Jag blev nyfiken på boken när jag läste baksidesinformationen, som jag citerar: Fem personer reser med tåg genom Sverige (vid olika tidsepoker), ett gift par i kris (Harriet och Oskar), en ensamstående far och hans dotter (Harriet som barn) samt en kvinna (Harriets dotter Yana) som söker svaret på en gåta, som hennes mamma lämnat efter sig. De reser alla mot Malma station och ingen av dem vet att det som händer på slutdestinationen kommer att omdefiniera deras liv. Malla station är en drabbande berättelse om familjehemligheter och oförrätter som gått i arv genom generationer - och om jakten på sanningen som kan förändra allt. 

Malma station av Alex Schulman

En påtagligt förtätad stämning redan i inledningen, väcker rmin känsla av förstämning. Den är tung att läsa, men jag kan inte sluta. 

Tre tågresor till den mystiska Malma station. Den första kring 1970-talet då Harriet reser med sin pappa. Föräldrarna har skilt sig och delat på barnen. Harriet blir hos pappa, som egentligen ville välja Amanda och inte Harriet. Men Amanda följer med modern till en ny relation. Långt senare gör Harriet om resan med sin man Oskar, då hon vill gee honom en pusselit av hennes liv, innan de också skiljs åt genom att Harriet ger sig av. Dottern Yana blir kvar med pappa Oskar. Ytterligare något decennium senare gör deras dotter Yana samma resa. Hon reser ensam med moderns fotoalbum som utgångspunkt. Vad är det för speciellt med stationen, Malma station? 

Och människorna, de framträder ur författarens tankar med många tillkortakommanden, ensamhet, bortvalda barn, nya relationer, bitterhet och sårad självkänsla ger mörka minnesbilder. Oförrätter och hemligheter i barndomen bär människan med sig livet igenom, hämmar identitetssökandet och präglar individens val och beteenden. 

Det finns många nedslag i romanen att lyfta fram och jag väljer Yanas ensamma tågresa. Hon och moderns fotoalbum, där varje bild berättar om moderns uppväxt ensam med sin far. Bilderna ger Yana en mening bakåt, bilder där det på baksidan står en mening som tar tag i mig: Your Are Not Alone har modern skrivit som ett mantra. Första bokstaven i varje ord bildar namnet YANA - elegant av författaren. 

Språket är lättläst, berättelsen flyter på och läslusten växer. Det är ingen ljus generationsroman Schulman skrivit, men mycket läsvärd. Jag har tidigare bara läst en av Schulmans böcker - Bränn alla mina brev - men jag ska verkligen läsa fler!

//Eveline

 Toni Morrisons enda publicerade novell från Novellix nr 124. 

Recitatif av Toni Morrison

Citat från baksidesinformationen: Toni Morrison har skrivit en enda novell: Recitatif. Nu publiceras den för första gången på svenska, i översättning av Helena Hansson. I berättelsen står hudfärg i centrum: Författaren låter historiens huvudkaraktärer, Twyla och Roberta, vara tydligt åtskilda av såväl färgen på sitt skinn som av sin klasstillhörighet. Träffsäkert och skickligt låter Morrison oss konfronteras med våra egna föreställningar om den andre, föreställningar som gång på gång ställs på ända, och hon låter oss aldrig få veta vem som är svart och vem som är vit.

1993 var Toni Morrison första svarta kvinna att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: ”genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör [hon] en väsentlig sida av amerikansk verklighet”. Hennes böcker har uppskattats av såväl kritiker som av den breda publiken, och hon är särskilt omtyckt för sin träffsäkra dialog och sina nyansrika skildringar av det svarta USA.

Jag som sällan läser kriminalromaner, har läst 3 deckare på tyska! Författaren Oliver Hamann är en släkting till mig, så det är extra roligt att läsa om denna fiktiva, något säregna tyske kommissarien Franz-Josef Grillmayr. Författaren har kommit ut med 3 böcker och den 4:e är på gång hemma i kammaren, när övrigt arbete tillåter. Jag läste den 1:a boken för några år sedan och har nu läst den 2:a och 3:e boken. Handlingen utspelar sig i samtliga böcker på Fuenrteventura den näst största ön i den spanska ögruppen Kanarieöarna. Jag hoppas de kommer i svensk översättning framöver. För mig är det trevligt att läsa på originalspråket och öva upp mitt modersmål.

