Så var det dags för samtal om romanen vi hade valt av 2017 års nobelpristagare Kazuo Ishiguro. Vi som träffades tisdag 20 februari var Gertrud, Toni, Barbro, Monica, Inger, Maria, Margareta, Gunilla och Eveline. Annette och Kerstin saknades idag, men vi har fått deras synpunkter via telefon och mejl. Även Berit har mejlat och skriver att hon gärna deltagit personligen.

Vårens tema: Nobel/Booker/Pulizer-prisad och Oprisad

Kazuo Ishiguro, Booker-prisad 1989 och Nobel-prisad 2017 är född 1954 , samma år som Ernest Hemingway (vår författare i januari) fick Nobel-priset i litteratur.

Ishiguro har skrivit berörande romaner bl.a. Återstoden av dagen och Never let me go. Dessa har flest av oss läst tidigare och även sett filmatiseringarna. Vi valde en för oss alldeles okänd – i novellform. Nocturner; fem berättelser om skymning och musik (2010)

  Nocturner         av                Kazuo Ishiguro

Överlag tyckte alla om boken, någon älskade den och någon tyckte inte så mycket om den. Kanske inte direkt ”nobelnivå” rakt igenom, men ändå stor behållning av att läsa och prata om karaktärerna.

Man fylls av känslor när man läser dessa sparsmakade noveller, med så mycket passion för musik. Som ett kammarspel. Roligt att vi läser noveller, för omväxlingens skull. Ishiguro har förmåga att skildra miljön, man ser och upplever det han beskriver. En av deltagarna förväntade sig Ishiguro i Haruki Murakamis nivå (en av många Nobeltippade författare) och blev inledningsvis besviken. Fast varför jämföra författare, som är begåvade utifrån var och ens personlighet.

Vi pratade om att karaktärerna i samtliga noveller är udda människor. Eller är det udda situationer? Är vi inte alla udda människor? Är inte alla liv ödesmättade med återhållen smärta? Vem vill inte hamna i topp av karriären? Ingen vill vara förloraren!

Stilen är lättillgänglig och drömsk – melankoliskt skruvad. Författarens skrivsätt är så fascinerande, ett intressant lugnt och behagligt språk, harmoniskt och okomplicerat. Man blir lycklig av att läsa!

Författaren är skicklig i att skriva i bilder: s 124 Jag kände att det gjorde ont i foten…såg stortånageln sticka rakt upp ur kötten, som om den gjorde Hitlerhälsning…..och svimmade. S 208 Ändå tycks det mig som om han hade förlorat den där ungdomliga viljan att göra ett gott intryck och det där försiktiga sättet han hade på den tiden, något som inte var så illa i den här världen, skulle man kanske kunna säga.

Temat i novellerna: Musik, karriär, vägskäl och uppbrott, sammanbrott och folk med dolda agendor. Ständigt något som missas, något som inte stämmer, pratar förbi varandra, inget blir löst eller klargörs. Läsaren lämnas att tänka ut slutet – om det nu ska vara något slut – som en Kafka-berättelse.

1) Stor respekt och beundran, kanske för minnet av en dyrkande mamma.

2) Den gamla kompisen, som kräver hjälp att hitta tillbaka till kärleken till frun. Raymond som älskar kompisens frun, som älskar vem? Sin man eller vännen från förr?

3) Insikten att man måste vårda det man har kontinuerligt och inte bara när man själv vill /har tid.

4) Att anpassa sig ”göra om sig” till omvärlden krav, i syfte att få tom berömmelse.

5) Ungefär som Kejsarens nya kläder – är Eloise en virtuos i realiteten – eller imaginärt.

Tibors ev karriär, hann vi inte diskutera. Dock av kostymen att döma s 208, tycks Tibor inte arbeta som heltidsmusiker.

Humor – helt hysteriskt komiskt: 2) när Emily ser Raymond krypa omkring och leka hund, som ett helt naturligt beteende. s 75: När jag väl insåg att hon var där kände jag mig inte i första hand panikslagen eller generad utan snarare sårad över att hon bara stod där utan att på något sätt ha aviserat sin ankomst. 4) Lindy hade t.o.m. mer bandage än jag, som åtminstone fått behålla en öppning på hjässan, där mitt hår stack upp som palmer i en ökenoas.

