Tisdag 1 mars träffades Scen Sundsvalls bokklubb på kansliet, Norra Järvägsgatan 10, för att samtala om romanen inför teaterföreställningen. Boken är indelad i tre avsnitt: ÆDNAN=Landet/Marken/Jorden; ÆDNO= Älven; ÆDNI=Modern. 

Augustpriset 2018 års svenska skönlitterära bok ÆDNAN. Juryns motivering: "I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier, där generationser undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor."

ÆDNAN    av            Linnea Axelsson

Det blev ett mycket givande samtal. Vi delade tankar om detta starka epos och släktkrönika, med erfarenheter av rasism, att inte ha förstått hur samerna har behandlats, kollektivt förtryck, hur arvet av utsatthet kan påverka generationer, om naturen, älvarna, kraftbyggandet. Vi pratade om hur viktigt det är att få en historia att förhålla sig till, att förstå sig själv, att försonas med det som hänt och det som fortfarande händer....

Måndag 7 mars såg vi föreställningen, på SUndsvalls Teater. Riksteatern har lagt ut en kort blänkare på FB med en försmak av intensiteten i  föreställningen:  https://fb.watch/bzDrUFEhk2/

Onsdag 9 mars träffades vi igen för "efter-teater-amtal". En kraftfull, intensiv, texttung/texttrogen och fysiskt talande gestaltning. På en sparsmakad scen med upplysta boxar, som skådespelarna ändrade om allt eftersom historien framrödes, på varierat svenska och samiska. Med samisk och svensk textning i bakgrunden. Sex skådespelare i effektfulla kläder i rött och svart, framförde detta dramatiska epos med snabba, kraftiga replikväxlingar och i böljande dansliknande rörelser. Vackert och engagerande till den täta musiken, med inslag av trummor och jojk. 

Intressant att få en bild på karaktärerna, framför allt tre kvinnor från tre generationer: Ristin/Kristin Sohlberg, som upplevde rasbiologin. Lise/Nina Fex, som skildes från föräldrarna och tvingades gå i nomadskolan. Som värjer sig så när dottern vill att hon ska berätta om sin "resa". Sandra/Lene Cecilia Sparrok (Lises dotter) som kämpar för att återta det samiska språket och kulturen. 

Alla karaktärers berättelser berörde och ska omnämnas: Ristins man Ber-Joná/David Mjönes med sönerna Aslat/Paul Ol Jona Utsi och Nila/Vincent Grahl. Lises man Rolf "svensken" med barnen Sandra/Lene Cecilia Sparrok och Per (Pers karaktär framfördes inte på scenen, vilket jag saknade); Sandras man Andreas/Paul Ol Jona Utsi med dottern Ella-Susanna. 

Romanen griper tag, så också gestaltningen. Vi tyckte mycket om föreställningen, den breddade vår förståelse, kunskap och empati för hur detta vårt urfolk har behandlats, när deras språk, historia och geografiska tillhörighet "sopades bort" av "svenskarna" – regeringen och kyrkan. Vi diskuterade stolthet som drivkraft. En uttryckte besvikelse över att den egna föreställningen, som byggts upp av boken, inte infriades. En annan upplevde att teatern gav samma intryck som boken. En tredje berörde smärtan och mörkret. Fanns det några glädjekänslor alls, förutom i det inledande livsperspektivet och närvaron i naturen? Samt i de fina miljöskildringar t.ex. Sid 9, 169; 492. 

Språket: vackert och poetiskt t.ex. ordsammansättningar om samernas boplatser: trivsellandet; sommarlandet; vinterlandet; kalvningslandet; höstbetesmarker; släktlandskapet. De samiska språkinslagen i föreställningen tog sig in och sitter fast.

Sandras ord: Mina barn, aldrig ska ni behöva fråga, aldrig undra över er härkomst.

Rader som jag särskilt fastnade för: s318-319)Vad var det jag anade bakom det stolta höljet...men som sen bara vände, försvann i mörkret..; s348)Tiden ålade som över grus; s720)Världen låg bara framme utan att veta.

Recensioner: DN/Åsa Beckman; Aftonbladet/Magnus Ringgren; Expressen/Victor Malm; Sveriges Radio/Hanna Jedvik; Giron/Sámi teáther

Möter något mitt liv: utanförskap; anpassning; språkets betydelse men också negativa markör; att föra andras talan; kurser på 80-talet;

Veronica i bokklubben bidrog med en fras av den spanske poeten Federico García Lorca: Teater är den poesi som stiger upp ur boken och blir mänsklig!