Der Wasserkrieg Eiskalter Sommerwind Stummer Schrei in Weiss

Författare: Oliver Hamann

Författaren bygger upp intrigerna i lagoma doser och spänningsnivåer. Han beskriver sökandet efter lösningen på ett lättsamt och humoristiskt sätt. Läsaren får följa händelseutvecklingen med misstänkta gärningspersoner under både med- och motgångar. Allt under sällskapliga och täta dialoger mellan kommissarie Franz-Josef Grillmayr och hans assistent José Esparagio, av kommissaren kallad "Schosse", en grov tysk brytning av det spanska namnet, vilket är roande för läsaren men smått irriterande för assistenten som inte gillar att få sitt namn förvanskat. Bland karaktärerna märks också rättspatologen Georg Sanchez, som med sin innovativa personlighet både irriterar och förnöjer den lättretlige, men hygglige kommissarien. Med Estragon Salazar, polismästaren i området, utkämpar kommissarien också interna maktstrider, med allvar och humor. 

Innehållet i alla tre böckerna följer mönstret med att kommissarien önskar sig en lugn och trivsam tillvaro på ön, tillsammans med sin käresta/väninna Inez. Så önskar sig också assitenten med sin flickvän Arantxa, men alltid inträffar något som stör lugnet. Inez, som är personalansvarig på ett stort hotell blir inblandad i bok 2. Arantxa, som vill satsa på sin karriär blir inblandad i bok 3. 

I den 1:a boken konfronteras duon med ett vattenkrig med oförklarligt mord, i den 2:a med ett mord på en hotellstäderska, i den 3:e med en tysk företagares våldsamma död. Allt i en så gemytligt anda som det är möjligt i en bok om ond bråd död, en s.k. trivsel- och mjukdeckare! 

Enligt författaren kommer 4:e boken att handla om klassisk musik i orkestermiljö. Spännande! 

//Eveline

Under våren har jag deltagit i kurs 2 om Frida Stéenhoff, alltså skrifter och dramer hon skrev efter flytten från Sundsvall 1908 till Oskarshamn och senare Stockholm. Jag kommer att lägga upp dessa mycket aktuella skrifternas titlar framöver....Skrifter som ca 100 år senare är aktuella till innehåll och budskap.

....forts följer....

Dystopier har jag svårt för och först vid tredje försöket förstod jag varför jag inte bara släppte den. Det är en mörk framtidsskildring om ett totalitärt, fascistiskt USA, där människor med asiatiskt ursprung utsätts för systematisk förföljelse. Det sker alltför många skrämmande övergrepp i världen nu, men detta är också en berättelse om kärleken mellan mor och son - en kärlek så stark, trots ofrivillig åtskillnad i ett samhälle styrt av kollektiv rädsla och rasfientlighet. 

Våra förlorade hjärtan av Celeste Ng

Handling: USA har haft en djup ekonomisk KRIS, som Kina hålls ansvarig för.  Alla invånare med asiatiskt ursprung anklagas för kinesisk medlöperi, när landet börjar återhämta sig. En förföljelse av asiater inleds och varje misstänkt handling mot PAKT bestrafffas. En metod som används är, att ta barnen ifrån föräldrar med asiatiskt ursprung och placera ut dem i fosterhem, i syfte att "avasiatisera" barnen och göra dem till amerikanska barn med genuina amerikanska värderingar. Alternativt att fängsla den föräldern som gjort sig skydig till någon "missgärning", mestadels påhittad. Det är asiaterna som staten är ute efter. 

PAKT = "Protektion av Amerikansk Kultur och Tradition" är mer än en lag. Det är ett löfte vi ger varandra: ett löfte om att skydda våra amerikanska ideal och värden, ett löfte om att för de människor som underminerar vårt land med oamerikanska idéer, kommer det att bli konsekvenser. // Ur Vi lär oss om PAKT: En handbok för unga patrioter.

Tolvåriga Bird Gardner har inte sett sin mamma Margaret på över tre år. Margaret var född i USA av asiatiska föräldrar. Hon valde att försvinna då hon skulle fängslas efter att hennes dikter använts i protesterna mot de stränga lagar, som införts för att värna "amerikansk kultur". Birds pappa Ethan - en begåvad amerikansk lingvist på universitetet i  Cambridge Massachusett USA - degraderades då, till att plocka böcker i hyllorna på universitetsbiblioteket. Han förmanar sin son att hålla låg profil. 