Recensioner: 1) Skånska Dagbladet 5/10 2017 Peter Olsson

https://www.skd.se/2017/10/05/masterligt-om-uppbrott-och-yta/

2) Expressen 6.10.2010 Nils Schwartz hör soundtracket till Kazuo Ishiguro

https://www.expressen.se/kultur/kazuo-ishiguro-nocturner/

3) Boråstidning 19.11.2010 Kristian Fredén Lätta och luftiga nocturner

https://www.bt.se/recensioner/latta-och-luftiga-nocturner/

4) Sydsvenskan nov-2010 Hanna Nordenhök

https://www.sydsvenskan.se/2017-10-05/amanda-svensson-forbannat-trakig-bok

(Amanda Svenssons recension gällde ”Begravd Jätte”)

5) Dagens Bok 27.12.2010 Lena Nöjd Ökad visdom med åren

https://dagensbok.com/2017/12/10/okad-visdom-med-aren/

6) Lektörsomdöme Bo Blom

Fem noveller, alla kring temat musik och möten: den begåvade losern ställs mot den framgångsrike. Det konstnärligt äkta ställs mot ytan och den ofta tomma berömmelsen, vilket ställer frågan vilka som når toppen och varför. Bokens komposition är mycket genomtänkt, men har Ishiguro lyckats variera temat tillräckligt? Jag slits fortfarande mellan ja och nej. Blandningen av finstämt och dråpligt ger trevlig läsning för stunden, dock utan att direkt imponera. - - Bo Blom..

Lyssna på Chopin – Nocturne op 9 No 2 https://www.youtube.com/watch?v=9E6b3swbnWg

Humoristiska delar i en Sorglig helhet

Noveller är svåra att analysera och samtala om

Det blir lite av varje…..

//Eveline

Tisdag 23 januari kl 16:00-17:30 träffades deltagarna i läsecirkeln vid Sundsvalls Bibliotek för vårens första boksamtal. Som vanligt i studielokalen Sylphide i Kulturmagasinet, en alldeles utomordentlig lokal för våra samtal. Vi som samtalade idag: Gunilla, Maria, Inger, Toni, Barbro, Margareta, Gertrud, Annette och Eveline. Monica och Kerstin var förkylda, men lämnat synpunkter. Berit har lämnat Sundsvall och flyttat söderut. Vi kom överens om att hon är kvar som "distansdeltagare", dock hinner hon inte läsa januariboken pga flyttbestyr. Hon återkommer till februariboken. Kul tycker vi, att hon vill vara kvar med oss.

Vårens tema är Nobel/Booker/Pulizer-prisad och Oprisad 

Vi börjar med en riktig tung klassiker av en riktig tung författare och Nobelpristagare Ernest Hemingway. Han fick priset 1954 för romanen Den gamle och havet och juryns motivering löd: ”för hans kraftfulla och inom nutida berättarkonst stilbildande mästerskap".

Först lite kuriosa: Annette, som valde denna gamla klassiker, berättade varför: "Som ung student hade hon låtit en kompis klippa håret, från ganska långt till ganska kort. Det blev kortare än tänkt pga att kompisen inte lyckades få vänster och höger sida lika långa i första taget. Resultatet blev kort och Annette var förtvivlad. Då hon följande dag kom till skolan, berömde hennes mattelärare henne för den snygga frisyren, vilket gjorde Annette glad. Ännu gladare blev Annette, då "hon" (matteläraren) sa, att Annette var lika snygg som Ingrid Bergman i filmen Klockan klämtar för dig. (Att matteläraren var en "hon" reagerade vi 40-talister på. På vår tid var de flesta mattelärarna en "han"! Många föreställningar kommer på skam och det är bara bra.) Annette berättade vidare, att hon inte läste romanen då, men tyckte att det var läge nu."

Ett trevligt minne vi fick ta del av  - Ja, läsecirklar är berikande.