Avslut: Jag rekommenderar starkt att läsa boken, begrunda och samtala om denna storslagna livsberättelse. Och att se teaterföreställningen!

//Eveline

 Vårens andra cirkelsamtal tisdag 22 februari höll vi fortfarande digitalt, med Angelina A vid tekniken. Cirkeln har utökats med två nya deltagare, men vi var få "on line" denna gång. Livet pågår ju medan vi planerar..... Vi som träffades var Anette M, Ann-Sofie G, Gunilla Ö och Eveline S. Annette S-G, Berit J, Iréne L, Kerstin S och Toni O lämnade sina synpunkter via telefon / mejl. 

Innan vi tog oss an dagens bok, tipsade jag om filmen Duktig liten flicka  baserad på den estniska författaren Leelo Tungals roman, en motsvarighet till januariboken Modersmjölken. Filmen kan ses på svtplay t.o.m. 20 mars 2022.

LACRIMOSA är en bok jag länge tänkt läsa, efter att ha läst författarens Vem kan segla och nu passade den in under vårens tema: Människans livsvillkor och avtryck. Jag bara älskar det åldrade språket! Tänk er att idag börja ett brev med denna inledning: Blott några rader författade i all hast...

Lacrimosa     av     Eva-Marie Liffner

Ur bokens baksidestext: Ett himmelskt djur, ett animal coeleste, är vad Carl Jonas love Almqvist vill äga. En varelse som vare sig är mänska eller djur, fågel eller fisk. Finns det sådana?  En annorlunda och mystisk inledning på en roman, som lockar till läsning och samtal.

Vad berörde mest: Ros/Roses/Ross utsatthet - ett barn som inte tillhörde någon. Som CJL Almqvist ser som en varelse, den animal coeleste, han tar som uppgift att fostra och forma i Rousseaus anda. Som han sviker, bedrar och lämnar åt sitt öde, att utnyttjas av många på olika sätt. Författaren ger ingen trevlig bild av Almqvist. Däremot skildras Emelie Högqvist intressant. Citerar Iréne L: Författaren har lyckats göra Emelie trovärdigt mångdimensionell.  Könsrollsbeskrivningen berörde/upprörde s140) skillnaden på människors bemötande om Ros/Rose karaktärsdrag beroende på om han/hon klädde sig i byxor/kjol t.ex. en man ägde utsikter/en kvinna hade förpliktelser mm. Vår upprördhet bottnar också i att det idag 200 år senare, fortfarande råder skillnader i bemötandet av manligt/kvinnlgt! Lukterna/stankerna: författarens beskrivning av ett skitigt, fattigt och stinkande Stockholm.

Romanen blandar fantasi o verklighet. Saga/mystik o sanning. Ett drömspel med den förnumstige lille pysslingen, som dyker upp lite varstans. Den innehåller historiska fakta, personporträtt samt tidsmarkörer, i ordval och miljöbeskrivningar. Anette M hänvisar till romanformen Metaroman (berättelsen framställs som om den är en överlämnad skildring av faktiska händelser).

Vad störde: Hoppandet mellan tidsepokerna och karaktärerna. Citerar Berit J: "En sådan första sida hade aldrig fångat mitt intresse men nu är det en bokcirkelbok och det är bara att fortsätta, vilket jag inte beklagar". Övriga: Läsflödet stoppades upp av många ovanliga ord, som man inledningsvis ville förstå och googla på, men avstår så småningom då helheten ändå förstås. De många franska ord/uttryck var ibland störande. Vill författaren belysa hur mycket svenskan influerats av franskan under och efter Gustav III:s tid? Var det avsiktligt av författaren, att skapa en tidskänsla, en viss elegans, eller? Några uttryck som kändes för moderna för slutet av 1800-talet: s72)dogsbody, 162)sink and swim, 163)humour me.

Huvudkaraktärer: Ros/Rose/Ross, Emilie Högvvist,(1812-1846),  CJL Almqvist (1793-1866) 

Huvudtema: Kärlek - längtan - svek - hämnd - mystik - allt är inte som det ser ut!       

Språket/skrivsättet: Deltagarnas omdömen: Fantastiskt! Så bra! Ord och meningar "dansar fram". Fina ordbilder med lite humor instoppat här och där. Naket och målande. Den poetiska tätheten i språket är ju så vacker! Det ålderdomliga svenska språket ger en verklighetsbild. Realistisk fantasifull.

Titel: Lacrimosa betyder tårar och den droppformade pärlan liknar en tår. 