Bird, mammans smeknamn för Noah, följer sin pappas förmaningar och går alltid raka vägen till och från skolan -  med böjt huvud så han inte visar sitt ansikte, som har starka asiatiska drag efter mamman. Han undviker ögonkontakt och är rädd att någon ska ställa frågor och han ska inte prata om sin mamma med någon. I skolan har han inga kamrater tills Sadie börjar i hans klass. Sadie är ett barn som flyttats (tagits) från sina föräldrar till särskilt utvalda fosterföräldrar. Men Sadie är rebellisk och rymmer ofta för att söka efter sina föräldrar. Sadie berättar för Bird, att hans mamma är känd i hela landet för att vara den som är orsaken till det uppror som börjar bildas. Margaret Miu var poet och texten Alla våra förlorade hjärtan har tagits ur sin kontext från en dikt av henne och används av proteströrelsen. Därför gav hon sig av, innan polisen skulle hämta Bird till ett fosterhem. Pappa Ethan får behålla pojken under strikt amerikansk fostran och tron på PAKT. 

Men en dag får Bird ett brev med en kryptisk teckning i. Han inser att hans mamma försöker kontakta honom och bestämmer sig för att söka efter henne. Här börjar själva äventyret för Bird och med intressant uppfinningsrikedom låter författaren oss läsare följa med i hans sökande efter sin mamma. 

Att skilja på föräldrar och barn låter osannolikt idag, men är en skrämmande vanlig åtgärd makten tagit till gentemot etniska minoriteter, urinvånare eller andra grupper som ska knäckas. Celeste Ng har refererat till citat: det här är en metod som förekommit, som när migrantbarn skiljts från sina föräldrar vid den mexikanska gränsen. Samiska familjer har råkat ut för samma öde. slut citat. Och vad sker idag med ukrainska barn?

Författaren ger en bred bakgrundsskildring av Margarets och Ethans liv i USA innan och under KRISEN och även tiden efter Birds födelse. Skildringen av det kärleksfullt nära samspelet mellan Bird och mamman, är varmt berörande och älskvärt. Författaren beskriver skickligt de mödosamma umbärandena av ett liv i ett fientligt system. Bibliotekariernas betydelse för kampen om barnens rätt till sina föräldrar, är överraskande och rörande. Trovärdigt? Förhoppningsvis!  Människan har förmåga att skapa system i syfte att gå förbi system. En tankeväckare!

Jag hade lockats att läsa vidare, trots mitt motstånd och kunde inte sluta innan jag visste hur det skulle gå för Bird, Sadie och övriga karaktärer. Och med den skrämmande insikten, att människan lever i stor ovisshet om framtiden, som världsläget ser ut idag.

En mening som stannat kvar: s275) Allting som behöver förändras känns ofantligt och omätligt. En uppgivenhetskänsla infinner sig!

Ett vackert stycke: s277) Under tystnad turas de om att ta hand om elden - först Bird, sedan Sadie, sedan båda tillsammans, blåser de liv i den - tills de större pinnarna fattar eld, sedan vedträna, och lågorna växer stadigt och lugnt och hett. Min tillförsikt växer!

Språket: lättläst, trots täthet i innehåll och textmassa; det poetiska anslaget varvat med innehållets 'fakta' väckte mitt intresse.

Översättare: Anna Strandberg - Citat från hennes information: jag drivs av min passion för språkets möjligheter - Det tilltalar mig mycket!

//Eveline

Läser i dagens ST att Svenska Akademiens översättarpris i år går till två översättare.

Jesper Festin som bl.a. översätter från tyska Daniel Kehlmann och Peter Handke.

Olov Hyllienmark som bl.a. översätter från nederländska - Marieke Lucas Rijneveld - Obehaget om kvällarna, som vi läste i bokcirkeln hösten 2022.

//Eveline

Bonniers Bokklubb & Månadens Bok har presenterat sina nominerade romaner till Litteraturriset Årets bok 2023 Av dessa har jag läst och skrivit om två i min blogg, läs gärna om Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin och  Folk som sår i snö  av Tina Harnesk. 

Du kan rösta på din favorit fram t.o.m. 3 september här: Bonniers bokklubb

Min favorit Färskt vatten till blommorna har haft framgång på Bästsäljarlistor. Bokhandlare Lennart Bergström, Sundsvall, skrev i sitt VeckoMagazin 27.03.2023: En bok som varit etta på franska och italienska bästsäljarlistor sedan i fjol! Eveline Santners recension har ständigt legat i toppen av lästa recensioner sedan i fjol höst.

Lennarts svar 28.03.2023: Ja, det är otroligt vilket intresse det har blivit för din recension av Perrins bok! Och det håller i sig. Bara i går var det nästan 100!

Så oerhört roligt!

//Eveline

Ett av mina barnbarn låg hemma i en förkylning och hade jättetråkigt. Då skickade jag denna bok till honom, en av hans fars favoriter som 11-åring. Tanken var !

att vi skulle läsa den tillsammans och jag var nyfiken på sonsonens reaktion på äventyrsromaner från förr om PIRATER - GULDSKATTER - MYTERI !