             Frisyr á la Ingrid Bergman & Annette :-)

      Klockan klämtar för dig                              Ernest Hemingway

Vilken start denna roman har med John Donne: "Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig, varje människa är en del av fastlandet, en del av det hela......Och skicka därför aldrig bud att fråga, vem klockan klämtar för - den klämtar för dig"

Åh vad vi tyckte bra om denna klassiker! Vilka karaktärer författaren levandegör! Förutom Jordan och Maria är Pilar storslagen genom hela romanen,  Anselmo den gamle fine mannen (tveksamheten att döda och som känner stor skillnad mellan att döda ett djur och en människa), Andrés den unge filosofen (allt du har är till för att ge bort") och Pablo den mörka och svekfulla. I början och en bra bit in i boken känns berättelsen tråkig och mycket macho, "en hjältebok för män", som någon uttryckte. Men så hände något från s.164-173 (När man först gav sig in i det här.....alla människor man får träffa), en fantastisk filosofisk monolog av Robert Jordan. Därefter många fler liknande monologer som Jordan förde bl.a. med sin farfar i tanken samt Andrés som på väg med sitt uppdrag filosoferade kring (sid 366-367 Men du har inget hus...Du har ett meddelande att lämna vidare. Du är ful av skit som du kan ge bort till jorden, flinade han i mörkret. Du kan också fukta den med urin. Allt du har är till för att ge bort. Du är ett filosofiskt fenomen och en olycklig lottad man, sa han till sig själv och flinade igen. )

Vi diskuterade de tidvis mycket otidsenliga uttryck och beteenden, manligt/kvinnligt. Det har ändå hänt en hel del på den fronten. Men nu gäller det en anna front - den militära fascistvänliga falangen mot den regeringstrogna under Spanska inbördeskriget  1936–1939 och som slutade med att Francisco Franco kom till makten som enväldig diktator. 

Ernest Hemingwayt var en makalös författare med stor berättarkonst och närvaro i det han skildrar. Klockan klämtar för dig tycker vi är en mycket välskriven och detaljrik roman om krigets fasor med en fin kärlekshistoria inbakad i romanen (s.161Sedan kändes doften av ljungen....och de var där båda två, tiden stod stilla och han kände hur jorden rörde sig och försvann under dem), med en mörk ton och ett olyckligt slut, (viket man redan anar av Pilars spådom i början av boken). Innehållet är intressant, utbildande (kände inte till så mycket om spanska inbördeskriget) med stundtals njutbara miljö- och relationsskildringar. Fina och kraftfulla dialoger och beskrivning av varje persons karaktär och position i gruppen. Spännande skildring av patrioternas/fotfolkets pliktkänsla och vikten av att ha mod och verktyg att genomföra det ålagda, vad det än kostar.

Språket: lättläst, flyter på, vackert, högtidligt, filosofiskt, tydligt och vackert bildspråk, välskrivet, korthugget i dialoger, fantastiska monologer och beskrivande ord (t.ex. ...under den sista lungvärkande, mattbenta, muntorra, kulstudsande, kulsmällande, kulvinande språngmarschen...).

Recensioner: 1) Gävle Dagblad 5 juni 2009 Björn Widegren https://www.gd.se/kultur/klockan-klamtar-for-dig

Lektörsomdöme: I Andreas Vesterlunds inkännande nyöversättning kommer klassikern Klockan klämtar för dig nära igen med nyladdad aktualitet. Robert Jordan, amerikansk universitetslärare i spanska, befinner sig som frivillig mitt i spanska inbördeskriget bland partisanerna som strider mot Franco. Jordans pliktkänsla kontrasterar mot Pablos motvilja mot uppdraget och utmanas av den oväntade livsvilja som vaknar inom honom vid förälskelsen i den unga Maria, hårt drabbad av kriget. Här går liv i närkamp med död, plikt klingar mot kärlek och det är svårt att inte beröras av denna mästerligt skrivna roman. Språket är vigt, ungdomligt och kantigt på en gång. Helthetsbetyg 5 /Marie Reda

Boklån: Denna bok finns inte i pocket, men biblioteket tillhandahöll flera exemplar på långlån över jul-&nyår, några hade egna klassikerexemplar, en valde att lyssna och en annan att läsa e-bok.

FILMtips: Romanen filmades 1943 med Cary Cooper som den unge frivillige amerikanen Robert Jordan och Ingrid Bergman som Maria. Stor succé.https://www.discshop.se/filmer/dvd/klockan_klamtar_for_dig/P36206

Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=uwT92qGrnkc

Vi bestämde ett datum att se filmen tillsammans (går att låna på stadsbiblioteket), men tyvärr har lokalen vattenskadats. Vi gör ett omtag framöver.