Omslagsbild: Här finns rosor, törnen, tåren/pärlan och en teatermask. Citerar Kerstin: En dyster gråbrun bakgrundsfärg, smutsad invid bokryggen, som speglar den tidens prägel av smuts och elände. 

Recensioner sept 2011: GP/Karin Widegård; Eva-Marie Liffners Lacrimosa kretsar kring obskyra händelser i det förflutna. Här finns gåtfullhet, komplexitet och förtrollning. Liffner framskapar en suggestiv och trovärdig miljö genom minutiös omsorg om detaljer och kunskap om tiden och platsen. En sänggavel är inte bara utsmyckad...utan den är smyckad med amoriner, voluter och rocailer. "Om vi lever i en avförtrollad värld idag, beror det på brister i språket. Ord som inte används faller i glömska och drar även med sig minnet av innebörd och vilka världar de rymmer". 

SvD/Paulina Helgeson; Äntligen! Eva-Marie Liffners roman Drömmaren och sorgen från 2006 var en fantastisk läsupplevelse och nu är hennes nya roman Lacrimosa här. Liffner sömmar elegant ihop dröm och verklighet. Det är svårt att motstå det ymniga flödet av både betydelsebärande och dekorerande detaljer i romanen./Låst artikel.

DN/Maria Schottenius; Eva-Marie Liffner är en författare med absolut gehör när det gäller språklig tonbildning. Hon strösslar med franska citat och Almqvists romantiska formuleringskonst är avväpnande charmig. Författaren rör sig som en kameleont i historien och läsaren får själv bära med sig stommen till romanen i form av kunskap om Almqvist och hans tid, litterär och historisk. Även om Lacrimosa kantrar som roman är det ett egenartat och rikt diktverk. 

SR/Kulturnytt/Maria Edström; Som flera av Eva-Marie Liffners verk är Lacrimosa ett intrikat bygge i flera nivåer. Ros är flickan som trivs bäst som gosse, älskar Almqvist och aktrisen Emelie Högqvist (vars drömroll var Emilia Galotti på Kungliga teatern) "blek och skön som en efeb", men används hänsynslöst av båda.  Med Lacrimosa, vacker som rosen och vass som dess tagg, har Liffner sinnrikt och spännande hämnats Tintomara och skrivit hennes Törnrosens bok.

Lektörsomdöme/Bodil Zalesky; Eva-Marie Liffner skapar ännu en roman av historiens byggstenar. Språket är en vacker och skimrande blandning av vår tids svenska och en pastisch av det språk som talades på Almqvists tid. Den intrikata berättelsen är konstfullt vävd och man måste som läsare vara uppmärksam för att inte förlora sig i någon av alla romanens irrgångar. Men Tintomara hjälper läsaren att hitta vägen. 

En fråga: s9)Hur hamnade klänningen, manuskriptet och huvudduken i graven? Möjligt svar: s165)Säg mig herr professor, tycker ni om att gräva?

Avslut: Vi tycker mycket om Lacrimosa i cirkeln! Författarens "blinkning" till Almqvists författarskap med Drottningens Juvelsmycke och Törnrosens bok är fängslande och utbildande. 

Möter något i berättelsen mitt eget liv? En intressant fråga att ställa sig, tycker jag. I denna roman är det det språkliga. Jag blir lyrisk när författarens språkbruk försätter mig i ett tillstånd av litterär hänförelse. Tack Eva-Marie Liffner! 

Boktips: Vem kan segla Den läste vi i Vängåvans litterära Sällskap febr 2020. Du kan läsa sammandraget här.

//Eveline

Vinnare av Augustriset i facklitteratur 2021 - Juryns motivering:
Fjodor Dostojevskij, Jane Austen, Karl Marx och Toni Morrison har alla gemensamt att de har översatts från andra språk till svenska. Det har även Harlequinböcker och Bibeln. I Dolda gudar tar Nils Håkanson oss på en svindlande tur i översättningarnas landskap och sätter översättaren i centrum. Med finess, humor och ett smittande intresse för språk och stil visar han hur synen på översättning och översättarens roll förändrats genom historien, men att en sak är konstant – översättningen är en omistlig del av textens väg till läsaren, rent av en egen form av litterat

 Nils Håkanson har skrivit en mycket intressant bok om översättarens roll i ett historiskt perspektiv.

...forts följer

Fortsättningen på Bomullsängeln har jag väntat på och nu har jag läst den. 

Återkommer även här....