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson

Baksidestext: När den unge Jim Hawkins kommer över en äkta skattkarta förändras hans liv för alltid. Han får följa med på skeppet Hispaniola, som ger sig av till Karibien för att leta reda på skatten. Men det är något som inte riktigt stämmer. Skeppskocken Långe John Silver och de andra sjömännen har något helt annat i kikaren. Och de är inte rädda att döda för att nå sitt mål. 

En våldsam 'pojkberättelse' från 1883 - en tidlös berättelse för moderna barn, enligt förlaget Bonnier Carlsen, som utgivit fler i en serie Äventyrsklassiker. Min sonson läser nu inte så gärna som farmor skulle vilja, men det han läst är "bra" säger han. När han läst klart, ska vi diskutera den. 

Äventyrsböcker var mer intressanta för pojkar förr, innan äventyrslusten fick sitt lystmäte mättat via de moderna digitala sätten. Den egna fantasin vid läsningen gav andra tankar om vad som är fantasi och vad som är verklighet. 

//Eveline

Med spänning träffades vi till vårens sista bokcirkel tisdag 28 april för att samtala om den 4:e boken i serien om Ingrid Barröy. Trots helgens yrsnöväder i vårt område ansågs tanken att ställa in cirkeln, med att Ingrid Barröy skulle utbrista "Löjligt"! Vårens tema: Drömmar, val & konsekvens stämmer bra med bokens innehåll. Vi som delgav varandra våra synunkter var Annette, Ann-Sofie, Berit, Elllinor, Gunilla, Kerstin, Margareta, Maria, Toni och Eveline. Att äntligen komma "i land" med serien kändes oerhört intressant och spännande. Hur hade det gått med allt och alla på den stormpinade ön Barröy vid Helgelandskusten i Nordnorge under sent 1940-1960-tal. Hur hade livet format Ingrid från den lilla flickan vi mötte i De osynliga;  den unga kvinnan i Vitt hav ;  den mogna kvinnan i Fartygets ögon;  till "matriarken" i  Bara en mor ?

Bara en mor   av       Roy Jacobsen 

Översättaren: Staffan Söderblom - till samtliga delar. Han följer skickligt författarens mjuka men hårda livsberättelse.

Vad berörde och tilltalade oss i sin helhet: Tankarna går tillbaka till De osynliga och den stillsamma berättelsen om lilla Ingrid med mor och far och faster på ön. Den nya tiden och omvärlden pockade på och hur synlig blir man då? Frågan varför Ingrid inte besvarade frågorna i breven hon fick, förblir en fråga? Pojken Mattis/Mathias öde berörde och Olavias. Att hon väljer att lämna sin son 'Mattis' och rymma till sin tyske älskare (tillika sonens far), men inte ha mod att ta det gemensamma barnet till sig, det känns tungt. Vi drabbas av alla dessa förtvivlade människoöden, som är offer för anseendet!  Benämningen "tyskunge" utsatte barnen för andra barns mobbing och vuxna bemötte dessa barn fruktansvärt illa, läs boken Liten Ida av Marit Paulson. Mathias som till en början inte gav ett ljud ifrån sig sedan hans mor försvann, framställdes som "efterbliven", men växte upp till en 'hel människa' i Ingrids moderliga omvårdnad. Ingrid oroar sig över att Mathias är vänsterhänt, men blir lugn då hon av Samuel präst får veta att det inte är ett tecken på att pojken är 'knepig'. Ända in på 1960-70-talen var det fel att vara vänsterhänt. Även Mathias far Johannes öde tar tag. 

Kapitel 16 ger essens åt hela Ingrids väsen, som är själva hjärtslagen i hela serien. Ingrid är en stark kvinna, en person för alla, med integritet och god människokännedom. Allt utgår egoistiskt från och kring henne. Författaren har utrustat Ingrid med detaljrik kunskap om hur det är att leva så nära och i ett med naturen. Människorna på ön är duktiga i att läsa av varandra utan ord. Att bo på en ö med kampen mot alla element är fascinerande och beundransvärd. Men allt är inte godmodig lycka! Den stora katastrofen som författaren låter läsaren ana, lägger sitt sorgfilter över ön och de kvarvarande där. Ingrids känsla av att hennes rike på ön håller på att falla sönder blir tydlig och hon slåss för att bevara det gamla och rekryterar nya till sin hjälp. Även om alla tycks vilja fly ön, kommer de tillbaka.