//Eveline

- 23/1 Klockorna klämtar för dig av Ernest Hemingway 

- 20/2 Nocturner av Kazuo Ishiguro 

- 27/3 Lila av Marilynne Robinson

- 17/4 De fördrivna av Negar Naseh 

Vi tyckte att Extremt Högt och Otroligt Nära  var höstens bästa roman. Att vi såg filmen gemensamt påverkade säkert vårt beslut.

/Eveline

Tisdag 12 dec kl 16:00-17:40 träffades Monica, Maria, Inger, Toni, Gertrud, Margareta, Gunilla, Annette, Kerstin och Eveline för årets sista boksamtal. Berit och Barbro hade förhinder denna gång. Vi har läst Vitt hav av Roy Jacobsen.  Våren 2016 läste vi De osynliga av samma författare (se artikel 12.04.2016). Vitt hav är en fortsättning om Ingrid på Barröy.

 Vitt hav                                             av Roy Jacobsen

Jag börjar med min korta reflektion: En märklig roman som kändes trög, kall, luktade fisk, umbäranden. Ett kallt, kallt, kargt och tungt landskap som fick mig att tänka på ett norskt TV-program, som heter någon som: Man inte kunde tro att någon här kunde bo. Jag hade svårt för denna del,  För mycket omtugg om hur svårt och kallt, men ändå för Ingrid ett "lyckligt" liv. Jag tyckte mycket bättre om den första delen, som beskriver Barröybornas gemensamma strävan och uppväx. Nu var det bara hemskt, hemskt tungt. Visserligen i en annan tidsanda med 2:a världskrigets fasor.

Dock tyckte övriga deltagare väldigt mycket om denna bok, inte lika mycket som den första om Ingrid, vilken är mer stabil och genomtänkt i sin berättelse. Vitt hav är något tråkig i början, man måste "bråka" sin hjärna, dock steg engagemanget och den blev spännande  allteftersom.  Det blir en fasansfull resa med tillspillogivna kvinnor och barn, skildrad in i minsta detalj. Man fick lära mer om den tyska ockupationen och vad den kunde medföra för norska folket, som blev både offer och även förövrare. Ingen vet vem som är vän eller fiende, eller vem som kollaborerar med fienden. Roy Jacobsen lyckas fånga osäkerhetsstämningen som uppstår i sådan miljö. 

Språket: Ett fantastiskt språk, poetiskt, konstnärligt. T.ex: s 127 "Det hade varit den regnigaste sommaren i mannaminne. Men i slutet av augusti lade sig en så brutal värme över land och hav att tankarna mjuknade och det svindlade för ögonen. Det hängde ånga över jordsvart mark, fåglarna teg, landskapet släppte ifrån sig hörbara stön och havet låg slätt som ett nylackat golv."

Recensioner: 1) Sveriges Radio Kulturnytt 3.10.2016 – Mia Gerdin

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6531331

2) Aftonbladet 3.10.2016 Joar Tiberg

https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article23640377.ab

3) Corren.se 10.10.2016 Inger Dahlman

https://www.corren.se/kultur-noje/recensioner/starkt-odesdrama-om-urkraft-och-passion-om4330948.aspx

4) Norrbottens Kuriren 13.10.2016 Sven Nyberg

https://www.kuriren.nu/kultur/ny-bok-om-norska-ingrid-9005769.aspx

5) Hallandsposten 22.10.2016 Dan Sjögren

https://www.hallandsposten.se/n%C3%B6je-kultur/recensioner/jacobsens-f%C3%A5ngstspr%C3%A5k-trollbinder-1.3891818

6) Lektörsomdöme Arne Johnsson

Roy Jacobsen är en stor skildrare av såväl det historiska som moderna samhället. Läsaren får följa Ingrid genom omänskligt hårt arbete, känslostormar, längtan, återföreningar, sorger och glädestunder i en fantastisk berättelse om överlevnad och kärlek till människor, platsen, livet. Staffan Söderbloms översättning är lysande och bidrar starkt till den stora närvarokänsla romanen förmedlar. Helhetsbetyg 5. 

Helhetsbedömning:En fantastisk talande berättelse av en författare som behärskar att belysa, klargöra och skildra det allra yttersta i människors levnadsbetingelser.

Vi var överens om att gärna läsa en 3:e del om Ingrid och hennes fortsatta liv på Barröy med alla nya och nygamla människor som bosatte sig där i del 2. Omöjligt är det inte, då författaren i en intervju sagt, att det blir en 3:e del. Vi håller koll!