Bibelns kvinnor: 101 möten med kända och okända systrar

Under 2021 års Bokmässa blev jag nyfiken på boken, efter att ha lyssnat på ett samtal mellan biskop emerita Carolin Krook och Charlotte Frycklund, nätpräst i Uppsala. Lyssna på samtalet här:

Bibelns kvinnor     av    Charlotte Frycklund

Ur baksidestexten: Det finns många kvinnor i Bibeln. Vissas röster är starka, men många gånger vet vi inget mer om kvinnan än hennes namn, ofta inte ens det. Charlotte Frycklund skriver med krispighet och värme så att kvinnorna i Bibeln, som annars ofta bara nämns i en bisats eller presenteras som en del av sina mäns berättelser - blir huvudpersoner och kommer till liv. Charlote Frycklund skriver en typ av brev till de dimhöljda bibliska kvinnorna.

Det är en intrssant och fascinerande skildring och väcker egna tankar och insikter. Av dessa 101 fängslande bibliska kvinnoporträtt och författarens tankar kring kvinnors liv från årtusenden tillbaka, har jag fastnat lite extra för några. För deras personliga egenskapers skull, som kännetecknar var och en av dem: verbal, klok, diplomatisk, vacker, vis, sann, fri, offer, god.

EVA nr 1: Du urmoder, du är verbal och älskar att prata, diskutera, fundera och formulera. När nu Adam inte är så pratsam, så pratar du med ormen. Och så gick det som det gick! Du blev lurad till synd och skam!

MIRJAM nr 16: Du är storasyster till Moses, som din mor gömt i vassen invid Nilens strand. Du väntar tills någon kommer och hittar din bror. En av landets prinsessor lyfter upp Moses och då visar du dig. Du erbjuer dig att hitta en hebreisk mamma och sedan kommer du med din och Moses mamma till prinsessan. Du är klok, driven, stark, har kontroll och är en given ledare. När det är dags för Israels folk att gå genom öknen, är du en av ledarna. 

AVGAJIL nr 33: Du är gift med en rik man som är elak, otrevlig och kränkande mot alla, även mot kung David. Du beger dig till kungen med ett överdåd av mat och håller ett imponerande tal. Din uppgift är att "sopa upp efter din makes utbrott", vilket du gör med stor diplomati. Och en hel del kvinnlig list. När din make dör förelsår kung David att ni ska gifta er, vilket ni gör. Kung David har också ett hetsigt humör och du får fortsätta med din diplomati.

AVISHAG nr 39: Du hämtas från ditt hem för att vårda kung David på hans dödsbädd. Du har tålamod, styrka, urskillningsförmåga och erfarenhet, trots din ungdom. Men när kung David är död förpassar maktens män dig åter til bakgrunden, till inventarierna, som vilket vårdbiträde som helst idag. Vård är kvinnligt, oviktigt och nämns inte, däremot ditt utseende, att du var vacker. 

DROTTNINGEN AV SABA nr 41: Du längtade efter kunskap redan som barn och söker visheten. Du hänvisas till kung Salomo och beger dig dit med ditt stora följe. Med prakt och överdåd för du vill bli väl mottagen. Och det blir du. Ni möts på många niver. Han märker att det går att ha intellektuellt utbyte med en kvinna och du att det finns visa män.

SUSANNA nr 57: Du är gift med en god man, har goda föräldrar, är from och vacker och på väg att ta dig ett skönt bad. Men som i så många bibliska trädgårdar lurar faran mitt i idyllen - två män står bakom ett träd och spionerar på dig. De är högt uppsatta domare i staden och planerar att våldta dig. De hotar med att säga att du har en älskare om de inte får dig. Men du har sinnesnärvaro och skriker så att folk kommer springande. Männen anger dig och du döms till döden. Räddningen kommer genom en ung man, Daniel, som tänkt ut en lösning. Båda männen tillfrågas vilket träd de gömde sig bakom, när de upptäckte dig med din älskare. De säger olika träd, vilket räcker som vittnesbörd. Männen avrättas i stället för dig. Sanningen segrar. 

HERODIAS DOTTER nr 69: Hur tänkte du när du beställde Johannes döparens huvud på ett fat? Du har vuxit upp med din mamma och litar inte på någon annan. Utseendet är viktigt och du vet att ni bor bra, bekvämt i Herodes palats, så länge som Herodes är nöjd. En kväll dansar du bättre än någonsin och Herodes säger:"Du får vad du vill". Du vet att din mor avskyr Johannes Döparen och ber om hans huvud på ett fat! Vilken avskyvärd handling du utför för att tillfredsställa din mors maktbegär. Men där förändras du också, du inser vad du gjort, din mors makt är bruten och du lever vidare friare. 

