alternativa Nobelpriset 23.11.2018 "Tänk om Svenska Akademien utser Maryse Condé till 2018 års Nobelpristagare! Det skulle rättfärdiga beslutet att dela ut litteraturpriset i efterhand" .

Jag och många med mig hoppas på det!

Poäng 1-5: 4*av 4; 5*av 4; vet ej av3 

Absolut VÅRENS BÄSTA

/Eveline

Finna sig eller Finna sig i, ja det diskuterade vi i gruppen tisdag 26 mars. Vi som diskuterade var Gertrud, Gunilla, Maria, Margareta, Ann-Louise, Toni, Kerstin, Barbro och Eveline. Berit är som alltid med i samtalet via mejl. Annette reser just nu i Kambodja (inspirerad av oktober månads bok?) och vi ser fram till 23/4 då vi hoppas få höra om den upplevelsen. Men nu till mars boken:

Finna sig                            av    Agnes Lidbeck

Våra röster - från: 1) En bra bok   som helhet   - bra upplägg med en början - mitten - slut. Männen beskrivs otydligt - förutom älskaren Ivans självcentrering. 2) Välskriven och inkännande text men Anna är en konstig person med stor återhållen ilska och frustration. 3) Tråkig, monoton, hälften intressant dock är slutet bättre. Karaktären Anna inte trovärdig - osympatisk - ett feministiskt manifest! 4) Skickligt skriven men inte ur dagens verklighet! Att iaktta sig själv i allt Anna gör tyder på stort bekräftelsebehov - finns kanske ändå kvinnor som har det så här? 5) Svårt att ta sig igenom - bedrövlig - språkfattig - man får inga bilder vid läsningen - onödiga upprepningar. 6) Tycker inte om Anna - tvingade mig att läsa då det är en cirkelbok - overklig - tråkig och "äcklad" av de intima detaljerna - är det gott att skriva så? 7) Lättläst, alltså det gick fort att läsa - fångade inte alls - steril - som att läsa inlägg i t.ex. FaceBook. 8) Inte särskilt lättläst trots luftiga sidor. Krävs koncentration och flera ord att slå upp. Upprepning o ibland ältande. Analytisk, nästan dissekerande. Tappar intresset ibland, men ändå lite att fundera på! 9) Från älskarinna till vårdarinna - svårt att vara & göra allt på rätt sätt. Anna söker tips hur hon bäst ska vara - prövar "att" och "att inte" - osäker att göra rätt - detta finns tyvärr även idag bland många unga flickor-mammor, som skapar sin identitet genom att bli just mammor. 10) Ingen bra titel - bra upplägg - klart och redigt språk - ursorglig historia - karaktären så passiv - illa berörd av mammadelen. - till: ingen bra bok. ---- Eller? JO, en bra läsecirkelbok!

Vi diskuterade frågan "Vad vill författaren säga? Vad vill läsaren förstå? Och det är såklart beroende på generation, uppväxt och tillhörighet i samhället. I boken Vad ska vi läsa i bokcirkeln? skriver Lena Kjersén Edman, att författaren undersöker om det fungerar att i en roman ha en huvudperson som läsaren antagligen inte sympatiserar med. Och det kan diskuteras, men karaktären finns tyvärr IRL. Den cirkeln hade också olika uppfattningar om hur bra romanen var.  

Övriga karaktärer: hade vi inte mycket att säga om - Jens, något diffus bifigur - Ivan, totalt självupptagen - Siri lika självupptagen som sin far - Och Anna finner sig!

Språket: modernt - aktuellt - lättläst

Vi tyckte bra om de kursiva "mellanakterna", som beskriver det Anna läst sig till att allt ska vara jämfört med övriga texten, som beskriver hur det blev. 

Recensioner: 1) Expressen 6.03. 2017 Jens Liljestrand  https://www.expressen.se/kultur/sensationell-debut-om-att-vara-vit-mans-slav/

2) Boråstidning 10 februari 2018 Inger Melin https://www.bt.se/kultur/agnes-lidbeck-att-skriva-om-nagon-man-inte-tycker-om-ar-som-att-dissekera-en-levande-groda/

3) Svenska Dagbladet 7 mars 2017 Jenny Aschenbrenner (låst artikel)https://www.svd.se/tvasamheten-skildrad-med-cyniskt-bett

4) Dagens nyheter publicerad 6.3.2017 uppdaterad 19.1.2018. (låst artikel)Agnes Lidbeck, född 1981. Hon skildrar de roller som kvinnor förväntas spela. ”Finna sig” är en bok om låsning i normaliteten. Ändå skriver hon vackert och frigörande.

5) Bloggare 6 mars 2017 annette.juhlin@telia.com https://justnujusthar.com/2017/03/06/recension-finna-sig-av-agnes-lidbeck/

6) Lektörsomdöme/Ida Andersen:En roman om hur kvinnor anpassar sig till de traditionella kvinnorollerna. Anna, en extremt självmedveten medelklasskvinna av idag, blir tvåbarnsmor, agerar länge mor och hustru och blir därefter älskarinna till Ivan, skiljer sig och blir snart vårdare till sin cancersjuka älskare. Den kyligt analytiska och distanserade berättarstilen fångar lyhört alla kännetecken i fenomenet: Anna vet med skrämmande exakthet vad som krävs av henne i varje roll, hur välpolerad ytan ska vara, men saknar förmåga att protestera eller leva utifrån sina egna behov. Det lakoniska men knivskarpa och poetiska språket utmejslar tvångsmässigheten i Annas val, eller icke-val, och gestaltar skickligt hennes frusna förtvivlan över att aldrig bli sedd. En kuslig berättelse ifall kvinnliga läsare känner igen sig alltför mycket, och frågan är hur tidsenlig tematiken egentligen är. En bok att fundera över men också en vacker och sorglig familjesaga i samtiden. Helhetsbetyg: 4.

Anknytning till vårens undertema: Nja, LUST kanske iaf i förhållande till Ivan.

KÄNNA IGEN SIG: Jo, jag kan känna igen mig i - att nedtona det sämre - och upphöja det bättre i sin karaktär. Samt s36 att bli mamma och tilltalas "mamma" - tappa tilltalsnamnet i förhållande till barnets far!

Poäng 1-5: 1*=1 - 2*=4 - 3*=4 - 3.5*=1

Avslut: En viktig läsning med viss igenkänningsfaktor - att "anpassa sig" (vilket jag i mitt fall också känt av kulturellt).  Men ingen bok jag blir vemodig av när den är slut - för att citera Bo R Holmberg i Tankar för dagen 26.03.2019 - Längtan till lässtunden och vemodskänslan när boken är slut!

//Eveline