/Eveline

Höstens tredje bokträff tisdag 14 nov träffades Monica, Toni, Gertrud, Inger, Kerstin, Berit, Maria, Barbro och Eveline. Gunilla, Margareta och Annette kunde inte komma, men lämnade sina synpunkter via mejl och telefon.

Extremt högt och otgroligt nära av Jonathan Safran Foer

En intressant titel, en ung författare (28 år då han skrev boken), ett terroristhandling i grunden, extrem i världen och i synnerhet i USA, om en 9-årig pojke som då 11.9 "seveneleven" förlorade sin far. Allt detta och omslagsbilden (som ger tankar till nuvarande presidenten i USA) väckte nyfikenheten att läsa romanen och kunna samtala om den i cirkeln samt att Expressens omdöme på omslaget lyder: "Så bra att jag börjar tänka framtida nobelpristagare"!.

Det finns många ORD/KÄNSLOR som kort kan sammanfatta denna speciella, fascinerande och annorlunda roman. Några urval: Sorg-Pussel-Koncentrationskrävande-Rörig-Försoning-Familjebild-Smärta-Sorgbearbetning-Livsöden-Ensamhet-Tänk OM- Känslomättad-Känslokänslighet-Bearbetning-Berättarkonst

KORT sammandrag: Många olika meningar, infallsvinklar men klart ändå att vi alla tycker bra om boken. Svårfångad med ytterligheter. Svår att få grepp om innan man upptäckt finessen, skickligt hantverk. Innehåll och form med text och bild, nästan blanka sidor förbryllade, men allt klargörs till slut. Samtalen med alla "Blacks", moderns till synes obekymrade inställning till sonens göromål och näven berättelsen om farmodern och farfadern. Varje avsteg från vanlig text känns betydelsefull. När man läst klart romanen, förstår man hur allt hänger ihop. Författaren är skicklig på att knyta ihop alla delar. En "knorr" med baklängessidorna tyckte Annette och det instämde vi i.

Starka uttryck: tunga skor, klockrent uttryckt - "vem har inte haft det", skrev Gunilla och vi instämde. "Gav mig själv ett blåmärke" Pojkens starka behov av att få veta hur pappan dog och "Uppfinner" istf "inbillar sig" - 

Författaren har på ett skickligt sätt beskrivit en förlust av en förälder på så olika plan. Pojkens förlust av fadern men också faderns förlust av att aldrig ha känt sin far. Farfaderns förlust att aldrig vågat träda fram. Men så sker det när sonen dör och han ger sig tillkänna till sonsonen. Känslomässigt starkt. En kärleksförklaring till pappan. Pojkens personlighet stämde med faderns. De kunde "leka lika", pojken tyckte att pappan visste hur han tänkte. Så länge som pojken letade efter pappan, kände han sig nära pappan. Då var han inte död ännu. Modern kom han närmare när pappan inte längre fanns - hon lärde sig att "tänka som sonen".

Humor: Jo bitvis finns humorn med, även i roliga illustrationer. 

Språket: Ett fint språk - lättläst och även krävande - Det är bitvis svår att hålla tråden.

Recensioner:  1)Litteratur-Magazinet Emma Kreû https://www.litteraturmagazinet.se/jonathan-safran-foer/extremt-hogt-och-otroligt-nara

2)Vår bokvärd Cecilia https://www.varbokvarld.blogspot.se/2012/06/extremt-hogt-och-otroligt-nara-av.html

3) Sundsvalls Tidning: "Det finns hos Jonathan Safran Foer en sällsynt värdighet i berättandet. Han återger, mitt i svärtan och smärtan det hans karaktärer bär på, själva tron på livets inneboende möjligheter. (Den recensionen tycker jag känns helt rätt)

Lektörsomdöme Richard Lindholm: Jonathan Safran Foer är en av de mest uppmärksammade yngre avantgardistiska prosaförfattarna från USA just nu. Romanen byter tidsperspektiv mellan andra världskriget och tiden för 11 september. Navet kring vilket boken cirkulerar utreds genom att de känslomässiga och estetiska reaktionerna på händelsen undersöks. Även bombningarna av Dresden och Hiroshima skildras. JSF besitter ett vackert  men krävande språk. Det krävs en uppmärksam läsning som kan te sig svårbegriplig om man är ovan denna typ av litteratur. 