KVINNAN SOM BEGÅTT ÄKTENSKAPSBROTT nr 75: Du, namnlösa kvinna, utanför templet, är anklagad och egentligen redan dömd på förhand. Ett offer! Du och många andra kvinnor har hamnat i rampljuset för att deras namn nämns i samband med sex. Borde du stenas! Men enligt de klassiska orden: "Den som är utan synd ska kasta den första stenen", får till följd att alla lägger ner sina stener och går därifrån. 

CLAUDIA nr 99: Du är från överklass och växer upp instängd och olycklig i dina privilegier. Du kan knappt röra dig fritt, så fullt är ditt liv av rikedom. En dag blir det förmycket och du smyger ner till en flod. Människor har samlats där i kärlek och gemenskap i närhet och utan rädsla. Du blir en av dem, hittar friheten, godheten och kärleken. Du har pengar och en längtan efter att göra gott. Dina hjälpinsatser är fyllda av empati och goda gåvor. 

Avslut: Alla 101 kvinnorna är värda att läsas om!

//Eveline

En roman helt i min smak, med verklighetsbakgrund som utspelade sig under andra hälften av 1700-talet, från maj 1771 -- december 1790. Baksidestexten börjar så här: Året är 1790. Utkastad från Gustaf III:s hov börjar Anna Charlotta von Stapelmohr, gift Schröderheim teckna ner sina minnen. Hon hade allt - och förlorade det. Kvick, litterär och ironisk gör hon upp med sina fiender och rannsakar sitt eget hjärta och sina kärlekar. 

God Natt Madame     av  Carina Burman

Ur baksidestexten: Anna Charlotta von Stapelmohr var nära vän till Bellman (läs Carina Burmans Bellman:biografin), gift med kungens gunstling Elis Schröderheim och själv en viktig kulturpersonlighet. Detta är en roande, sorglig och nästan sann roman om en kvinna som inte lät sig begränsas.

Exakt därför blir jag alltid så fascinerad och lycklig när jag läser historiska romaner, som lyfter fram och skildrar kvinnor, som haft mod och möjlighet att tillföra sitt liv och leverne det de själva önskade sig, trots de hårt manliga strukturer, som begränsat, förminskat och "låst in" kvinnor i alla tider. 

Inledning på sid 5: Hennes hus blev samlingsstället för det bästa sällskap, och en skola för den goda tonen, den sanna belevenheten, den anständiga glädjen. Man skockades omkring henne. Så beskrevs Anna Charlotta av en av sina väninnor, Elsa Fougt född 1744, död 1826, som var en svensk boktryckare. Hon var medlem i Stora Amaranterorden, inom vilken hon höll ett minnestal över Anna Charlotta von Stapelmohr.

Vi får följa den levnadsglada och frejdiga Anna Charlotta från 17 års ålder och 20 år framåt. Hennes poetiska ådra beskrivs och hennes starka längtan efter barn.  Carina Burman skriver så tydligt fram denna jag-berättare, med Anna Charlottas egen "röst", där läsaren kan höra hennes skiftningar i humör och tonläge. Författaren har gjort grundlig research och väver skickligt ihop verklighet och dikt. Jag kan riktigt föreställa mig hur Anna Charlotta levde, hur det var för henne och hennes man, att vara gunstlingar i Gustav III:s hov. Men också hur utsatt och skör detta var kring den mycket nyckfulle och ombytlige monarken och hans manliga favoriter. Alla dessa teatraliska upptåg medan folket levde i armod. 

Språket är fantastiskt, vackert, frejdigt, litterärt och poetiskt. Dessutom blandades svenskan lite kokett med många franska uttryck på den tiden, t.ex. s37) "Minnet är en lustig filou" (filur :-). Trevligt med att varje kapitel inleder med poetiska strofer, av bl.a. Johan Henrik Kellgren, Catharina Charlotta Swedenmarck och Carl Michael Bellman.

Intressant:Två av Anna Charlottas övriga väninnor var Beata Théel och Hedvig Ulrica de Geer. De finns inte på wikipedia under eget namn, dock under sina mäns! På s38) Anna Charlotta läser en bok, som hon hoppades skulle lära henne något om sann höviskhet och kärlekens väsen - Princess de Cléve av Madame de la Fayette skriven 1678. Inget nytt under solen alltså! På samma sida står att hon vill spänna av sig "pocherna" (styvunderkjolar) och "rumpkudden" (ett slags turnyr). s233) Om sorgen att mista ett barn: Sorgen levde kvar längst in i hjärtat som en hård kärna, som inga oljor och parfymer kunde mjuka upp. Resten av mig förblev densamma. Jag var ännu Lotta! s271) I efterordet skriver Carina Burman: Detta är alltså en nästan sann skildring av en intelligent, vitter, frispråkig och kvick kvinna från1700-talet. Men det är en roman.  Författaren använder ordet vitter=boklärd, varför jag länkar till Kungliga Vitterhets Akademien, instiftat år 1753 av drottning Lovisa Ulrika.