Vi diskuterade kapitel 17, där författaren på sitt fantastiska sätt beskriver varje gestalt med kärleksfull nyansering. Alla hans karaktärer visar upp drag av storhet, så som människorna är i stort och smått. 

Allt det nya från fastlandet och 'staden' som Suzanne förde in i Ingrids medvetande är intressant beskrivet. Så var det på 1950-1960-talen. Allt nytt och fint skulle in och allt gammalt och fult kastas ut, även i Sverige. Och detta nya och obegripliga, som Suzanne beskriver som "fritiden", i sina brev till Ingrid s94 och 158. 

Katastrofen på s208-209) är både väntad och oväntad och så tragisk. Samuel prästs tal s234-235) är mäktigt med dess mänskliga tillkortakommande och insikten om att han hade fallit för sitt eget högmod. Så var det Alexander, Kajas far, som inte omnämndes men fanns i Ingrids tankar. Vi funderade om vi ville veta hans öde i en 5:e bok? Nja, inte nödvändigtvis. Roy Jacobsen lämnar många tankar och frågor öppna till läsaren att fundera över. Hans berättelser ligger mycket nära verkligheten och i verkligheten är livet inte så klargörande, som vi skulle vilja. 

Språket: Författaren har under hela serien hållit samma saktmodiga, storstilade och beskrivande berättarstil. Utan stora ord men med ett vackert och fängslande språk, detaljrikt, vardagligt och realistiskt. Han förmedlar mästerligt ett kargt, kallt och tungt landskap, som glimmar till i ljus och glädje, när den korta sommaren kommer. 

Titeln: perfekt som en hyllning till Ingrid som mor (s248); Det kan också ses som en hyllning till Ivar Lo-Johanssons roman med samma namn Bara en mor från 1939 (från ung flicka till utsläpad statarhustru). I båda böckerna (s.k. proletärromaner) är kvinnans uppväxt och gängse normer en central del av berättelsen. Jacobsen fick Ivar Lopriset 1994. Vad står egentligen ordet bara för i båda romanerna? Det skulle vi vilja fråga Roy Jacobsen om, kanske i ett brev till honom?

Omslagsbilden: den förmedlar innehållet: mor och barn, den karga ön, klipporna, havet och ejderdunen.

Stark mening: s210) ingen lever längre än de som försvinner på havet  och Hur lång tid tog det?  finns för alltid kvar; 

Trevligt stycke: s81) där tackan "Mor" släpar barnen utför backen; 

Recensioner: Kultmagasin/Matilda Olson: I Ivar Lo-Johanssons bok följer vi en ung flicka som blir kvinna och som gör allt i sin makt för att bli mer än "bara en mor" - I Jacobsens bok följer vi en kvinna som försöker hitta sitt moderskap, som strävar efter att bli just en mor. 

DN Jesper Högström: Jacobsen har smak för lyrismer som döljer mer än de förmedlar - en person som tittar ut genom fönstret en augustidag ser inte det vissna gräset på en strandäng, utan "en sommar som hade blivit gul"! 

SvT Ingrid Elam: Imponerande - Som de flesta historiska romaner är Jacobsens också en berättelse om vår tid och utspelar sig på flera plan. 

VK Tommy Sundin/ Varje gestalt i Roy Jacobsens böcker reser sig från sidorna och blir ens vänner när man läser och lång tid därefter.

Lektörsomdöme/Arne Johnsson: Hela serien är en berättelse om de små sakernas stora betydelse i livet - framkastade ord, blickar, halvkvävda visor, känslor som inte kommer i dagen, öppna eller fördolda släktskaper. Ett storverk i lysande översättning av Staffan Söderblom. Helhetsbetyg 5. (Jag tror inte vi sett 5 i något lektörsomdöme tidigare!)

Övrigt: Berit berättar hur hon sitter på Malmö Central och ser på folk. Efter att just läst boken kommer karaktärerna till henne och hon ser plötsligt Samuel präst, Suzanne mfl. Till slut ser hon Ingrid i en äldre kvinnas skepnad, med Ingrids stabilitet, lugn, klokskap. Trevligt att ta efter! Jag ser mig själv som en 'Suzanne' - en 'stadsjänta' som växte upp i ett folkhemshus i 1950-talets Sverige. 

Läs dessa fyra fantastiska romaner om Ingrid Barröy - det är lysande författarskap!

//Eveline

I kursen om Frida Stéenhoff som Frida Stéenhoff-Sällskapet har under våren 2023 läste vi den andra texten Ett sällsamt öde (1911) och diskuterade den vid träffen onsdag 29 mars 2023. 

...forts följer