Avslut: "Skulle aldrig själv valt att läsa den - men tack för att vi läst den och diskuterat den", säger deltagarna i slutet av samtalet. 

FILM-tips: Romanen har filmatiserats med och vi såg den tillsammans tis 28 nov - det var så spännande! Filmen gav fler dimensioner bl.a. att mamman visst var delaktig i sonens letande - men på sitt vis. Och att farfadern var den som följde med pojken för att träffa alla "Blacks", det tyckte vi mycket om. Kanske för att farfadern spelas av vår fine Max von Sydow! Tom Hanks spelar pappan, Sandra Bullock mamman och Thomas Horn spelar Oscar. Se den!

// Eveline

Tisdag 17 okt, till höstens andra bokträff kom: Gertrud, Gunilla, Monica, Toni, Kerstin, Margarta, Berit och Eveline. Maria, Barbro, och Annette har mejlat synpunkter. Varför kom denna roman med i höst: en önskan av Kerstin, vilket passar in i temat Titlar och författare i repris.

           
Påstår Pereira       av      Antonio Tabucchi

ÄNTLIGEN - var det många som tänkte onsdag 11 oktober på Bokens Afton i Sundsvall. Bokhandlar´n Lennart Bergström hade äntligen fått hit denne mycket populäre författare och föreläsare. Bergström hade fått hjälp att "locka hit" Theodor Kallifatides av sin goda vän Lena Sjödin Roman.

   Läs    Ännu ett liv

Lena Sjödin Roman twittrade sinönskan till Theodor Kallifatides, som nyligen börjat använda detta sociala medie i syfte att själv nå ut till sina läsare och inte gå omvägen via massmedia. Lenas önskan löd: Näst efter fred i världen önskar jag att Theodor Kallifatides kommer till Bokens Afton i Sundsvall. Kallifatides svar lät inte vänta på sig: Självklart kommer jag till Lars Ahlins stad!

Kallifatides trollband åhörarna i 90 minuter med sin unika föreläsnings- och berättarglädje. Om sin uppväxt i Grekland under och efter 2:a världskriget, om sin första tid i Sverige som utlänning/invandrare/nysvensk och om att bli assimilerad/anpassad/integrerad. Beteckningen för detta spelar mindre roll, viktigt är att samvägningen sker med respekt för det nya landets samt individens kultur. Allt i harmoni, som han tyckte sig finna i början av 1960-talet då han kom till Sverige, men som han dessvärre inte längre hittar i dagens Sverige. Mycket kan jag känna igen mig i, invandrad och utlänning i början av 1950-talet, dock accepterad som svensk sedan länge.

Sedan övergick Kallifatides till att berätta orsak och verkan kring senaste bok. Allt om detta finns att läsa i boken.

En oförglömlig kväll som vi kan tacka Bokhandlar´n i Sundsvall och goda vännen för!

//Eveline

Mina bilder och några kommentarer från årets bokmässa, som jag verkligen fick uppleva från morgon till kväll i dagarna 3! Först gratis inträde genom en god väninnas dotter och sedan fick jag ett 3-dgrs inträde- och seminariekort av en brorsdotter till min väninna. Fick? Ja! Tack vare att en kompis till henne hade vunnit det och inte hade möjlighet att nyttja det själv. Visst är det underbart men goda väninnor som har så fina släktingar. Jag betalade givetvis inträde till min väninnas brorsdotter en dag + något till, som tack!

Bilder på mässan, katalog och seminarieguider för alla dagar:

Mitt urval bland alla fantastiska seminarier och föredrag:

Merete Mazzarella Om livets mening - Philip Their Så här upphör världen - samtalar med Daniel Sjölin           

Diana Olofsson, Ebba Witt-Brattström, Lo Kauppi, Lena Andersson samtalar med Marianne Rundström om Saker jag hade velat veta när jag var 15 av Diana Olofsson och Johanna Wester.                  

Mark Levengood samtalar med Antje Jackelén, Werner Jeanrond och Per Svensson Frihet, jämlikhet reformation

Samtalet rörde sig bl.a. om att teologer i Sverige och Tyskland tolkar Martin Luther  som sträng och fordrande o i Finland som vänlig och glad. 