Möter berättelsen mitt liv: 2011 läste och diskuterade vi Prinsessan de Cléves i en läsecirkel. Frankrikes president Nicolas Sarkozy hade uttalat sig förklenande om boken och dess läsare. Bokläsare, som förbehöll sig friheten att själv välja sin läsning, protesterade. En knapp togs fram med texten "Jag läser Prinsessan de Cléves", ett motto för klassikerläsning. Och vi läste och tyckte? I mina noteringar står att vi diskuterade 15-1600-talens konventioner, passioner, skam och skuld för kvinnor, dock inte för män! Inget nytt under solen här heller!

Avslut: som framgår är jag i hög grad road av att läsa historiska romaner med möjlighet att länka till mer upplysning. Att läsa vidgar persektiven!

//Eveline

DET FINNS PLATSER KVAR TILL SCEN SUNDSVALLS DIGITALA BOKKLUBB OM ÆDNAN 

ANMÄL DIG till: scensundsvall@riksteatern.se

TISDAG 1 FEBRUARI 2022 KL. 18:00 Intro till boksamtalet 1 MARS kl 18:00 digitalt via zoom.

Bokklubb – Ædnan

Scen Sundsvall

Gillar du att läsa böcker och samtala om dem med andra? Anmäl dig till vår omtyckta bokklubb för Scen Sundsvalls medlemmar.
Eveline Santner leder bokklubben med Linnea Axelssons framgångsrika bok Ædnan som belönades med Augustpriset 2018.

Tisdag 1 febr kl 18:00 – 18:30 Introduktion om upplägget
Tisdag 1 mars kl 18:00 – 19:30 Samtal om boken
Måndag 7 mars kl 19.00 – Teaterföreställning på Sundsvalls teater
Onsdag 9 mars kl 18:00 – 19:30 Efter-teater-samtal

”Ædnan” är en lyrisk berättelse på vers, om två samiska familjer, en från 1900-talets första halva, och en från dess senare. En väldig bok, mer än 700 sidor, men ordknapp och med mycket luft mellan raderna. Det gör att den inte är tungläst.
Eveline Santners tips: Läs gärna med pauser för bästa behållning av den stora, gripande och viktiga berättelsen.

Träffarna sker digitalt via plattformen Zoom.

Vid vårens första boksamtal, digitalt pga Corona/Omikron-smittan, som fortfarande sätter stopp för våra fysiska träffar, deltog Anette M, Gunilla Ö, Kerstin S och Eveline S. Annette S-G lämnade synpunkter per telefon. Berit J och Toni O deltog med sina mejl-synpunkter. Så roligt att alla deltar så engagerat i boksamtalen, på olika sätt! En mycket stark och berörande livsberättelse med verklighetsbakgrund, som var så olik vår egen samtids livsvillkor, trots närheten geografiskt. En roman helt i linje med vårens tema: Människans livvsvillkor och avtryck.

Modersmjölken av Nora Ikstena

Översättare: Juris Kronberg - född 1946 i Sverige av lettiska föräldrar, död 2020. Modersmjölken blev hans sista översättning. 

Innehåll i korthet: Direkt efter förlossningen lämnar modern hemmet tills mjölken sinat, för att inte skada sitt barn med en mjölk hon upplever förgiftad, på grund av sin egen bitterhet på livet. Dottern växer upp växelvis hos sin mor och sina morföräldrar. Baksidesinfo: En fertilitetsläkare som hjälpt hundratals kvinnor att bli gravida, men som inte lyckas frammana några moderskänslor för sitt eget barn. En dotter som får kväljningar av den sovjetiska mjölken i skolan. Tillsammans berättara de fram en oupphörligt intressant krönika över Lettlands Sovjetera. Sovjet=Råd.  

En bok som verkligen berörde oss alla och grep tag på flera plan: moderns oförmåga att knyta an till sin dotter; samhällsklimatet mellan människa och stat beskrivs starkt; dotterns strävan att få modern att se livets mening; en skildring av en olycklig persons desperata och apatiska handlingar; en stark mormor-mor-dotter-relation och längtan att få leva sitt liv i frihet utan instränkningar! Vi diskuterade vidare kring det auktoritära och totalitära samhället, som genomsyrar och påverkar alla mellanmänskliga relationer skrämmande negativt.  En bok med ett märkligt, sorgligt slut, dock med hopp om framtiden.