Gunilla Brodrej samtalar med Lars Lerin om Och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur

Björn Wiman samtalar med Theodor Kallifatides Ännu ett liv, Elena Namli Mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige och Ola Larsmo Swede Hollow om Det totalitära språket

Eva Gedin samtalar med Agneta Pleijel om Doften av en man

Henrik Fexeus intervjuas om boken Fingertoppskänsla: en nödvändig manual i social kompetens

Bodil Jönsson föreläser om sin senaste bok Vad är tid och 100 andra jätteviktiga frågor?

Eva Gedin samtalar med Malou von Sivers om 1:a delen av 3 Mitt hjärtas oro

Eva Gedin samtalar med Sigrid Combüchen om Sidonie&Nathalie: från Limhamn till Lofoten

Svante Weyler samtalar med Astrid Seeberger om Goodbye Bukarest om sökandet efter en saknad morbror

Anne B Ragde Det finns alltid förlåtelse (efterföljare till Berlinerpopplarna), Maj-Gull Axelsson Ditt liv och mitt samtalar med Yukiko Duke om På jakt efter sanning

P.C. Jersild om romanen Tivoli   ett annorlunda äldreboende     

Jonas Moström berättar bl.a. om sin 11:e deckare Midnattsflickor

Owe Wikström  Från ett cafébord i Paris: Om vänskap, tristess och samtalets nyanser, Peter Strang  I skuggan av sommaren, Merete Mazzarella Att berätta om sig själv: inspirationsbok för den som vill skriva om sitt liv  och Anna Lindman i Samtal om åldrandet, vänskapen och döden.

Sara Lövenstam o Sara Wadell 2xSara får SFI /Svenska För Invandrare, att blomma

Högkänslig på gott och ont - Nina Eklund Tegar samtalar med Prinsessan Märtha Louise och Elisabeth Nordeng Född Sensitiv: våra berättelser

Caroline Säfstrand intervjuas om sin 3:e feel-good roman Hemligheternas skafferi  (för mig okänd författare)

Avslutar min bildkavalkad med Maratonhögläsning av Anne Franks dagbok - Det var mäktigt, finstämt och berörande.

Mina bokinköp: Lars Lerins Och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur signerad av författaren :-)

Brobyggarna, Blå Stjärnan, Att inte vilja se, av Jan Guillou - en komplettering av serien (för 25 kr/st - pangpris)

Ung på 60-talet av Tomas Ekman (för 50 kr)

Kort reflektion/intryck av 3 dagars bokmässa: En alltigenom lyckad litteraturupplevelse med totalt 18 seminarier/föreläsningar med "det goda samtalet" i centrum.

I kö till seminariet: Samtal om åldrandet, vänskapen och döden - Om livets mening

Ung på 60-talet  Vi

Till höstens första boksamtal tisdag 19 september kom Toni, Margareta, Inger, Kerstin, Barbro, Gertrud, Gunilla, Maria, Berit, Annette och Eveline. Författaren skriver någonstans att Solen vräker ner, det har den ju inte gjort alls denna sommar. Det fina med hösten är att läsecirkeln börjar. Vi har läst MAKEN:en förhållanderoman, av Gun-Britt Sundström från 1976. En kultbok eller t.o.m. en klassiker. Där tyckte deltagarna olika, en del tyckte om den och en del tyckte inte alls om den. Men diskuterade den, det gjorde vi livligt och engagerat.

Romanen utspelas i Stockholm på 1960- och 70-talet, en tid av förändring då många tror att kärnfamiljen är på väg att avskaffas. Ändå upptäcker Martina hur svårt det är att vara utan "make" när alla man känner bildar par och familj. Författarens skildring av en mängd olika turer, känslomässiga krockar, desperata gräl, uppbrott, tårar, mångordiga analyser och lustfyllda återföreningar, är så träffande och hon beskriver det verkliga livet.

Varför läsa Maken? Jag valde denna förhållanderoman från 1976 som då, i min "egen kokongliknande tillvaro" gick mig helt förbi. Att den nu 2017 dramatiseras och turnerar med Riksteatern under hösten, gjorde mig nyfiken. Romanen har onekligen ett viktigt budskap och är aktuell även i nutid.