Vi var överens om budskapet: att leva i ofrihet framkallar "dålig livslåga" (Kerstins ord); att människor levde i parallella världar för att dels orka med och dels passa in och inte riskera repressalier, vilket ju modern så grymt hade erfarit s65-67; hur mycket en stat kan inskränka på medborgarnas frihet innan känslan av ofrihet tar över; att Bambi åt upp sina ungar i syfte att bli utsläppt ur buren s109 (metafor); att utforska gränserna mellan liv och död s32; 

Författaren ger en varm gestalning av samtliga karaktärer närmast dottern och modern. Vackra skildringar av miljö och natur t.ex. vid utsiktskullen s90-91, vid floden s205, om "mjölkvägen"/vintergatan s213;  Hur påverkas läsaren av att huvudkaraktärerna inte är namngivna?

Om modersmjölk - se sid 81, 84, 106, 181, 237

Om parallella världar - se sid 29, 31, 40, 185

Om Jesse "Guds gåva"  - se sid 61, 77, 151 

Om lerbarnet - se sid 120, 259

Språket: enkelt, lättläst med korta kapitel; rörig att komma in i innan man inser att berättarna växelvis är dottern och modern; 

Starka meningar: om sorg och längtan s128; om kärlek s132; om liv och död s141; om närhet s156; ; om individens makt s176; om styvmorfar s108, 184;

Starka stycken: om nära döden upplevelse s96-98; om Leningrad s44, 65, 206; om Eremitaget s207; om Berlinmurens fall s260; om mormoderns förtvivlan 164-165

Titeln: stämmer helt med innehållet; 

Omslagsbilden (pocket): mjölk"splaschar" eller stjärnor

Recensioner: Sveriges Radio/Anna Tullberg: En sorglig roman som gör läsaren lycklig; SvD/Kristina Sandberg: Mästerlig roman som väntat på att bli skriven (låst artikel) Expressen/Per Wirtén: Är det rätt att döda sitt barn för att rädda det? Dagens bok/Saga Nordwall: Växelsång om frihet. Lektörsomdöme/Ylva Floreman: Modersmjölken är väldigt finstämd och inkännande. Det är en på alla plan vacker och rikt engagerande berättelse och har inneburit ett internationellt genombrott för Nora Ikstena. Helhetsbetyg 5.

Möter något mitt liv: som barn privata minnen, som vuxen ett oförglömligt besök i S:t Petersburg och Eremitaget. 

Avslut: TACK till TONI i vår cirkel, som tipsade om denna både komplexa och tillgängliga bok -  Modersmjölken - rekommenderas starkt!

//Eveline

Romanen har berört mig på flera plan. Ett starkt, mycket starkt relationsdrama jämsides med ett yrkesliv inom ett område jag inte trodde jag skulle bli så fascinerad av. Kanske pågående klimatkris och människans påverkan på djur och natur, bidrar till min fascination. Jag saxar från baksidestexten: Inti Flynn reser till Scottland med sin tvillingsyster Aggie och ett team av biologer för att försöka återinföra vargar i de avlägsna högländerna. När försöket med vargarna ser ut att lyckas, vänds allt upp och ner, då en av lokalborna hittas död och vargarna kommer att skyllas för detta. Intis syster Aggie lider svårt efter en fruktansvärd incident och pratar inte men tecknar allt hon vill till systern. Inti har ansvar inte bara för vargarna, sin personal, lokalborna utan även för sin systers hälsa. 

När vargarna kom    av  Charlotte McConaghy

Översättare: Carina Jansson 

Redan från första sidan fängslas jag av den starka inledningen, vilket bådar gott för en spännande läsning. Tvillingsystrarnas uppväxt i två världar, hos modern i Australien och hos fadern i Canada. Huvudkaraktären är inte som andra. Hon har en helt unik uppfattning om känsel - spegelberöringssynestesi - ett neurologiskt tillstånd. Hjärnan tolkar andras sinnesförnimmelser, människors och även djurs. Det hon ser känner hon och ett kort ögonblick är hon den andra, vars smärta eller njutning blir hennes egen. Författaren beskriver detta så ingående. Det både berör och upprör mig i romanens starka partier. Nästan som att jag också delar karaktärens känsla. 

De ingående beskrivningarna av vargarnas beteende, ensamma och i flock blir för mig en ny, fascinerande och skrämmande kunskap. Hur de tycks interagera med människan. som nu ska släppa ut dem i frihet i ett försök att restaurera ekosystemet från att ha växt upp och levt instängda i djurpark. Det är suggestivt skrivet, som driver upp spänningen i läsningen. Kommer återinföringen att lyckas utan att människor eller "tamdjur" kommer till skada?