                            
Maken            av    Gun-Britt Sundström             www.riksteatern.se/forestallningar/maken/
 

Romanen är lång -  allt detta hade författaren kunnat få fram på mindre sidor! Men i verkligheten sker inte allting så fort som vi önskar - och vi ältar, ältar och drar mycket i långbänk, för att nå våra mål, medvetna eller omedvetna. Så romanen ska nog ha sina sidor. Lättläst, långrandig, men väl värd att läsa.

Ord/Känslor romanen väckte: Egoism, Okomplicerad, Katt&Råtta-lek, Ilska, Irritation, Tidsdokument, Tröttsam, Utforskande, Kompromissovilja, Ambivalens, Insikt (om "min" egen tvåsamhet).

Vi diskuterade 70-talets mijöer, mat (tonfisksallad, pain riche, vin) vänsterpolitiken, könsrolldebatterna, frihetsbehovet/ägarbehovet, tvåsamhet/självständighet, s427 P-pillret som förskjuter ansvaret att inte bli med barn helt på kvinnan. Författaren vill beskriva hur man lever i ett intellektuellt förhållande och visar på problemet. Hur det kan bli som värst! Författaren använder också humor "s95 Hur vacker Gustav tycker att Martina är...." s117 Älska och älska, det gör jag väl, men vad är det att prata om? s204 Ädel, o änglaädel är jag. En klassisk psykopat i själva verket: blödig och brutal, sentimental och sadistisk.

Vi gillade även författarens bibelcitat. Några läste vi upp: s125 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika. s147 Kom låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen och förlusta oss med varandra i älskog. s276 Har du en hustru efter ditt sinne, så förskjut henne icke, men förtro dig ej åt en som har bliivit försmådd av dig.

Författaren strör ut tänkvärdheter: s213 Och så förrinner livet, så förrinner dagarna medan man väntar livet ur sig. s274 Det är inget du behöver vara avundsjuk på, eftersom det jag ger henne är något som du inte vill ha! s341 Det  där med utnyttjande är ju aldrig ensidigt. Någon låter sig utnyttjas också.. s376 o 377 ..inser att det fanns fördelar med de gamla könsrollerna - var sak på sin plats och Gustav i fåtöljen, det är mycket tidsbesparande. s396 Det är så mycket som vi har talat om i glad och rentav högmodig förtjusning över att kunna Tala Med Varandra Om Allt.

Språket: Fint lättsamt skrivet med ett språk, som gjorde att man orkade igenom boken. Gun-Britt Sundström besitter ett fint språkligt handlag, t.ex. s53 Gustav är inte min andra hälft, han är min andra hela, jag visste bara inte att det fanns en till. s95 Sedan blir han simögd av dyrkan...

Mitt bästa i romanen: s435, 465, 468, 488 - Martinas sorg över kärleken hon valt bort - jämf med sorg vid dödsfall av den käraste. s518 Om högmod. s540 Om ledan Den förlamande ledan: ingenting är värt att göra när det inte finns någon att göra det tillsammans med. Inte en bok värd att läsa, inte ett land värt att se, utan någon att tala om det med.

Recensioner: 1) Expressen Nina Lekander Publicerad 8 aug 2016    (utgåva 2016) https://www.expressen.se/kultur/karleksklassikern-maken-star-sig-an/

2) Feministbiblioteket Hanna Lager 9 febr 2014 (Utgåva 2012)  https://feministbiblioteket.se/recension-sundstrom-gun-britt-maken-1976/

Extra: Under hösten 2017 turnerar Riksteatern med en pjäs som bygger på romanen Maken dramatiserad av Ninna Tersmann och i regi av Lena Mossegård- du kan följa samtalen via Podcast Maken - se www.maken.riksteatern.se

Bokcirkel-Maken1.eml Riksteaterpodden följer under hösten 2017 bokcirkeln Riksteatern läser Maken med Gun-Britt Sundströms roman som utgångspunkt.

Pressträff: Riksteaterns Joakim Rindå sänder live av ”Riksteatern läser Maken” på FB: https://www.facebook.com/groups/506569873066643/permalink/586330015090628/

Avslutningsvis: Jag är glad att jag "äntligen" läst denna "förhållanderoman". Jag har mer förståelse för det den beskriver nu i 70-års ålder - än om jag hade läst den i 30-ås ålder. Dock om jag hade läst den då, kanske jag personligen hade kommit till insikt tidigare i mitt liv. Men bättre sent än aldrig :-)

//Eveline