Boken innehåller många vackra miljöskildringar s86)Alla små ljud från en skog, från ett ekosystem i balans. s 209)En värld av höstfärger. En bankett. Pappersbjörkar, lärkträd, jättepopplar, städsegröna granar. Wonder Lake, där vattnet skimrade i syrenlila under den purpurfärgade solnedgångshimlen. Över alltihop reste sig den snötäckta toppen på berget Denali, gnistrande vitt och förbluffande stort. Så tjusigt åskådliggjort. 

Ett par exempel på meningar som berör: s286)Under bråkdelen av en sekund är han allting, han är hela världen och den lilla inuti mig är ett universum för oss båda. 334) om vargungarna när de leker. 334-335) Något overklig är huvudkaraktärens psykiska och fysiska råstyrka, visserligen besitter hon många starka egenskaper och har nära till vrede, men...

Språket: lättläst, bra driv och komposition, lätt att ta till sig, lätt att sträckläsa. Jag är annars en "långsam läsare", men den här läste jag snabbt med mina mått mätt och rekommenderar den gärna.

Var möter berättelsen mitt liv? s333) Solen får den vita marken att gnistra och dess värme fyller mina muskler med energi.  Exakt så - må solen snart återkomma med sin värme!

//Eveline

PARADISET en lockande titel, men vad är Paradiset - ett begrepp, en vision, en dröm eller - ett helvete? Jag har läst boken med tanke på titeln och kan bara tänka mig den vackert beskrivna trädgården (s51) hos "farbror Aziz" och ett par ställen till, där landskapet beskrivs så svindlande vackert, där jag tänker mig att Paradiset kunde ha funnits. Men det vore för enkelt av en författare som vunnit Nobelpriset med Svenska Akademiens motivering: för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter.

Paradiset                 av Abdulrazak Gurnah

Översättare: Helena Hansson

För mig är berättelsen fascinerande och bildande. Landet Zanzibar har för mig framstått som ett Paradis, ett resmål där vi kan uppleva sol, värme och en annorlunda kultur. Att landet bär på en så mörk, svår och tung historia med den tyska kolonialiseringen 1885–1919 var jag helt okunnig om. Författaren beskriver flyktingens eller i Yusufs fall den bortlämnade sonens påtvingade livsvillkor, som pant till den rike och mäktige köpmannen Aziz. På grund av faderns oförmåga att klara ekonomin för sig och sin familj, har han lämnat sonen som slav till Aziz. Pojken som alla år i "fångenskap" trodde att fadern en dag skulle komma och lösa ut honom. 

Det är en stark, oförstående grym och mycket berörande livsberättelse. Vacker, märklig, dråplig och annorlunda. Med inslag av vidskepelse, andar och magi. Om stolthet, girighet, hat, vedergällning, brutalitet, frosseri och råa okvädningsord i tilltal till varandra. Om "farbror Aziz" långa, farofyllda och strapatsrika affärsresor med  Magendo inåt landet. Med en blandning av folkslag, förutom tanzanier deltog somalier, araber, indier och kustfolk.

Med sin vackra berättarstil, håller författaren läsaren i sitt grepp, trots alla grymma delar. Jag ville bara fortsätta läsa och få veta pojken Yusufs öde, även Khalils, Aminas, Hamads och "den galna fruns" fördömda tillvaro. 

Skönheten i landskapet: s88) Här var landskapet frodigt av träd och gräs...snart kom han till ett vattenfall...platsen hade något hemlighetsfullt och magiskt över sig, men stämningen var inbjudande och fridfull... s154) Sjöns omgivning vilade i ett mjukt overkligt ljus, violett med en karmosinröd rand av höga klippor och kullar som bildade stränderna.... (karmosinrött så vackert)

Skönheten i språket: s262) Yusufs kärleksförklaring till Amina är "paradisisk". 

Språket: vackert, poetiskt, med lågmäld ton trots höga röster, t.ex. s67) där ledaren för bärarna skriker ut okvädningsord till dem. s68) de omständliga och "smöriga" hälsningsfraserna.

Jag ser fram till att läsa Abdulrazak Gurnahs övriga titlar och börjar med Den sista gåvan, som jag köpt till min Nobelsamling.

Avslut: Jag rekommenderar Paradiset, för den inblick den ger, i geografiska och kulturella skillnader. Kanske leder de val människan gör till Paradiset?

//Eveline